Tänder!

Rufus har fått en massa tänder.

Fyra stycken och en rejäl glugg!

Uppladdning inför Thailand

Jag veeet att det går att köpa barnmat i Thailand... Men jag har också hört att utbudet är rätt skralt och att det kan vara svårt att få tag på något som faller lillgrabben i smaken. Det här får bli mat för första veckan samt nödmat om det matvägras eller blir andra magproblem / sjukdomar. Hipps kalkon/potatispuré funkar t.ex. alltid. Sen får Rufus äta vår mat helt enkelt. Ja, till viss del i alla fall.

Val

Thailandsresan sätter käppar i hjulen för min och mannens deltagande i Val 2010.

Även om jag ännu inte bestämt mig för vilket parti som ska få just min röst, och även om valsedlarna ska komma med posten innan den sista (då vi åker) så börjar inte förtidsröstningen förrän den första (då har vi åkt).

Tydligen finns det någon slags brevröstningsmojäng men den kräver ett speciellt röstningspaket som man kan beställa från Valmyndigheten... Frågan är om det är för sent att beställa det nu?

Sug. Sug. Sug.

Kulturell söndag

Grattis på födelsedagen Per Anders Fogelström!

Söndagen spenderade jag och Rufus med Mamman och Svägerskan. Vi gick på stadsvandring runt söder i Fogelströms fotspår vilket var riktigt, riktigt trevligt!

Förutom att jag känner mig väldigt upplyst om söders historia så kan jag också konstatera att a) män som går stadsvandringar luktar svett, och b) kvinnor som går stadsvandringar har fotriktiga skor och linnebyxor.

Plötsligt händer det

Jag lägger Rufus i sängen och han säger inte ett pip.

När jag går in och kollar till honom ett par minuter senare sover han som en liten korv.

Somna själv-metoden är nu officiellt en succé!

Hur ensam är man då?

Efter en tidig långpromenad och ett par, tre timmar på öppna förskolan så bestämde sig jag för att ta tunnelbanan hem. Fyra stationer allt som allt. Lätt och bekvämt.

Dock hinner jag nästan inte ens gå på tåget innan en man kommer stapplande i mittgången och faller ner framför mina och två andra tjejers fötter.

- Aaaaaah.... andas han ut.

Jag och de andra tjejerna ställer oss självklart upp, försöker få liv i den gamle mannen (som jag tyckte såg så frisk och viril ut nyss) och pratar emellan oss vad vi ska göra. Resten av vagnen tittar på. Mannen mumlar för sig själv och vi baxar upp honom på sätet där han verkar sitta bra.

Okej. Fint.

Jag går tillbaka till vagnen och gullar lite med Rufus.

Då kommer en kvinna fram till mig. Hon bär MTRs uniform (tunnelbaneförare), fast med fisknätsstrumpor under shortsen och har sminkat sig som en egyptisk gudinna med sin kajal.

- Han gör så där jämt, säger hon. Han låtsas svimma framför unga, snygga tjejer för att de ska hjälpa honom upp. Ta i honom liksom. Bry dig inte om honom.

- Ahaaaaa, svarar jag och känner mig genast rätt äcklad av hela situationen.

Herregud! Hur ensam är man om man gör sånt?

Shit.

Vanna Rosenberg sa det bäst...

...när hon i Sommar i P1 pratade om TV-glass.

Det är lite som att äntligen komma hem! Jag älskar ju glass, allra helst framför TVn.

Så klart att det då är TV-glass!

Alltså. Inget som innefattas av nåt löjligt kejk-brejk utan en helt fristående utsvävning som bör avnjutas runt niotiden. Framför TVn. Iklädd mjukisbyxor.

Snälla?

One packlista to rule them all

Med ynka 13 dagar kvar till vår Thailandsresa så är det mycket att tänka på. Förutom att städa ur lägenheten så den är någorlunda beboelig när min lillasyster flyttar in, så är det många att träffa, packlistor att skriva och inköp att göra.

Just nu (när Rufus sover middag) så sitter jag och surfar efter den ultimata packlistan. Det visar sig att ångestsajten Familjeliv har en Thailandstråd med uppåt tiotusen inlägg och jag läser girigt... Men faktum kvarstår; vad ska jag packa?

Snälla. Har du några tips så tar jag gärna emot dem!

Konsten att vara social

Som sig bör så rövas varje blivande brud och brudgum bort några veckor innan de ska svara ja. Så också Sturebymamma, vars möhippa jag fick vara med om i lördags.

Jag gillar möhippor. Det blir så skön stämning med ett gäng tjejer som böjer sig baklänges för att göra allting så bra som möjligt för en och samma person. Mycket vin, fniss och larv. Mycket socialt. Mycket svårt.

Speciellt nu när jag spenderar mina dagar med en niomånaders som inte kräver så hemskt mycket interaktion. Eller jo, men på ett helt annat plan. När jag kom hem efter en femtontimmarsdag med nio andra tjejer (där jag faktiskt bara kände bruden) så var jag helt slut. Inte full. Inte trött. Slut. Finito. Efter att ha varit übersocial så länge. Jag ville bara lägga täcket över huvudet och inte prata någonsin mer. Fast det är väl också ett kvitto på att jag hade kul, mycket att prata om och inte satt i ett hörn och var tyst. (Som om jag skulle göra det?)

Hur är det möjligt?

Precis som JustD frågar jag mig

Hur är det möjligt? Man frågar sig gång på gång. Hur är det möjligt?

Var kommer alla fläckar ifrån? När hann han få dem? Han åt typ... lunch...

I fell in love with a girl

Eller nej.

Förutom Madonnas armar (innan de blev så där äckliga) så har det varit ont om tjej-crushes hos mig på sista tiden. Men uppenbarligen så tror nu Enskede Värdshus hovmästare att jag är kär i en. Så kär att jag faktiskt ska gifta mig med henne och ha min bröllopsfest hos dem den 28:e augusti.

Det är Sturebymamma som ska knyta hymens band och i egenskap av assisterande bröllopsplanerare (självskriven titel) har jag hängt en del på värdshuset för att kolla på lokal, ljudanläggning, bordsplacering etc. Så mycket att hovmästaren antagit att jag är den andra bruden.

Hysteriskt roligt. Eller nej. Men jag har inte så mycket att göra just nu.

Mammaledig

Det slår mig att jag är vid slutet av min mammaledighet och det känns både sorgligt och spännande på samma gång.

