Febertoppar och konstiga tänder

Jahapp.

Rufus är sjuk.

Sedan i onsdags så har det blivit värre och värre och eskalerade med hast igår kväll. Nu ligger tempen någonstans vid 40-strecket och visar inga tecken på att avta.

Det här med att det var den nya tandens fel kan vi alltså avskriva. Tanden förresten, den är jättekonstig. Den sitter liksom 2-3 millimeter bakom den ena framtanden. Vilket måste göra jätteont för Rufus med en ny tand som pressar på de (nåväl) gamla. Någon som känner igen detta fenomen?

Jag har hört mig för, och det kommer säkerligen att ordna sig av sig självt - dessutom är det ju bara mjölktänder... Men ändå.

Mannen är och fiskar igen nu på eftermiddagen och jag har utan framgång fått lillkorven att sova. Han är pigg, glad och gosig och väldigt, väldigt varm. Tur att vi har en sval pool att svalka oss i utanför dörren och en jämn och stadig AC som håller lägenheten sval!

Hoppas att febern går ner imorgon. Dels för Rufus skull, men också för att vi är bjudna hem till Bästis mamma och Peter som bor i huset vi hyrde när vi var i Thailand sist. Mina pengar är på en GT på verandan för att kolla in öns snyggaste solnedgång.

Suck

Rufus har feber.

Jag visste väl att den här dagen var för bra för att vara sann...

Idag vaknade vi vid åtta, gav Rufus gröt och packade in oss i bilen. Vi åkte till Angela's, ett ställe som vi hört skulle ha kick-ass frulle. Väl där åt vi (det var okej), Rufus charmade personalen och lade en episk blöja som stank ner hela toan.

Vi flydde till favoritstranden i Choeng Mon där vi turandes om med att kånka på lillkillen, bada, sola och få en episk massage (jag). För 125 svenska kronor fick jag en helkroppsmassage som hette duga. Thaitanten med de hårda nyporna fick t.o.m. med mina örsnibbar... Dessutom gick hon på mig (!) och filade/skrubbade mina fötter. Imorgon är det Mannens tur.

Efter stranden var vi trötta och hungriga och tog hyrbilen till Dancing Crab och käkade sen lunch och i bilen på väg till nya äventyr somnade Rufus. Då åkte vi hem istället och lassade in honom i vårt AC-svala sovrum där han nu ligger och snusar gott.

Klockan är bara strax efter fyra och vi har redan lagt en toppendag bakom oss! Ibland är det bara för bra!

Ps. Hundvalpar är sötast. 4-ever.

Tre veckor

Idag har vi varit borta i tre veckor. Tjugoen dagar. Fett yao.

Jag vet detta för att jag läst ut tre böcker. En i veckan. Precis som det ska vara på semestern. Idag sätter jag tänderna i min fjärde rosaskimrande chitlit-pocket om flicka som är alldeles vardaglig (fräknar, inte pinnsmal), vars kompisar alla är lyckliga (smala) och dejtar medan hon sitter hemma med en skål glass och hulkar och är olycklig kär i Chad, Mike eller Brad som, förutom att han är jättesnygg (sammetsbruna ärliga ögon, fyllig mun) också är rik, har ett drömjobb och var lagkapten i skollaget som ung. Självklart slutar varje bok med att de två är perfekta för varandra och springer hand i hand in i solnedgången...

Tre alltså. På rad. Det är faktiskt lite så att jag börjar få en besk smak i munnen av tanken på att läsa nummer fyra. Men vad ska man göra? Det är ju semester. Någon måste ju offra sig.

Rolig läsk jag druckit i veckan

Dom är roliga med sin läsk, thailändarna... Man kan hitta de mest underliga smaker i mataffären om man bara stannar upp en sekund.

I veckan provade jag bl.a. Fanta ... grön? Fruktfanta med banan, apelsin och en massa annat i en giftigt grön färg. Supersöt och inte ett dugg god. Provade också Calpico Soda med yoghurtsmak. Dock lite missvisande eftersom den mer smakar coke float. Kommer ni ihåg coke float? När drack man en sådan senast liksom?

Jo, i förrgår!

Jag blev så sugen att jag gick och beställde mig en på Swensen's glassbar. Sjukt gott.

Fiskelycka

Det slår mig att jag inte alls skriver om vad vi faktiskt gör här på dagarna. För vi hittar ju på en massa kul hela tiden (när vi inte bara softar vid poolen).

Som igår t.ex. när Mannen fick sin födelsedagspresent av mig och Rufus (han fyllde i torsdags). Nämligen en fyratimmars fiskeupplevelse på TopCats, där man fiskar i en konstgjord sjö full med fisk, och släpper tillbaka allt man får upp.

Så här gick det för Mannen:

Rätt imponerande va?

(Det här är en av fyra jättefiskar som drogs upp.)

Regniga dagar

Det regnar en del. Men absolut inte så att det stör, och definitivt inte varje dag. Inte heller längre än en timme, max. Det är rätt skönt, för då kan man ligga kvar i sängen och läsa lite.

Att dyka eller inte dyka?

Tvättdag

Igår tog Rufus kläder slut.

Jag har medvetet packat extremt lite kläder till både mig och lillgrabben för att kunna maximera shoppingen - sans samvetskval - här nere. Och även om vi redan tvättat allt en gång så tog det alltså slut igår igen... Så idag startade vi dagen med att lämna in all tvätt och åka till Tesco Lotus för att handla på oss lite mer kläder.
Allt är vääääldigt pluttenuttigt här. Därför har jag kunnat shoppa en del bebiskläder till våra vänner som trycker ur sig småttingar till höger och vänster... Men till Rufus så blir det... Ja... Inte jättetuffa grejer direkt, men ändå kläder som han har nytta av i värmen. Och shoppa... Mmmmm. Rrrrrrrrrrrroligt!

Cribs

Tänkte att ni kanske ville se hur vi bor?

Vi har ju som sagt hyrt en lägenhet i en månad här på Koh Samui. En etta, för ett löjligt lågt pris. Vad jag glömt att berätta är att vi blivit uppgraderade till en tvåa, eftersom ettan vi skulle hyra var upptagen. För samma pris givetvis...

Så här ser det ut.
Från den övre poolen ser man den nedre poolen (med barnpool) och längst ner till vänster i bild skymtar man vårt hus.Stora poolen med utsikt uppåt.

Vårt hus. Vi har lägenheten på hela markplan. Närmast ligger stora sovrummet och mot jungeln ligger vardagsrum/kök. Under oss bor det en svensk (restaurangägare) och en spanjor och över oss är det en till stor lägenhet där det bor... tja, vi vet faktiskt inte. Men ibland är det väldigt, väldigt många där uppe och det låter ofta lite konstigt...

Lägger upp bilder från inuti sen när vi städat. Eller, när städerskan varit här.

Åååh ljuva dekadens!

Se in i framtiden

Mannen berättar i förbifarten att han också var sjukt bra på att kasta saker som liten, så nu känns det som att vi ändå kan konstatera att vår son kommer att bli bra på det när han växer upp.

Andra saker som vi tror oss kunna skönja är: 1) Han kommer att gifta sig med en asiat. Som det är nu så skiner han upp så fort han ser en thailändska komma emot honom. Dessutom - om det är fler thailändskor som ger honom uppmärksamhet - ler han alltid störst åt den sötaste. Alltså har han 2) bra smak. Slutligen tror jag att han kommer att 3) växa om mig när han fyller 14. Någon som vill sätta emot?

Övningspromenera

Jag när en svag förhoppning om att Rufus ska börja gå medan vi är i Thailand. Typ att han en dag tar sina första steg på stranden eller nåt... och sen springer han emot oss... i slowmotion... och en David Hasselhoff-hit spelas i bakgrunden... och alla ler och kramas.... och och och... Men jag tror nog att han är rätt nöjd med att hålla i händerna än så länge. Fast fort går det. Framåt alltså.

Dolph? Maria?

Jag märkte just att nästan alla mina inlägg har rubriker på engelska. Så larvigt.

Det ska jag genast sluta med.

Det känns lite som att jag tror att jag är Maria Montazami eller möjligtvis Dolph Lundgren vilket är helt absurt; jag kommer aldig ha lika snyggt hår som dem.

Old people can be so sweeeeeet!

What's the weather like?

När jag lärde mig engelska så var What's the weather like? en av de första fraserna som riktigt satte sig (Förutom I like Dirty Dancing). Jag minns att läraren tryckte på play på kasettbandspelaren och en mogen mansröst med överdriven brittisk accent sa What's the weather like? och så tryckte läraren på paus och hela klassen skulle upprepa. Läraren dirigerade ivrigt påhejande och vi i klassen gjorde allt för att göra så bra ifrån oss som vi kunde.

Var vill jag komma med det här då?

Jo. Vädret här är jättebra. Tackar som undrar.

Dagtid är det runt 35 grader varmt, men inte jättesoligt utan lite smådisigt och en sval fläkt. Poolen är runt 30 grader varm och så även havet. Kvällstid är det strax under 30.

Monsunsäsongen som alla varnade för har visat sig två gånger då vi fastnat i rejäla regnskurar... Men då har vi glidit in i en affär eller satt oss på en restaurang och väntat ut skuren. Även om vi köpt paraplyer så är det nästan löjligt mycket vatten som kommer ner från himlen. Och det går snabbt också! Ena sekunden är det ett regnstänk från klar himmel och i nästa en hink vatten från en grå pulserande massa.

Alltså. Vi överlever.

Hoppas bara att det inte blir värre. Då kanske vi regnar bort.

Aj jus cän stopp love in yuuuu

Sitter och poppar Spotify (som enda musikkälla i vår lägenhet bortsett från thailändska MTV-motsvarigheten POP) och just nu går Michael Jacksons Ultimate Collection varm.

-Aj jus cän stopp love in yuuuu... sjunger jag för full hals och inser att låten I just can't stop loving you är ännu en av de låtar som jag lärde mig texten till innan jag kunde engelska.

Jag kan sjunga med i låten, men herregud så tokigt det låter!

Ett annat exempel på låtar jag tror mig kunna texten till är Tonight I'm yours med Rod Stewart.

(-Tonaajjaaaajaaa, doa i sissi tonaajjaaaajaaa.) Vilket t.o.m. min pappa så finkänsligt påpekade i sitt tal på mitt bröllop.

Våra nya BFF

Vi har skaffat oss vänner här i Thailand, mannen och jag. Precis som Paris Hilton så har vi också nya BFF*: nämligen ägarens (till resorten / lägenhetskomplexet) mamma och pappa från Gangnef. De är här på besök i två veckor och har tagit oss till sina hjärtan och visar oss nu runt lite i deras Thailand. Ett Thailand som är olikt allt annat jag sett.

Föräldrarnas vardag ser ut ungefär så här:

06.00 Vakna

09.00 Åka till stranden. Alltid samma strand. Alltid samma parkeringsplats. Alltid samma solbädd. Alltid Fanta och en frukttallrik.

12.00 Lunch på strandrestaurangen. Alltid samma restaurang. Alltid samma lunch (cheeseburgare). Fanta.

14.00 Hemma igen. Alltid ett dopp i poolen.

18.00 Middag. Alltid samma restaurang, en svensk restaurang som drivs av sonens kompis. Alltid kycklingen eller köttbullarna. Fanta.

21.00 Sova

De äter inte thaimaten och har aldrig gjort det. De badar inte i havet. De gör alltid samma sak på samma sätt. Och de har skjutsat runt oss i sin bil och visat oss precis hur man gör på deras sätt.

Och om det är något som jag är säker på så är det att så här kommer jag aldrig bli. Visst, det är lite gulligt. Eller. Nej. Excentriskt möjligen. Som att man faktiskt inte kan lära gamla hundar att sitta. Men det är kul med nya bekantskaper. Även om de är sextio bast och rädda för Thailand.

*BFF = Best Friends Forever, för er som missat det.

Aaaaah lookie baby! Boy or girl?

Thailändarna älskar barn precis lika mycket som svenskarna hatar Hasse Aro. Typ.

- Oooooh! Lookie! Cute! Boy or girl? Frågar varenda en och tillägger: How many month? Innan de sträcker ut armarna och vill hålla Rufus. Mestadels ryggar lillkillen tillbaka och ser skeptisk ut, men ibland låter han sig bevekas och blir upplockad av en gullande servitris.

Tjejerna i de snärtiga uniformerna på Coyote, en mexikansk bar där vi stannade till för en snabb frozen margarita lekte tittut.

På baren Reggae Music fick Rufus lära sig rytmsektionen i kockens armar.

Det är lite kul. Men lite läskigt också.

Tänk om de bara skulle springa iväg med Rufus, vad skulle jag göra då?

Så jag tänkte att om jag fotar honom i armarna på de potentiella förövarna (tro mig, som förstagångsmamma är alla misstänkta) så fattar de att jag inte är att leka med. Jag har ju dem på bild liksom.

Hållbart? Mja. Men jag har ju mitt hemliga vapen. På lågstadiet vann jag nämligen kast med liten boll. Alltså kastar jag bara något hårt efter dem om de försöker sig på några dumheter.

Fint så.

Vi är framme nu.

Lite desorienterade, trötta och stela, men framme är vi!

Flygresan gick hur bra som helst. Rufus somnade innan vi boardade planet och sov sig igenom starten och första timmen. Sen hängde vi i våra 4 (!) säten med extra benutrymme. Läste, lekte och gick på upptäcktsfärder tills han somnade igen och sov tills en timme innan landning. Topp!

Anknyningsflighten från Bangkok till Koh Samui var lite stökigare, för då var ju klockan

mitt i natten och ändå var det ljust och... Men det gick bra. Varken jag eller Mannen sov dock en blund på hela resan. Men vafan...

Efter det att vi kommit fram och installerat oss något i lägenheten, tagit ett dopp i poolen och tittat runt så somnade hela familjen och sov i ett par timmar.

Nu gäller det bara att hålla sig vaken och somna på rätt tid så att morgondagen blir lättare. Frågan är om Rufus är med på noterna?

Packad och klar

Jag inser att min vara-packad-och-klar-minst-24-timmar-innan-avresa har falerat. Att packa dagen innan med ett litet barn fungerar med facit i hand väldigt, väldigt dåligt. Speciellt när barnet helst av allt vill sitta mitt i packningen och provsmaka allt.

Dessutom blev det väldigt mycket packning. Konstigt nog. Vi skulle ju bara ta med det nödvändigaste...

Nu är vi i alla fall klara (nästan) och firar med varsitt glas vin, lite dålig TV och småpyssel (fylla iPoden, kolla vad som händer på Facebook, plocka bort leksaker från varje tom yta i lägenheten) och imorgon åker vi äntligen. Äntligen!

Rikta blicken uppåt vid halv tre-tiden imorgon, för då lyfter vårt plan från Arlanda.

Valet är fixat!

Jag har äntligen fått tag på Valmyndigheten som lovade att skicka rätt blanketter för utomlandsvistelseröstning med dagens post.

Hurra!

Nu måste jag bara bestämma mig för vilka jag ska rösta på. Tänkte först göra ett sånt där partitest som DN har, men alla som gör det blir Folkpartister. Hugaligen.

Uppdatering: Nope, alla blir tydligen inte Folkpartister! Nu har jag gjort alla test jag kunde hitta och inte en Folkpartist i sikte.

Rufus och Bobby

På öppna förskolan idag fick Rufus köra BobbyCar för första gången.

Succé!

Lugn och säker

Rufus plast-morfar är brandman. Det tycker jag är supercoolt. I julklapp fick vi brandsläckare och brandfilt av honom och Mamman såklart. Sånt får mig att känna mig lugn och säker.

Idag när vi gick ut på promenad (till bilen, ibland är vädret bara för kasst) så hängde det en skock brandmän utanför mitt fönster (femte våningen). De övade tydligen räckvidd och annat med sin stegbil. Sånt får mig också att känna mig lugn och säker.

Det springer omkring en väktare i vår trapp en gång om dagen. Han kollar att allt står rätt till. Sånt borde få mig att känna mig lugn och säker, men det enda jag kan tänka på är varför han springer här? Svaret har såklart med våra puckade grannar att göra. De bråkar fortfarande. Eller, han slår henne, polisen kommer och han sticker och hon låser in sig.

Men överlag känner jag mig väldigt lugn och säker. Det är himla skönt faktiskt.

Bråda dagar och saknad

En sak som är kul med att resa bort länge är att alla i bekantskapskretsen plötsligt vill ses. Så just nu har jag och Rufus ett fullspäckat schema med playdates, fikor och promenader. Kvällstid är det middagar, ännu mer fikor och så sjävlklart det faktum att Mannen jobbar sin sista vecka innan han går på föräldraledighet fram tills mitten av januari. Dessutom gängar sig Sturebymamma på lördag och pyssel och program tar upp all vår lediga tid. Det är mycket nu. Men det är väldigt, väldigt kul.

Rufus med kompisen Gustav på Aspuddsparken.

Jag kommer nog att sakna tempot. Jag kommer nog också sakna alla vänner, men jag kommer definitivt sakna vår ICA-butik dit jag går minst två gånger om dagen. (Kollade de sin besöksstatisik så skulle jag lätt ligga uppe i toppen på listan av folk som handlar FLEST gånger. Varför gå en gång när man kan glömma hälften och gå tillbaka senare liksom?) Sen kommer jag sakna fibrer. Thailand har bara vitt bröd var man än kommer. Frågan om hur magen kommer att må efter en vecka med vitt bröd besvarar väl nästan sig själv. Jag, som äter krossade linfrön till frukost... Som tur är vill jag minnas att det låg ett bageri i Chaweng (närmaste samhället sett från var vi kommer bo) som jag ska leta upp.

Annars kommer jag nog inte sakna så mycket mer. Eller, det finns tusen saker jag säkert kommer att sakna. Jag kommer bara inte på dem just nu.

Vad är egentligen bäst med Sverige?

Tänder!

Rufus har fått en massa tänder.

Fyra stycken och en rejäl glugg!

Uppladdning inför Thailand

Jag veeet att det går att köpa barnmat i Thailand... Men jag har också hört att utbudet är rätt skralt och att det kan vara svårt att få tag på något som faller lillgrabben i smaken. Det här får bli mat för första veckan samt nödmat om det matvägras eller blir andra magproblem / sjukdomar. Hipps kalkon/potatispuré funkar t.ex. alltid. Sen får Rufus äta vår mat helt enkelt. Ja, till viss del i alla fall.

Val

Thailandsresan sätter käppar i hjulen för min och mannens deltagande i Val 2010.

Även om jag ännu inte bestämt mig för vilket parti som ska få just min röst, och även om valsedlarna ska komma med posten innan den sista (då vi åker) så börjar inte förtidsröstningen förrän den första (då har vi åkt).

Tydligen finns det någon slags brevröstningsmojäng men den kräver ett speciellt röstningspaket som man kan beställa från Valmyndigheten... Frågan är om det är för sent att beställa det nu?

Sug. Sug. Sug.

Kulturell söndag

Grattis på födelsedagen Per Anders Fogelström!

Söndagen spenderade jag och Rufus med Mamman och Svägerskan. Vi gick på stadsvandring runt söder i Fogelströms fotspår vilket var riktigt, riktigt trevligt!

Förutom att jag känner mig väldigt upplyst om söders historia så kan jag också konstatera att a) män som går stadsvandringar luktar svett, och b) kvinnor som går stadsvandringar har fotriktiga skor och linnebyxor.

Plötsligt händer det

Jag lägger Rufus i sängen och han säger inte ett pip.

När jag går in och kollar till honom ett par minuter senare sover han som en liten korv.

Somna själv-metoden är nu officiellt en succé!

Hur ensam är man då?

Efter en tidig långpromenad och ett par, tre timmar på öppna förskolan så bestämde sig jag för att ta tunnelbanan hem. Fyra stationer allt som allt. Lätt och bekvämt.

Dock hinner jag nästan inte ens gå på tåget innan en man kommer stapplande i mittgången och faller ner framför mina och två andra tjejers fötter.

- Aaaaaah.... andas han ut.

Jag och de andra tjejerna ställer oss självklart upp, försöker få liv i den gamle mannen (som jag tyckte såg så frisk och viril ut nyss) och pratar emellan oss vad vi ska göra. Resten av vagnen tittar på. Mannen mumlar för sig själv och vi baxar upp honom på sätet där han verkar sitta bra.

Okej. Fint.

Jag går tillbaka till vagnen och gullar lite med Rufus.

Då kommer en kvinna fram till mig. Hon bär MTRs uniform (tunnelbaneförare), fast med fisknätsstrumpor under shortsen och har sminkat sig som en egyptisk gudinna med sin kajal.

- Han gör så där jämt, säger hon. Han låtsas svimma framför unga, snygga tjejer för att de ska hjälpa honom upp. Ta i honom liksom. Bry dig inte om honom.

- Ahaaaaa, svarar jag och känner mig genast rätt äcklad av hela situationen.

Herregud! Hur ensam är man om man gör sånt?

Shit.

Vanna Rosenberg sa det bäst...

...när hon i Sommar i P1 pratade om TV-glass.

Det är lite som att äntligen komma hem! Jag älskar ju glass, allra helst framför TVn.

Så klart att det då är TV-glass!

Alltså. Inget som innefattas av nåt löjligt kejk-brejk utan en helt fristående utsvävning som bör avnjutas runt niotiden. Framför TVn. Iklädd mjukisbyxor.

Snälla?

One packlista to rule them all

Med ynka 13 dagar kvar till vår Thailandsresa så är det mycket att tänka på. Förutom att städa ur lägenheten så den är någorlunda beboelig när min lillasyster flyttar in, så är det många att träffa, packlistor att skriva och inköp att göra.

Just nu (när Rufus sover middag) så sitter jag och surfar efter den ultimata packlistan. Det visar sig att ångestsajten Familjeliv har en Thailandstråd med uppåt tiotusen inlägg och jag läser girigt... Men faktum kvarstår; vad ska jag packa?

Snälla. Har du några tips så tar jag gärna emot dem!

Konsten att vara social

Som sig bör så rövas varje blivande brud och brudgum bort några veckor innan de ska svara ja. Så också Sturebymamma, vars möhippa jag fick vara med om i lördags.

Jag gillar möhippor. Det blir så skön stämning med ett gäng tjejer som böjer sig baklänges för att göra allting så bra som möjligt för en och samma person. Mycket vin, fniss och larv. Mycket socialt. Mycket svårt.

Speciellt nu när jag spenderar mina dagar med en niomånaders som inte kräver så hemskt mycket interaktion. Eller jo, men på ett helt annat plan. När jag kom hem efter en femtontimmarsdag med nio andra tjejer (där jag faktiskt bara kände bruden) så var jag helt slut. Inte full. Inte trött. Slut. Finito. Efter att ha varit übersocial så länge. Jag ville bara lägga täcket över huvudet och inte prata någonsin mer. Fast det är väl också ett kvitto på att jag hade kul, mycket att prata om och inte satt i ett hörn och var tyst. (Som om jag skulle göra det?)

Hur är det möjligt?

Precis som JustD frågar jag mig

Hur är det möjligt? Man frågar sig gång på gång. Hur är det möjligt?

Var kommer alla fläckar ifrån? När hann han få dem? Han åt typ... lunch...

I fell in love with a girl

Eller nej.

Förutom Madonnas armar (innan de blev så där äckliga) så har det varit ont om tjej-crushes hos mig på sista tiden. Men uppenbarligen så tror nu Enskede Värdshus hovmästare att jag är kär i en. Så kär att jag faktiskt ska gifta mig med henne och ha min bröllopsfest hos dem den 28:e augusti.

Det är Sturebymamma som ska knyta hymens band och i egenskap av assisterande bröllopsplanerare (självskriven titel) har jag hängt en del på värdshuset för att kolla på lokal, ljudanläggning, bordsplacering etc. Så mycket att hovmästaren antagit att jag är den andra bruden.

Hysteriskt roligt. Eller nej. Men jag har inte så mycket att göra just nu.

Mammaledig

Det slår mig att jag är vid slutet av min mammaledighet och det känns både sorgligt och spännande på samma gång.

Augusti ut är det jag som är hemma med Rufus. September är jag visserligen mammaledig, men i Thailand med Mannen. Oktober går jag över till någon slags semester/tjänstledighet (också i Thailand) och den första november börjar jag jobba igen. Då har jag varit hemma ganska precis ett år. Och vilket år sedan!

Men. Idag är det redan den 6:e augusti vilket betyder att tiden håller på att rinna ifrån mig.

Så frågan är; vad ska jag göra mina sista veckor som mammaledig?

Inte riktigt statistiskt, men...

Det här är inget jag någonsin räknat på, men idag är nog den dag jag sett flest människor med ölburkar i händerna. Bortsett från Medis uteservering eller campingen på Roskilde då.
Ha också i åtanke att det är onsdag, mitt på dagen och ingen av de jag såg verkade vara på semester.
Sorgligt när man tänker på det.

Überkreativ

Kolla in den här tjejens blogg...

Snacka om kreativt.

Finaste Rufus

Här har du mitt liv

Jag blev skrikt på idag. Skrikt? Ja ni fattar...

- Så bra att du tryckte på knappen då! Gastade en förbipasserande taxichaffis från sin nedvevade ruta och tutade flera gånger ljudligt.

Tydligen hade någon tryckt vid övergångsstället och gått över innan det hann bli rött för bilarna. Och eftersom jag var i närheten var det såklart mitt fel. Vilket det inte var. Jag kom från ett annat håll. Men det fattade inte den jävla taxichaffisen.

Innan jag hann svara honom trampade han demonstrativt gasen i botten på 50-vägen och försvann.

Jaha. Men tack då. Skyll på henne med barnvagnen. Tack så jävla mycket.

Jag hatar sånt. Att man automatiskt tillskrivs vissa egenskaper bara för att man går med barnvagn. Jag skulle t.ex. aldrig gå över ett övergångsställe utan att trycka, och vänta. Vad är det annars för mening?

Men tydligen gör vi sånt. Vi med barnvagnar. Precis som att vi alltid går flera i bredd och livnär oss på latte, bara åker kollektivt i rusningstrafik och tar upp jättemycket plats. Sådana är vi.

Bara så att ni vet.

Sova själv

Igår tog vi tag i det här med att lära Rufus att sova själv, något som vi båda dragit oss för en tid. Lämna sin lilla, skrikande son alldeles ensam i sovrummet står inte direkt högst upp på var förälders lista, men eftersom jag sakta men säkert förvandlats till en mänsklig napp så kändes det helt rätt i tiden att prova.

Gårdagen gick dock okej. 50 minuter och två shots whisky (till föräldrarna). Ikväll tog det ungefär lika lång tid, men utan shots. Vi kan ju inte riskera att bli alkisar på köpet.

Jag ställer mig positiv till hela grejen och tror på att det nog kan ta ett par dagar och sen kan han somna själv, och framför allt sova längre i sin egen säng.

Mannen är mer realistisk? Negativ? Uppgiven? Och tänker att det här nog kan ta ett par veckor där han får skrika i en timme. Gör han det så tar jag livet av mig. Eller avbryter alltihop. Eller går på bio. Lilla plutten.

Att det ska vara så svårt att vara förälder. Redan.

Semester, semester, semester

Undrar ni varför det har varit dåligt väder hela veckan?
Det kan jag svara på. Det är för att min käre make har haft exakt en veckas semester. Det är vad vi tror i alla fall. Alltså, inte att han haft semester utan att det är anledningen till regnet. Asch, så virrigt det blev nu.
Semestern är i alla fall över nu.

Imorse åkte vi ut till Arlanda för att hämta upp Svägerskan och Pojkmannen Pelle som flugit i nära 24 timmar för att komma hem från Hawaii. Det pratades om flygplan, sandstränder och att simma med sköldpaddor. Då sög det till ordentligt i resetarmen. Det mest exotiska vi gjort på länge är att äta mongolisk buffé i Värnamo.

Men nu är det bara en månad kvar till Thailandsresan. Visum, pass, vaccin och allt annat är redan klart. Ska trixa lite med en reseförsäkring bara och köpa lite solskyddsgrejer till lillgrabben. Skriva ett par packlistor. Dutta lite. Läsa en bok om Koh Samui. Hitta blomvattnare. Ja ni vet...

Roadtrip

Apropå bilkörning så är hela lilla familjen på roadtrip denna vecka. Efter att i rasande fart klarat av Abborreberg fredag till lördag så spenderade vi natten i Byxelkrok och har efter en vägkrogslunch i Jämjö nästan kommit fram till Karlskrona, där vi ska träffa våra vänner Linda och Hasse som spelar barnteater där.
Imorgon, eller möjligtvis på tisdag drar vi vidare. Vart exakt vet vi inte. Jag vill nog helst hem igen, men om vi drar vidare blir det nog Varberg - via High Chaparall. Inte för Rufus skull utan för min.
Vi får se.

Medan vi ser så pågår en tävling i bilen om roligaste ortnamnet. Hittills leder Sylten, men Långa Rör ligger inte långt efter.

Biltjuven

Jag har en mamma och en pappa (även kända som Mamman och Pappan). De är skilda sen jag var typ fjorton och det är bra.
Bra är de också på olika saker som t.ex. när jag skulle ta körkort för fem-sex år sedan och min pappa ställde upp med som bil. Med honom lärde jag mig krypköra innan jag stack iväg på en tvåveckors intensivkurs i Köping. Sen fick jag också köra hans bil hela sommaren innan det var dags för uppkörning. Det var bra. HAN var bra. Jag tog uppkörningen på första försöket och hade alla rätt på teorin (där fick jag det sagt också).

Men så igår frågar Pappan om inte han kan få provköra vår nya bil. Visst, svarar jag, lämnar över nycklarna och hoppar in i baksätet bredvid Rufus. Och så bär det av.

Vi kör bara en liten sväng, men mycket snabbt går det upp för mig; min pappa är en usel bilförare. Han, som lärt mig hur en koppling ska hanteras bäst kör som en biltjuv.
Efter någon minut böjer jag mig fram och knackar honom försiktigt på axeln:
- Du? Den här bilen är så modern att den har blinkers...
- Mmmmm... Får jag till svar samtidigt som han kastar sig ur en rondell - sans blinkers.

Mina föräldrar. Bra på många saker alltså. Men på Pappans lista kan vi alltså stryka bilkörning.

Låååånga armar

Rufus har precis gått in i långa-armar-stadiet. Ni vet, när armar och händer tycks nå hur långt som helst och drar ner böcker, dukar, kaffekoppar och annat som inte är ämnat för små barn. Dessutom ska allt provsmakas.

Igår hittade jag den här i vagnen.

Den är från sushirestaurangen Ki-Mama.

Japp. Min son. En tjuv.

Hooked on a pusselspel

Jag har precis spelat klart Picross 3D, ett pusselspel för Nintendo DS som min käre make köpte till mig för ett par veckor sedan.

Sen dess har jag varit helt fast, och inser nu att mitt ickeläsande går helt och fullt att skylla på spelet. Det är så sjuuuuukt beroendeframkallande. Och så sjuuuuukt kul. Fan.

Men nu är det över och jag ska återgå till mitt bokläsande.

För er som gillar pusselspel, sudoku och liknande: picross (picture/crossword) is the shit!

Finns även i 2D och är precis lika bra. Det spelet klarade jag förr-förra året....

Oflyt

- Vi har lite problem med hissen.

Vakten vid spärren ljuger uppenbarligen inte. Hissen i tunnelbanestationen är helt förtejpad med "ur funktion"-lappar. Även om han inte stått där hade jag säkerligen fattat förr eller senare. Antagligen förr.
Men nu står han där, stilig i gul reflexväst och småpratar med spärrvakten. Han fortsätter:
- Och du har ju en tung barnvagn. Hur ska det gå? Du kanske kan ta bussen till nästa station?

Jag tittar längtansfullt på trappan. Sen tittar jag på mannen. Sen på trappan. Här står det alltså en man utposterad enkom för att informera mig om att hissen är trasig. Inte för att hjälpa mig på något sätt annat än med denna uppenbara information.
Jag suckar och vänder vagnen.
- Jag promenerar väl till nästa station då.
Han lyser upp.
- Ja! Men det är ju lysande! Hejdå!
Han vänder sig om och fortsätter småprata med spärrvakten.
Hej hej.

Det är varmt nu

Tur att 7 cm vatten kan svalka en liten kille så bra.

Marry him, or marry me. I'm the one who love you, but can't you see...

På P3 spelar de 1993-års sommarplåga; Two princes med Spin Doctors. Det betyder alltså att den låten är 17 år gammal, vilket gör mig... Herre min skapare! Jag var ju vuxen redan när den låten kom! Tyckte jag själv i alla fall.
Kul att låten håller fortfarande. Det är ju alltid nåt.
*mummel mummel*

Tycka-synd-om på balkongen

Idag stack Svägerskan och Pojkmannen Pelle på sin honeymoon. Till Kalifornien och Hawaii.

*suck*

Man kan bli avis på mindre.

T.ex. på... äsch jag kommer inte på något. Men jag blir nästan lite ljusgrön när jag tänker på dem, sippandes på varsin Piña Colada där de ligger i varsin solstol på en kritvit strand med det turkosa vattnet kluckandes i vattenbrynet.

Och här sitter jag på balkongen. Med kritvita ben (fortfarande! jag har vågat shorts en vecka nu!?) som behöver rakas. Tonårsacne. Sommarsnuva och en utväxt lång nog att bilda sitt eget politiska parti.

Dags för uppryckning och fokus framåt!

Om 52 dagar lyfter planet till Thailand.

Basta!

Grannar del 3

För er som behöver friska upp minnet kan läsa mer om grannarna här...

Grannarna är i farten igen.

Jag tänker självklart på vårt dysfunktionella grannpar. De med katten. De med fjädrarna, moonbootsen, cyklarna och allt det där.

De som bråkar.

Han slår henne. Hon skriker. Ingen ser men alla hör. Vet. Tittar snett på dem i hissen.

Jag tänker aldrig mer dela hiss med den där jävla gubben.

Han slår sin tjej. Punkt.

I lördags slog han henne när hon låg ner i trappen och Mannen klev ut och skrek åt honom;

- Vafan gör du?

Då slutade han och stack. Men Mannen ringde polisen som kom direkt. Så nu har vi inte bara hört. Nu har vi också sett. Och allt är anmält.

Nu är det upp till tjejen. Men tyvärr var gubbjäveln tillbaka kvällen därpå.

Han dök upp på sin gamla HD som han parkerat nedanför balkongerna. Den startar han lite då och då. Varje gång nyckeln vrids om så hoppar jag - som bor på femte våningen - högt. Rufus vaknar. Jag blir allt mer hatiskt för var dag som går.

Han inte bara slår sin tjej.

Han stör.

Han måste bort.

Syprojekt #2

Idag sydde jag klart en typ gossefilt / pilla-bita-leka-trasa till Rufus.

Tanken var att eftersom han gillar lappar och etiketter så mycket så kan han väl få en hel tyglapp full med dem. En som inte kostar fyrahundra spänn på babyaffärerna.

Så här blev resultatet:
Ena sidan fick det roliga flodhästtyget Lillasyster köpte i Japan. Den andra fick prickigt från Panduro. Mellan tygen ligger en mjuk vadd. Lapparna är dekorationsband - en blandning av nya och gamla (har en hel låda fylld med band visade det sig) i olika storlekar och material.

Tyvärr sydde jag nog alltihop bakvänt, så det blev en hel del göra om. Jag körde helt utan mönster och bara på känsla. Och slutresultatet är kanske inte blev världens proffsjobb...

Men Rufus verkade i alla fall tycka att det var roligt. Han började genast provbita lite överallt.

Tanken var lite att jag skulle sy fler, fast med andra tyger och band och ge bort till kompisars små bebisar som ploppar upp lite varstans. Det är en sån present som jag skulle uppskattat väldigt mycket och som Rufus skulle ha älskat när han var lite mindre. Nu ska ju sakerna låta och blinka...

Vi får se om jag kan få in snitsen. Jag har ett par andra syprojekt som jag är lite sugen på också...

Teknikens under

Testing testing.
Nu provar jag att blogga från min iPhone. Det gäller ju att hänga med i den nya tekniken...

Tokiga tokiga du!

Jag vet inte om ni uppmärksammat Fotrally?

Fotrally är en vandringstävling dygnet runt utan rast tills bara en deltagare är kvar på fötterna som gick av stapeln i torsdags.

Inte?

Men då kan jag meddela att - inte bara är det en helt sjuk tävling (de har för guds skull en rullande bajamaja efter sig) - min kära vän, fd. kollega och träningspartner MarathonMia gick och vann hela kalaset.

Bara så där.

Hatten av för dig Mia.

Du är tokig. Men det är nog därför jag älskar dig!

Kan vi prata lite om den dära Bodström?

Okej.

Är det egentligen inte så att
Thomas Bodström är lite för

snygg för att vara politiker? Är det inte också så att han

är lite för snygg för att skriva

bra böcker?

Fotbollsspelare, ja.

Men politiker och författare?

Tveksamt.

Någon som läst Thomas?

Och det här advokattjafset ska vi inte ens prata om.

Syprojekt

Nu när Rufus har 39-graders feber och praktiskt taget bor i min ena armhåla så är det inte lätt att få saker gjorda hemma. Mest har jag läst (yey!) men jag har även pysslat en del när lillgrabben sovit.

Den här barnstolsdynan sydde jag t.ex. igår:

Med foder och allt! Och dessutom så matchar den ju våra gardiner!

Därför älskar jag Tradera, del 2

Titta vad jag har klickat hem från Tradera.

62 Finn och Fiffi-album.

Som hittat!

Årets stora misslyckande

Om det är något som jag inte riktigt lyckats med i år så är det mitt läsande. Jag har generellt inga direkt höga krav på mig själv att prestera just nu; gymmet, nya filmer, TV, det sociala umgänget, städandet etc. får alla gå i andra hand nu när vi har en liten att ta hand om. Men läsandet... Jag älskar ju faktiskt att läsa och har all tid i världen att läsa på kvällarna. Men ändå så blir det liksom inte av. Antingen är jag för trött och somnar efter två sidor, eller så är det något annat som lockar mer.

Men nu ska det bli ändring på det. Hädanefter är det en bok i veckan som gäller (nåja...).

Och får jag bara säga att efter att ha läst om Stjärnor utan svindel så är jag så sjuuukt irriterad på huvudpersonen. När jag läste den första gången (typ -97) så var jag så imponerad av Sophies djupa självkännedom, handlingar och tankar. Idag så är hon bara en irriterande, självupptagen och osäker fjant.

Coolt ändå att man utvecklas som läsare!

Därför älskar jag Tradera

Beskrivningen lyder:

Till minne av Michael Jackson har jag designat en my little pony.
Hela ponnyn är målad i vit akrylfärg med svarta ögonbryn och bruna ögon. Man och svans är i svart nylonhår och kläderna är sydda i tyg (vit tröja och svarta byxor).
Insperation fick jag från Michael Jackson "Black or white" videon.
Ponnyn kommer utan symbol för att personen i fråga ska kunna sätta sin egna prägel på ponnyn (om man så vill).
Man kan skriva dit hans namn eller en låttext eller måla dit en bild på honom?

Utropspriset är 99 spänn. Bara!

Buda på den här...

Bojkott

Här sitter jag nu med en sprojlans sprillans ny iPhone. Men vägen hit var inte enkel. Man kan lätt säga att jag sällan varit så arg, frustrerad och tillintetgjord som jag varit denna vecka. Och allt för en jävla telefon.

Short story:

Min mobil dör. Jag lånar Mannens som inte har någon teckning och därför på inte sätt kan titulera sig mobiltelefon (att den bara funkar på balkongen är inte speciellt mobilt, no?). Jag går till The Phone House som "arbetar mot att förbättra våra kunders mobila liv" (citat från deras sajt).

Nu visar det ju sig att så inte är fallet.

The Phone House är en bunt fula, mansgrisiga bajskorvar som alla borde ställas upp mot en vägg och örfilas ordentligt. Inte bara för att de inte kunde förbättra mitt mobila liv, utan för att de faktiskt inte ville hjälpa mig. Alls. Inte vid första besöket. Inte vid andra. Inte heller när jag ringde. De gjorde faktiskt mitt mobila liv sämre eftersom jag varken fick hjälp eller den iPhone som jag ville köpa. Jag stod där och ville lägga mina pengar på dem och de bara behandlar mig som skit. Båda gångerna. Och jag tog det!

Egentligen är jag nog allra mest upprörd på mig själv som bara svalde deras skitsnack och inte sa ifrån. För inte får man väl behandla sina kunder hur som helst? Har inte kunden alltid rätt? Hade jag velat bli tillplattad hade jag spelat sällskapspel med en Mensamedlem. Men att en (två var de faktiskt) jävla telefonförsäljare ska få förstöra min dag, det tar jag bara inte.

Så, härmed bojkottar jag The Phone House.

Dessutom tänker jag mejla chefen på just den här butiken och klaga.

Är ni med mig?

(Mobilen köptes till slut utan krusiduller på OnOff.)

Det känns som att det inte hinns med något alls just nu...

...men när jag tömmer kameran efter veckan som gått så hittar jag det här:

Måndag. 17 000-stegs promenad genom stan. Picknick och brännboll i Rålis med Företaget. Det är chefen som krumbuktar sig så fint. Promenad hem. Eller, en bit i alla fall.

Tisdag. Träff med Maja och Molly i Aspuddsparken på dagen. Klappa djur och bada plaskdamm. Klipptid på kvällen. Håret är obemärkligt kortare men mycket fluffigare.

Onsdag. Brudklänningsprovning #2 med Sturebymamma. Rufus och hans polare Ebbe sitter och väntar. Inköp av tyg och pyssel.

Följt av picknick och parkteaterns uppsättning i sällskap av Sus, Babylina och Svägerskan.

Torsdag. Lunch i parken och plask i dammen med bästisen Lennon. Massor med sol och en fika hemma hos Anna och Alfred, komplett med saft och gunga.

Och ändå känns det som att jag inte hunnit med något denna vecka...

Finn. Fiffi. Tant Klara. Lamholt. Ferom.

Jag fick sån jäkla Finn och Fiffi-abstinens i veckan att jag var tvungen att gå till närmaste seriotek och köpa mig ett beggat album. Sen läste jag det från pärm till pärm och kände mig så himla glad och nöjd!

När jag var liten läste och samlade jag på Finn och Fiffi. Jag brukade köpa ett begagnat album lite då och då på second hand-butiken som låg vägg i vägg med zoo-affären (klappa marsvin, köpa album, hem och mysa). Men nu är de spårlöst försvunna. Hela högen. Sjukt irriterande.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Vi hängde lite i stan igår, Rufus och jag. Vi och en halv miljon människor (!) till.

Det blev rätt trångt, men jag hade lämnat vagnen hemma och stoppat in lillkillen i BabyBjörnen så det var inga problem att ta sig fram.

Vi träffade Bästis och hennes storasyster Anna, såg kortegen, vinkade lite, träffade Mamman och Lillasyster, käkade lite, vinkade lite till och åkte sen hem.
Själva prinsesskalaset blev det inget av med. Bakomliggande faktorer som bland annat mobilstrul satte P för allt sånt. Istället blev det en stillsam kväll då vi åt upp prinsesstårtan, drack lite bubbel och tittade på hela konkarongen på TV. (Yey för inspelningsbar digitalbox!).

Inte helt illa. Men jag är lite besviken på att det inte blev någon fest.

Jag funderar faktiskt på att ha temafest snart, eller kanske bli bjuden på en där temat är kungligheter eller något liknande. För jag passar verkligen i tiara.

Då öppnar vi frågelådan...

fjortiz frågar...

hur gör du för att vara så typ seherra snygg hela tiden?

Kära fjortiz. Jag sover minst nio timmar varje natt, dricker flera liter vatten och tvättar alltid bort sminket varje kväll. Sen använder jag bara dyra krämer och en bra foundation.

As if!

Jenny frågar...

Vad ska du ha på dig på prinsessfesten? Ska du kolla på Party Animals nu? Kan inte vi bli kompisar på facebook?

Åh Jenny, Jenny, Jenny! Så många frågor. Så lite tid.

Men okej. Nu ska jag svara på dem alla:

1. På prinsessfesten ska jag ha klänning. Jag tänker mig min grå, väldigt sobra och rojalistiska klänning och massor med pärlhalsband. För det är väl så hovet går klätt? Men det är på kvällen. På dagen när vi åker in och vinkar tänker jag ha jeans. Jag tror inte Kronprinsessan kommer att ta illa upp.

2. Jappsedusingen.

3. Självklart. (Inte bara för att den som har flest kompisar på Facebook när den dör vinner.)

SkåneAnna frågar...

Alfred undrar varför han och Rufus aldrig hänger!?? Han vill det, säger han.

Vilket sammanträffande! Rufus frågade just mig imorse om vi inte kunde rulla över till er någon dag. Gärna snart!

mAria frågar...

Kom lillasyster någonsin ut ur jeansen hon var fasstsydd i? Eller fanns hål för kateter?

Ja du mAria. Sist jag såg syrran hade hon andra byxor på sig, så jag antar att hon kom ur dem. Hur förtäljer dock inte historien.

Lilla Duktig #1 fan frågar...

Vem var du innan blogg-kändisskapet, hur såg ditt liv ut?

Jag har ju alltid haft en färgstark personlighet och ingen var väl direkt överraskad över mitt karriärval. Hade jag inte blivit bloggkändis hade jag blivit rockstjärna, hjärtspecialist eller sängprovare på MIO.

Jag älskar Lilla Duktig 4-ever frågar...

Hur mycket vägde du i högstadiet/gymnasiet?

Hej. Det känns som en mycket personlig fråga. Har du kanske själv problem med vikten?

Inte-snott-från-Peyres-blogg frågar...

Hejsan :) Jag undrar hur du hanterat folks skitsnack om dig & vad du tycker om det. Jag har själv väldigt svårt för folk som pratar om mig, tänkte om du har några tips.

Oj. Jag visste inte ens att folk pratade skit om mig nu när vi inte tvättar i någon tvättstuga. Så det kan gå. Mitt tips är att ta bort luddet ur torktumlaren och lämna tvättstugan i det skick som du fann den. Eller vänta... Vilken slags skitsnack pratar vi om nu?

Mini-me frågar...

5 måste plagg i sommar? :)

Fotriktiga gymnastikskor, mönstrad tunika/tröja (som inte dregel och kräks syns på), amnings-BH, regnjacka och strechiga byxor.

Jaha. Då stänger vi frågelådan för denna gång.

Jag känner att jag måste värna lite om mitt privatliv nu.

En veckas kejk-brejk kvar!

Otroligt men sant!

Då har vi hållt oss skitlänge (med ett par, tre, fler, hundra snedsteg...) från att äta en massa onyttigt. Så jag köpte den här söta bodyn på Lindex för att fira lite.

Den kan vara den absolut sötaste bodyn i hela världen.

Och nu kurrar det i min mage.

Kärlek. Bara kärlek.

Idag firade jag och Mannen tio år som par.

Barnvakt och trerätters. Oavbruten konversation och två händer att hålla besticken med.

Svårt att toppa.

Nu får vi istället blicka mot morgondagen då jag öppnar upp frågelådan. Natacha skulle vara besviken, men jag är väldigt nöjd med de frågor jag fått och kommer att besvara dem från hjärtat.

Det är inte försent att ställa din fråga än!

Nytt rekord!

Idag har jag (förutom promenerat) hunnit med att äta bibimbab på uteservering i stan, köpt en bröllopsklänning, träffat lillasyster, kört bil jättefort, fikat hemma hos Pappan, handlat strumpor till Rufus, kollat på kläder, druckit kaffe och städat hemma.

Inte undra på att jag är så trött att ögonen kliar.

Och nej, jag ska inte gifta om mig. Det är min goda vän Sturebymamma som ska stå brud i augusti. Och nej, jag körde inte för fort med flit. Det bara blev så... Nya bilen är så fruktansvärt skön att köra. Som att släpa ut hörnsoffan och puttra iväg.

Brrrum, brrrum.

Frågestund!

Tänkte att ni ska få fråga mig saker i det här inlägget, så kommer jag att svara på många frågor i nästa inlägg.
Jag kommer inte att svara på grova frågor så det är onödigt att lägga ner tid på det.

Så skriver Natacha Peyre i sin blogg titt som tätt.

Och kan hon så kan jag.

Alltså, ställ era frågor i kommentarsboxen så svarar jag på dem. Fast på fredag.

Skriver ni inga frågor så kommer jag att hitta på egna.

Bebis på Berns

Jag inser att jag har blivit superkass på att uppdatera bloggen och att jag gör alldeles för mycket saker. Tanken är ju att ni ska få ta del av allt jag gör och förtjusas, förfasas och för...närmas?

När jag nu tömmer kameran (som jag numera tagit för vana att ha med mig överallt) så inser jag att det hänt en del sen sist. Så jag börjar helt enkelt med att låtsas att det är onsdag förra veckan. För då hade vi det riktigt, riktigt trevligt.

Igår var hela familjen på Berns där min underbara lillasyster hade slutvisning. Hon pluggar på Tillskärarakademin och avslutar termin två med en modevisning som vi såklart ville se.

Dunka-dunk, flashande ljus, massor med fantastiska kreationer och så en liten sovande bebis med Peltorlurar i sin vagn. Min teori om den sistnämnda är att vibrationerna i basen verkade sövande, typ som när man åker bil.

Jennifer hade tre modeller på catwalken, inklusive sig själv (bilden). Vad ingen visste var att hennes egendesignade jeans spruckit lite och hon hade varit tvungen att sy in sig själv i dem för kvällens båda visningar (vi var på den tidiga). Vilken resulterade i att hon inte kunde gå på toa. Vilket såklart resulterade i att jag var tvungen att säga saker som är du inte kisssssssssnödig? (med mycket sssss) Ta stora klunkar ur min läsk samt hälla vatten från glas till glas framför henne (okej, det var MarathonMia som gjorde det) tills hon vred sig av rysningar.

Knäppt det där.

Här går jag på Berns och ser min syrras visning och allt jag tar med mig hem är att hon inte kunde gå på toa. Hade det här inte varit ganska rättvist om jag kissade på mig den natten?

10

Igår hittade jag ett grått hårstrå. Inte i min egen kalufs utan i Mannens. Tänk så härligt! Inte bara det att han kommer bli skitsnygg(are) med de grå tinningarnas charm (som Henrik Schyffert eller vår husdoktor Olof) utan att vi faktiskt håller på att bli gamla/vuxna/äldre/åldras ihop! Precis som i sagoböckerna!

Och nästa vecka firar vi tio år.

Tio!

För ganska precis tio år sedan pluggade vi, lyssnade på Eminem, åt pasta varje dag, geggade i leran på Roskildefestivalen med en tetra vin i ena handen och en cigarett i andra.

Idag har vi heltidsjobb, kombi, barn, bambalista och dricker dyrt vin på helgerna. Bland annat alltså... Men jag vet inte. Jag är nog lika lycklig då som nu. Antagligen lyckligare och liksom mer...tillfreds med livet. Ja. Definitivt.

Hurra!

Obs! Obs! Obs!

Glöm inte! Fest hemma hos mig den 19:e juni!

Efter obligatorisk vinkning till kortegen i stan bjuckar jag på bubbel hemma hos mig. Och prinsesstårta. Jag funderade ett tag på att bjuda på drottningkräm istället, men det har liksom inte samma schwung!

Någon som kan komma på andra passande tilltugg?

Kanske bortkastat med barnvakt?

Igår hade vi vår första riktiga barnvakt.

Tillsammans med Svägerskan och Pojkmannen Pelle skulle jag och Mannen på teater. Farmor hade ryckt in som vagndragare under de två timmar och fyrtio minuter som pjäsen skulle pågå.

Stort.

Tyvärr var hela första akten outsägligt tråkig och långdragen och jag fann mig fundera på allt annat än dialogen (vilka dagar skulle nu Mannen vara borta nästa vecka? har vi kaffe hemma? är det på tisdagar som Cougar Town går? eller vänta, har det slutat för säsongen?). Dessutom började jag betvivla min förmåga att göra sociala saker. Sen Rufus ankomst har jag haft svårt att fokusera på något längre än en kvart åt gången och kan inte hålla ett samtal igång (och intressant) mycket längre. OM det inte handlar om bajs eller sovrutiner såklart. Kanske teater var liiite för mycket att mjukstarta med? Jag kanske borde gå på bio istället, eller gå ut och ta en drink. Så länge konversationen hålls på ett väldigt ytligt plan så ska jag nog ha en chans att hänga med. Och le. Man måste le också. Sådana där saker var jag jätte bra på förut, men nu när någon pratar kan jag helt zoona ut och börja fundera på helt andra saker (växtnäring, bra eller dåligt? undrar var vi står i dagiskön? kan man servera pannkakor på en tisdag?) och glömmer bort att le. Så sitter jag där med ett frånvarande uttryck i ansiktet och alla tycker att jag är knäpp.

Kanske är det här med barnvakt helt bortkastat på mig. Eller så kanske jag bara måste öva mer?

Sov tur var var andra akten kick-ass och jag grät nästan en liten tår under slutsången. Men det är väl för att jag är så känslig... Rufus klarade nästan hela första akten. Sen fick Mannen rycka ut.

19 000 steg, 19 000 kvinnor

Fler grejer att lägga till på Rufus första-gångs-upplevelse-lista.

T.ex:

- Vårruset (en halvmil powerwalk i bärsele)

- En jättestor folksamling (19 000 kvinnor och en pojk-Rufus)

- Peter Siepen

- En egen medalj (som jag misstänker att man kan öppna ölflaskor med)

- En tvättäkta alkis (en sån man nästan bara ser i amerikanska filmer)

Trots, kläng och bära

Rufus går igenom någon slags klängfas.

Från att ha sovit i sin egen säng i långa stunder (4-7 timmar) så vägrar han nu sova någon annanstans än i min armhåla, och då bara ett par timmar i stöten. Han gallskriker också om jag lämnar rummet och kinkar med maten. Dessutom har han skippat det här med att sova på dagarna och tar bara korta powernaps då och då samt går och lägger sig mycket senare än vanligt.

Jättespännande. Jag får ingenting gjort. Någonsin.

Just nu får jag se det som en ynnest om jag hinner duscha och äta frukost.

Som sagt. Jättespännande.