När jag var fjorton levde jag varje vecka för att få springa och köpa Expressen Fredag och läsa Linda Skugges krönika. Jag dyrkade Linda. Allt hon sa, allt hon skrev. ALLT. Under åren som gått har jag försvarat hennes uttalanden för vänner och bekanta, köpt hennes böcker och försökt hänga med i vad hon gör. Men nu Linda, är det tyvärr slut med det.
För i skuggan av kungaförlovningen pågår en debatt om stress (Stresskriget, kallar Aftonbladet den) som startade med att Ebba von Sydow klagade över att hon kände sig stressad och otillräcklig i sin livssituation:
- Varför cyklade jag hem från jobbet häromveckan med gråten i halsen, för att jag kände att jag gjort en usel insats på mötet? Tänkte att nu lägger jag av, nu står jag inte ut med att vara perfekt längre.
Linda Skugge replikerade då snabbt med:
-Vill ni ha ett tips på hur ni slipper att cykla från jobbet med gråten i halsen för att ni kände er usla på ett möte. Jo, sluta leva ert låtsasliv på Stureplan och skaffa er ett riktigt liv med barn.
Och sen var debatten, förlåt kriget, i full gång.
I alla fall från Lindas sida. Och resten av bloggvärlden.
Jag har väl aldrig riktigt varit ett Ebba-fan. Jag har läst hennes blogg till och från men identifierar mig inte alls med hennes liv eller värderingar. Nu tänker jag ta hennes parti. För om Linda Skugge menar att Ebba (eller jag) som barnlös (-fri) inte lever ett riktigt liv och att Linda själv som småbarnsförälder har ensamrätt på stress – ja, då vet jag inte alls. När jag läser det här vill jag bara knyta ihop äggstockarna, lipa henne i ansiktet och skrika
- Häääär kommer jag med en stuuuulen bil. Vad ska du gööööra? Jag lever ju i en låtsasvärld ändååååå! Och sen skulle jag gasa. Eller nåt.
Jag blir bara så jävla förbannad. För det här är en icke-debatt som från början till slut är larvig. Ingen har ensamrätt på stress. Att våga sätta sig över någon och avgöra vad som är stressigt eller inte är bara fel, fel, fel. Linda stressar, Ebba stressar, Lilla Duktig stressar. Det är ingen tävling! Problemet är att vi har alla varsin blogg att gnälla om det i.
Störande. Minst sagt.
Läs (den inte alls vinklade) storyn här...
6 kommentarer:
jag är ledsen hjärtat, men jag var tvungen. Du är utmanad.
Jamen jäklar, amen! Bra rutet.
/Anna
Just så. Jag har iofs alltid tyckt att Linda Skugge är en av de mest inskränkta skribenter som finns, fullkomligt oförmögen att sätta sig in i något som inte rör henne själv - minns när hon skulle föda barn och inte bloggade om något annat än planerat kejsarsnitt i tre jävla år.
Men ja, nu visar hon än tydligare att hon är en egoistisk, oinkännande hagga.
Jag gör ett nytt försök med min förra kommentar som blev lite knas! Så här alltså: Nu har jag missat hela debatten. Så jag kan egentligen inte uttala mig. Men om det var det Linda Skugge menade är hon nog ute och cyklar. Jag var mycket mer stressad innan jag hade ett "riktigt liv med barn". När barnen kom blev det myyyycket lättare att lämna jobbet på jobbet. Hade lite svårt med gränsdragning innan dess. Linda Skugge kanske fortfarande har svårt med gränsdragningarna, trots barnen? Who knows! Men hon ger småbarnsföräldrar taskigt rykte när hon går på sådär. Det är onödigt.
I know, blir så otroligt provocerad av Skugges sätt att slå sig för mammabröstet. Som om att hennes barnfyllda, sönderstressade och ojämnställda (för hon påpekar ju gång på gång att det är hon som sköter ALL markservice) tillvaro är den mest självuppoffrande och därmed den BÄSTA.
Saggigast liv vinner liksom. Stackars sate. Oempatisk som få.
Skicka en kommentar