Augusti ut är det jag som är hemma med Rufus. September är jag visserligen mammaledig, men i Thailand med Mannen. Oktober går jag över till någon slags semester/tjänstledighet (också i Thailand) och den första november börjar jag jobba igen. Då har jag varit hemma ganska precis ett år. Och vilket år sedan!

Men. Idag är det redan den 6:e augusti vilket betyder att tiden håller på att rinna ifrån mig.

Så frågan är; vad ska jag göra mina sista veckor som mammaledig?

Inte riktigt statistiskt, men...

Det här är inget jag någonsin räknat på, men idag är nog den dag jag sett flest människor med ölburkar i händerna. Bortsett från Medis uteservering eller campingen på Roskilde då.
Ha också i åtanke att det är onsdag, mitt på dagen och ingen av de jag såg verkade vara på semester.
Sorgligt när man tänker på det.

Überkreativ

Kolla in den här tjejens blogg...

Snacka om kreativt.

Finaste Rufus

Här har du mitt liv

Jag blev skrikt på idag. Skrikt? Ja ni fattar...

- Så bra att du tryckte på knappen då! Gastade en förbipasserande taxichaffis från sin nedvevade ruta och tutade flera gånger ljudligt.

Tydligen hade någon tryckt vid övergångsstället och gått över innan det hann bli rött för bilarna. Och eftersom jag var i närheten var det såklart mitt fel. Vilket det inte var. Jag kom från ett annat håll. Men det fattade inte den jävla taxichaffisen.

Innan jag hann svara honom trampade han demonstrativt gasen i botten på 50-vägen och försvann.

Jaha. Men tack då. Skyll på henne med barnvagnen. Tack så jävla mycket.

Jag hatar sånt. Att man automatiskt tillskrivs vissa egenskaper bara för att man går med barnvagn. Jag skulle t.ex. aldrig gå över ett övergångsställe utan att trycka, och vänta. Vad är det annars för mening?

Men tydligen gör vi sånt. Vi med barnvagnar. Precis som att vi alltid går flera i bredd och livnär oss på latte, bara åker kollektivt i rusningstrafik och tar upp jättemycket plats. Sådana är vi.

Bara så att ni vet.

Sova själv

Igår tog vi tag i det här med att lära Rufus att sova själv, något som vi båda dragit oss för en tid. Lämna sin lilla, skrikande son alldeles ensam i sovrummet står inte direkt högst upp på var förälders lista, men eftersom jag sakta men säkert förvandlats till en mänsklig napp så kändes det helt rätt i tiden att prova.

Gårdagen gick dock okej. 50 minuter och två shots whisky (till föräldrarna). Ikväll tog det ungefär lika lång tid, men utan shots. Vi kan ju inte riskera att bli alkisar på köpet.

Jag ställer mig positiv till hela grejen och tror på att det nog kan ta ett par dagar och sen kan han somna själv, och framför allt sova längre i sin egen säng.

Mannen är mer realistisk? Negativ? Uppgiven? Och tänker att det här nog kan ta ett par veckor där han får skrika i en timme. Gör han det så tar jag livet av mig. Eller avbryter alltihop. Eller går på bio. Lilla plutten.

Att det ska vara så svårt att vara förälder. Redan.

Semester, semester, semester

Undrar ni varför det har varit dåligt väder hela veckan?
Det kan jag svara på. Det är för att min käre make har haft exakt en veckas semester. Det är vad vi tror i alla fall. Alltså, inte att han haft semester utan att det är anledningen till regnet. Asch, så virrigt det blev nu.
Semestern är i alla fall över nu.

Imorse åkte vi ut till Arlanda för att hämta upp Svägerskan och Pojkmannen Pelle som flugit i nära 24 timmar för att komma hem från Hawaii. Det pratades om flygplan, sandstränder och att simma med sköldpaddor. Då sög det till ordentligt i resetarmen. Det mest exotiska vi gjort på länge är att äta mongolisk buffé i Värnamo.

Men nu är det bara en månad kvar till Thailandsresan. Visum, pass, vaccin och allt annat är redan klart. Ska trixa lite med en reseförsäkring bara och köpa lite solskyddsgrejer till lillgrabben. Skriva ett par packlistor. Dutta lite. Läsa en bok om Koh Samui. Hitta blomvattnare. Ja ni vet...

Roadtrip

Apropå bilkörning så är hela lilla familjen på roadtrip denna vecka. Efter att i rasande fart klarat av Abborreberg fredag till lördag så spenderade vi natten i Byxelkrok och har efter en vägkrogslunch i Jämjö nästan kommit fram till Karlskrona, där vi ska träffa våra vänner Linda och Hasse som spelar barnteater där.
Imorgon, eller möjligtvis på tisdag drar vi vidare. Vart exakt vet vi inte. Jag vill nog helst hem igen, men om vi drar vidare blir det nog Varberg - via High Chaparall. Inte för Rufus skull utan för min.
Vi får se.

Medan vi ser så pågår en tävling i bilen om roligaste ortnamnet. Hittills leder Sylten, men Långa Rör ligger inte långt efter.

Biltjuven

Jag har en mamma och en pappa (även kända som Mamman och Pappan). De är skilda sen jag var typ fjorton och det är bra.
Bra är de också på olika saker som t.ex. när jag skulle ta körkort för fem-sex år sedan och min pappa ställde upp med som bil. Med honom lärde jag mig krypköra innan jag stack iväg på en tvåveckors intensivkurs i Köping. Sen fick jag också köra hans bil hela sommaren innan det var dags för uppkörning. Det var bra. HAN var bra. Jag tog uppkörningen på första försöket och hade alla rätt på teorin (där fick jag det sagt också).

Men så igår frågar Pappan om inte han kan få provköra vår nya bil. Visst, svarar jag, lämnar över nycklarna och hoppar in i baksätet bredvid Rufus. Och så bär det av.

Vi kör bara en liten sväng, men mycket snabbt går det upp för mig; min pappa är en usel bilförare. Han, som lärt mig hur en koppling ska hanteras bäst kör som en biltjuv.
Efter någon minut böjer jag mig fram och knackar honom försiktigt på axeln:
- Du? Den här bilen är så modern att den har blinkers...
- Mmmmm... Får jag till svar samtidigt som han kastar sig ur en rondell - sans blinkers.

Mina föräldrar. Bra på många saker alltså. Men på Pappans lista kan vi alltså stryka bilkörning.

