Happy new year!

Jag sitter på ett hotellrum i Shinjuku, Tokyo. Mina naglar är blå (av nagellack), min öl är ytte-pytte (135ml), min toalett pratar och min resväska full med shopping - trots att det bara är dag 3.

Om en timme drar vi iväg för att äta nyårsmiddag och sedan ska vi vidare till ett karaokeställe och sjunga in det nya året - Tokyo-style.
Gott nytt år!

Årssummering - livet, universum och allting

I början av detta år gjorde jag en liten lista på saker som jag ville uppnå i år. Jag tänkte att det kanske var dags och se hur det egentligen föll ut (anledningen till att jag gör det nu är för att jag är borta resten av året).

Om 2007 var mitt bästa år (30-årsfester, drömresan och bröllop) så var 2008 minst lika spännande - för alla andra. Aldrig har det fötts så många barn, friats till höger och vänster och flyttar, uppbrott och starka kärleks- och vänskapsband har knutits i bekantskapskretsen.
Själv har jag stått lite bredvid och tittat på.

Min fempunktslista för året har rullat på jag har 1) lärt mig en massa nya spännande saker. T.ex. sticka och laga en massa mat. 2) Inte gått ner 5 kg till Thailandsresan, men var lika glad ändå. 3) Avslutat alla projekt hemma i lägenheten innan flytten och flyttat. Något försenat, men ändå. 4) Inte haft mer egentid och heller inte lärt mig säga nej. Chockerande. Visst. 5) Tagit hand om mina händer och fötter bättre. Gjort provtagningar, fått krämer, inte fått duscha.

Det slår mig att mina "nyårslöften" var tråkiga. Alltså blev det ett trist år. Ergo = kommer jag på riktigt coola nyårslöften så kommer mitt år bli dito. Om jag t.ex. lovar att jag ska säga upp mig och gå med i en akrobatgrupp så kommer mitt liv bli en riktig cirkus (heh). Jag ska fila lite på det här.

Någon där ute som har något bra att komma med?

Årssummering - böcker 2008

I år har jag läst 50 böcker. Det blir ett snitt på ungefär 1 bok i veckan - mindre än jag trott.
Av böckerna jag läst är det endast ett fåtal som jag verkligen gillat. Så precis som Bokhoran Helena så sätter jag ett litet hjärta framför dem här nedan så ni kan plocka ut godbitarna för framtida (?) läsning:

31 Dream street - Lisa Jewell
Air Babylon - Imogen Edwards-Jones ♥
Babbeldrottningen - Meg Cabot
Bad Behaviour - Sheila O'Flanagan
Beach Babylon - Imogen Edwards-Jones ♥
Behaving like adults - Anna Maxted
Bergdorfblondiner - Plum Sykes
Blonde - Joyce Carol Oates ♥
Bra gift - Doris Lessing
Caiprinha med döden - Maria Ernestam
Candide - Francois Voltaire
Chasing Harry Winston - Lauren Weisberger
Deja Demon - Julie Kenner
Det ska bli ett sant nöje att döda dig - Magdalena Graaf
En fläkt av stormen - Doris Lessing
En ovanligt torr sommar - Peter Robinson
Everyone worth knowing - Lauren Weisberger
Fashion Babylon - Imogen Edwards-Jones
Fearless 14 - Janet Evanovich ♥
First among sequels - Jasper Fforde ♥
Fladdermusmannen - Jo Nesbø
Fri - Natsuo Kirino
Glitterspray - Bengt af Klintberg
Hotel Babylon - Imogen Edwards-Jones ♥
It could be you - Josie Lloyd
Jane Eyre - Charlotte Brontë
JPod - Douglas Coupland ♥
Kejsarn av Portugallien - Selma Lagerlöf
Kleopatras Kam - Maria Ernestam
Lean Mean 13 - Janet Evanovich
Maisie Dobbs - Jacqueline Winspear
Mord i sinnet - Elisabeth George
New Moon - Stephanie Meyer
Nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda Olsson
Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist ♥
Pop Babylon - Imogen Edwards-Jones
Size 12 is not fat - Meg Cabot ♥
Size 14 is not fat either - Meg Cabot ♥
Size doesn't matter - Meg Cabot ♥
Stardust - Neil Gaiman
The dice man - Luke Rhineheart ♥
The Graveyard Book - Neil Gaiman ♥
The Gum Thief - Douglas Coupland
The search for the dice man - Luke Rhineheart
Tio små negerpojkar - Agatha Christie
Twilight - Stephanie Meyer ♥
Undead and unworthy - Mary Janice Davidson
Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón ♥
Watch you mouth - Daniel Handler

Jag kan också berätta att av de 50 böckerna så är 34 skrivna av kvinnor, sju skriva av svenska författare, 27 lästa på engelska och tre av dem orkade jag inte läsa ut - de var helt enkelt för dåliga.

Stök och stoj

Idag har jag städat bort resterna av den fantastiska middagen vi hade igår. Jag passade också på att städa bort julen. Borta är granen och julpyntet. Kvar hänger några ensamma stjärnor i fönstren och lyser förtvivlat upp vår, nu, jultomma lägenhet.
Varför?
Jo för att vi imorgon åker till Tokyo för att hälsa på lillasyster. Mamman är redan där sedan innan jul. Väskorna står nu packade. Alla uttag är upptagna av diverse laddare till mobiler (även om jag tvivlar på dess funktionalitet i Japan), kameror och Nintendos. Vi är redo. Och jag börjar äntligen slappna av.
Korttidsminnet svek mig under någon timme tidigare idag, och jag lyckades slå in fel kod tre gånger till bankomatkortet (vad är det med mig och koder?), så nu är jag fast med kreditkortet. Tur att jag lyckades skaka fram rätt kod till det i alla fall.
Frågan är bara, vad har vi glömt? För är det inte så att man alltid lyckas glömma en massa när man ska resa iväg?

Tips?

Stämningsbild

Tagen från kylan på balkongen.
Jag kallar den "Resterna av vår årliga turkey dinner" för det är ju faktiskt precis vad det är.

Topp just nu

Det finns, finns, finns inget bättre än att krypa ner i en säng med nytvättade sängkläder.
Jag lovar, jag sov tio timmar i sträck i natt och vaknade pigg som ett litet marsvin.

Jul, jul, strålande jul

God jul vänner! Tid för julfirande!
Hela tjocka släkten har varit här idag. Det har varit ett enda virrvarr av Kalle, sillar, klappar och mat, vin och andra alkoholhaltiga drycker.
Undertecknad fick åtta (!) böcker i julklapp och känner sig mycket nöjd och inte så lite trind.
Nu ska jag försöka välja vilken av böckerna jag ska först.
Ding-dong! Dagens i-landsproblem.

