Söndag förmiddag

Kortvecka

Tänk att det redan är fredag!
Kortveckor is the shit.

Förutom att Rufus gått på dagis hela veckan - inga sjukdomar - så har jag fått fasansfullt mycket gjort på jobbet. Nu tänker jag bara jobba undan det sista och gå hem och ägna min tid åt nya fina lägenheten. Åka och handla roliga och nödvändiga saker såsom duschstång, tvättkorg och mat. Fixa och inreda och sen sätta mig på balkongen (den är så stor!) med ett glas vin och njuta.

Man kan ha det sämre.

Keep calm and drink coffee

Den här härligt retro affischen beställde jag från amerikanska KeepCalmShop på Etsy.com för ett par veckor sedan. Tänkte att jag skulle ha den i mitt (blivande röda) kök i en snygg ram ovanför köksbordet.

Kan bli hur snyggt som helst.

Fler färger och motiv finns här...

Saker man lär sig den hårda vägen

Att inte flytta med långa naglar.

Aj, aj, aj så mina naglar mår! Trasiga, flagade och allmänt fula. Jag skulle behöva en redig manikyr.

Jag har aldrig känt att jag velat lägga pengar på mina naglar tidigare (min första och enda manikyr gjordes i Thailand) eftersom de alltid är praktiskt kortklippta efter många års gitarrspelande. Möjligtvis är de målade knallrosa, röda eller svarta. Men manikyr? Inte förrän nu.
Attans så jag skäms för mina händer just nu.

Nykär

Då har vi flyttat klart. Kartonger överallt, problem med att hitta saker som strumpor, osthyvlar och toapapper. Frustration över att snubbla över tusen och åter tusen halvuppackade kartonger och över den nya fina diskmaskinen som står oinkopplad i vardagsrummet och tvingar oss att handdiska.
Men också lycka över de öppna ytorna, de fina tapeterna, visionen om hur köksfönstret kommer att se ut med blommor och gardiner och den härliga känslan av nystart. Att få börja om från början och bygga ett hem som vi kan bo i länge...

Jag är nykär i vår lägenhet. Så är det bara.

1,5-åringen

Tiden går fort när man har kul.

Tänk, redan har det gått ett och ett halvt år.

Du är vad du heter?

Hurra så kul! Just nu föds det barn till höger och vänster, eller så väntas det dito inom en snar framtid. Små söta bebisar som luktar obeskrivligt gott och har yttepyttiga tår iklädda yttepyttiga sockor. Obeskrivlig lycka i storlek 56 som snusar mest hela tiden när man kommer och hälsar på och fikar. Roligt och mysigt.

Men roligast är ändå vad människor döper sina barn till. Eller roligt och roligt. Det kanske är mest intressant ändå. För varje namn har ju en historia bakom sig. En del långa en del korta.

Så här såg det ut innan Rufus föddes hemma hos oss...

Magen hette ju Rut-Napoleon, och vi hade redan bestämt att Rut(h) var det finaste tjejnamnet vi visste. Att vi sen tittade på alldeles för mycket Buffy the Vampire Slayer (och spinoffen Angel) under graviditeten kanske märks?

Dock var vi ense om att skippa å, ä och ö-namnen eftersom vi när en dröm om ett liv i USA någon gång i framtiden. Men annars var namnvalet ovisst.
Jag hade fått en hang-up på att andra bokstaven i namnet skulle vara "U" eftersom både mitt och mannens namn har det och slutligen blev det då Rufus Gustav Junior - storslam för U och ett alltigenom härligt namn som mannen valde när jag låg på uppvaket efter kejsarsnittet.

Jag vet inte riktigt riktigt varför jag kände att skriva om det här just idag, men jag tror det har att göra med att Ebba von Sydow just har gått ut med att hennes nyfödda dotter ska heta Marianne. Det är humor det.

Jag är inte död

Men det känns nästan som om jag är så nära jag kan komma.

Med 39-graders feber, huvudvärk, halsont, snorig och ögoninflammation så är jag ett mycket litet och ynkligt paket uppkurat i soffan/sängen/duschen.

Grädden på moset hade väl varit en liten maginfluensa också...

Åh ja just det. Sa jag att jag vabbar?

Då flyttar vi då!

Idag skrev vi på de sista papperna inför flytten!

Tänk att ett sådant klockrent triangelbyte faktiskt gick i lås med bara några sura miner.

Jag ska fira ordentligt sen. Just nu är jag supersjuk och väldigt synd om.

Drömkök

Till Rufus alltså... Tänk om man kunde platsbygga en sån här grej till lillkillen. Då skulle han må. Och Rufus mamma skulle kunna lägga upp benen på soffbordet och dricka ett glas vin i lugn och ro. En win-win situation.

(Bilderna kommer från bildbiten.com)

Efter regn kommer solsken

Min nya blus var värd varenda krona. Jag är skitsnygg, muffintoppen är maskerad och solen skiner. Jag tar på mig hela ansvaret för det (blåsten får någon annan stå för).
Dessutom har vi äntligen bokat kontraktskrivning! Detta evighetsbyte i triangelform med turer än hit än dit verkar alltså vara till ända och jag tackar [insert varlfri person/ting/händelse här] att de 40 fyllda kartongerna inte packades i onödan.
Bra dag idag.

Nu halvsitter jag på ersättningsbussen hem med näsan i höjd med någons skrev och tänker på de goda pannkakorna vi ska äta ikväll när lillasyster med pojkvän kommer på middag. Mmmmm.

Rosa rosa rosa!

I ett tappert försök att peppa upp mig själv googlar jag rosa brudklänningar och blir genast på bättre humör.

Jag hade själv en rosa klänning på mitt och mannens Vegas-bröllop och ser nu att en rad kändisar valt detsamma. Däribland mina favoriter Gwen Stefani och Reese Witherspoon. Och så Jordan då... Även om hon inte kvalar in på någon topplista alls så kan jag inte låta bli att le åt hennes rosa bakelsekreation....

Och så vårt bröllopsfoto då...

En pissig dag

Idag är allt piss.
Jovisst har jag hälsan i behåll och rosor på kind, men annars så är det bara blä bläää bläääääää.

Anledning?
Ingen alls, eller kanske alla anledningar du kan komma på.
Folk är dumma i huvudet, världen är ond och allt går segt. Dessutom har jag inga kläder – igen! Vilket är jätteskumt eftersom mina garderober är överfulla.

Inte ens lite tröstshopping på lunchen piggade upp och jag misstänker att de 199 spänn jag lagt på en blus från Gina Tricot är något jag får ångra bittert imorgon när jag suckande kastar den på högen av kläder som inte passar idag heller.

Jag läste lite på UnderbaraClaras blogg om vårdepression och tänker att det kanske är det jag har. Fast light. En isolerad vårdeppdag.

Nu tänker jag hålla åtminstone en tumme för att folk blir snällare, världen godare och att saker och ting börjar rulla på igen.

Gröna Linjen och jag

Det här med att bo på en grön linje under ombyggnad är inte bara av ondo. Till exempel kommer det bussar hela tiden. Inget mer "Åkeshov 27 minuter" på ljustavlan när man är hopplöst sen till jobbet. Eller frysa fingertopparna av sig när man tappert försöker läsa Metro i isande -16 grader på perrongen. Dessutom kommer man också oftast på bussarna på ett eller annat sätt, och guldkanten är nog att jag bara åkt fel en gång!

Men. Det är också när man står där på en fullpackad, hermetiskt försluten busskropp med näsan i någons armhåla som man märker hur illa folk luktar. Allvarligt. Svett är bara förnamnet.
Man känner direkt vem som tagit sig en morgonhutt, inte tvättat håret på en vecka, ätit stark korv till middag, tycker tandvård är överreklamerat eller bär sin finaste ut-och-röka-jacka till jobbet. Och uuuuuh!

Trots den förhållandevis korta resan med buss så är det något jag måste uthärda två gånger per dag och dessutom vara tacksam för att SL fixat så jag kan ta mig till jobbet. Tack!

Min stora undran är nu: hur fan kommer det att lukta när det börjar bli varmt ute? När bussarnas icke existerande aircon kickar in och vi stackars resenärer flämtande lutar oss än åt höger än åt vänster desperat sökande efter en gnutta luft som någon annan inte redan förgripit sig på.

Jag säger bara:
Välkommen till min personliga lilla mardröm!

Bra start?

Det blev inget bloggande den här helgen heller…

Anledning är enkel – vi är upptagna med att packa ner hela lägenheten i kartonger. Hittills har vi tömt hela Rufus rum, städat det och börjat fylla det från golv till tak med fyllda kartonger. Hittills är vi uppe i… tjugo kartonger kanske. Jag vet faktiskt inte. Vad jag vet är att när vi flyttade sist hade vi runt 60 kartonger och det var för två och ett halvt år sedan. Då hade vi inte barn. Inga leksaker att snubbla på, inga blöjor i skåpen, inte hundra söta bodys eller en BRIO-vagn som skitar ner hallen. Kort sagt – vi har mer saker nu än någonsin. Och packandet tar tid.

 

Idag är det nitton dagar kvar till påskafton då flyttlasset går.

Och en sisådär 50 kartonger kvar att packa.

Fingerfärg

Lurendrejerier

Usch. Jag avskyr första april. Jag avskyr att bli lurad. Jag avskyr att känna mig dum.

Klockan är bara strax efter sju på
morgonen och redan har mannen försökt lura mig att Rufus gått lös med en krita på tapeten - något som skulle vara förödande nu när lägenheten snart är klar för flytt.
*suck*

Jag hoppas ingen på jobbet får för sig att narras med mig idag... Men som tur är jobbar jag halvdag och kommer sen att hänga med Rufus resten av dagen. Han kommer garanterar inte att försöka lura mig, han fattar ju inte ens ironi än.

Smaskig inredning

Hittade dessa godingar på nätet och känner att det kanske vore dåligt för mitt ständigt pågående kejk-brejk att inreda med dem. Men ååååh! De är ju helt underbara! Finns bl.a. på barntyger.se för runt 400-lapper per styck.

All Star für alles

Eftersom mitt barn är min accessoar klickade jag igår hem ett par nästan nya Converse All Star storlek 21 från Tradera. Tanken är att Rufus ska matcha mina nya knallrosa All Star. Som jag såklart inte köpt än. Men i tanken har jag dem på mig och ser jättebra ut. Smal är jag också. Och solbränd.

Uppe bland molnen

Japp, jag är fortfarande lika galen i molnmönster. Fyndade just en bodysuit från Tradera i grönt och vitt (bilden) och ja, visst hade Rufus en likadan i somras... När jag hittade en i hans nuvarande storlek gick jag i taket och budade som en tok. Nu är den min. Moahahahaaaaahaaa. Ehum.

Den lilla glädjen en helt vanlig torsdag

Idag är jag lite extra glad, för jag har just hittat den perfekta kombinationen av kuddar i sängen. Det här gör att jag sover helt obegripligt skönt och vaknar nöjd och glad varje morgon till allas (?) glädje.
Dessutom lyser solen, jag har dragit på mig mina fina stövlar och tagit ut vårjackan på premiärtur. Härligt.

