Igår, när jag i vanlig ordning släntrade in på ett av mina spinningpass, så utbrister instruktören käckt: Idag är det här passet ett 90-minuterspass! Jahaaaa, visste ni inte det. Jo men så är det serrni!
Och jag sitter kvar på cykeln och känner hur all livslust rinner av mig och ner på det insvettade gymgolvet. Ty 90 minuter är en låååång tid. Och om jag inte kräkts av utmattning innan passet är över så är ändå chansen rätt stor att jag ska ha ramlat av cykeln av ren tristess.
Men faaan så fel jag har.
Det går ju fanimej galant.
Jag är, typ, bäst.
2 kommentarer:
Det är GRYMT! Galet bra, I tell ya!
:)
Jag tycker också att du är bäst. Tokbäst.
Skicka en kommentar