Okej.
Så jag lovade mig själv att jag av princip bara skulle blogga på arbetstid. Eller, i alla fall på arbetsdagar. För den goda formens skull. Eller nåt.
Men nu sitter jag ändå här framför datorn på en söndag eftermiddag och skriver. Varför? Jo, för att jag inte har söndagsångest.
Alltså, jag känner inget som helst obehag inför det faktum att det imorgon startar en helt ny arbetsvecka. Vilket är helt galet. Tokigt. Och faktiskt måste betyda att; 1/ jag kanske inte avskyr mitt jobb så mycket som jag tror, eller 2/ jag kanske verkligen lever i total förnekelse.
Dessutom är det riktigt kul att blogga om det som gnager mig dagarna i ända. Jag har funderat på fler själlösa experiment att genomföra och insett att möjligheterna faktiskt är obegränsade och att det bara är jag som sätter gränserna och yada-yada-yada vad snackigt det här blev då!
Stoppa mig innan jag läser en dikt. (Åh, en idé!)
Jag är häftig att hantera
Nu blir det aldrig röra mera
Adjö till system med lösa blad
För det gör ingen männska glad
Iofs ett julrim. Men liiite illa mådde vi nog alla ett tag där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar