På min topp-tio-saker-jag-avskyr så ligger tunnelbaneåkande rätt högt. På tunnelbanan är det trångt, varmt och så lukar det illa. Folk stånkar, smaskar och ibland tyckts de glömma bort var de är när deras mobil ringer och talar glatt om diverse intima problem på hög ljudnivå. Men mest är det bara trångt om man - som jag - åker den främst i rusningstrafik.
Därför kör jag alltid både iPod och bok på mornarna och låter mig själv försvinna bort från trängseln och stressen. Utom just idag. Boken är utläst och istället satt jag och tittade på människor. Fula människor, stressade människor, människor som av någon anledning tog med sig sin katt just idag, människor som svettas ymnigt, människor som sjunger för sig själva och människor som inte fick någon sittplats och koncentrerar sig på att stirra ut de sittande med hatisk blick.
Och mitt i allt sitter lilla jag och lyssnar på gamla Justin Timberlake-hits och ler med hela ansiktet. För jag har en ny lägenhet, världens bästa kille och dessutom en hel drös fantastiska vänner. Det enda som saknas just nu är hårbalsam (när tog det slut? vem tog det sista?), sen är nog mitt liv komplett. Idag var tunnelbanan inte så tokig ändå.
2 kommentarer:
Ibland står man liksom över skiten, för allt är så bra. Sjukt bra att du har det så bra i livet!
mentalt fokus! topp!
själv minns jag inte när jag åkte t-bana eller kommunalt överhuvudtaget senast. och det är jag jäkligt glad över.
Skicka en kommentar