Pippi på krokar

Jag är inte den som stör mig på saker i onödan, men något som potentiellt kan bli infekterat i framtiden är brist på väskupphängning i vår hall.

Larvigt, jag vet. Men med mannens ryggsäck, min handväska och Rufus Mini-Kånken är det som bäddat för snubbelfest. Dessutom har Rufus som rutin att varje dag gå igenom hela innehållet i min väska: Han plockar ut kalender, plånbok, nycklar, necessär och allt annat krafs som jag bär med mig, tömmer allt i en hög och lägger tillbaka det i väskan (det mesta i alla fall, jag kan fortfarande inte hitta mitt H&M-kort!).

Så i nya lägenheten tänkte jag sätta upp krokar i hallen för just detta ändamål... Och snubblade över dessa små godbitar. Så sjukt söta och de har helt rätt storlek för en väska också.
Me like!

Blod, svett och tårar ... och snor

Jag har vabbat igen.
Det är som att vår son är utsatt för en jämn och ständig ström av baciller (dagis alter ego?) och varje vecka är det minst någon eller några dagars vabb. Vilket är okej. Jag hinner fortfarande med mitt jobb och ingen har klagat än, i alla fall inte så att jag hört det. Och självklart måste ju Rufus få vara sjuk!
Dessutom har jag och mannen ett vattentätt vabbsystem.
Så det så.

Jag tror inte att det här inlägget egentligen hade någon poäng, men det är så tråkigt att åka tunnelbana så något måste jag ju sysselsätta mig med.

Hemmet fylls sakta med kartonger

Imorgon kommer besiktningsmannen och vi har redan lånat ihop femtio-ish flyttkartonger och börjat packa lite. För nu måste det väl ändå bli av?

Jag sitter mycket och letar inredningsdetaljer just nu på nätet. Och tapeter. Till Rufus rum tänkte vi oss den här från Marimekko.

Boo Boo heter den och är svindyr. Men vafan... Det här är ju första gången vi investerar i tapeter som inte kommer från Stockholmshems billighetskollektion. Dessutom är det kul och vi har faktiskt råd.

Topp tre-listan: saker som skrämmer ihjäl mig

1. Undergång / apokalyps / katastrofer av utomjordisk- eller sjukdomskaraktär

2. Zombies

3. Undergång / apokalyps / katastrofer av utomjordisk- eller sjukdomskaraktär där folk blir zombies

Usch.

Tapeter tapeter tapeter!

Okej okej. Jag ska inte ta ut något i förskott, men jag har ändå börjat titta på tapeter till nya lägenheten.

Två väggar behöver ny tapet, nämligen en i Rufus rum och en i vårt sovrum. Eftersom vi bestämt oss för att ta det rum som nu är barnrum och ge Rufus det som är föräldrarnas sovrum så behövs det. Den nuvarande silvriga folietapeten i vuxenrummet funkar bara inte... Inte heller barntapeten som är uppsatt i vårt blivande sovrum.

Så. I julklapp önskade sig min lillasyster servisdelar från PiP Studios och på så sätt fick jag upp ögonen för deras prylar. Och jag måste säga att de har hur mycket snyggt som helst!

Just nu lutar det åt deras tapet Chinese Rose som finns i flera färger. Jag vill helst ha den med rosa eller möjligtvis röd bakgrund, medan mannen tycker den grå. Hatten av ändå för honom som går med på en sån "tjejig" tapet. Fast kom igen! Rosa!
(Nederst till vänster ser du den grå och i mitten nederst den röda.)

Rapport från sjuksängen

Att vara sjuk är rena rama himmelriket!

Jag är liksom lite illamående-ont-i-magen-kan-inte-äta-hängig och har haft en släng av feber. Inte dödssjuk alltså, utan lite lagom ... nere bara.

Så med Rufus på dagis och mannen på jobbet var jag lämnad helt och hållet åt mig själv och mina egna tankar mellan 8 och 16.

Förutom ett tolvtimmars sovpass (gick och lade mig 8 igår) så har jag bara tagit det lugnt. Ja, och storstädat badrummet då... Men det behövdes verkligen. Sen tog jag återvinningen och ett par maskiner tvätt också. Sängkläderna behövde ju bytas efter min rostade brödskiva utan pålägg som jag nibblade på till frukost - i sängen.

Just nu har jag säsong 1 av Cougar Town på nedladdning så morgondagen kommer nog inte bli lika produktiv. Men det är nog bra, för jag tror inte att man ska städa så här mycket när man är sjuk.

101 kvm kärlek

Vi har fortfarande inte hört något om vi får den eller ej...

Full rulle

Sitter just nu på tunnelbanan och ska möta en gammal vän som jag inte sett på länge länge. Vi tänkte köra en traditionell fikadejt - utan barn. Det var år och dar sen jag var på en sån.
Vad fikar man med nu förtiden? Mandelkubb? Ruccolabullar? No-caf-kaffe-extra-foam? Hoppas i alla fall att jag är rätt klädd.

Helgen i stort bjuder på en massa roliga saker som avlöser varandra. Kalas, rep, långpromenad... Enda luckan är ikväll när det är melodifestival. Och final dessutom! Vid alla andra deltävlingar har vi bjudit in folk på middag och mys, men ikväll lyser alltså sällskapet med sin frånvaro. Mannen ska dessutom ut på äventyr och Rufus, ja han somnar ju vid åtta och skulle han vara vaken så skulle han säkert rösta på Erik Saade, vilket alla kids gör.
Skittrist alltså. Erik Saade är ju typ 12 år och har inte alls den bästa låten.
Men så är det kanske inte helt rätt att kräva att ens 1,5-åring ska ha bra smak. Eller?

Läskomafasen

I över en månad har samma bok legat på mitt sängbord och jag kommer fanimej inte igenom den. Jag plockar upp boken, bläddrar fram till rätt sida, börjar läsa och... fyra sidor senare sover jag som ett litet barn. Fast det är en jättebra bok!

Suck. Jag som älskar att ligga och läsa på kvällarna.

Börjar misstänka att det här är ett av mina mest triviala i-landsproblem på väldigt, väldigt länge.

Nu går vi i väntans tider!

Vi går i väntans tider.
Anledningen till vår väntan är att vi ska få fler - rum. Kanske. Vi har nämligen kastat oss in i ett triangelbyte av lägenhet, och det tar tiiiiiiid.
4-6 veckors handläggningstid säger de på Stockholmshem och vi (alla tre parter) skickade in ansökan i lördags. Dock verkar det vara lugnt med godkännande av värdar och alla inblandade är entusiastiska, men oj vad vi väntar.
Väntar och planerar.
Vilket sovrum ska vi ta? Hur ska sängen stå? Vilka tapeter funkar i ett barnrum?

Mannen går mest och myser och pratar i osammanhängande meningar om att måla plastgubbar. Han har t.o.m. döpt det tredje (lilla) sovrummet till Warhammerrummet och jag låter honom hållas. Jag kommer ju äntligen få en walk-in closet, en livslång rosaskimrande dröm.
Men den som väntar på något gott, right?

Mina rosa luftrör

Idag har jag varit rökfri i två år!
Onsdagen den fjärde mars 2009 kissade mitt 32-åriga jag på en sticka som sedermera visade två streck och så var det slut med rökandet (och den berättade mitt 32-åriga jag det för mannen vid mejerihyllan på ICA).

Om jag tänker börja röka igen?
Skriver jag nej då jinxar jag det, så jag nöjer mig med ett vagt ryck på axlarna. Men jag saknar det inte. Det har jag inte tid med.

Zombies

I natt har jag drömt om zombies.
JAG HATAR ZOMBIES.
De representerar liksom allt jag är rädd för här i livet och är dessutom opålitliga.

Så efter en hel natt med springa-i-sirap-och-bli-jagad-av-en-hel-skock-odöda och hacka-sönder-fingrarna-på-en-zombiehand-så-den-inte-ska-komma-till-liv och hänga-i-en-hand-på-hög-höjd-med-en-zombie-fast-på-ena-byxbenet samt helt otippat kommer-jag-hinna-med-flyget? Så är jag nu på morgonen helt färdig, både fysiskt och mentalt.
JAG HATAR ZOMBIES.

Inte nog med att de bara finns på låtsas, nu förstör de min skönhetssömn också. Så jävla taskigt.
Nu måste jag tillägna resten av dagen till saker som är rosa, fluffiga och super-kawaii för att må bättre. Och kanske senaste avsnittet av Glee?

Det måste bli perfekt!

Idag efter jobbet ska min lillasyster bjuda ut mig. Hon får nämligen sin första lön som heltidsarbetande och tänkte självklart att hon vill lägga en tredjedel på sin arma storasyster - typ. Middagen är en födelsedagspresent och vi ska äntligen gå på KiMama Ramen, ett japanskt ställe som specialiserat sig på nudlar. Yay.

Så jag ska alltså få gå ut och käka middag ikväll. Utan barn, man och tidsbegränsningar.
Hm.
Det händer väldigt sällan.
Då måste det ju bli perfekt.

Jag måste köpa nya kläder. Sminka mig extra noga. Använda både plackers och munskölj. Putsa stövlarna. Och... Nä.
Vilken press! Så här var det inte förr om åren. Vad har hänt? Jag vet ju att det blir kul. Mat, lillasyster, nya miljöer. Det kan ju inte gå fel. Och det behöver inte bli perfekt.

Men för säkerhets skull har jag köpt en ny tröja. Och igår använde jag fem plackers. Fast det kan ju stanna mellan oss?

469 spänn rikare

Jag sa upp mitt gymkort på SATS igår. Jag hinner verkligen inte träna just nu. I alla fall inte på SATS villkor och ångesten att ha ett outnyttjat träningskort är helt enkelt för stor. Så jag väljer bort det. I alla fall för tillfället.

- Aaaaw. Nååååmen gumman! Varför ska du sluta träna? Frågar den 14-åriga receptionisten på gymmet mig och blinkar storögt med sina kajal-mascara-och-ögonskuggga-men-ändå-redo-för-75-minuter-spinning-ögon.
- Äh, småbarnsmamma, dagishämtning… Mumlar jag och drar ner tröjan över mina love handles. Tjejen i repan har aldrig haft love handles. Hon föddes med sillisar och getingmidja.
- Åååååh gumman! Du måste lova att komma tillbaka till oss sen. Loooova! Receptionisten ser ut att vilja börja gråta när som helst. Dock kan det bero på att hon går på barnmatsdieten som Kissie just nu förespråkar och upplever extrem hunger.
- Mmmm, svarar jag och menar det inte alls.

Grejen är den att jag måste träna. Jag har blivit rund och trind sedan jag började jobba igen och slutade promenera 20 000 steg om dagen. Jag har t.o.m. fått en ny rynka i ansiktet eftersom jag tjocknat till så… Som tur är maskerar den sig som en smilgrop. Men ändå.

Fast nu slipper jag i alla fall ångesten av att ha ett outnyttjat gymkort á 469:-/månaden i plånboken. Det är ju alltid något.

Fett pepp

Jag har precis kollat klart på Rebecca & Fiona på SVT Play. 12 korta avsnitt om två unga tjejer som är både DJs, musiker, snygga och förvirrade.

Och jag vet inte vad som stör mig mest. Att jag a) hängde på hypen ett halvår efter den var över och inte visste vilka tjejerna var ens förra veckan, eller b) har gått omkring och slängt mig med uttryck som "fett" och "pepp" i tid och otid sedan jag börjat titta på serien.
Antagligen båda.

Mommy needs a new pair of shoes, eller i alla fall varma inlägg i de gamla

Förra måndagen, den fjortonde, löneförhandlade jag.
Det bud som mina chefer kom med tyckte jag var för lågt och de bad om att få återkomma när de konfererat lite.
Nu har det gått över en vecka.

Hur länge ska man vänta egentligen?

Efter ett besök på Syfestivalen på Älvsjömässan i helgen

Jag kom hem med tyger för runt tusenlappen. Underbara, mysiga tyger i velour, jersey och bomull från både JNY och Mjukatyger bland annat. Tydligen var de rätt gosiga för hela familjen ville ligga och mysa på dem.

Igår bekantade jag mig lite med velouren för första gången. Svårt att sy i, men det blev i alla fall en liten barnfilt - tillverkad mer med kärlek än yrkesskicklighet.
Filten gav jag till Lindaloppan, en kollega som väntar sitt andra barn väääääldigt snart.

Wow-faktor?

Innan jag går och lägger mig kastar jag en blick på termometern och inser att det skiljer över fyrtio grader mellan inomhus- och utomhustemperatur.

Vafan.

Det är mycket vab nu...

...och se vad som händer med ens skärmbakgrund när man är hemma med sjukt barn.

Innan jag vabbade såg det ut så här:

När jag kom tillbaka hade det här hänt:

Undrar vad de gör nästa gång jag vabbar?

Lyckan dyrare på svenska?

"The silver lining" och "guldkanten" (som att sätta guldkant på tillvaron) måste ju betyda samma sak. Eller?
Hur kommer det då sig att vi i Sverige har valt en dyrare metall som symbol för det där lilla extra? Är silver inte gott nog?

Personligen tycker jag nog att "sätta färg på tillvaron" är det optimala. Och då helst rosa. Men det är bara jag.

Anarki - the 30 plus way

Vi äter ärtsoppa och pannkaka på onsdagen och småmyser lite över hur busiga vi är.

*suck*

BFF

Min nya BFF (best friends forever) heter Liquid Foundation och kommer från Make Up Store.

Alltså, det här är inget reklaminlägg där jag bloggar om något jag fått gratis (men det betyder inte att jag inte tar emot foundation! Light Beige tack!). Nej. Utan min nya BFF skulle jag se ut som ett vandrande spöke då Rufus nämligen inte sover så bra just nu. Han vaknar ett par-tre-fyra-tio gånger varje natt och vill inte somna om. Och så går han upp tio över sex.
Så.
Jag är helt slut som människa just nu känner jag. Fast det syns inte! Med ett centimetertjockt lager foundation och lite rouge så kan jag till och med lura i mig själv att jag är pigg som en mört.

I love you, new BFF.

AW

Jag startar en mini-trend och döper mina inlägg till bokstavskombinationer.
Eller inte.
Hur som helst så var jag på min första after work på typ tvåtusen år igår.
Hela gänget hoppade på tuben och slöt ut på Marion's Gastro Diner (korsningen Sveavägen/Kungsgatan). Tidigare låg där en biograf, men nu är det en trevånings diner/bar/bowlinghall i 50-tals retrostuk.

Inredningen är härlig, musiken upbeat och bowlingbanorna korta. Tyvärr var banorna fullbokade. Och tyvärr var maten kass. Men det var ändå kul att snacka skit över en burgare och ett glas vin en vanlig onsdag i februari.
Det var länge sen jag gjorde sånt.
Jag saknar det.

A E Q Z P F

I ett tappert försök att ta hand om mig själv lite bättre (seriöst, jag klippte mig sist i maj förra året!) så besökte jag en optiker igår.
Anledningen är att jag känt att jag ansträngt ögonen extra mycket på sista tiden, känt av huvudvärk och märkt att jag kisar hela tiden. Alltså: Optiker.

Och visst hade min syn försämrats. Det konstaterade den 14-åriga optikertjejen (med blå plastklocka och rolig penna med glitter i man kunde skaka). Hon knappade och fixade på en skärm medan fjortontusen maskiner blippade och mätte och hade sig. Jag förstod inte alls vad de gjorde men satt snällt igenom laserpekar-mudelutten, grön/röd-fält-testaren och när är o-et rundast-provet.
VAD HÄNDE MED ATT LÄSA BOKSTÄVER PÅ EN TAVLA? När jag var hos optikern sist (2005) så läste jag minsann a, o, eo-eo-eo utan problem. Det är uppenbarligen inte bara min syn som blivit sämre...

Nästa gång jag kollar synen (2017?) så kommer en robot vara optiker. Det är jag helt säker på.

(Fast jag kunde inte låta bli att fråga optikern om bokstäverna... Och ja, hon kunde alla raderna utantill. )

Det kanske är dags att erkänna att jag har ett problem...

Jag är barnklädesköptokig.
Jag "fyndar" på Tradera, köper 3 för 2 på Lindex, hittar bedårande bodys på Åhléns och söta strumpor på H&M. Och jag gör det ofta. Jätteofta faktiskt.

Som tur är har jag inte börjat shoppa på alla de små barnklädesboutiqerna som ligger strödda runt stan. Ni vet, där man köper en barntröja för 499:-, men då är den egendesignad och hemsydd. Fast det kanske bara är en tidsfråga?
Det känns inte riktigt klokt att Rufus kläder skulle vara dyrare än mina. Han är ju superliten i jämförelse med mig! Tygåtgången ska vi inte ens prata om. Superlarvigt. Verkligen.

Nej nu kan jag inte skriva mer.
Jag håller på att buda på ett par jättesöta blå manchesterbyxor från PoP som Rufus skulle vara supersöt i.

Milstolpar

Den här veckan har varit omtumlande, härlig och händelserik. Bara med Rufus så har jag passerat tre milstolpar, och det under loppet av mindre än 48 timmar:
1. Torsdag eftermiddag. Första dagishämtningen. Stort. Rufus var kvar sist med en av fröknarna, så nu kryper hämta-tidigt-ångesten fram...
2. Fredag förmiddag. Första vabbningen. Dagis ringer och jag släpper allt - bokstavligen, för att kunna åka och hämta min snoriga lilla korv. Stort. Tur att jag betat av alla viktiga grejer på jobbet.
3. Fredag natt. Efter en mysig bortamiddag hos vänner vaknar Rufus i hallen när vi snubblar in vid halv två-tiden (småbarnsföräldrar kan också vara uppe sent!) men somnar sen snällt när han får ligga på min arm efter en flaska välling. Fast jag vet att jag antagligen kommer ha nackspärr imorgon så låter jag honom gosa in sig på min arm. Det är ju så satans mysigt.

Mellanmål?

Hemma på vårt till synes helt vanliga och lite ostädade handfat ligger det en tvål...

Men när man tittar närmare så är det visst någon som har varit där och provsmakat...

Saker jag gillar extra mycket

Muggar från Momiji.
Älskar dem!
Fick två i julklapp och två i födelsedagspresent av mannen och igår fick jag tag på fyra till på Wohnzimmer, på rea! Stor lycka.

Förutom att de är så sjukt söta att man nästan gråter så är de dessutom precis lagom stora (typ 8 cm höga) för mitt morgonkaffe.
Muggarna på bilden är designade av Joanna Zhou, men det finns tydligen en oändlig mängd med olika motiv. Allt för att man ska köpa - samla - älska!

Lässugen på tant-lit?

Uppmärksamma läsare har noterat avsaknaden av uppdateringar i vänsterfliken.
Eller inte.
Jag har i alla fall noterat både det och det faktum att boken Eat Pray Love har en tunn hinna damm över sig där den ligger övergiven på sängbordet.
Inte för att den är dålig (den har säkert potential) utan för att jag tappat lässuget lite.

Men så dök den här bannern från Adlibris upp i min inbox imorse:

Och vips! Kände jag att jag blev jättesugen på att läsa igen!
Framsidorna är helt bedårande! Sen är ju frågan om jag är redo för tant-lit? Kanske? Jag har ju läst min beskärda del av chick-lit så det kanske är dags?

Någon som läst och kan avgöra exakt hur tantiga böckerna är?

- Jag har ju fött barn...

Igår när jag satt och strötittade på Guldbaggegalan insåg jag hur avskärmad från världen jag varit senaste året. Visst, jag har hängt med icke-hemmavarande mammor, fikat på andra ställen än kvartersfiket och tillbringat flera dagar utanför Öppna Förskolans trygga väggar. Jag har till och med tittat på nyheterna godammit!
Men uppenbarligen är det många delar som jag missat också. Som svensk film. Jag hade varken sett någon av vinnarna eller ens någon av de nominerade.

Just det här är väl inget som jag direkt lider av. Men frågan är; vad mer har jag missat?

Graviditet och föräldraskap - en extremkort sammanfattning

Saker som förändrats i mitt liv från mage till en ettåring:

1. Jag har börjat dricka Sprite.
2. Jag tycker att Swedish House Maffia är bra.
3. Min hy har uppvisat en vild variation av blemmor, torra fläckar och andra åkommor - helt utan rim och reson.
4. Mitt humör svänger snabbare än förr.

Min analys av detta?
Jag är en pånyttfödd tonåring.

Getting the job done

Idag var det en sån där helt hysterisk dag på kontoret när jobbet liksom aldrig tar slut. Varje hög man betar av VÄXER och varje uppgift som ska lösas celldelar sig till minst tre minst lika stora uppgifter. Typiskt då att jag lyxade med två semesterdagar förra veckan. Jag ska fan aldrig mer ta semester.

Vid tolv kände jag mig svimfärdig och tog en kort promenad för att vädra hjärnan. Någonstans runt tretiden kände jag hur det bara gick runt i skallen och jag var tvungen att luta mig tillbaka ett par sekunder för att inte ramla av stolen. Vid halv fem började jag se suddigt.

Först då bestämde jag mig för att det fan inte är värt det! Det är ju bara ett jobb! Jag kan ju inte sitta med hjärtklappning och darra i kroppen av stress - så bra betalar min arbetsgivare inte. Så. Imorgon är det jag som sätter mig ner. Skriver en prioriteringslista. Betar av EN sak i taget och går hem när klockan slår fem. UTAN stressvettningar och prestationsångest. Önska mig lycka till.

Snorbobban

Min andra lediga dag blev inte riktigt som jag tänkt mig. Rufus fick nämligen skyhög feber igår kväll och fick således inte gå på förskolan idag. Eller fick och fick. Stackarn var helt sänkt och ville bara titta på Teletubbies i mitt knä. Vilket han självklart fick. Det är svårt att motstå en levande vetekudde på magen. Även om denna var snorig.

Färdig!

Tömda garderober:

Ny layout av hyllplan och trådbackar:

Inflyttat och klart!

Födelsedagsterapi

Idag fyller jag år och det firar jag genom att ta ledigt från jobbet. Från början var det meningen att jag, mannen och Rufus skulle hitta på roliga saker tillsammans, men eftersom de två sistnämnda är på inskolning på förskolan så är jag alldeles, alldeles ensam hemma.

Så istället tänkte jag rensa och organisera mina tre garderober. Riktig terapigöra alltså.

Min garderobstrio ser just nu ut så här:

Längst till höger är min Traderagarderob. Den är tänkt att försvinna och ersättas av en pysselgarderob (som nu är inhyst i Rufus rum och innehåller många, små stoppa-i-munnen-saker). Sen tänkte jag försöka få lite bättre översikt över mina kläder. Jag har faktiskt t.o.m. en skiss att jobba efter...

Så. Då kör jag då.

Jag rear ut mitt liv. Allt ska bort.

Det är lite svajig närvaro här just nu och den beror faktiskt på att jag mestadels sitter på Tradera om kvällarna istället för att skriva en massa saker till er.
Sorry!
Men. Denna vecka har jag sålt tjugo grejer (mest kläder) och tjänat 1300 spänn. Nu ska jag bara lägga ut resterande tusen saker som ligger hemma hos mig och skräpar. Sen kommer jag tillbaka och ger 120%.
Jag lovar.

Kungen av Sälen

Idag började vår lilla son på förskolan.
Det firade Rufus genom att lära sig gå på riktigt. Han måste väl ha tyckt (precis som vi misstänkt redan innan) att det var trist att krypa när alla de andra barnen på avdelningen Sälen kunde gå, och övade så in att resa sig (utan stöd) och gå själv.

Det finns dagar när man är lite extra stolt som förälder.

Titta vad som flyttat hem hos oss!

Mannens ena julklapp - ett supernördigt duschraperi med periodiska systemet på! Precis som dom har i The Big Bang Theory...

Livin' la vida närförort

Jaha. Fredagkväll och jag sitter och tittar på Let's Dance och drömmer om det där paketet tresmak i frysen. Fast helst av allt vill jag egentligen gå och lägga mig.
Hett.

Kolla vad jag hittade igår när jag städade!

Den ena är helt färdigplåtad och den andra står på gäckande 18 bilder. Nu är bara frågan vad det är för motiv.

Gissa! Närmast vinner valfri framkallad bild.

Cute Overload

Senaste tillskottet på mitt jobbskrivbord är en kalender från Cute Overload som jag köpte till mig själv i julklapp på Bangkoks flygplats. Hur sött som helst!

Apropå julklappar: Mannens julklapp har tyvärr inte dykt upp än. *suck*

Årets bokskörd 2010

HÄR ÄR SAMTLIGA BÖCKER FRÅN FÖRRA ÅRET! JAG HAR SATT ETT ♥ EFTER DE SOM VERKLIGEN ÄR LÄSVÄRDA:

Demon ex machina - Julie Kenner

Den innersta kretsen - Viveca Sten ♥

Dyngkåt och hur helig som helst - Mia Skäringer

Every boy´s got one - Meg Cabot

Girl Friday - Jane Green

Her fearful symmetry - Audrey Niffenegger ♥

Last night at Chateau Marmont - Lauren Weisberger ♥

Löjliga familjerna - Gunnel Linde

Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström

Nation - Terry Pratchett

Nattvakten - Sarah Waters ♥

Okänt offer - Tana French

Operation sunshine - Jenny Colgan

Prom nights from hell - Cabot / Meyer mfl.

Second chance - Jane Green

Shades of grey - Jasper Fforde ♥

Something borrowed - Emily Griffin

Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs ♥

The brightest star in the sky - Marian Keyes

The host - Stephanie Meyer

The Scarpetta factor - Patricia Cornwell

West end girls - Jenny Colgan

Where have all the boys gone? - Jenny Colgan

Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafón ♥

Dagis -24 dagar

Han börjar ju bli stor nu, lillgrabben. Och om 24 dagar börjar han på dagis.

Mina nyårslöften

1. Sluta vara så himla snäll.

2. Inte skriva en massa listor - agera!

3. Lära mig hela texten till "You can call me Al".

Jul vs. nyår

Jul:

Nyår:

Svårt att säga vilken dukning som blev bäst.

Kul hade vi i vilket fall som helst vid båda tillfällena!

Hurra för julen!

Jaha. Då var det julafton igen då. Hurra.

I år smyger jag in muffinsformar med Jansson på julbordet, något som jag hoppas ska funka. Vårt julbord är annars väldigt traditionstyngt och nyheter tas emot med skepsis. Men vi är ju alla vuxna, så smaka gör man. Hoppas bara att det blev gott! Jag somnade någonstans på slutet och mannen var tvungen att ta över gräddandet...

Jag gillar verkligen julen. Jag gillar maten, belysningen, pyntet och klapparna. Tyvärr har mannens present inte dykt upp än. Hur trist som helst. Och då köpte jag ändå den för en månad sen. Men den som väntar på något gott...

God jul!

Min lilla tradition

Jag har en alldeles egen tradition:

Varje sista morgon innan semester/ledighet/julupphåll/sommarlov så startar jag dagen med en fin-latte som jag köper på väg från tunnelbanan. På sommaren blir det oftast en hasselnöts- eller caramellatte. Men nu på julen är tomtelatten det självklara valet.

Dagens tomtelatte kostade 39 spänn.

Det är såååå inte värt det.

Men tradition är tradition. Vad ska man göra liksom?

Skor med femårsplan?

Jag funderar på att köpa ett par rediga kängor i julklapp till mig själv. Tittade på dessa från The North Face. Kan det vara något?

Någon som har något tips?

Julmusik

I min familj har vi alltid lyssnat på den här skivan varje jul:

Från början lyssnade vi på den röda vinylskivan (vi hade en grön vinyl också - fast det var barnskivan Klapp & Klang) men för ett par år sedan uppdaterade vi oss till den återutgivna CD-skivan. I år lyssnar jag på den på Spotify.

Skivan heter Glitter, glögg & rock'n'roll och har funnits i vårt hem (och hjärta) av den enkla anledningen att min pappa spelar på den (det är förresten han i vit kavaj mitt på omslaget).

Så här i efterhand har jag förstått att folk tycker den är proggig och rörig, men jag kan varenda textrad utantill och kan absolut inte tänka mig en jul utan den.

Veckoslut!

Vilket antiklimax det blev hörrni.

Ber om ursäkt för att jag bommade att uppdatera min våga-vägra-byxor-vecka. Men här kommer i alla fall veckoavslutningen.

Svart H&M-kjol och en julig kofta inköpt i Tokyo.

Nu när jag vet att jag har resurserna så ska jag försöka bära mer kjol. Dock inte denna vecka. Nu är det ju -17 grader ute!

Ett passerkort i taget

På en julfest häromdagen hade jag äran att sitta brevid en frispråkig chefredaktör för en stor svensk branschtidning. Vi kom att tala om goda gärningar, och efter det att jag berättat om mitt bidrag till Radiohjälpen, en kollega berättat om när han var fyrtio kronor kort på ICA och killen bakom i kön betalade det så tar chefredaktören upp sin lilla (svarta) bok och skriver "15 december: Gör en god gärning" som han sedan visar oss.

Dagen därpå räddar jag en kvinnas passerkort från en ond, bråd död på tunnelbanan och jag tänker att "det här var väl en god gärning?" och mejlar hela scenariot till chefredaktören. Samtidigt passar jag på att fråga hur det går från honom.

Svaret kommer via telefon på eftermiddagen. Han har nu funderat på vårt snack och bestämt sig för att det här är jävligt bra. "Du och jag, vi kan bli större än scoutrörelsen! Det här kommer sprida sig som ringar på vattnet!" Han är minst sagt exalterad och berättar att han har en stoooor grej på gång som han inte kan prata om just nu, men kan han få återkomma?

Visst, svarar jag. Jag är ändå upptagen med att rädda världen - ett passerkort i taget.

Dag 4

Nu börjar kjolarna ta slut!

Eller, nu ljög jag. Jag har ett gäng kvar i garderoben som jag inte använt än, så det är inte ett problem. Problemet ligger mer i vad som passar att ha på sig till - på överdelen alltså.

Idag har jag en svart kofta från Gina Tricot, matchat med en mörkblå silkig kjol med stor rosett på magen, inköpt på Chatuchakmarknaden i Bangkok.

Tidigare hade jag en oversize stickad mormorssjal runt halsen, men det blev lite varmt inomhus.

Så. Nu ska jag städa serverrummet. I fin-kjolen. Dumt.

(Går)Dagens goda gärning

Apropå etermedia och att önska låtar så messade jag Musikhjälpen i P3 i förrgår och önskade Learn to fly med Foo Fighters. Samtigt som jag önskade den med motiveringen "Till min lilla son Rufus som håller på att lära sig gå, för att lära sig gå är nästan lika svårt som att lära sig flyga. Och å är det en kick-ass låt också!" så passade jag på att skänka 200 spänn till kampen mot barnhandel.

Så sjukt värt det.

Och ännu mer värt det blev det när låten spelades, med motivering och allt, igår morse när jag satt på tunnelbanan!

Kärlek.

Färgfattig

Grå kjol från VeroModa, rosa stickad tröja Gina Tricot med rutig skjorta under. Väldigt dassiga färger idag, men så är jag fortfarande lite tagen efter gårdagens bravader...

Förresten, om det här var en riktig modeblogg så skulle jag behöva hitta en bättre plats att ta mina outfit-bilder. Kenza skulle t.ex. aldrig ha en radiostyrd bil i bakgrunden på sina bilder.

1000

Det här är det tusende inlägget i bloggen.

Hipp hipp hurra!

Dag 2 - VVB-veckan

Efter att ha gått igenom halva garderoben bestämde jag mig för att idag blir det en grå/svart stickad klänning från H&M (förra årets julklänning) matchat med svarta stövlar och grå yllesockor.

Egentligen hade jag velat slå på stort - vi ska nämligen ut ikväll med jobbet på kundmiddag och äta... wait for it... Nobelmiddagen på Stadshuskällaren!

Men eftersom jag 1) inte äger någon galaklänning eller 2) skulle känna

mig speciellt bekväm i en så väljer jag en lite enklare blåsa.

Annars hade det varit rätt fränt att se ut som Filippa Reinfeldt gjorde på Nobelfesten. Till skillnad från Mona så kan hon ju klä sig...

Vi får helt enkelt hoppas att jag blir bjuden på fler sådana här tillställningar så jag hinner kirra en likadan klänning. Fast liiite mörkare då. Stål-marin (finns den färgen?) tänker jag mig.

Glad Lucia!

Årets Luciakväll spenderades med Aspuddsparkens ridande luciatåg.

Visst är det något magiskt med djur som är utklädda? Och så barn som sjunger... Ser verkligen fram emot när Rufus går på dagis och man får komma och oooaaa och aaaahaaa runt jul.

Förresten; om Rufus vill vara Lucia så ska han få vara det.

Visst är jag en bra mamma?