Armfläbb - be gone!

I helgen har jag har provat och inhandlat tärnklänning till Bästis bröllop (144 dagar kvar). Klänningen är grön. Klänningen har en alldeles egen stor rosett som tjänar både som acessoar och maginhållare. Den är bekväm. Den är skitsnygg. Den är också axelbandslös.

MEN. Fläbbet som skapas när man drar på sig något tajt, axelbandslöst funkar bara inte. Och jag har en hel del att stoltsera med. Så nu är det hårdträning som gäller. Förutom mina två vanliga spinningpass så lägger jag härmed till styrketräning. Eller kanske boxning? Är det någon där ute som har några tips på vad exakt jag ska träna för att få Madonnaarmar? Eller vafan… Madonnaöverkropp säger vi när vi ändå pratar om det… Alternativet är att jag skaffar en massa extensions och låter dem hänga över de mest fläbbiga delarna. Men extensions är sååå 2004. Herre guuuuuuud!

Snusk, snusk, snusk

Efter att ha sträckläst Hollywoodfruar - den nya generationen (månadens bokklubbsval) så satte jag igår tänderna i originalet - det från 1983. Och jag säger bara en sak; Jackie Collins kan sin skit. Ville du läsa tantsnusk? Jackie ger dig tantsnusk. Från första sidan. Jag skojar inte. För första gången önskade jag att jag hade ett sånt där smart pocketöverdrag på boken. För jag skämdes över mitt läsval. Jag vet att om jag såg någon på tunnelbanan läsandes fru Collins böcker så skulle fördomarna genast ploppa upp som små svampar. Det finns en sorts människor som läser tantsnusk - och jag är inte en av dem. Jag är normal. Jag har läst Dostojevskij för fan!
Att läsa för en bokklubb är väl typ... meta-läsning? Eller? Jag läser för att... utvärdera?

Nä, nu ska jag ta och kamma mitt långa, mjuka, guldglänsande hår, som skimrar i när reflekteras i solens strålar. Och min bredaxlade make kommer att, i en enda rörelse, svepa mig upp i sin famn och bära mig (som om jag var så lätt som en fjäder) till ett bord dukat med vin och rosor och... och... och kom inte och säg att allt det här läsandet påverkar mig på något vis. För det har det inte.

The Kontoret

Idag har det varit tyst och lugnt på Kontoret. Nästan onaturligt lugnt. Ingen som hoppar fram i min väg när jag ska gå och hämta mer kaffe. Ingen som kommenterar min mat på lunchen. Ingen som trakasserar mig med MSN-konversationer i tid och otid. Jag känner mig märkbart skakad. Och jag är inte ensam om det. Stämningen här på Kontoret är lite ... knäpp.

Idag har jag och A riktigt släppt loss. Vi började med att utmana varandra i liggande stolen, och nu pratar jag inte yoga utan den matematiska formeln. Som vi båda förträngt. Tror vi. Ingen minns riktigt. Sen gick vi snabbt över till Spotify, där vi försökte slå varandra i den som kunde hitta sämst samba-musik. Under tävlingen uppkom en annan tävling; att pricka D's soptunna med ihopskrynklade orderlappar. Eftersom stämningen var på topp startade några andra en spontantävling om vem som kunde svara först i telefonen när det ringde. Och yran fullkomligt exploderade i och med att vi lyssnade på introt av World Wide Web med Nick Borgen. Om och om igen (för er som inte hört den är det ett modem som ringer upp). Lyckan var total! På arbetsplatsen! Hurra!

Gud hör bön?

Idag slutade Lena med omedelbar verkan jobbet.




Och det känns så tomt.




Vad ska jag göra nu? Börja trivas på jobbet?

Livets små störningsmoment

Det är revisortider på Kontoret. Det betyder att vår lilla revisor med hästansiktet kommer på besök, låser in sig i vårt ringa-presonliga-samtal-på-arbetstid-där-ingen-hör-rum, använder vattenkokaren för att göra te (INGEN dricker te på Kontoret! Policyn är kaffe eller dö.) och kör slut på tonern i kopiatorn. Silent ninja alltså. Vi vet att hon är där. Men vi ser henne inte (eller hör för den delen).

Men igår blev hennes närvaro plötsligt väldigt märkbar. Hon stal nämligen MIN PERSONLIGA HELLO KITTY-MUGG. VEM GÖR NÅGOT SÅDANT??? STJÄLA! TJUV!

