Gråtfest hemma i soffan

Efter en djävulsk dag på Kontoret, en med två timmars obetald övertid, kom jag äntligen hem till lägenheten. Alldeles ensam bestämde jag mig för att titta på lite film. Vilket var bra. För två och en halv timme senare sitter jag här och bara gråter. Fast bra gråt. Inte sån där ful-gråt där man skakar och sminket rinner och hulkningarna aldrig slutar. Utan fin-gråt. Lite lätt snyftande så där. Lite filmstjärnigt där ögonen blir glasartade och en stor tår rullar nedför ena kinden till ljudet av en svag violin.

Jag har just sett The curious case of Benjamin Button (Benjamin Buttons otroliga liv). Och för alla som inte vet vad det är för film så kan jag berätta att det lätt är den bästa film jag sett på länge. Dessutom har Brad Pitt huvudrollen (vilket aldrig har skadat en film).

Så om du inte har sett den än; seeee den. Seeeee deeeeen.
Om inte annat så vi har något att prata om nästa gång vi ses.