Igår blev jag skälld på.Alltså, inte utskälld. Utan faktiskt skälld på.
Och inte av en hund, utan av en man.
- Voff, foff! lät han när jag passerade honom på - den annars folktomma - gatan. Och så passade han på att lägga till ett litet yyyyl också.
Jag kan för mitt liv inte förstå sådana människor. Var tanken här att jag typ skulle smälta av hans vackra ordval? Hans manlighet? Hans uppenbara fallenhet för främmande språk? Eller var de så de raggade förr i tiden (han var runt 70)?
Ja, herregud. Dagens...gamlingar... Jag är...mållös.
2 kommentarer:
...hahahaha... Tack! Nu fick i alla fall jag morgonens gaspskratt... skrattade så mycket att jag satte morgonjavat i vrångstrupen. Åh så kul!
/Bästisens syrr
Sexigt.
Jag tycker det låter som en släng av Tourettes.
Skicka en kommentar