Va? Bara för att jag kom en kvart för sent så tyckte hon att hon fick välja mugg först? Well, gnägg på dig missy! Gå och göm dig i ditt rum och kom inte ut förrän det är lunchdags. Idag var det jag som kom en kvart för tidigt och reclaimade min mugg. Ta det du...

poll by twiigs.com

Ja.

Ja, jag åkte på kryssning. Ja, jag åt av buffén och drack ohämmat av vinet på tapp. Ja, jag tyckte att det var en god idé med var femte vatten. Ja, jag gick till taxfree-butiken och köpte en alkoläsk av varje sort. Ja, jag hade hyttfest. Ja, jag dansade som om att det inte fanns någon morgondag till gamla E-type-låtar på discot. Ja, jag hade kul!
Och slutligen; ja, jag förstår om ni aldrig mer vill läsa vad jag skriver. Någonsin. Det är okej hörrni. Här, ta den här papperspåsen och andas lite i den. Såååå ja. Gå nu och drick lite vatten så hörs vi sen.
(kanske)

Svenneresan

Nu ska jag berätta vad jag gillar och inte gillar.

Jag gillar att få ett kopp kaffe på sängen. Det är ungefär så bra det kan bli. Vad jag däremot inte gillar är överfulla tunnelbanevagnar, snålisar och att åka båt. Och gissa vad undertecknad ska ge sig ut på idag? Jag ger er en ledtråd: vad är det svennigaste man kan åka på en lördag? Och nej, det är inte till IKEA. Det är... ja, just det - kryssning. 23-timmars. Buffé. Karaoke. Taxfree. Ångest.

Varför gör jag då det här?
Jo, för att en god vän just fyllt 30. Då åker man bara. Hon fyller jämnt. Hon bestämmer. Jag åker.
Jag har t.o.m. packat Hawaii-skjortan. Och den dansvänliga kjolen. Och ett helt paket åksjuketabletter. Och en Stilnoct (som jag tänker att jag kan ta om det kniper och bara somna från eländet).

Jag utesluter inte att jag kommer ha jättekul. För det kommer jag. Men jag gillar att vara förberedd. Och om något skulle hända, låt då världen veta att jag alltid gillade små, fluffiga kattungar och aldrig gav upp hoppet att TV4 skulle reprisera Love Boat (ironiskt nog)

Vår tids tjuvar finns inte i skogarna, utan på kontoren.(Rumänskt orspråk)

I det naturliga händelseförloppet som ofta sammankopplas med orsak/verkan eller högmod går före fall så pajade såklart mina (stora, fina) högtalare imorse.

Min hybris över att kunna toppa alla andras modesta högtalares volym med mina stora (minns utropet: Högtalare? Jag har tre! och mys) föll platt när jag imorse slängde igång min fredagsplaylist i Spotify:

Dah-da-da-dah *kraaaaschhhh* dah-da-dah *kkkkrrrzzzzttt* dah- - - -

Och så blev allt tyst. Mörkt. Ensamt. Hårt. Främmande.
Jag började svettas. Först lite. Men när det slog mig vad som just hänt mer. Sen kom tårarna och jag...överdriver som fan. Fast lite svettig blev jag.

Men om det är något jag lärt mig så är det att nöden har ingen lag. Så jag stal min chefs högtalare. Eller, tekniskt sett så bytte jag ut hennes hela bashögtalare mot min trasiga. För om det är något som jag är övertygad om så är det (1) hon använder dem aldrig, och (2) om hon använde dem så tror inte jag att jag skulle uppskatta vad som kom ur dem, (3) det här är inte stöld, det är bara omflyttning av Företagets egendom, och slutligen (4) varje liten rebellisk aktion räknas - även om de aldrig upptäcks.
Har jag inte rätt?

Slut på myslampeeländet?

Igår städade vi bort det sista av julen.

Vilket måste vara något slags rekord eftersom det är, typ, januari fortfarande... Och inte, ehum..... mars eller nåt som det brukar bli innan vi får bort julstjärnorna...

Önskas: två streck på en sticka

Jag har en vän som jag är så otroligt imponerad av. Hon har, som man så fint kallar det - babysug, och hon har haft det ett bra tag.
Problemet är bara att hon inte har någon kille, inte ser att hon hittar den rätte inom en snar framtid samt har fyllt 40.

En vanlig människa skulle ha deppat ihop vi det här laget. Men där skiljer sig min vän från de vanliga. Istället för att sitta hemma och tröstäta glass har hon resolut tagit saken i egna händer. För två veckor sedan var hon nere i Köpenhamn och lät sig insemineras (efter en massa prover och samtal under hösten såklart).

Just nu när jag skriver det här är hon hemma och kissar på en sticka.
Håll tummarna.

5300:-

D på jobbet har köpt en friluftsjacka för 5300:-.

Vi andra tappade fullkomligt våra respektive fattningar i morgonkaffet när detta påtalades och en vild diskussion om vad man själv skulle lägga pengarna på utbröt.

A tänkte köpa sig en resa till New York, S hyra en städerska, M förstod inte vad vi pratade om och smaskade förnöjt på sin Risifrutti, Lena pratade (med sig själv?) om något helt annat och jag, jag skulle använda pengarna till att pimpa min balkong inför våren.

Klädsel: kavaj

Okej vänner. Det är dags att prata om den nya trend som snabbt spridit sig i min bekantskapskrets; att gifta sig. Bästis (till höger, 159 dagar kvar), Svägerskan (till vänster, 223 dagar kvar) och Snoris (bortrest, 132 dagar kvar) knyter alla äktenskapens heliga band denna sommar.

Jag för min del tycker att det är fabulööööst. Efter det att jag väl kommit över chocken att de för alltid kommer att beta på de monogama flickornas fält så.... äh, vem försöker jag lura här egentligen? Tre bröllop! Tre fester! Tre sprillans nya klänningar som måste köpas och dessutom paras ihop med rätt skor, sjal/kavaj/kofta och handväska?
Me like!

Ibland önskar jag att varje dag var en fredag

Fredag. Första hela arbetsveckan på kontoret avklarad. Min belöning?



Ett låååååångt skumbad där jag äntligen fick använda min julklapp till mig själv - spa-lights.
Passade också på att bulla upp med kallt, vitt vin, vatten, en ansiktsmask med chokladsmak, Eclipse samt lite skön musik på stereon.

När jag väl fick upp min russinliknande kropp ur badkaret lagade Mannen mat och till efterrätt bjöds det på ostar som våldförde sig på gommen. En perfekt hemmakväll alltså.

Jackie, jag och axelvaddarna

Igår ver det bokklubbsmöte och alla hade alla läst Jo Nesbøs bok Fladdermusmannen.

Fladdermusmannen är ungefär lika bra som en bok av Liza Marklund, minus det roliga.

- Men, tänker du och rynkar på ögonbrynen, Liza Marklunds böcker är ju inte roliga. De är inte ens bra!
- Just det, svarar jag och nickar menande.

Men men, man kan inte älska alla böcker. Vad man däremot kan göra är att se till att nästa bokklubbsbok blir bra. Och jäklar så bra det blir.
Tills nästa gång har vi tema tantsnusk och alla får läsa valfri Jackie Collins. Målet är att läsa högt ur vald bok, då vi också ska passa på att klä oss i samma anda. Jag tänker fyrkantiga silkesdressar med mycket axelvaddar och skärp någonstans på mitten. Jag tänker stort hår, aprikosfärgade naglar, ljusrosa läppstift och blå ögonskugga. Jag tänker mig att det här kan nog bli den roligaste bokklubbssammankomsten på länge.

Nu är det officiellt

Jag gick just med i Facebook-gruppen Picross Addicts.

Drömtydning

Ska du ut och resa är det naturligt att även dina drömmar kretsar kring det. I annat fall bör sådana drömmar tolkas symboliskt. /.../ Du tycker att du måste skynda dig att bli färdig och packar febrilt ner allt vad du får tag i. Du vill i väg så fort som möjligt, och detta kan tolkas så att du önskar fly från något som känns svårt.


Lena?

Det funkar!

Sååå. Ni är inte övertygade om att min extremplanering av veckans alla outfits var en god idé? Ni tvivlar på min förmåga att tänka klart? Ni kanske tänker: nu har snoret verkligen blockerat hennes sinnen. Snyt dig lilla vännen.

Förklara det här då: jag har fått en mini-me. En klon om du så vill.

Mina outfits fungerar uppenbarligen. Och de har tydligen imponerat gränslöst på min närmaste omgivning... För imorse kom Lena till jobbet iklädd vad jag hade på mig igår. Förutom att hon är två decimeter längre, 15 år äldre och ser ut som hela världens problem hänger över hennes axlar så funkar det. Jag ser vad hon ser i mig.
Damn I look good!

Att kringgå problem - nördigt?

Problem:
Det är morgon. Jag står framför garderoben. Jag har inget att ha på mig. Detta trots att koftor, jeans, t-shirts och andra lösa plagg fullkomligt överöser varje kvadratcentimeter. Jag river och sliter. Både kläder och hår. Allt hamnar på golvet. Jag börjar svettas. Jag skriker rakt ut; Gaaaaah! Dagen är förstörd, jag har inget att sätta på mig!