Goooood juuuuul!

Slöseri

Vet ni vad slöseri är?
Det är när man tofflar omkring hemma i lägenheten en hel dag och upptäcker att man har världens bästa hårdag. Det, mina vänner, är slöseri.

Bakis

Var det någon som tänkte på hur bakis André Pops såg ut i vintersportstudion i morse?
Nähä.

Jag är i alla fall inte bakis.
Efter sista julfesten i måndags så har jag kört helt utan alkohol. Det var först igår som jag fick ett liiitet glas rosé. Och rosé är ju en sommardryck, så det räknas knappt.

Tillplattad

Nu ska jag berätta en grej som hände i veckan. Jag tänkte inte så mycket på den då, men nu har det gått upp för mig att händelsen är rätt... signifikativ för min arbetsplats. Here I go:

Det är trefika. Vi sitter och mumsar på en överdimensionerad chokladask som chefen köpt oss, dricker kaffe och pratar om ingenting. Förutom jag, som sitter och mys-ler över kanten på kaffekoppen. Till saken hör att mina favvojeans pajjat på morgonen, killen brevid mig på tuben luktade så mycket svett att jag fick gömma mig i halsduken, jag hade glömt att köpa frukost och allt var så där grått och regnigt ute. MEN, jag kände mig så lycklig. Okej, jag kanske flinade som värsta psykopaten där jag satt, men ändå.

En av kollegorna frågar anklagande Vad är du så glad för? Jag tittar på dem och svarar För att jag är så lycklig! (My gawd! Jag känner att återberättandet av den här historien blir nästan lite religiöst. Förlåt.)
... Och möts av fem komplett nollställda ansikten. Vaddå? får en av dem ur sig. Det fattar inte! De fattar vekligen inte! Jag suckar. Jo när det pirrar i hela kroppen och man inte kan låta bli att le? Ingen reaktion. De tittar fortfarande oförstående på mig när jag reser mig och går tillbaka till mitt skrivbord.
Ridå.

Fan fan fan!

Man vet att man använder kreditkortet för sällan när man plötsligt står där och har glömt koden till kortjäveln.

Fan! Hur ska jag nu kunna okynnesshoppa i Tokyo?

Snoret är borta förresten

Ville bara uppdatera er på det. Inga fler lappar alltså.

Arga lappen 2

Någon rev ner den första arga lappen.

Men Civilicerad gav sig inte och satte raskt upp en ny lapp i samma anda. Dock är denna inte undertecknad (men jag tycker mig känna igen handstilen). Slick hävdar att det hårdaste (?) man kan skriva under med är Arg Skattebetalare och jag funderade länge på att skriva dit det på lappen.

Snoret är i alla fall kvar och tvingar mig varje hissfärd att stirra djupt in i väggen för att inte se det där vidriga, äckliga, hemska, magomkastande... ja, ni fattar.

Jag har funderat på att skriva en egen lapp som ska förstärka den första lappen. Kanske något i stil med Din mamma jobbar inte här. Och sen skriva under med Tvättstugetrollet, Allt är sossarnas fel eller Din pappa.

Några tips?

Arga lappen

Återfanns i vår hiss i morse ackompanjerad av en nersnorad spegel. Innovativt!

Oväntat samtal

Måndag. Dags för sista julfesten.
Magen vänder sig.
Jag tittar förvånat på magen och undrar, vad är det för fel lille vän? (lille var kanske att ta i, men situationen krävde lite dalt) och magen svarar:
- Är du medveten om att du druckit alkohol varje kväll sedan förra onsdagen?
- Oj. Men hur?
- Jo, först var det ju julfest. Sen julbak, idolfinalen (när du drack för att glömma), festen i lördags, glöggen igår...

Nu tittar levern fram över kjolkanten och nickar instämmande.
- Passa dig, läään! (min lever genomgår tydligen någon slags pubertetskris)
- Så vad ska jag göra då? säger jag till ingen speciell. Man måste ju kröka på julfesterna... Det är typ... lagen...eller nåt.
- Våga vägra julspriten! Tjoar magen, som tydligen känner sig morskare nu när den har levern på sin sida.
- Vi säger så här, svarar jag. Om jag får ett trevligt bordssällskap så ska jag gladeligen dricka cola hela kvällen. Men om jag hamnar brevid någon svårpratad trögis så går jag på starkspriten på en gång. Deal?
- DEAL, skriker de båda.

Ett julbak to rule them all

Allt julbakande startar med grädde, socker eller smör. Eller alla sakerna på en gång!

Tryffel med vanilj.

Cocosrullar med choklad (typ Bounty...)

Chokladkola

Världens minsta mintkyss (och kanske godaste)

Bananfudge

Julkrubba i marsipan by Svägerskan.

Notera gloriorna runt Jesusbarnet och hans familj. De vise männen till vänster i bild, fåret framför och tomten i förgrunden...

Lördag

Gick upp tidigt. Åt gröt, stack till gymmet och körde en timme spinning.
Hem igen, badade skumbad med mitt nya jordgubbs-tuggummi-bubbelbad och läste ut Pappersväggar.
Kom ur badet en timme och en kvart senare alldeles skrynklig (och doftandes Hubba-Bubba) och satte mig och pysslade lite.
Kossan pryder nu kylen och god jul-skylten är uppsatt på utsidan av ytterdörren (vi vet inte riktigt hur länge den får sitta kvar och ser det som ett sätt att lära känna området lite bättre...).
Slutligen åkte vi iväg på 30-årskalas vilket var riktigt, riktigt trevligt men vi var ändå hemma så pass tidigt att vi idag är pigga och upplagda för ett julbak-to-rule-them-all. Återkommer med bilder...

In search of the perfect playlist

Ledsen att jag bommat bloggandet idag, men jag har fått ett eget sproilans Spotify-konto som upptar all min lediga tid.

Hung up on marsvin

Mitt favvohusdjur alla kategorier är marsvin. De är små, söta, keliga, söta, hanterbara, söta och låter roligt. Sa jag att de var söta förresten?

När jag var liten så hade jag ett marsvin. Pelle hette han (det visade sig senare att Pelle var en tjej och blev således Pella, men det hör verkligen inte hit) och vi var dödspolare. Mannen hade också marsvin (plural) när han var liten. Nu däremot så har han utvecklat en mystisk allergi mot just marsvin (och hundar, katter och annat med päls iofs) som han stoltserar med varje gång jag börjar prata om att jag vill ha ett marsvin!

Så okej. Det blir inget ulle-gulle-snutte-null-marsvin i år heller - MEN (och nu kommer poängen ni väntat på) Mannen har ett skägg som inte är helt olikt ett stävhårigt marsvin när man sätter båda händerna i det.

