lördag 6 september 2008

Lilla Duktig ser ljuset i tunneln

Sen mitt nära-till-gymmet-från-jobbet-gym (WorldClass) blev SATS och alla mina träningsvänner och jag skiljts åt har träningen varit väldigt tråkig. Så sista tiden har jag satsat på den ultimata ensamträningen; spinning.

Varför jag säger mig sett ljuset är för att närmaste SATS ligger fyra minuters gångväg från mitt hem och närmaste WorldClass ungefär 15 (inklusive tunnelbana). Känslan av att kunna gå hemifrån en kvart innan passet börjar (ombytt med skorna i handen), utan stress är det närmaste en välsignelse. Så var det sagt.

Sen har SATS väldigt roliga instruktörer. Som hon imorse (japp, jag gick upp frivilligt på en lördag för att gå och träna); hon var petite (som minsta tjejen i Cosby), glad och underhållande (som Fresh Prince-Carlton på cykel) och fick mig att svettas ordentligt - t.o.m. överarmarna blev lite fuktiga. Vilket är ett gott tecken. Men det var ändå...ensamt.
På plussidan så kommer jag bli värsta spinningexperten med stenhårda skinkor. På minussidan är det det faktum att jag kommer att gråta mig själv till sömns varje kväll eftersom jag inte har någon att träna med. Närrå! Men ...usch! Lite tråkigt är det.
Fast gymmet ligger ju nära. Fast så ensamt. Fast... osv.

4 kommentarer:

Magda Gad: sa...

Men, det måste väl finnas fler trevliga människor som går på de där passen? Ryck tag i dem!

herr Renovering sa...

åhh nej, inte sånna hurtiga instruktörer, I hate them! det ska vara tyst och ensamt, det ska göra ont. gärna med fantastisk musik i öronen. spinning skall vara ltie av en plåga. "herrens fruktan är vishetens begynnelse" som det heter, fast för träning då.

MarathonMia sa...

Jag har lite gratisträning på SATS och tänker givetvis BARA träna med dig då :-D

Zandra sa...

Men du.. tränar du möjligtvis på SATS vid Globen?