Lösning:
I helgen rev jag ut större delen av garderoben. Lade alla kläder på sängen och började mixa och matcha outfits för hela veckan. Fick ihop fyra innan jag tröttnade (varav en är väldigt...vuxen och tveksamt om jag kommer att använda).
Två mornar har jag nu bara öppnat garderoben på morgonen, plockat ut en galje med en komplett outfit. Klätt mig och kommit i tid till jobbet på strålande humör.

Fråga:
Är jag hopplöst jättenördig? Eller är det här rent av ett genombrott som i längden kommer att göra mig en bättre människa? Borde alla göra såhär? Skulle världens alla konflikter upphöra om krigsherrar världen över hade färdiga outfits som väntade dem varje morgon; Hm, jag tänkte bomba lite idag - men jag är så nöjd över min nya kamouflageväst att jag låter bli. Vad tror ni?

Störande

Jag vet inte vad som är mest upprörande*; att min chef bär en Obama-pin på scarfen idag eller att min kollega bad mig spela något mer glatt och upplyftande, vad sägs om Winnerbäck?

Ack. Tisdag.

*läs: djupt störande

Med tanke på...

...mitt förra inlägg så kanske det inte är på sin plats att säga att jag bara måste banta. Men det måste jag. Nu har trivselkilona slutat vara trivsamma. Nu är det dags att sätta ner foten och säga nej till Ben&Jerrys, godis på vardagar och mackor istället för mat när jag är hungrig. Inte för att jag slarvar så mycket nu. Men jag kan bli bättre. Och smalare. Och snyggare. Och lyckligare. För är man smal är man lycklig.

Närrå!
Jag drar er i benet nu. Jag vet att det inte är så. Vad jag vet är att de kläder i mina garderober (plural) som jag inte klär i nu p.g.a. några kilo för mycket är snygga plagg. Och jag skulle bli ledsen om jag tvingades ge bort dem. Ergo jag skulle bli lyckligare om jag gick ner i vikt. Eller så skulle jag i alla fall vara lika lycklig som jag är nu.
Målet är att komma i mina stuprörsjeans.
Jag låter er veta hur det går.

Happy b-day to me!

Vem behöver tårta när man kan baka rosa muffins?

Utan smaklökar

En av sideffekterna med att vara förkyld är att man tappar bort smaklökarna. Vilket jag gjort. Jag lever just nu ett liv sans lökar och utforskar glatt alla dess nivåer av smaklöshet (heh). Kaffe utan mjölk? Inga problem. Fd. lattetjejen säger: Ser det ut som kaffe och är någolunda varmt så dricker jag det. Vilket jag aldrig skulle gjort annars.
När jag igår husmoderligt förberedde en måltid för mig och mannen fick jag lägga allt åt sidan och snällt vänta in dennes hemkomst så han kunde krydda. Jag kände inget.

Min oro är nu att jag inte ska ha fått tillbaka smaklökarna till morgondagen. Då har jag nämligen tänkt att fira mig själv lite. Med lite vin. Eller kanske en drink? I värsta fall en tabasco-smoothie eller en piri-piri med soda.
Men man kanske kan fira sig själv med annat än sprit?

Vad är det första du tittar på?

Idag är det dagen-innan-jag-går-tillbaka-till-jobbet-efter-ledighet-och-sjukdom-shit-vad-ska-jag-ha-på-mig-och-undrar-hur-många-mejl-som-väntar. Alltså är det dags att göra lite nytta. Så jag har tvättat. Och tvättat. Och tvättat.

Men en tjej kan ju inte bara tvätta en hel dag. För då dör hon. Det är jag helt övertygad om. Alltså måste det tillföras något. Något lagom tjejigt och glamoröst. Så jag har tittat på Gossip Girl.

Jag gillar Gossip Girl. Jag gillar alla snygga kläder och ovidkommande problem som en värld av pengar tydligen uppbringar. Jag gillar att alla tjejerna är snygga och alla killarna skitsnygga och mest av allt så älskar jag killarnas ögonbryn. För de är verkligen perfekta. Och jag inser nu när jag skriver det här att jag nog ser ögonbrynen först på en man.
Snygga, välskötta ögonbryn = attraktivt.

Skönt att reda ut det. Vid 32-års ålder. Här har jag spanat in rumpor, ögon och biceps helt i onödan i en herrans massa år. Bra jobbat!

Äntligen ett riktigt inlägg!