Min öppna och ärliga fråga är nu:
Hur många där ute tror att jag undermedvetet valt min man p.g.a. hans marsvinslika skägg? Har jag kanske gjort det för att jag innerst inne känner en aversion mot att städa marsvinsbur och tänkte att, hey! det här är ju så mycket smartare! ?

Eller, tror ni att det bara är ett knäppt och oväntat sammantäffande? Jag blir inte klok på det här. Eller mig själv för den delen. Hjälp. Ge mig semester. Nu.

Hurra för Tågmuppen!

Fick just ett SMS från Tågmuppen:

Aight! Uppkörningen gick som en dröm. Jag är lokförare. Hurra hurraaa!

Fiender från förr

Japp, du läste rätt. Idag pratar vi fiender. Från förr. De värsta fienderna av dem alla. De som får en att få gåshud när man tänker tillbaka på högstadiet, för alla bekanta från förr kan inte vara åååh så lyckliga vi var på den tiden och åååh så framgångsrika och smala vi är nuuuu och vi bara måååste ses och dricka teeeee.
Så funkar det inte. Någon gång kommer ens förflutna att smyga sig på en när man minst anar det. I mitt fall var det i omklädningsrummet på SATS i lördags.

Jag var och boxades med Mamman (skrev hon lite i förbifarten - det här är en helt annan historia) och där står hon plötsligt - Tulay, min ärkefiende från åttan - och fyller på sin vattenflaska i omklädningsrummet.
Att vi ses (för visst ser hon mig) just i omklädningsrummet är lite lustigt, det var nämligen i omklädningsrummet utanför gympasalen som vi hade våra riktiga storbråk. Det var där vi kastade oförskämdheter och dödande blickar mot varandra. Det var där vi... nä, för nu kommer det löjliga; vad var det vi bråkade om? Jag bara kan inte minnas. Reptilhjärnan sätter in och det enda jag kan tänka är - vässsssss. Kom inte för nära för då stoppar jag (min exklusiva) duschkräm (från Victorias Secret) i en stumpa och börjar veva. Eller nåt.

Sekunden efter försvinner de onda tankarna och jag bara vänder och går. Lika bra att inte promenera ner den vägen. Inte idag i alla fall. Det som hände då är (tydligen) glömt. Och så får det förbli.

2:a advent

Blondiner har roligare

Jag fick just visa leg på Systemet.

Bridezilla to be?

Okej, Bästis har inte uppvisat några bridezilla*-tendenser än men jag tänkte ändå att det kanske var en god idé att ge henne lite perspektiv på saker och ting... Så jag köpte första säsongen av Bridezillas och bjöd över henne på fredagkvällen för lite mat, vin och fniss.

För er som inte sett Bridezillas så är det en amerikansk (vad annars?) tv-serie som följer blivande brudar i olika stadier av planering och nervösa sammanbrott. Hur man kan lägga så mycket pengar och energi på något som är över på en dag går mig helt förbi. Men vissa brudar drömmer tydligen om sin stora dag sedan de är små och nöjer sig inte med något halvdant. De hyr dyra wedding planners i byxdress (ingen ser ut som JLo i verkligheten) och skriker åt folk åt höger och vänster så fort tillfälle ges: Perferkt underhållning på en fredagkväll alltså.

*bridezilla=blandning mellan en blivande brud och Godzilla, läskig alltså

Blond

Sådärja. Igår åkte ultrablondfärgningsföpackningen fram. Resultatet? Inte så bra. Igen godammit!

När jag ser tillbaka på den här tiden i mitt liv så kommer jag omnämna den som "tiden då mitt hår var så besvärligt". För nu är mitt hår visserligen så ljust att jag bländade folk på väg till tunnelbanan imorse. Men det är också gult. Guuuuuult!

Så ni som känner mig, när vi ses - låtsas som ingenting. Eller, lova i alla fall att inte säga men det ser ju inte såååå farligt ut. För då bryter jag ihop. Jag är så här nära *trycker ihop tummen och pekfingret* att springa till toaletten och gråta hysteriskt. Besvärligt hår alltså. Det här kommer att bli min död.

När tankarna får löpa fritt

Imorse var jag tvungen att slå in tusen doftljus (kundpresenter). Doftljus lukar helvete, speciellt när de kommer i bulk från IKEA och snart fick jag en lätt huvudvärk och ett sug efter... Blondinbella... Hon hade som vanligt inte så mycket att säga, men hon tipsade om sin favoritbok Den vidunderliga kärlekens historia, vilket osökt fick mig att tänka på... min bokönskelista. Jag har inte läst Den vidunderliga... men skrev genast upp den i mitt excel-ark för böcker jag vill läsa just nu (56 böcker and counting). Vilket fick mig att tänka på att jag måste välja mina böcker med omsorg:
Säg att jag snittar på 50 böcker om året i typ 30 år till. Det blir 1500 böcker kvar att läsa under min livstid. Då har jag ju inte råd att läsa vad skit som helst. Så hjälp mig nu!
Bring on the boktips people!

Fyra tecken på att det är jul hemma hos mig

1. Alla julsakerna ligger i en hög i hallen i väntan på att åka upp. Brukar ske någon gång runt lucia. Å andra sidan sitter de uppe till februari...
2. Skärmen blir pimpad med IKEA-slinga som går på batterier. Den här bilden är egentligen från jobbet, men det är ju där jag spenderar mest vaken-tid. Hugaligen!
3. Fräck ljusslinga i köksfönstret. Att den suttit där sen oktober behöver ingen veta.
4. Hooterskalendern i badrummet visar stolt upp sina decembermodeller.

Det är segt att uppdatera idag...

...är ni redo för ett fotoreportage?

Vad sägs om en ingående genomgång av mina analt organiserade garderober? Eller hur man julpyntar hemma hos oss? Eller ska jag kanske springa på ICA och fota människor i mjugg?

Morgonmys

Går upp extra tidigt, duschar, slänger på kaffebryggaren och väcker den sovande maken.
Mysmorgon framför första avsnittet av julkalendern - Skägget i brevlådan - som verkar ha potential att funka som morgonunderhållning hela vägen till jul. OCH få mig att gå upp i tid och inte snooza 45 minuter som jag brukar...

Kompisar från förr, volym 2

Är det inte lustigt när man - dagen efter man hittat en gammal vän - träffar en annan klasskompis från samma tid ute på krogen.

Nu blir det fanimej renunion.

Universella sanningar

I princip alla spinninginstruktörer jag haft spelar alltid Rammstein som sista jobba-extra-hårt-nu-kom-igen-låt på sina pass.
Varför spinning+Rammstein=sant vet jag inte. Ej heller om alla spinninginstruktörer kan tyska.
Det bara är så.

