Trots gårdagens snöstorm var det så otroligt varmt i sovrummet i natt att jag hade stora sovproblem. Imorse fick jag släpa mig upp. Klarade av armhävningarna (fortfarande 34), duschade och gnolade en liten trudelutt om "...mitt vita vinterland", fick garderobsångest och kom i vanlig ordning försent till jobbet.
En typisk måndag alltså.
Dagen går nu väldigt sakta. Någonstans mellan första koppen Lidl-kaffe och chefens öppna gylf (favorit i repris) så tappade jag lusten till allt. Nu sitter jag här, stirrar tomt på min skärm och ger ifrån mig lämpliga ljud så ingen ska se att jag faktiskt befinner mig i koma-tillstånd. Jag känner mig trött, fattig, godissugen och gammal. Det sistnämnda beror helt på att en P3-programledare upplyste mig om att det var 17 år sedan Orup låg etta på Trackslistan med låten Stockholm.
17 år.
Och jag kommer ihåg när den släpptes. Då var jag...15. Omigod. Jag är gammal. Snart blir jag gråhårig. Och gaggig. Och glömsk. Och... snart är den här måndagen över.
Måndagar är dåliga för min karaktär.
2 kommentarer:
Du ska inte säga någonting... jag va *håll i dig* 20! Gahhhhhhhhhhhh Inte undra på att jag måste gå och färga över de gråa!
va det verkligen såå länge sedan...
Hahaha - du ser - klipper kort å färgar!! hehe.. varför kan man undra.. :)
Skicka en kommentar