Det är mycket skit på TV på dagarna. Något som vi nio-till-fem-arbetande människor inte tänker på. Tills vi blir sjuka.
Idag såg jag ett program på kanal 9 (!) som heter 10 years younger, ett brittiskt make-overprogram där trebarnsmammor i 30+ åldern från förorten ges ett nytt utseende. Typ. Den (übersmala och überstylade) programledaren stylar med fula tunikor och sjävförtroendeboost och har ett team med "hantverkare" som renoverar. En plastikkirurg, en tandläkare, en frisör och en make-upartist. Resulatet blir just att personen som gjorts om ser tio år yngre ut (vanligtvis sin egen ålder då hon redan innan såg tio år äldre ut).

Det här fick mig att börja fundera. Hur ser jag ut i förhållande till min ålder? Klär jag mig åldersenligt? Beter jag mig åldersenligt? Vad är åldersenligt? (Är åldersenligt ett riktigt ord?) Om jag var mörkhårig, brunögd, hade storlek 34, alltid bar klackskor, solade solarium - skulle jag vara mer...rätt då? Om jag gjorde en make-over, vad skulle jag då ändra på? Vad skulle mina vänner tycka jag behöver ändra på?

Ta det här rätt nu. Jag är inte missnöjd eller genomgår någon slags ålderskris. Jag har bara en nypa för mycket fritid och fri tillgång till dålig TV. Däremot känner jag mig glåmig och hängig, vilket jag anser vara en direkt effekt av att vara sjuk. Självklart ligger det inom den närmaste framtiden att fräscha upp mig lite för... ja, för vem? Mig själv? Mina arbetskollegor (som inte såg när jag kapade 1,5 dm hår i höstas eller färgade det...ja, ni minns färgen?), mina vänner, folket på tunnelbanan?
Aaaah, mig såklart! Men frågan kvarstår - hur vet man vad som är rätt för ens ålder?

32

Jag känner mig så jäkla vuxen idag.
Nog för att mina strumpor har gulligt seriefigursmotiv, jag har lite ungdomsacne på ena kinden och ligger och slötittar på Cartoon Network... Men jag fyller faktiskt 32 idag. Inte 31 ("antiklimaxåldern" enligt mig själv i ett inlägg från förra året) utan 32. Trettiotvå. Inte gammal, inte ung. Vuxen. Hmmm. Kan 32 vara det nya svarta?

Vad är värre än att vara sjuk?

Svar: Vara sjuk på sin födelsedag.

Borta bra men hemma...sjuk?

Ja, jag är sjuk. S.J.U.K.
De två sista dagarna i Tokyo (nåja, sista och lite till) har spenderats i komatöst tillstånd. Feberfrossa. Förkylning. Hosta. Mer feber.

Sista dagen på hotellrummet? Jag sov. Resan till flygplatsen? Sov. 11 timmars flyget till Helsingfors? Sov hela jävla vägen (minus några tappra toabesök och peta-i-maten-försök). Anslutningsflyget till Stockholm och bilresan hem? Sov. Och gissa, kära läsare, vad jag gjorde direkt när jag kom hem? Ta-daaaa! Tog en dusch och somnade. Idag? Sovit.

Jag tror att det är influensa.

Ännu större!

Topp tre konstiga saker japaner köper på apoteket

(Okej, de har inget Apotek-apotek. Men tänk er en japansk motsvarighet.)

1. Finger Diet Cream. Smörjes på fingrarna för att göra dem smalare.
2. Ögonlocksklämmor. Två klämmor, sätts ovanför vardera ögat för att framkalla (framträdande) ögonlock.
3. Engångsmunskydd. Är du förkyld använder du munskydd. Överallt. På gatan, tunnelbanan, affären. Och det är måååånga som är förkylda.
(Annan spännande fakta om förkylningar; man håller inte för när man nyser eller hostar. Man använder inte munskydd för att pika mig om min hygien som jag fick för mig första dagarna.)
Bubblare: Svarta tops. Det är fult att vara smutsig. Alltså är topsen svarta så man inte behöver se vad man petar ut ur t.ex. örat.

De är knepiga. Det är allt jag kan säga.

Shoppa or no shoppa?

Jag funtar på att införskaffa ett par uggs. För er som inte vet vad det är så kolla bilden till vänster.
Uggs är:
- ganska fula
- väldans varma
- billiga som fan här i Tokyo
- finns i en massa färger (vilken ska man välja?)
- sköna att bära

Vad säger ni? Köpa eller inte?