Kompisar från förr

Vad gör man när man efter 17 år (!) blir addad av sin long lost bästis på Facebook?
Själv gjorde jag några mentala bakåtvolter och skrattde hysteriskt över tangentbordet när jag med darrande hand okejade hennes förfrågan. Score! Jag har letat efter henne med ljus och lykta sedan hon mystiskt och utan förvarning försvann under vårtreminen i åttan. Ja jag vet, värsta såpdramat. Men dessvärre så har hon ett högst vanligt namn och inga efterforskningar bar frukt. Och så nu... 17 år senare. Oh my! Här ska tas igen!

Kvällsbestyr

- Klipptid (yay! äntligen)
- Sälja och frakta bort Benke (bänkdiskmaskinen är såld. cash till tokyo. win-win.)
- MarathonMia kommer och hämtar upp ett gäng flyttkartonger
- Ansöka om Green Card (nån gång måste vi ju flytta till USA)
- Betala räkningar (tråkigt. men, men)
- Städa lägenheten (men vi dammsög ju nyss? nej älskling, det var förr-förra veckan...)

Åh, just det. Äta kanske?

Mariah tar sig ton

Det är lunchtid. Jag står på Lindex och tittar på trikåtoppar till halva priset tillsammans med Kungsholmens samlade fyrtioåringar som letar efter något snajdigt att ta på sig till den kommande julfesten.
Då hör jag det! Det omisskänliga ljudet av ”ooooo-ooooooh aaaaaaaaaaj” från högtalarsystemet. Och jag vet. Nu är det dags. Här kommer Mariah Carey. Håll i hatten. Det är mindre än en månad kvar till jul. Bara att tuta och köra.

Oooooh I don’t want a lot for Christmas, There's just one thing I need, I don't care about the presents, Underneath the Christmas tree...

Jag är så glad att det var just Mariah som tog första jullåten i år. Tänk om det varit Carola. Hugaligen.

Rock paper scissor lizard Spock

Om du var strandad på en öde ö med en tv-skärm och du fick välja en enda serie att titta på resten av ditt liv, vilken serie väljer du då?

Ja just det!

The Big Bang Theory!

Världens kanske bästa och roligaste sitcom. Nördigare än nördigast. Full av knäpp dialog och sociala missförstånd. Allt du behöver för att skratta sådär hjärtligt och spontant.

Säsong ett och två finns bl.a. på PirateBay (ja, jag vet att det är fel att tanka. Men det är ju TV hallå! så du kan ju titta på det på TV om du vill, om du bor i USA d.v.s.).

I ♥ MAMMAN

Jajamensan. Så är det.

Jag menar, vem har alltid ett stort leende på läpparna? Jo, mamman. Vem utbrister högt och helt ärligt till servitören "Åh så vacker!" när hon serveras en vedugnspizza? Mamman. Vem ringer man till om man är lite nere och behöver piggas upp? Jo, mamman. (Hon kommer att tycka exakt så synd om dig som du behöver och sen ordinera glass som medicin - helt i min smak.)

Min mamma är bäst. Ingen protest.

arg, ARG!

Idag har jag varit arg, arg, arg! Helt utan anledning. Aaaaaarg!
Tänkte att det kanske inte var så poppis att gå omkring som ett åskmoln på jobbet och funderade på hur jag ska kanalisera min ilska bäst (träning ikväll redan inbokad).

Lösning: Ringa och skälla på folk! Så idag har jag ringt hyresvärden på jobbet och klagat över kylan (resultat - de kom en hel styrka hit inom 15 minuter och lagade och borrade och fixade), sen ringde jag en kollega på ett annat företag som bara gör bort sig inför kunderna hela tiden och talade honom tillrätta en gång för alla och slutligen ringde jag en leverantör som misskött leveranser och information (resultat - ett gäng gratis toners).
Självklart förtjänade alla att bli skällda på.
Slutet gott allting gott.

Kär man har flera namn

Apropå mitt indiannamn (Sluttande Axeln - eftersom alla handväskor glider av) så kan jag nu meddela att jag kommit på min mans indiannamn: Delande Kudden.
Detta eftersom jag varje morgon vaknar med halva min kudde upptagen av just Mannen.


Jag retar honom för det.
Men egentligen tycker jag det är jättemysigt.

Publiken både hjälper och stjälper, och luktar korv.

Förra veckan var jag och Slick på smygpremiären av Twilight. Själva filmen var so-so, men publiken! Åh, publiken! Den gjorde hela upplevelsen. Det var jag, Slick och tvåhundra femtonåringa tjejer. Tänk er det kollektiva dra-efter-andan-för-nu-ska-det-kyssas-för-första-gången-på-vita-duken, obetalbart och öronbedövande! Filmen blev hundra gånger bättre.

Samma händelse - men på ett helt annat sätt hände mig igår då jag, Mannen och våra respektive familjer (min familj var underrepresenterad) var och såg Glada Änkan på Folkoperan. Föreställningen var jättebra, om än väldigt pretto men publiken... Åh... Förutom en överrepresentation av 60-plussare så var raden bakom vår fylld med - såklart - riktigt gamla människor. Och vad gör riktigt gamla människor? De luktar falukorv. Jajamensan. Falukorv. Har du inte tänkt på det? Efter första aktens imponerande 1:45 kan jag lova att det var det enda du tänkte på. Kort sagt; sällskapet (påtvingat eller ej) spelar roll. Å andra sidan kunde jag ju stanna hemma och hyra DVD-versionen om jag störde mig så jävla mycket. Vilket jag inte gör. Förutom falukorvslukten. Den störde mig enormt. Jag hatar nämligen korv.

Omigod! She’s crazy! She’s finally gone bananas! Gaaaah!

Ni vet de där brevbärarna i USA som för några år sedan bestämde sig för att de var roligare att skjuta dem som de delade ut posten till än att faktiskt ge dem sina brev?
Att ”go postal” kallas det. Det säger bara *SNAP* och så är det något som brister. Det där lilla, hårfina som skiljer dem från vanliga, snälla brevbärare.

Well, det hände mig imorse. Fast översatt till min lilla, lilla närförortsvärld:
Jag stod bara där i badrummet. Morgon. Satte upp håret i en hästsvans. Fick inte till det. Svettades. Måste snart gå till tunnelbanan. Provade igen. Det blev fel. Provade igen. Muttrade lite. Fick upp allt hår. Det såg bajs ut. Gick ut i köket. Klippte av halva tofsen. Gick till jobbet.