Låååånga armar

Rufus har precis gått in i långa-armar-stadiet. Ni vet, när armar och händer tycks nå hur långt som helst och drar ner böcker, dukar, kaffekoppar och annat som inte är ämnat för små barn. Dessutom ska allt provsmakas.

Igår hittade jag den här i vagnen.

Den är från sushirestaurangen Ki-Mama.

Japp. Min son. En tjuv.

Hooked on a pusselspel

Jag har precis spelat klart Picross 3D, ett pusselspel för Nintendo DS som min käre make köpte till mig för ett par veckor sedan.

Sen dess har jag varit helt fast, och inser nu att mitt ickeläsande går helt och fullt att skylla på spelet. Det är så sjuuuuukt beroendeframkallande. Och så sjuuuuukt kul. Fan.

Men nu är det över och jag ska återgå till mitt bokläsande.

För er som gillar pusselspel, sudoku och liknande: picross (picture/crossword) is the shit!

Finns även i 2D och är precis lika bra. Det spelet klarade jag förr-förra året....

Oflyt

- Vi har lite problem med hissen.

Vakten vid spärren ljuger uppenbarligen inte. Hissen i tunnelbanestationen är helt förtejpad med "ur funktion"-lappar. Även om han inte stått där hade jag säkerligen fattat förr eller senare. Antagligen förr.
Men nu står han där, stilig i gul reflexväst och småpratar med spärrvakten. Han fortsätter:
- Och du har ju en tung barnvagn. Hur ska det gå? Du kanske kan ta bussen till nästa station?

Jag tittar längtansfullt på trappan. Sen tittar jag på mannen. Sen på trappan. Här står det alltså en man utposterad enkom för att informera mig om att hissen är trasig. Inte för att hjälpa mig på något sätt annat än med denna uppenbara information.
Jag suckar och vänder vagnen.
- Jag promenerar väl till nästa station då.
Han lyser upp.
- Ja! Men det är ju lysande! Hejdå!
Han vänder sig om och fortsätter småprata med spärrvakten.
Hej hej.

Det är varmt nu

Tur att 7 cm vatten kan svalka en liten kille så bra.

Marry him, or marry me. I'm the one who love you, but can't you see...

På P3 spelar de 1993-års sommarplåga; Two princes med Spin Doctors. Det betyder alltså att den låten är 17 år gammal, vilket gör mig... Herre min skapare! Jag var ju vuxen redan när den låten kom! Tyckte jag själv i alla fall.
Kul att låten håller fortfarande. Det är ju alltid nåt.
*mummel mummel*

Tycka-synd-om på balkongen

Idag stack Svägerskan och Pojkmannen Pelle på sin honeymoon. Till Kalifornien och Hawaii.

*suck*

Man kan bli avis på mindre.

T.ex. på... äsch jag kommer inte på något. Men jag blir nästan lite ljusgrön när jag tänker på dem, sippandes på varsin Piña Colada där de ligger i varsin solstol på en kritvit strand med det turkosa vattnet kluckandes i vattenbrynet.

Och här sitter jag på balkongen. Med kritvita ben (fortfarande! jag har vågat shorts en vecka nu!?) som behöver rakas. Tonårsacne. Sommarsnuva och en utväxt lång nog att bilda sitt eget politiska parti.

Dags för uppryckning och fokus framåt!

Om 52 dagar lyfter planet till Thailand.

Basta!

Grannar del 3

För er som behöver friska upp minnet kan läsa mer om grannarna här...

Grannarna är i farten igen.

Jag tänker självklart på vårt dysfunktionella grannpar. De med katten. De med fjädrarna, moonbootsen, cyklarna och allt det där.

De som bråkar.

Han slår henne. Hon skriker. Ingen ser men alla hör. Vet. Tittar snett på dem i hissen.

Jag tänker aldrig mer dela hiss med den där jävla gubben.

Han slår sin tjej. Punkt.

I lördags slog han henne när hon låg ner i trappen och Mannen klev ut och skrek åt honom;

- Vafan gör du?

Då slutade han och stack. Men Mannen ringde polisen som kom direkt. Så nu har vi inte bara hört. Nu har vi också sett. Och allt är anmält.

Nu är det upp till tjejen. Men tyvärr var gubbjäveln tillbaka kvällen därpå.

Han dök upp på sin gamla HD som han parkerat nedanför balkongerna. Den startar han lite då och då. Varje gång nyckeln vrids om så hoppar jag - som bor på femte våningen - högt. Rufus vaknar. Jag blir allt mer hatiskt för var dag som går.

Han inte bara slår sin tjej.

Han stör.

Han måste bort.

Syprojekt #2

Idag sydde jag klart en typ gossefilt / pilla-bita-leka-trasa till Rufus.

Tanken var att eftersom han gillar lappar och etiketter så mycket så kan han väl få en hel tyglapp full med dem. En som inte kostar fyrahundra spänn på babyaffärerna.

Så här blev resultatet:
Ena sidan fick det roliga flodhästtyget Lillasyster köpte i Japan. Den andra fick prickigt från Panduro. Mellan tygen ligger en mjuk vadd. Lapparna är dekorationsband - en blandning av nya och gamla (har en hel låda fylld med band visade det sig) i olika storlekar och material.

Tyvärr sydde jag nog alltihop bakvänt, så det blev en hel del göra om. Jag körde helt utan mönster och bara på känsla. Och slutresultatet är kanske inte blev världens proffsjobb...

Men Rufus verkade i alla fall tycka att det var roligt. Han började genast provbita lite överallt.

Tanken var lite att jag skulle sy fler, fast med andra tyger och band och ge bort till kompisars små bebisar som ploppar upp lite varstans. Det är en sån present som jag skulle uppskattat väldigt mycket och som Rufus skulle ha älskat när han var lite mindre. Nu ska ju sakerna låta och blinka...

Vi får se om jag kan få in snitsen. Jag har ett par andra syprojekt som jag är lite sugen på också...

Teknikens under

Testing testing.
Nu provar jag att blogga från min iPhone. Det gäller ju att hänga med i den nya tekniken...

Tokiga tokiga du!

Jag vet inte om ni uppmärksammat Fotrally?

Fotrally är en vandringstävling dygnet runt utan rast tills bara en deltagare är kvar på fötterna som gick av stapeln i torsdags.

Inte?

Men då kan jag meddela att - inte bara är det en helt sjuk tävling (de har för guds skull en rullande bajamaja efter sig) - min kära vän, fd. kollega och träningspartner MarathonMia gick och vann hela kalaset.

Bara så där.

Hatten av för dig Mia.

Du är tokig. Men det är nog därför jag älskar dig!

Kan vi prata lite om den dära Bodström?

Okej.

Är det egentligen inte så att
Thomas Bodström är lite för

snygg för att vara politiker? Är det inte också så att han

är lite för snygg för att skriva

bra böcker?

Fotbollsspelare, ja.

Men politiker och författare?

Tveksamt.

Någon som läst Thomas?

Och det här advokattjafset ska vi inte ens prata om.

Syprojekt

Nu när Rufus har 39-graders feber och praktiskt taget bor i min ena armhåla så är det inte lätt att få saker gjorda hemma. Mest har jag läst (yey!) men jag har även pysslat en del när lillgrabben sovit.

Den här barnstolsdynan sydde jag t.ex. igår:

Med foder och allt! Och dessutom så matchar den ju våra gardiner!

Därför älskar jag Tradera, del 2

Titta vad jag har klickat hem från Tradera.

62 Finn och Fiffi-album.

Som hittat!

Årets stora misslyckande

Om det är något som jag inte riktigt lyckats med i år så är det mitt läsande. Jag har generellt inga direkt höga krav på mig själv att prestera just nu; gymmet, nya filmer, TV, det sociala umgänget, städandet etc. får alla gå i andra hand nu när vi har en liten att ta hand om. Men läsandet... Jag älskar ju faktiskt att läsa och har all tid i världen att läsa på kvällarna. Men ändå så blir det liksom inte av. Antingen är jag för trött och somnar efter två sidor, eller så är det något annat som lockar mer.

Men nu ska det bli ändring på det. Hädanefter är det en bok i veckan som gäller (nåja...).

Och får jag bara säga att efter att ha läst om Stjärnor utan svindel så är jag så sjuuukt irriterad på huvudpersonen. När jag läste den första gången (typ -97) så var jag så imponerad av Sophies djupa självkännedom, handlingar och tankar. Idag så är hon bara en irriterande, självupptagen och osäker fjant.

Coolt ändå att man utvecklas som läsare!

Därför älskar jag Tradera

Beskrivningen lyder:

Till minne av Michael Jackson har jag designat en my little pony.
Hela ponnyn är målad i vit akrylfärg med svarta ögonbryn och bruna ögon. Man och svans är i svart nylonhår och kläderna är sydda i tyg (vit tröja och svarta byxor).
Insperation fick jag från Michael Jackson "Black or white" videon.
Ponnyn kommer utan symbol för att personen i fråga ska kunna sätta sin egna prägel på ponnyn (om man så vill).
Man kan skriva dit hans namn eller en låttext eller måla dit en bild på honom?

Utropspriset är 99 spänn. Bara!

Buda på den här...

Bojkott

Här sitter jag nu med en sprojlans sprillans ny iPhone. Men vägen hit var inte enkel. Man kan lätt säga att jag sällan varit så arg, frustrerad och tillintetgjord som jag varit denna vecka. Och allt för en jävla telefon.

Short story:

Min mobil dör. Jag lånar Mannens som inte har någon teckning och därför på inte sätt kan titulera sig mobiltelefon (att den bara funkar på balkongen är inte speciellt mobilt, no?). Jag går till The Phone House som "arbetar mot att förbättra våra kunders mobila liv" (citat från deras sajt).

Nu visar det ju sig att så inte är fallet.

The Phone House är en bunt fula, mansgrisiga bajskorvar som alla borde ställas upp mot en vägg och örfilas ordentligt. Inte bara för att de inte kunde förbättra mitt mobila liv, utan för att de faktiskt inte ville hjälpa mig. Alls. Inte vid första besöket. Inte vid andra. Inte heller när jag ringde. De gjorde faktiskt mitt mobila liv sämre eftersom jag varken fick hjälp eller den iPhone som jag ville köpa. Jag stod där och ville lägga mina pengar på dem och de bara behandlar mig som skit. Båda gångerna. Och jag tog det!

Egentligen är jag nog allra mest upprörd på mig själv som bara svalde deras skitsnack och inte sa ifrån. För inte får man väl behandla sina kunder hur som helst? Har inte kunden alltid rätt? Hade jag velat bli tillplattad hade jag spelat sällskapspel med en Mensamedlem. Men att en (två var de faktiskt) jävla telefonförsäljare ska få förstöra min dag, det tar jag bara inte.

Så, härmed bojkottar jag The Phone House.

Dessutom tänker jag mejla chefen på just den här butiken och klaga.

Är ni med mig?

(Mobilen köptes till slut utan krusiduller på OnOff.)

Det känns som att det inte hinns med något alls just nu...

...men när jag tömmer kameran efter veckan som gått så hittar jag det här:

Måndag. 17 000-stegs promenad genom stan. Picknick och brännboll i Rålis med Företaget. Det är chefen som krumbuktar sig så fint. Promenad hem. Eller, en bit i alla fall.

Tisdag. Träff med Maja och Molly i Aspuddsparken på dagen. Klappa djur och bada plaskdamm. Klipptid på kvällen. Håret är obemärkligt kortare men mycket fluffigare.

Onsdag. Brudklänningsprovning #2 med Sturebymamma. Rufus och hans polare Ebbe sitter och väntar. Inköp av tyg och pyssel.

Följt av picknick och parkteaterns uppsättning i sällskap av Sus, Babylina och Svägerskan.

Torsdag. Lunch i parken och plask i dammen med bästisen Lennon. Massor med sol och en fika hemma hos Anna och Alfred, komplett med saft och gunga.

Och ändå känns det som att jag inte hunnit med något denna vecka...

Finn. Fiffi. Tant Klara. Lamholt. Ferom.

Jag fick sån jäkla Finn och Fiffi-abstinens i veckan att jag var tvungen att gå till närmaste seriotek och köpa mig ett beggat album. Sen läste jag det från pärm till pärm och kände mig så himla glad och nöjd!

När jag var liten läste och samlade jag på Finn och Fiffi. Jag brukade köpa ett begagnat album lite då och då på second hand-butiken som låg vägg i vägg med zoo-affären (klappa marsvin, köpa album, hem och mysa). Men nu är de spårlöst försvunna. Hela högen. Sjukt irriterande.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Vi hängde lite i stan igår, Rufus och jag. Vi och en halv miljon människor (!) till.

Det blev rätt trångt, men jag hade lämnat vagnen hemma och stoppat in lillkillen i BabyBjörnen så det var inga problem att ta sig fram.

Vi träffade Bästis och hennes storasyster Anna, såg kortegen, vinkade lite, träffade Mamman och Lillasyster, käkade lite, vinkade lite till och åkte sen hem.
Själva prinsesskalaset blev det inget av med. Bakomliggande faktorer som bland annat mobilstrul satte P för allt sånt. Istället blev det en stillsam kväll då vi åt upp prinsesstårtan, drack lite bubbel och tittade på hela konkarongen på TV. (Yey för inspelningsbar digitalbox!).

Inte helt illa. Men jag är lite besviken på att det inte blev någon fest.

Jag funderar faktiskt på att ha temafest snart, eller kanske bli bjuden på en där temat är kungligheter eller något liknande. För jag passar verkligen i tiara.

Då öppnar vi frågelådan...

fjortiz frågar...

hur gör du för att vara så typ seherra snygg hela tiden?

Kära fjortiz. Jag sover minst nio timmar varje natt, dricker flera liter vatten och tvättar alltid bort sminket varje kväll. Sen använder jag bara dyra krämer och en bra foundation.

As if!

Jenny frågar...

Vad ska du ha på dig på prinsessfesten? Ska du kolla på Party Animals nu? Kan inte vi bli kompisar på facebook?

Åh Jenny, Jenny, Jenny! Så många frågor. Så lite tid.

Men okej. Nu ska jag svara på dem alla:

1. På prinsessfesten ska jag ha klänning. Jag tänker mig min grå, väldigt sobra och rojalistiska klänning och massor med pärlhalsband. För det är väl så hovet går klätt? Men det är på kvällen. På dagen när vi åker in och vinkar tänker jag ha jeans. Jag tror inte Kronprinsessan kommer att ta illa upp.

2. Jappsedusingen.

3. Självklart. (Inte bara för att den som har flest kompisar på Facebook när den dör vinner.)

SkåneAnna frågar...

Alfred undrar varför han och Rufus aldrig hänger!?? Han vill det, säger han.

Vilket sammanträffande! Rufus frågade just mig imorse om vi inte kunde rulla över till er någon dag. Gärna snart!

mAria frågar...

Kom lillasyster någonsin ut ur jeansen hon var fasstsydd i? Eller fanns hål för kateter?

Ja du mAria. Sist jag såg syrran hade hon andra byxor på sig, så jag antar att hon kom ur dem. Hur förtäljer dock inte historien.

Lilla Duktig #1 fan frågar...

Vem var du innan blogg-kändisskapet, hur såg ditt liv ut?

Jag har ju alltid haft en färgstark personlighet och ingen var väl direkt överraskad över mitt karriärval. Hade jag inte blivit bloggkändis hade jag blivit rockstjärna, hjärtspecialist eller sängprovare på MIO.

Jag älskar Lilla Duktig 4-ever frågar...

Hur mycket vägde du i högstadiet/gymnasiet?

Hej. Det känns som en mycket personlig fråga. Har du kanske själv problem med vikten?

Inte-snott-från-Peyres-blogg frågar...

Hejsan :) Jag undrar hur du hanterat folks skitsnack om dig & vad du tycker om det. Jag har själv väldigt svårt för folk som pratar om mig, tänkte om du har några tips.

Oj. Jag visste inte ens att folk pratade skit om mig nu när vi inte tvättar i någon tvättstuga. Så det kan gå. Mitt tips är att ta bort luddet ur torktumlaren och lämna tvättstugan i det skick som du fann den. Eller vänta... Vilken slags skitsnack pratar vi om nu?

Mini-me frågar...

5 måste plagg i sommar? :)

Fotriktiga gymnastikskor, mönstrad tunika/tröja (som inte dregel och kräks syns på), amnings-BH, regnjacka och strechiga byxor.

Jaha. Då stänger vi frågelådan för denna gång.

Jag känner att jag måste värna lite om mitt privatliv nu.

En veckas kejk-brejk kvar!

Otroligt men sant!

Då har vi hållt oss skitlänge (med ett par, tre, fler, hundra snedsteg...) från att äta en massa onyttigt. Så jag köpte den här söta bodyn på Lindex för att fira lite.

Den kan vara den absolut sötaste bodyn i hela världen.

Och nu kurrar det i min mage.

Kärlek. Bara kärlek.

Idag firade jag och Mannen tio år som par.

Barnvakt och trerätters. Oavbruten konversation och två händer att hålla besticken med.

Svårt att toppa.

Nu får vi istället blicka mot morgondagen då jag öppnar upp frågelådan. Natacha skulle vara besviken, men jag är väldigt nöjd med de frågor jag fått och kommer att besvara dem från hjärtat.

Det är inte försent att ställa din fråga än!

Nytt rekord!

Idag har jag (förutom promenerat) hunnit med att äta bibimbab på uteservering i stan, köpt en bröllopsklänning, träffat lillasyster, kört bil jättefort, fikat hemma hos Pappan, handlat strumpor till Rufus, kollat på kläder, druckit kaffe och städat hemma.

Inte undra på att jag är så trött att ögonen kliar.

Och nej, jag ska inte gifta om mig. Det är min goda vän Sturebymamma som ska stå brud i augusti. Och nej, jag körde inte för fort med flit. Det bara blev så... Nya bilen är så fruktansvärt skön att köra. Som att släpa ut hörnsoffan och puttra iväg.

Brrrum, brrrum.

Frågestund!

Tänkte att ni ska få fråga mig saker i det här inlägget, så kommer jag att svara på många frågor i nästa inlägg.
Jag kommer inte att svara på grova frågor så det är onödigt att lägga ner tid på det.

Så skriver Natacha Peyre i sin blogg titt som tätt.

Och kan hon så kan jag.

Alltså, ställ era frågor i kommentarsboxen så svarar jag på dem. Fast på fredag.

Skriver ni inga frågor så kommer jag att hitta på egna.

Bebis på Berns

Jag inser att jag har blivit superkass på att uppdatera bloggen och att jag gör alldeles för mycket saker. Tanken är ju att ni ska få ta del av allt jag gör och förtjusas, förfasas och för...närmas?

När jag nu tömmer kameran (som jag numera tagit för vana att ha med mig överallt) så inser jag att det hänt en del sen sist. Så jag börjar helt enkelt med att låtsas att det är onsdag förra veckan. För då hade vi det riktigt, riktigt trevligt.

Igår var hela familjen på Berns där min underbara lillasyster hade slutvisning. Hon pluggar på Tillskärarakademin och avslutar termin två med en modevisning som vi såklart ville se.

Dunka-dunk, flashande ljus, massor med fantastiska kreationer och så en liten sovande bebis med Peltorlurar i sin vagn. Min teori om den sistnämnda är att vibrationerna i basen verkade sövande, typ som när man åker bil.

Jennifer hade tre modeller på catwalken, inklusive sig själv (bilden). Vad ingen visste var att hennes egendesignade jeans spruckit lite och hon hade varit tvungen att sy in sig själv i dem för kvällens båda visningar (vi var på den tidiga). Vilken resulterade i att hon inte kunde gå på toa. Vilket såklart resulterade i att jag var tvungen att säga saker som är du inte kisssssssssnödig? (med mycket sssss) Ta stora klunkar ur min läsk samt hälla vatten från glas till glas framför henne (okej, det var MarathonMia som gjorde det) tills hon vred sig av rysningar.

Knäppt det där.

Här går jag på Berns och ser min syrras visning och allt jag tar med mig hem är att hon inte kunde gå på toa. Hade det här inte varit ganska rättvist om jag kissade på mig den natten?

10

Igår hittade jag ett grått hårstrå. Inte i min egen kalufs utan i Mannens. Tänk så härligt! Inte bara det att han kommer bli skitsnygg(are) med de grå tinningarnas charm (som Henrik Schyffert eller vår husdoktor Olof) utan att vi faktiskt håller på att bli gamla/vuxna/äldre/åldras ihop! Precis som i sagoböckerna!

Och nästa vecka firar vi tio år.

Tio!

För ganska precis tio år sedan pluggade vi, lyssnade på Eminem, åt pasta varje dag, geggade i leran på Roskildefestivalen med en tetra vin i ena handen och en cigarett i andra.

Idag har vi heltidsjobb, kombi, barn, bambalista och dricker dyrt vin på helgerna. Bland annat alltså... Men jag vet inte. Jag är nog lika lycklig då som nu. Antagligen lyckligare och liksom mer...tillfreds med livet. Ja. Definitivt.

Hurra!

Obs! Obs! Obs!

Glöm inte! Fest hemma hos mig den 19:e juni!

Efter obligatorisk vinkning till kortegen i stan bjuckar jag på bubbel hemma hos mig. Och prinsesstårta. Jag funderade ett tag på att bjuda på drottningkräm istället, men det har liksom inte samma schwung!

Någon som kan komma på andra passande tilltugg?

Kanske bortkastat med barnvakt?

Igår hade vi vår första riktiga barnvakt.

Tillsammans med Svägerskan och Pojkmannen Pelle skulle jag och Mannen på teater. Farmor hade ryckt in som vagndragare under de två timmar och fyrtio minuter som pjäsen skulle pågå.

Stort.

Tyvärr var hela första akten outsägligt tråkig och långdragen och jag fann mig fundera på allt annat än dialogen (vilka dagar skulle nu Mannen vara borta nästa vecka? har vi kaffe hemma? är det på tisdagar som Cougar Town går? eller vänta, har det slutat för säsongen?). Dessutom började jag betvivla min förmåga att göra sociala saker. Sen Rufus ankomst har jag haft svårt att fokusera på något längre än en kvart åt gången och kan inte hålla ett samtal igång (och intressant) mycket längre. OM det inte handlar om bajs eller sovrutiner såklart. Kanske teater var liiite för mycket att mjukstarta med? Jag kanske borde gå på bio istället, eller gå ut och ta en drink. Så länge konversationen hålls på ett väldigt ytligt plan så ska jag nog ha en chans att hänga med. Och le. Man måste le också. Sådana där saker var jag jätte bra på förut, men nu när någon pratar kan jag helt zoona ut och börja fundera på helt andra saker (växtnäring, bra eller dåligt? undrar var vi står i dagiskön? kan man servera pannkakor på en tisdag?) och glömmer bort att le. Så sitter jag där med ett frånvarande uttryck i ansiktet och alla tycker att jag är knäpp.

Kanske är det här med barnvakt helt bortkastat på mig. Eller så kanske jag bara måste öva mer?

Sov tur var var andra akten kick-ass och jag grät nästan en liten tår under slutsången. Men det är väl för att jag är så känslig... Rufus klarade nästan hela första akten. Sen fick Mannen rycka ut.

19 000 steg, 19 000 kvinnor

Fler grejer att lägga till på Rufus första-gångs-upplevelse-lista.

T.ex:

- Vårruset (en halvmil powerwalk i bärsele)

- En jättestor folksamling (19 000 kvinnor och en pojk-Rufus)

- Peter Siepen

- En egen medalj (som jag misstänker att man kan öppna ölflaskor med)

- En tvättäkta alkis (en sån man nästan bara ser i amerikanska filmer)

Trots, kläng och bära

Rufus går igenom någon slags klängfas.

Från att ha sovit i sin egen säng i långa stunder (4-7 timmar) så vägrar han nu sova någon annanstans än i min armhåla, och då bara ett par timmar i stöten. Han gallskriker också om jag lämnar rummet och kinkar med maten. Dessutom har han skippat det här med att sova på dagarna och tar bara korta powernaps då och då samt går och lägger sig mycket senare än vanligt.

Jättespännande. Jag får ingenting gjort. Någonsin.

Just nu får jag se det som en ynnest om jag hinner duscha och äta frukost.

Som sagt. Jättespännande.

Hurra!

Sovmorgon, frulle på sängen, söndagsåkande med nya bilen (som inte var en Mors dag-present utan en gemensam investering), sen lunch på O´Learys, två pass på SATS och så sura Dragster på det.

En mycket bra första Mors dag.

Det är stort!

Imorgon firar jag min första mors dag.

Förväntningarna är enorma...

meh Meh MEH!

Lost.

Nu är det slut. Vad hände egentligen?

22 189

...stannade min stegräknare på i veckan.

Det är nästan 1,5 mil.

Det är också anledningen till att det inte har blivit så mycket bloggande denna vecka.

Idag har jag bränt mig på höger underarm

Av solen alltså.

Det skulle aldrig hända Natacha Peyre.

Inte som Peyre. Alls.

Efter min resa till Åland har jag funderat lite och kommit fram till att jag nog inte har så mycket gemensamt med Natacha Peyre. Varför?

• När jag kom hem från Åland packade jag upp allt direkt och slängde i en tvätt när jag ändå var i farten. Natacha skulle säkerligen väntat minst en dag och prioriterat andra saker såsom hårinpackning, ögonbrynstrimning, bättrat på nagellacket och blogga. Dessutom skulle Natachas bagage vara av märket Louis Vuitton. Inte som min no-name nylonbag med blommor på från Thailand.
• Natacha skulle ha kommit hem med en massa shoppingkassar från sin resa. Hon hade säkert hittat små mysiga botiquer på helt omöjliga ställen där hon köpt inhemska vackra sjalar och kristallfigurer. Själv kom jag hem med en chokladkaka och en halv påse kolor som jag köpte i taxfreen på väg dit och som jag ändå inte får äta nu. Kejk-brek ni vet.
• Natacha hade sett till att packa minst ett Juicy-set (gärna rosa). Jag packade ner ett underställ (blått).
• Natacha hade inte sett resan som en anledning att moffla i sig taxfreegodis till frukost, lunch och middag. Det gjorde jag. Kejk-brejket gäller nämligen inte utomlands.
• Natacha hade inte packat två par skor där det ena var gummistövlar och det andra ett par sneakers i goretex. Natacha hade packat ett par för varje tillfälle. Inklusive 9-centimeters stiletter. Bara utifall.
• Natacha hade vågat vägra utedass. Jag var liksom tvungen att gå...

Jag vet inte. Det känns inte som att det bara är ett elände att vara mig. Förutom utedasshistorien då. Blä.

Nej. Usch. Fy.

Vad tråkigt det blev hörrni! Det förra inlägget var ju ungefär lika intressant som... som... ishockey? Klickade mig just in på Natacha Peyres blogg och insåg att jag måste nog bli mer som henne.

Så, från och med nu ska jag blogga Natacha-style.

Minus särskrivningarna och plut-fotona.

När jag kommer hem alltså.

Åka bort

Idag är det en mycket bra dag.

Jag fick lite extra mammapengar eftersom jag fått högre lön.

Mitt bokpaket kom äntligen från Bokus.

Jag har gått en monsterpromenad med Sturebymamma.
Mamman bjöd på hemgjord pizza till middag.

Sitter just nu uppkrupen i soffan med en liten öl och försöker bestämma vilka böcker som ska få följa med till vår lilla tripp till Åland. Det får bli tre av böckerna, vilket på något sätt förutsätter att jag hoppas på lite egentid och en massa energiska och entusiastiska barnvakter. Snälla?!

Från Åland rapporteras det att vädret är finfint. Dock fortfarande frysgrader på natten. 221 lamm med sina mammor står och väntar i fårhuset och vi ska tydligen röja någon slags åker... Farbror Anders sätter oss alltid i arbete när vi kommer dit, vilket absolut inte gör något. Snarare är det rätt kul att jobba utomhus för omväxlings skull.

Eftersom vi inte tar med datorn så dröjer det några dagar innan vi hörs igen.

Trevlig kristi flygare!

Darth Rufus

Mannen kom hem med den här underbara Darth Vader-dressen till Rufus, komplett med mantel och allt. Själv fick jag en supersnygg t-shirt med tryck.

Yay!

Boss fight

Hela den gångna natten har jag drömt en och samma dröm; en om utomjordingar / monster som ska ta över världen och jag är med i den hemliga motståndsrörelsen. Rufus har väckt mig två gånger, men genast när jag matat klart och lagt huvudet på kudden så har drömmen tagit vid där den senast slutade. Det enda som har varierat är hur monsterna sett ut.

De har varit vandrande skelett, sniglar (maskerade som människor där man fick kasta salt på varandras näsor för att se vilka som var monster) och slemmiga högar som släpat sig fram. (Så här i efterhand tror jag att jag undermedvetet tittat lite för noga på Mannens Warhammer-tidningar som ligger framme i lägenheten.) Jag har slagits, skjutit, gömt mig, hoppat igenom magiska speglar, suttit i lastutrymmen på flygplan och briefats en halv miljon gånger. Men själva boss fighten har uteblivit. Och det är så sjukt frustrerande! Vem vann? Tog utomjordingarna över? Eller fann vi det där vapnet som tog kål på dem för alltid? Fan.

Just det. I drömmen sprängdes min telefon. Betyder det att jag undermedvetet hatar min mobil och behöver en ny telefon?

Seg, omständig och velig.

Men. Det. Tar. Sån. Jävla. Tid.

Fan. Jag klarar inte av människor som är ooooomstäääääändiiiiiiiga.

Vet inte om det ligger i min personlighet. Är jag onaturligt stressad? Otålig? Eller är jag så sjukt snabb och effektiv att ingen kan mäta sig med mig? Eller är det bara så att en del är seeeeeeeeegaaaaaa?

Ska man ut och gå så är det väl bara att gå ut? Hur lång tid kan det ta egentligen? HUH? På med jackan och skorna och så rullar vi. Men neeeheeejdå. Jag hinner både gå på toa, vattna blommorna och skriva ett brev till mormor innan sällskapet har valt jacka, klätt sig och är redo.

Fan va jag stör mig på sånt.

Om jag läste en kontaktannons där en person beskrev sig som seg, omständig och velig skulle jag INTE svara på den. Inte för att jag läser kontaktannonser. Jag är gift. Och dessutom har jag småbarn och har inte tid att läsa tidningen.

Pyssel med tyg

Här kommer några bilder på mina tygprojekt som jag pysslat med hemma:

Insynsskydd i prickigt vattenavstötande tyg.

Gröna äpplegardiner till köket.

Molnmönstrat gardintyg till Rufus rum. Matchar den fina molnlampan från IKEA.

Ut i världen!

Nästa vecka åker vi på första semestern med Rufus.

Torsdag till söndag kör vi vår årliga ålandstripp och redan nu har jag börjat planera packningen. Åh jäklar vad mycket prylar det blir!

Man kan ju tänka sig att fyra dagar (varav två är resdagar) inte genererar så mycket packning, men oj oj oj så fel man kan ha då. Förutom sängkläder, handdukar, varma och oömma kläder samt lite nöjen (böcker, Nintendo DS) så tillkommer ju mat, vin och taxfreegodis. Och som grädden på moset så har vi då lillkillen med vagn, resesäng, BabyBjörn, blöjor, mat och kläder i massor.

Hjälp.

Det som lugnar mig är att vi kommer att packa ungefär lika mycket inför tvåmånadersresan till Thailand. Med barn är det inte längd på resan som avgör mängden packning. Tror jag i alla fall.

Eller?

Flitigt läsa gör dig klok. Därför spendera sjukt mycket pengar på Bokus!

Jag har just gjort en monsterstor beställning på bokus.com.
Chic-littarmen började tingla nu i veckan och efter att ha lagt typ 25 rosa böcker i varukorgen (och lika många "vanliga" böcker) så valde jag till slut ut dessa:

- 1 st Shades Of Grey (9780340963043) à 135.00 kr
- 1 st Dyngkåt och hur helig som helst (9789170017568) à 39.00 kr
- 1 st West End Girls (9780751543322) à 90.00 kr
- 1 st Girl Friday (9780141047775) à 84.00 kr
- 1 st Prom Nights From Hell (9780007319893) à 90.00 kr
- 1 st I den innersta kretsen (9789170017421) à 42.00 kr
- 1 st Stjärnor utan svindel (9789176433256) à 37.00 kr
- 1 st Ängelns lek (9789174290998) à 49.00 kr
- 1 st Kyssa sammet (9789127109636) à 36.00 kr
- 1 st Second Chance (9780141021737) à 84.00 kr
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
TOTALT SEK: 686.00

Visst, det är mycket pengar. Men jag älskar ju att läsa!
Dessutom lovar att berätta om någon av böckerna är exceptionellt bra. Så ni kan låna den av mig menar jag.

Om burkarnas uppkomst

Hemma hos mig skämtar vi ofta om att om burkar var en valuta så vore vi jätterika. För hela vår kyl är verkligen helt full med burkar av alla dess slag, fyllda med... ja, gud vet vad! Ingen orkar riktigt inventera de där burkarna som verkar öka i mängd varje månad. Nu påstår jag inte att burkar med lingonsylt faktiskt kan föröka sig. Däremot är det väldans fiffigt att köpa en ny burk lingonsylt på ICA när det är handlingsdags eftersom man inte orkar rota i kylen efter den gamla. Låt oss kalla det en ond cirkel. En oooooond cirkel.

Men nu blåser förändringens vindar. Vi har kommit till ett vägskäl där vi tvingas börja göra oss av med burkar eller sakta låta dem ta över hela vår lägenhet. Som jag ser det finns det två sätt:

1) En in en ut. Precis som när MarathonMia fortfarande var en gift och ärbar kvinna så gällde detta för hennes skoinköp. Alltså; ingen ny pesto innan syltlöken är uppäten.

2) Veckans burk. Varje vecka tar vi fram en obskyr burk från nedersta hyllan och faktiskt använder den i matlagningen. Potentiellt roligt och spännande. Men rätt bajsnödigt och det tar rätt lång tid att bli av med rubb och stubb.

Men som sagt; det kan ju hända att burkar är valuta någonstans i världen. Och då är det ju bara för oss att flytta dit...

Succé!

Kalaset blev en succé!

Alla var glada, smörgåstårtorna gudomliga och Rufus bröt bara ihop ett fåtal gånger. Men så är det inte alltid lätt att vara så liten och stå i centrum.

Och presenterna sen! Vilka härliga presenter! Rufus fick kläder, leksaker, saker till sitt rum och ett eget barnbarnskonto av farmor och farfar. Bland annat!

På söndagen småstädade vi efter kalaset. Tog en promenad. Åt en glass i solen (vi struntade i vårt kejk-brejk en stund). Tog en fästingspruta (!) då fästingbussen stod parkerad nedanför vårt hus. Åt lite smörgåstårta. Sov middag med Rufus. Käkade lite middag och tittade på Avatar.

Det här nya lugna livet kan jag vänja mig vid.

No more!

Idag ska vi ha namngivningsfest för Rufus.

Inget avancerat, bara den närmsta släkten och ett fåtal människor som står oss nära. Ingen ceremoni, gudföräldrar eller bajsnödiga tal. Bara vi, lite skumpa och en shitload med smörgåstårta.

Inför kalaset har vi jobbat stenhårt med att fixa i lägenheten. Det har sytts gardiner, satts upp tavlor, möblerats, planterats, röjts och fixats. Och jag känner nu att jag är helt slut. Varje dag har det varit något nytt. Något som ska göras och jag har liksom inte hunnit slappna av. Men nu är det slut med det. Från och med imorgon så går jag in i en period där jag inte ska göra någonting alls...

Det kan vara så att jag tar mig vatten över huvudet, men jag ska verkligen försöka. Till exempel ska jag inte plantera och sy insynsskydd till balkongen - jag ska sitta och sola på den med en kaffe i handen. Och när Rufus sover förmiddag ska jag inte springa omkring som en skållad katt och försöka ställa i ordning hans rum, nej då ska jag göra avslappnande och roliga saker. Kanske baka eller sy. Eller bara kolla på TV för en gångs skull. Eller läsa?

Förra veckan pratade jag med Lennons Mamma (ja, jag vet! vilket härligt namn! Lennon och Rufus har faktiskt redan bildat band. Rufus ska spela synth, för synth kan man spela med hörlurar på så mamma inte blir tokig. Lennon däremot ska spela trummor. Men så bor de ju i hus...) och hon förklarade att hon inte gör en massa saker varje dag. Så jag tänker att jag gör samma sak. Kokongar lite. Passar på att njuta av de soliga dagarna med min underbara son. Kanske tar en sväng till öppna förskolans sångstund, eller sätter mig på en parkbänk och dricker kaffe.

Möjligheterna är oändliga.

Det är dags för fredagsmyyyyyys

Fem väl spenderade minuter

Idag spenderade jag fem minuter framför tvättmaskinen med Rufus i knät. Han beskådade fascinerat ömsom kläderna som snurrade runt, runt, runt och ömsom mig som att han ville säga - Ser du? Fantastiskt! Det både låter och syns!

Ibland blir jag alldeles varm i kroppen.

Extremt kreativ eller uttråkad?

Min pappa bakar bullar inför lördagens namngivningskalas. Medan jag är ute i solen och promenerar MMSar han mig statusuppdateringar. Ganska snart urartar det...

"Första plåten klar!"

"Men hallå, albinobullar!"

"Hehe - har du en bulle i ugnen? Hehe."

"Utsatt, naken, bar, ensam och exposed! Hur ska detta sluta?"

"Ingen fara - vi står bakom dig, alltid! You'll never walk alone..."

Dagens

Att vi ställde in förmiddagens aktiviteter och bara var hemma och mös i soffan. Och sen att vi gick och fikade hemma hos underbara Anna med de andra mammorna.

Vädret. Och att jag inte åt av Annas rabarberkaka med vaniljsås. Jävla kejk-brejk.