Fulshoppa fjårtisjeans

"Tänk så SNYGGT med ett par riktigt mörkblå stuprörsjeans. Typ Cheap Monday eller nåt. De är ju rätt billiga."

Så började min och Ts jeansdiskussion någon gång i början av veckan. Vi är svårt panka och har båda ett eller annat slags shoppingförbud. Men VAFAN - ibland så är det ju sååå VÄRT DET att spendera pengar. Speciellt på jeans! För de håller ju hur länge som helst. Ska man investera i plagg så är jeans den enda vägen. Eller hur? Eller hur!

Sagt och gjort. Jag och T bestämmer oss en eftermiddagför att smita in på MTWTFSS (världens, nä - bara dåligt namn helt enkelt) och prova ut varsitt par Cheap Mondays.
-Fast är det inte bara fjårtisar som använder sådana? Passar inte Cheap Monday bara kroppar med kalvben och avsaknad av bakdel och höfter?
- Nej, nej. De görs för alla kroppar numera! Jag såg det på...eeeeh...jo, men jag är helt säker!

Så vi travar dit och det riktigt spritter i benen av förväntan. Nya jeans! Weeee!
In genom dörren går vi och...möts av en vägg...? Eller? Nä. Det är bara musik. Skithög musik.
Vi backar båda skrämt bakåt av decibelnivån som tycks gräva sig in i varenda fiber i våra (gamla) jeans. (Inte undra på att man måste köpa nya...) Vafan? Är de allvarliga? Ska. Vi. Shoppa. I. Det. Här?
Nu ska också tilläggas att undertecknad harvat elgitarr i replokal i 11 år. Här är vi inte rädda för lite ljud inte. Nej nej nej.
Vi tittar oss omkring i butiken, tittar på varandra och rycker på axlarna; kan fjårtisarna så kan vi.

T vill ha ett par svarta stuprör och vi skiljs åt en sväng för att en kort stund senare återses vid provrummen (här skulle jag kunna skriva om personalen, storlekarna, kösystemet till provrummet och en hel del saker som med all säkerhet skulle kategorisera in mig i facket "klagande och tråkiga". Så jag hoppar det. Det är ändå för taumatiskt.)
Vi tar varsin hytt vägg i vägg och börjar prova. Exakt fem sekunder senare (nåja) är vi båda ute ur dem igen och tittar på varandra. Båda är rosiga om kinderna som om vi precis gått varsin boxningsrond och båda har den där lätt skärrade blicken. Utan ett ord slänger vi ifrån oss våra byxor på måfå (alla andra gör ju faktiskt det!) och småspringer ur butiken.
Väl ute börjar vi asflabba. Aldrig har vi missbedömt ett jeansmärke så. Ingen av oss är direkt begåvade med kalvben. Och det här "otvättad demin" är ju som att försöka klä sig i scotch-brite. Och värst av allt: Aldrig har en butik fått oss att känna oss så gamla!

Cheap Monday vs. Lilla Duktig (med vänner) 1-0

PS. Jag hittade ett par jättesnygga stuprör på H&M direkt efter. De passade jättebra.