Varför, undrar du kanske? Låt mig ta det från början.
När jag nästan var frisk, alltså i söndags, köpte jag hårfärg och tänkte att lite ny färg i håret är precis vad doktorn ordinerar.
*färga färga* Nämen, det här ser ju rött ut?

För att göra en lång historia kort är min utväxt nu färgad, men inte blont utan röd/grå/blont. Jordgubbsblond tror jag är den rätta termen. Resten av håret är inte färgat. Lite stripor kanske. Det ser randigt ut. Smutsblont. Slutligen har jag inte klippt mig sen innan Thailand. Mitt hår är sprött och tråkigt. Där är bakgrunden.

Jag gick naturligtvis till min lokala ICA-butik med hårfägningspaketet i handen och pekade ömsom på det, ömsom på mitt hår. Självklart fick jag pengarna tillbaka. För pengarna köpte jag den blondaste blekningen jag kunde hitta. Problemet är att jag måste vänta med att blondera mig tills det röda lagt sig (eller är jag ute och cyklar?).

Alltså stod jag där imorse. Men hår som en risbuske av färgen röd/grå/blond. Och det sa bara *SNAP*. Sen åkte det av. För om det är någonting som kan driva mig över kanten så är det en dålig hårdag.

På min balkong

Här är den!

Min dekorativa ljuskruka från Ellos med wannabe-enen från blomsterståndet på torget.

Pimp my balkong startar nu.

Magiskt kändisspan

Igår kväll såg jag Joe Labero på Söder. Han är tydligen sin egen roddare, för den gamla stofilen bar sina egna väskor från Joe Labero-mobilen (svart med silvertryck, väldigt Vegas) till puben han skulle uppträda på.

Om jag var Joe skulle jag hyrt en roddare (för han är väl rätt tät? betyder det här att Joe är en snålis?) eller trollat in väskorna. Man är ju inte trollkarl för inget liksom. Eller han. Han är trollkarl. Inte jag. Jag har bara en dålig hårdag.

Tillägg på listan

Folk med innovativa mobilsignaler*! Ah, detta pack av jordens skräp som förpestar livet för oss andra som försöker leva i lugn och ro. Hur kunde jag glömma dessa?

*Värst är föräldrar som spelat in sina barns skratt eller när deras prat á la "Men svaaaara då pappa!". *ryyyys*

Jag litar inte på folk som...

... inte gillar smörgåstårta
... inte läser böcker
... lyssnar på Per Gessle och gillar det
... tycker att typsnittet Comic Sans är användbart - och fint!

Wooooo-hooooo!

Idag har jag bara ätit glass!

Det gäller att hitta det positiva i allt det här eländet.

På sjukfronten intet nytt

Japp. This is it. Jag är sjuk.
Feber, hals stor som en fotboll (inte på riktigt alltså - men det känns så) och total apati.
Hela världen är liksom... lite luddig i kanterna. Det är både trevligt och oroväckande.

Största problemet just nu är avsaknaden av glass. Jag besökte lokala ICA-butiken igår eftermiddag och hade med mig shoppinglista och allt. På listan stod det glass. Väl hemma packade jag upp ... popcorn. Hur tänkte jag? Eller, tänkte jag alls?

Åh. Nu är jag helt matt av att ha skrivit allt det här. Dags att sova/titta på TV/stirra in i väggen ett tag. Herrå!

Status: halsont och muskelvärk

Jag har ignorerat halsontet nu i några dagar. Tyvärr förvinner inte vissa saker bara för att man ignorerar dem (som Lena moahahahaha!). Dessutom fryser jag. Och har ont i huvudet. Och är inte hungrig. Och muskelvärken... Hugaligen.

Jag inser nu att det var dumt att packa gymväskan imorse innan jag gick hemifrån. Jag inser också hur vuxet det är att inse hur dumt det var. Personlig utveckling kallas det.

Limpmacka

Plötsligt översköljs jag av en brinnande hunger, starkare än tusen solar. Hunger efter Skogaholmslimpa med räkost. Munnen blir torr och det snurrar i huvudet.

Måste. Äta. Limpmacka.

Har ni varit med om det någon gång?

Bloggångest

Jag tror att jag fått en släng bloggångest så här på höstkanten.

Nu har jag skrivit ett par, tre inlägg och sedan raderat dem.

Allt jag skriver just nu blir bajs, så här kommer en fin teckning istället. Teckningen förklarar varför jag inte kan titta åt höger när jag är på jobbet.

Smakprov

Och ja! Jag föll till föga igår och gick och köpte mig lite Ben&Jerrys. Cheesecake Brownie. Mmmm.

Sug

Jag har märkt att jag bloggar dåligt på helgerna.
Förlåt.
Det är bara det att jag alltid har så mycket att pyssla med.

Som i helgen t.ex. då jag har varit på mässa, träffat vänner, käkat middag, städat, kollat på film, krattat löv och badat. Och så pluggat.
Jag tror jag missat att berätta det, men jag pluggar en distanskurs i Grafisk Design vid sidan om jobbet. Det tar sjuuukt mycket tid, men är också sjuuukt roligt. Och krävande. Så här sitter jag nu, en söndagkväll och gör en snygg produktpärm till ett fiktivt glassföretag. Åh herre min skapare så glassugen jag är! Nästa uppgift hoppas jag handlar om gödsel eller nåt, för min figur har inte råd med att sukta efter glass så här mycket... Ännu har jag inte gett efter. Men det är så här nära *håller tummen och pekfingret väldans nära varandra* att jag går ner till affären och tjackar B&J.

Lite pick-me-up

Mörk höst, kyla och otrivsamma kollegor = dags för en pick-me-up!
Så igår efter jobbet drog jag och några vänner/kollegor till Bullie Bar på Hornsgatan (Stockholm) där Tiny Comedy huserar varannan torsdag. Väl där drack vi billigt rödvin (45 spänn anyone?) och kissade på oss av skratt. Nästan i alla fall. Det blev en oerhört trevlig kväll som piggade upp mig markant, även om ståupparna varierade väldigt mycket i kvalité. Rekommenderas!

*morr*

Min kollega, den kvinnliga - äsch! låt oss kalla henne för Lena i framtiden för enkelhetens skull. (För det är exakt vad hon heter.) Lena i alla fall, driver mig till vansinne. Var dag. Hela dagen. Non-stop. Riktigt suger all energi ur mig. Från det att hon gör entré på morgonen (alltid med en djup suck när hon öppnar dörren) tills det att hon packar ihop sina saker för dagen (sakta, under klagan över vad hon nu kan komma på att klaga på). När jag och mina andra kollegor går till tunnelbanan måste vi alltid ventilera Lena i minst en kvart för att kunna släppa dagen ordentligt. Och vet ni? Från att ha varit hanterbart och genererat lite lite smålustiga historier att underhålla med så har det nu eskalerat till en helt hopplös och ohanterbar situation.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör det så svårt. Men tänk dig att jobba med en kvinna i 40-årsåldern som mentalt ligger på en tonårings nivå, med en fruktansvärd osäkerhet och ett bekräftelsebehov som inte är av denna världen. Tänk dig att denna person ständigt ska ha koll på vad alla gör, går från skrivbord till skrivbord och pratar om sitt liv. T.ex. hur tjock hon är, eller hur hennes barn inte respekterar henne. Saker som inte bara stör arbetsron, utan även är djupt störande. Och irrelevant.