Time for karaoke

Da-na-na-naaa.
Da na-na-na-na.
It´s the final countdown.

Det finns för mycket att berätta om Tokyo. Jag vet inte var jag ska börja. Så jag struntar i det och ger er en karaoke-in-action-bild.

Happy new year!

Jag sitter på ett hotellrum i Shinjuku, Tokyo. Mina naglar är blå (av nagellack), min öl är ytte-pytte (135ml), min toalett pratar och min resväska full med shopping - trots att det bara är dag 3.

Om en timme drar vi iväg för att äta nyårsmiddag och sedan ska vi vidare till ett karaokeställe och sjunga in det nya året - Tokyo-style.
Gott nytt år!

Årssummering - livet, universum och allting

I början av detta år gjorde jag en liten lista på saker som jag ville uppnå i år. Jag tänkte att det kanske var dags och se hur det egentligen föll ut (anledningen till att jag gör det nu är för att jag är borta resten av året).

Om 2007 var mitt bästa år (30-årsfester, drömresan och bröllop) så var 2008 minst lika spännande - för alla andra. Aldrig har det fötts så många barn, friats till höger och vänster och flyttar, uppbrott och starka kärleks- och vänskapsband har knutits i bekantskapskretsen.
Själv har jag stått lite bredvid och tittat på.

Min fempunktslista för året har rullat på jag har 1) lärt mig en massa nya spännande saker. T.ex. sticka och laga en massa mat. 2) Inte gått ner 5 kg till Thailandsresan, men var lika glad ändå. 3) Avslutat alla projekt hemma i lägenheten innan flytten och flyttat. Något försenat, men ändå. 4) Inte haft mer egentid och heller inte lärt mig säga nej. Chockerande. Visst. 5) Tagit hand om mina händer och fötter bättre. Gjort provtagningar, fått krämer, inte fått duscha.

Det slår mig att mina "nyårslöften" var tråkiga. Alltså blev det ett trist år. Ergo = kommer jag på riktigt coola nyårslöften så kommer mitt år bli dito. Om jag t.ex. lovar att jag ska säga upp mig och gå med i en akrobatgrupp så kommer mitt liv bli en riktig cirkus (heh). Jag ska fila lite på det här.

Någon där ute som har något bra att komma med?

Årssummering - böcker 2008

I år har jag läst 50 böcker. Det blir ett snitt på ungefär 1 bok i veckan - mindre än jag trott.
Av böckerna jag läst är det endast ett fåtal som jag verkligen gillat. Så precis som Bokhoran Helena så sätter jag ett litet hjärta framför dem här nedan så ni kan plocka ut godbitarna för framtida (?) läsning:

31 Dream street - Lisa Jewell
Air Babylon - Imogen Edwards-Jones ♥
Babbeldrottningen - Meg Cabot
Bad Behaviour - Sheila O'Flanagan
Beach Babylon - Imogen Edwards-Jones ♥
Behaving like adults - Anna Maxted
Bergdorfblondiner - Plum Sykes
Blonde - Joyce Carol Oates ♥
Bra gift - Doris Lessing
Caiprinha med döden - Maria Ernestam
Candide - Francois Voltaire
Chasing Harry Winston - Lauren Weisberger
Deja Demon - Julie Kenner
Det ska bli ett sant nöje att döda dig - Magdalena Graaf
En fläkt av stormen - Doris Lessing
En ovanligt torr sommar - Peter Robinson
Everyone worth knowing - Lauren Weisberger
Fashion Babylon - Imogen Edwards-Jones
Fearless 14 - Janet Evanovich ♥
First among sequels - Jasper Fforde ♥
Fladdermusmannen - Jo Nesbø
Fri - Natsuo Kirino
Glitterspray - Bengt af Klintberg
Hotel Babylon - Imogen Edwards-Jones ♥
It could be you - Josie Lloyd
Jane Eyre - Charlotte Brontë
JPod - Douglas Coupland ♥
Kejsarn av Portugallien - Selma Lagerlöf
Kleopatras Kam - Maria Ernestam
Lean Mean 13 - Janet Evanovich
Maisie Dobbs - Jacqueline Winspear
Mord i sinnet - Elisabeth George
New Moon - Stephanie Meyer
Nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda Olsson
Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist ♥
Pop Babylon - Imogen Edwards-Jones
Size 12 is not fat - Meg Cabot ♥
Size 14 is not fat either - Meg Cabot ♥
Size doesn't matter - Meg Cabot ♥
Stardust - Neil Gaiman
The dice man - Luke Rhineheart ♥
The Graveyard Book - Neil Gaiman ♥
The Gum Thief - Douglas Coupland
The search for the dice man - Luke Rhineheart
Tio små negerpojkar - Agatha Christie
Twilight - Stephanie Meyer ♥
Undead and unworthy - Mary Janice Davidson
Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón ♥
Watch you mouth - Daniel Handler

Jag kan också berätta att av de 50 böckerna så är 34 skrivna av kvinnor, sju skriva av svenska författare, 27 lästa på engelska och tre av dem orkade jag inte läsa ut - de var helt enkelt för dåliga.

