Snusk, snusk, snusk

Efter att ha sträckläst Hollywoodfruar - den nya generationen (månadens bokklubbsval) så satte jag igår tänderna i originalet - det från 1983. Och jag säger bara en sak; Jackie Collins kan sin skit. Ville du läsa tantsnusk? Jackie ger dig tantsnusk. Från första sidan. Jag skojar inte. För första gången önskade jag att jag hade ett sånt där smart pocketöverdrag på boken. För jag skämdes över mitt läsval. Jag vet att om jag såg någon på tunnelbanan läsandes fru Collins böcker så skulle fördomarna genast ploppa upp som små svampar. Det finns en sorts människor som läser tantsnusk - och jag är inte en av dem. Jag är normal. Jag har läst Dostojevskij för fan!
Att läsa för en bokklubb är väl typ... meta-läsning? Eller? Jag läser för att... utvärdera?

Nä, nu ska jag ta och kamma mitt långa, mjuka, guldglänsande hår, som skimrar i när reflekteras i solens strålar. Och min bredaxlade make kommer att, i en enda rörelse, svepa mig upp i sin famn och bära mig (som om jag var så lätt som en fjäder) till ett bord dukat med vin och rosor och... och... och kom inte och säg att allt det här läsandet påverkar mig på något vis. För det har det inte.