Hon sitter alltid vid sitt skrivbord och söker ögonkontakt med folk i lokalen (vi har ett öppet kontorslandskap). När hon får kontakt börjar hon prata. Ibland får hon inte kontakt med någon och kan då börja sucka extremt högt eller knäppa med fingrarna eller bara börja prata om något och hoppas på att någon ska titta upp... Ja. Och så fortsätter det. Dag efter dag. Timme efter timme. Minut efter minut. Osv.

Enda räddningen är när hon är sjuk. Vilket snittar på ungefär en gång i veckan. Mycket. Javisst. Men åååh så vi helgar dessa dagar på kontoret.

Så. Nu har jag fått ut mig lite. Det var skönt. Tack för att ni lyssnade.

Jag och mina fuktiga överarmar

Min vita val här i livet är att lyckas bli svettig på överarmarna under ett träningspass.

En gång var jag nästan där. Men det var när jag klättrade i Kinesiska Muren. Alltså inget jag gör ofta.

Men så idag... idag! Jag och MarathonMia bestämde oss för att prova SATS lunchpass Muskel som jag tidigare ratat bara p.g.a. namnet. Larvigt kanske. Men man döper inte ett pass Muskel och tror att man ska bli uppfattad som seriös? * Inte i min värld i alla fall.

Hur som helst. Ack så fel jag hade! Muskel var det bästa jag tränat på denna sidan semestern och det inte bara för att passet var så varierat (både kondition och styrka), eller för att jag tog i så jag nästan mådde illa. Jag blev fuktig på överarmarna också. Jag. Fuktig. På överarmarna. Seger!

Frågan är om jag kommer att kunna gå imorgon. Jag är tveksam. Just nu är det till och med jobbigt att använda tangentbordet. Men det är värt det. Såååå värt det!

(Och nej, det är inte jag på bilden. Eller vänta - vi kanske kan låtsas det? Bara idag?)

*Ser nu att SATS har passen Puhh! och Tjohoo! Vart är världen på väg?

En episk händelse

Ja, jag pratar om presidentvalet. Efter att ha laddat med kaffe, marzipan och popcorn så somnade jag lagom till att första valvakan startade. Men den var säkert jättespännande. Och episk.

Dags att vara otrogen?

Jag är världens monogamaste person när det gäller två saker; mitt förhållande och mina böcker. En kille och en bok. Så ser det ut och så ska det vara.

Problemet är nu att jag är lite småsugen på att bryta monogamin... Och parallelläsa två böcker. Jag har provat tidigare med enklare smånoveller och Klintbergare - vilket har funkat bra, men jag har aldrig testat två romaner samtidigt. Varför jag ens tänker tanken att parallelläsa är för att jag är så sjukt sugen på denna månads Bordellbok; Blonde av Joyce Carol Oates att jag inte kan koncentrera mig på den nuvarande. Och jag vägrar att sluta läsa en bok till förmån för en annan (om den inte suger). Frågan är nu: får jag ut maximalt av böckerna om jag parallelläser? Eller blir läsupplevelsen lite halvdan?
Hur gör ni?

Ding-dong! Dagens i-landsproblem.

Vet ni hur svårt det är att hitta ett hotell i Tokyo som passar både lägesmässigt och prismässigt?

Hilfe.

Min gåbortpresent of choice

Ett klassiskt gurk/godisträd lämnar inget öga torrt.

Men den kräver också rätt mottagare för att kunna uppskattas. Svägerskan som hade födelsedagsfest fick emotta denna eminenta retropärla från (och av) undertecknad.

Kanske världens bästa gåbortpresent?

Min sommarstuga

Teknikens under

Hurra!
Nu fungerar vår hemtelefon igen! Fritt fram för försäljare att ringa och och nasa strumpor av nylonpolyester som ger en svampinfektioner man bara läst om alltså. Party.

När vi väl är inne i teknikens underbara värld kan jag också meddela att tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin, micro, tv, x-box, playstation, wii, gamecube, DS och laptop också funkar.
Kort sagt; stör ej!*

*Närrå. Stör! Snälla...?

Lilla Duktig - len som en persika

För presentkortet jag fick på den uuuurtråkga svara-på-frågor-om-diskmaskiner-och-vi-ger-dig-cash härom veckan så inhandlades det igår två sorters ansiktskräm till undertecknad. En för dagen och en för natten. Krämen är finsk, anpassad för nordisk hy och yada-yada-yaaaada... Jag zoonade ut rätt hårt efter nån minut. Ansiktskrämer är så sjukt ointressanta.

Här är de i alla fall, de små liven.

Jag är en månad

Min vän har ett problem. Problemet är inte hennes, utan vårt. Problemet är att hennes tre veckor gamla dotter inte har något namn än. Varför? För att ALLA har en åsikt om vilka namn som är fina och fula. Alla har problem med vissa namn som för dem betyder något, men som för en annan inte gör det. Och så fortsätter det.

Molly? Men det hette ju min mosters-brors-hunds-kompis som sitter i fängelse. Vill du att ditt barn ska bli kriminellt? Och dessutom ett Y-namn. Jojo, det vet man ju hur det blir med… *skrockar för sig själv*

Iris? Men Iris hette ju Bin Ladins frus marsvin - vill ni uppfostra en terrorist? *iiiiiiiiiiiii*

Alla vet ju att egenskaperna sitter i namnet. Därför ska jag döpa min förstfödda till Kungen, Pink eller Julafton. Man blir vad man heter liksom. Eller?

Det svartnar för ögonen...

... jag råkade just läsa Carolina Gynnings blogg.



Av misstag.
Ack vilket misstag.
Ni får ingen länk. Jag är snäll idag.

Tisdag kväll mellan 18 och 22

Jag hinner liksom inte med just nu.
På kvällarna när jag kommer hem så är jag trött, vill ha mat, orkar inte göra något och går och lägger mig och läser i brist på annat. På helgerna när jag tänker att nu jävlar, nu ska här fixas, trixas och pysslas så är jag plötsligt uppbokad på tusen saker. Vilka alltid är lika roliga. Men ändå. Nu har det passerat ännu en vecka när ingenting har fixats vare sig i lägenheten eller i min personliga sfär. Så nu gör jag en lista.
Listan handlar om en del av de saker jag skulle vilja hinna med ikväll.
Ej i inbördes ordning.

