Då är det så äntligen dags!

Wow.
Jag kan knappt tro det.
Imorgon går flyttlasset.
Nästa gång jag bloggar så sover jag i ett annat rum, i en annan lägenhet, i ett annat hus.

Sen är det bara den helvetiska flyttstädningen kvar. Herr och fru Renovering har avrått oss från att göra det själva - och många med dem - men vi har fan inte råd med fler utlägg. Dessutom har Mamman lovat att hjälpa till lite, och hur det än går emot mina principer så har jag tackat ja. Bara för att jag vet att det kommer att underlätta. Och sen kan jag ju alltid bjucka henne på middag som tack - eller kanske återgälda tjänsten om hon bestämmer sig för att flytta?
Hurra för Mamman!

Men först; Stevie Wonder!