Stök och stoj

Idag har jag städat bort resterna av den fantastiska middagen vi hade igår. Jag passade också på att städa bort julen. Borta är granen och julpyntet. Kvar hänger några ensamma stjärnor i fönstren och lyser förtvivlat upp vår, nu, jultomma lägenhet.
Varför?
Jo för att vi imorgon åker till Tokyo för att hälsa på lillasyster. Mamman är redan där sedan innan jul. Väskorna står nu packade. Alla uttag är upptagna av diverse laddare till mobiler (även om jag tvivlar på dess funktionalitet i Japan), kameror och Nintendos. Vi är redo. Och jag börjar äntligen slappna av.
Korttidsminnet svek mig under någon timme tidigare idag, och jag lyckades slå in fel kod tre gånger till bankomatkortet (vad är det med mig och koder?), så nu är jag fast med kreditkortet. Tur att jag lyckades skaka fram rätt kod till det i alla fall.
Frågan är bara, vad har vi glömt? För är det inte så att man alltid lyckas glömma en massa när man ska resa iväg?

Tips?

Stämningsbild

Tagen från kylan på balkongen.
Jag kallar den "Resterna av vår årliga turkey dinner" för det är ju faktiskt precis vad det är.

Topp just nu

Det finns, finns, finns inget bättre än att krypa ner i en säng med nytvättade sängkläder.
Jag lovar, jag sov tio timmar i sträck i natt och vaknade pigg som ett litet marsvin.

Jul, jul, strålande jul

God jul vänner! Tid för julfirande!
Hela tjocka släkten har varit här idag. Det har varit ett enda virrvarr av Kalle, sillar, klappar och mat, vin och andra alkoholhaltiga drycker.
Undertecknad fick åtta (!) böcker i julklapp och känner sig mycket nöjd och inte så lite trind.
Nu ska jag försöka välja vilken av böckerna jag ska först.
Ding-dong! Dagens i-landsproblem.

Goooood juuuuul!

Slöseri

Vet ni vad slöseri är?
Det är när man tofflar omkring hemma i lägenheten en hel dag och upptäcker att man har världens bästa hårdag. Det, mina vänner, är slöseri.

Bakis

Var det någon som tänkte på hur bakis André Pops såg ut i vintersportstudion i morse?
Nähä.

Jag är i alla fall inte bakis.
Efter sista julfesten i måndags så har jag kört helt utan alkohol. Det var först igår som jag fick ett liiitet glas rosé. Och rosé är ju en sommardryck, så det räknas knappt.

Tillplattad

Nu ska jag berätta en grej som hände i veckan. Jag tänkte inte så mycket på den då, men nu har det gått upp för mig att händelsen är rätt... signifikativ för min arbetsplats. Here I go:

Det är trefika. Vi sitter och mumsar på en överdimensionerad chokladask som chefen köpt oss, dricker kaffe och pratar om ingenting. Förutom jag, som sitter och mys-ler över kanten på kaffekoppen. Till saken hör att mina favvojeans pajjat på morgonen, killen brevid mig på tuben luktade så mycket svett att jag fick gömma mig i halsduken, jag hade glömt att köpa frukost och allt var så där grått och regnigt ute. MEN, jag kände mig så lycklig. Okej, jag kanske flinade som värsta psykopaten där jag satt, men ändå.

En av kollegorna frågar anklagande Vad är du så glad för? Jag tittar på dem och svarar För att jag är så lycklig! (My gawd! Jag känner att återberättandet av den här historien blir nästan lite religiöst. Förlåt.)
... Och möts av fem komplett nollställda ansikten. Vaddå? får en av dem ur sig. Det fattar inte! De fattar vekligen inte! Jag suckar. Jo när det pirrar i hela kroppen och man inte kan låta bli att le? Ingen reaktion. De tittar fortfarande oförstående på mig när jag reser mig och går tillbaka till mitt skrivbord.
Ridå.

Fan fan fan!

Man vet att man använder kreditkortet för sällan när man plötsligt står där och har glömt koden till kortjäveln.