- Laga en god middag (så att jag får matlåda).
- Sy upp ett par jeans och ett par svarta byxor.
- Måla naglarna.
- Laga lite knappar och sånt i klädhögen med kläder som måste fixas till.
- Se ikapp True Blood (två avsnitt efter, fatta!).
- Sätta upp vår kalender på ett smart ställe.
- Boka hotellrum i Tokyo (några tips?).
- Lokalisera gamla sladdlådan och hitta myslampan till sovrummet.

Hur många klarar jag tror ni?

Dags att fylla iPoden

Jaha, då har Gessle släppt en ny singel. Ingen mer radio på två veckor.

Hur gick det med den dära allergiprylen?

Trogna läsare undrar ju förstås hur det gick med mitt allergitest. Jo, det ska jag ta och berätta:

Idag var jag på sista avläsning och fröken doktor förklarade att nej, du är inte kontaktallergiker, vilket i klartext betyder vi vet fortfarande inte varför dina händer i tid och otid svullnar upp med blås och kli.

Så var med det. Nu ska jag köra första träningspasset på en vecka. Sen ska jag helkroppsduscha. Jag har med mig scrubvantar dagen till ära. Så förutseende är jag.
Tjolahopp!

Vad jag gör på en söndag

Eftersom jag nu bara läser högkvalitativt (tack Tidskriftsdagen) så ligger det nu högar av tidningar på dass. Bland annat Vecko Revyn.
VR ställer på redaktionssidan sina medarbetare frågan Hur botar du höstdeppen? Och alla svarar saker som tända ljus, mjuka koftor och köpa skor. Loosers! Om någon frågade mig hur jag gör så är mitt svar: sittduschar.

Sittduscha är bland det mest underskattade och o-ompratade som finns och är förunnat endast de som har badkar. Det är inte riktigt som att ta ett bad, det är inte riktigt som att ta en dusch - det är det där sköna mellantinget som ingen pratar om. Och det är ack så enkelt! Du bara sätter dig ner i badkaret och låter duschen göra sitt. Innan vi flyttade, och innan vi således fick badkar, existerade inte sittduschandet hemma hos oss. För vem sätter sig egentligen ner i en dusch? Badkaret gör det hela legitimt liksom.

Jag känner nästan att jag har ett Frithiofsson-moment här och superlativen fullkomligt gurglar ur mig. Två tummar upp för sittduschandet!

*Knaaaak*

Det knakade just i min nacke så högt att jag trodde att folk skulle vända sig om hur det var med mig. Det gjorde de inte, och nu känns det som att det bara lät i mitt huvud... Heh.

Nej, jag kan inte komma ut och leka idag...

...jag ska tvätta håret.
Eftersom jag inte får duscha eller ens fukta ryggen så kräver det här hjälp.

"hoppas nån frågar om jag vill hitta på nåt ikväll, så jag kan säga, nä jag måste tvätta min frus hår" kommenterade mannen efter att ha lovat att bistå med hjälp.

Tidskriftsfest

Kolla så mycket tidningar jag fick med mig hem från Tidskriftsdagen igår på Cirkus! Här ska bläddras i livstilsmagasin, do-it-your-self-tidningar, matlagningsskrifter och annat som jag plockade upp. Jag kanske aldrig mer behöver gå ut! Hurra!

Snuttegull

Det blev inget Åhléns. Jag åkte hem med en dundrande yrsel och illamående och parkerade mig i mysiga hörnet i soffan iklädd mysbyxor, myströja och tofflor samt en kopp Dreamtime (instant tea, sött och gott). Tittade på Mitt i naturens grodspecial. Kände mig ämlig.
Mannen kom hem. Muttrade något med att jag inte kunde använda bloggen som min personliga önskelista och kastade en burk Ben&Jerry's Cookie Dough i knät på mig. Åh. Är jag gift med världens sötaste eller? Jo, det är jag. Sådetså.

Kändis-span på lunchen

På väg till favvothaistället sprang Mauro Scocco förbi. Han hade kepan nerdragen över ögonen (i ett fåfängt försök att inte bli igenkänd?) och såg mycket sammanbiten ut. Jag fick bita mig i tungan för att inte brista ut i en sprucken version av Sarah.
Något säger mig att Mauro inte skulle ha uppskattat det.

Saker jag helst vill göra efter jobbet

1. Gå på stora Åhléns med Mannen och vårt bröllopspresentkort och hitta fina lampor och saker (kaffekoppar!) till lägenheten.

2. Åka hem och lägga mig i soffan. Bli uppassad med mat och kramar och kanske läsa lite bok, alternativt kolla på dålig TV.

3. En blandning av punkt 1 och 2 där jag kan tänka mig att glass spelar en mycket framträdande roll. Möjligen B&J. Helst Cookie Dough.

Ett levande lapptäcke

Sådär. Nu har jag varit hos fröken doktorn och påbörjat mitt lapptest. Ett lapptest är ett pricktest, fast större och för ryggen. Och anledningen till att jag gör det är för mina stackars händers skull. Kanske kommer jag nu att få veta vad det är som orsakar min allergi?

Förutom den uppenbara fördelen att jag inte får duscha (ej heller träna eller anstränga mig så jag blir svettig) på EN VECKA, så får jag också se hur min stackars hud reagerar mot ämnen som kaliumkarbonat, kinolin-mix, etylenediamin dihydroklorid och formaldehyd.
Party.
Bonus.

Min fru?

Mannen tror sig vara på burken. Han är nämligen , helt okaraktäristiskt, sugen på smågodis för jämnan.
Jag har också märkt att han tar extra lång tid på sig i badrummet om mornarna.

*sjunger* I kissed a girl and I liked it...

Favorit i repris: Skräckfilmsfrossa

Igår körde jag och BB en skräckfilmskväll hemma i nya lägenheten. Nytt tillskott var även Mannen som vågade sig ur pysselrummet för att titta på första filmen; The Signal. En skräckfilm som inte bara kunde hålla sig till sing genre utan också var misstänkt lik The Pulse som vi såg för ett par gånger sedan.
Efter den såg vi Dödens våning, en spansk skräckrysare som förvisso var läbbig men också bara 1,06h. Att det över huvud taget så korta filmer längre. Jag trodde alla var minst två timmar. Men ack så fel man kan ha.
I vilket fall som helst så var båda filmerna rätt kass och jag rekommenderar ingen att hyra någon av dem.

Höstens felköp?

Läser i Metro att "Ska du bara köpa ett par skor i höst ska du välja ett par kängor." Attans då. Jag som just köpte ett par stövlar i tron om att det är höstens måste.

Man kanske skulle ta och gräva upp sina gamla DocMartens då?
Vad tycker ni? Är det snyggt med kängor?

Jag är (nästan) bäst, ingen protest!

Igår kväll hade vi Wii-turnering på jobbet med ett av de företag vi jobbar för. Elva personer tävlade i tennis och bowling vid två Wii-stationer och yours truly slutade på en andraplats*, före chefer och annat löst folk. Hurra för mig.

* När båda grenarna räknades ihop.

Sans skåp

Idag tillbringade jag min morgon i sällskap av några hantverkare som (äntligen!) kommit för att ta bort ett skåp i köket. Varför? För att vår diskmaskin äntligen ska få en plats i köket.

Skåpet var konstruerat så att man bara skruvade ut två skruvar och sen drog ut det själv. Nähej. Det gick visst inte. -Har ni provat att skruva ut de två skruvarna? - Ja, men det funkar ju inte. Nu har vi skruvat ur tio skruvar och det funkar fortfarande inte. - Nähej, men ta bort listen då och skruva på benen så går det. - Åh, det gick visst inte alls men nu håller diskbänken på att pajja. - Jaha ojsan. Så ni har provat skruvarna? - Ja, kom hit nu istället. - Okej, vi ringer väl efter någon.

Och så kom någon. Som var tvungen att ringa på någon som var snickare och som tillbringade 25 minuter på knä inuti skåpet, muttandes och klockan var inte ens åtta. När skåpet sedan, med två starka mäns kraft, drogs ut så hade de lyckats paja skåpet i kanten.

Attans vilken otur att jag bara inte skruvade ut de där två skruvarna från början. Då hade ju allt varit så jävla mycket enklare. Visst? Visst? VISST?!

Mmmmm.... Goooooodis....

Nu har jag smygätit smågodis vid mitt skrivbord.
Jag tror att det är en direkt reaktion på att jag startade morgonen med att efterforska min favvochoklad åt vännen i London.
Mycket dumt. Nu sitter jag här och känner mig uppsvälld och dålig.
Fan.

Tips-torsdag: Min favoritchoklad

Min favoritchoklad heter Pink Marc de Champagne bar. Jag hittade den på Harrod’s flygplatsaffär för en herrans massa år sedan när jag hade några pund kvar vid hemresa och köpte det som var mest... rosa. För både förpackning OCH choklad är rosa.
Mmmmm. Gillar du söt och sliskig choklad så är detta helt rätt val.

Så nästa gång du är i London så köp med dig en bar till mig.
Tack på förhand.
http://www.charbonnel.co.uk/

Här sitter jag och snörvlar över skrivbordet...

...och så är det 278 dagar sedan jag var sjuk.
Kanske dags att stanna hemma för en gångs skull? Och inte gå till jobbet och vara nästan-frisk?
Nästa vecka skulle passa. Då har jag inget viktigt inplanerat.

En vanlig onsdag

Idag efter jobbet ska jag på intervju om tvättmaskiner. På allvar. Det är någon slags intervju / fokusgrupp som tar en halvtimme-timme och jag får 250 spänn för besväret.
För pengarna tänker jag köpa något fint till mig själv. Kanske tre böcker på Pocketshop (betala för 2) eller en ny tröja. Fast egentligen har jag köpsstopp. Tokyo kommer att kräva mången slant ur min ficka och de här pengarna... de räknas ju inte. Eller hur? Det här måste ju vara icke-pengar i dess renaste definition. Jag tror inte ens man får pengar när jag tänker efter. Jag tror det är någon slags presentcheckar. Alltså räknas det inte och jag kan med gott samvete spendera lite pengar på mig själv och mitt välbefinnande.

Så här mörkt var det när jag åkte till gymmet imorse.

Fem nyanser av kass

Idag morgontränade jag med MarathonMia. BodyPump. Just like in the good ol' days när svart var svart och brunt en modefärg. Skillnaden nu mot då är att gymmet nu ägs av SATS istället för WorldClass och att favoritinstruktören Fredrika inte är kvar.
Skillnad är det också på passets kvalitét och instruktör.
Det suger.
Det suger så hårt att ord inte kan beskriva hur hårt det suger.

Jag som anser mig själv vara en behärskad och positiv individ blev under passets gång så upprörd att jag tog till italienska gester eftersom instruktören var så kass*. Ja, så upprörd att jag var tvungen att fråga om instrukörens namn i repan efter passet så jag kan specifiera mig i ett kommande klagobrev.

Så tack dåliga, odugliga, risiga, dassiga, usla instruktör för att du gjorde min morgon så kass. Tack som fan.

* Förutom den uppenbara felaktiga tekniken, så gjorde hon fel övningar och instruerade inte nästa övning förrän hon var mitt i den - vilket fick oss andra att missa första vändan i varje ny övning.

Klassiker

I världens bästa bokklubb Bordellen läser vi denna omgång klassiker.
Efter att ha hittat en lista över bästsäljande inom genren (fast nr 8 verkar inte höra hemma här) på Adlibris så bestämde vi oss för Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. De som blir klara kan välja fritt från listan.

1. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
2. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
3. Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
4. Jane Eyre av Charlotte Brontë
5. Gösta Berglings saga av Selma Lagerlöf
6. Mörkrets hjärta av Joseph Conrad
7. Röda Rummet av August Strindberg
8. Fallet avslutat av Michael Connelly
9. Candide av Voltaire
10. Det går an av Carl Jonas Love Almqvist

Eftersom jag är klar, och redan har läst Brott och straff (puh! vilken pärs) så har jag gett mig in i 1800-talets England med Jane Eyre. Och vilken bok! Vilket språk! Ord som vederkvickelse, tabernakel, vivör, plebej och hugskott dyker upp titt som tätt och tvingar mig att anteckna på lapp för att slå upp vid senare tillfällen för att förstå. Stoooora ord. Mmmmmmm.

Snabb utvärdering

Dagens bästa: Vi har äntligen fått en egen parkeringsplats! Yay!

Dagens träningskrämpor: Högra rumpan. Aj aj aj. Damn that BodyJam. Damn it to hell.

Dagens tråkigaste: Samma lunch och middag. Booring.

Dagens prestation: Stor inlupp till designkursen klar. Annars hopar sig allt på jobbet i väldiga högar. Hugaligen.

Ja, det händer verkligen mycket i mitt liv.

Äntligen!

Nu är resan till Tokyo bokad!

Två veckor över nyår.

Kick ass!