Fan! Hur ska jag nu kunna okynnesshoppa i Tokyo?

Snoret är borta förresten

Ville bara uppdatera er på det. Inga fler lappar alltså.

Arga lappen 2

Någon rev ner den första arga lappen.

Men Civilicerad gav sig inte och satte raskt upp en ny lapp i samma anda. Dock är denna inte undertecknad (men jag tycker mig känna igen handstilen). Slick hävdar att det hårdaste (?) man kan skriva under med är Arg Skattebetalare och jag funderade länge på att skriva dit det på lappen.

Snoret är i alla fall kvar och tvingar mig varje hissfärd att stirra djupt in i väggen för att inte se det där vidriga, äckliga, hemska, magomkastande... ja, ni fattar.

Jag har funderat på att skriva en egen lapp som ska förstärka den första lappen. Kanske något i stil med Din mamma jobbar inte här. Och sen skriva under med Tvättstugetrollet, Allt är sossarnas fel eller Din pappa.

Några tips?

Arga lappen

Återfanns i vår hiss i morse ackompanjerad av en nersnorad spegel. Innovativt!

Oväntat samtal

Måndag. Dags för sista julfesten.
Magen vänder sig.
Jag tittar förvånat på magen och undrar, vad är det för fel lille vän? (lille var kanske att ta i, men situationen krävde lite dalt) och magen svarar:
- Är du medveten om att du druckit alkohol varje kväll sedan förra onsdagen?
- Oj. Men hur?
- Jo, först var det ju julfest. Sen julbak, idolfinalen (när du drack för att glömma), festen i lördags, glöggen igår...

Nu tittar levern fram över kjolkanten och nickar instämmande.
- Passa dig, läään! (min lever genomgår tydligen någon slags pubertetskris)
- Så vad ska jag göra då? säger jag till ingen speciell. Man måste ju kröka på julfesterna... Det är typ... lagen...eller nåt.
- Våga vägra julspriten! Tjoar magen, som tydligen känner sig morskare nu när den har levern på sin sida.
- Vi säger så här, svarar jag. Om jag får ett trevligt bordssällskap så ska jag gladeligen dricka cola hela kvällen. Men om jag hamnar brevid någon svårpratad trögis så går jag på starkspriten på en gång. Deal?
- DEAL, skriker de båda.

Ett julbak to rule them all

Allt julbakande startar med grädde, socker eller smör. Eller alla sakerna på en gång!

Tryffel med vanilj.

Cocosrullar med choklad (typ Bounty...)

Chokladkola

Världens minsta mintkyss (och kanske godaste)

Bananfudge

Julkrubba i marsipan by Svägerskan.

Notera gloriorna runt Jesusbarnet och hans familj. De vise männen till vänster i bild, fåret framför och tomten i förgrunden...

Lördag

Gick upp tidigt. Åt gröt, stack till gymmet och körde en timme spinning.
Hem igen, badade skumbad med mitt nya jordgubbs-tuggummi-bubbelbad och läste ut Pappersväggar.
Kom ur badet en timme och en kvart senare alldeles skrynklig (och doftandes Hubba-Bubba) och satte mig och pysslade lite.
Kossan pryder nu kylen och god jul-skylten är uppsatt på utsidan av ytterdörren (vi vet inte riktigt hur länge den får sitta kvar och ser det som ett sätt att lära känna området lite bättre...).
Slutligen åkte vi iväg på 30-årskalas vilket var riktigt, riktigt trevligt men vi var ändå hemma så pass tidigt att vi idag är pigga och upplagda för ett julbak-to-rule-them-all. Återkommer med bilder...

In search of the perfect playlist

Ledsen att jag bommat bloggandet idag, men jag har fått ett eget sproilans Spotify-konto som upptar all min lediga tid.

Hung up on marsvin

Mitt favvohusdjur alla kategorier är marsvin. De är små, söta, keliga, söta, hanterbara, söta och låter roligt. Sa jag att de var söta förresten?

När jag var liten så hade jag ett marsvin. Pelle hette han (det visade sig senare att Pelle var en tjej och blev således Pella, men det hör verkligen inte hit) och vi var dödspolare. Mannen hade också marsvin (plural) när han var liten. Nu däremot så har han utvecklat en mystisk allergi mot just marsvin (och hundar, katter och annat med päls iofs) som han stoltserar med varje gång jag börjar prata om att jag vill ha ett marsvin!

Så okej. Det blir inget ulle-gulle-snutte-null-marsvin i år heller - MEN (och nu kommer poängen ni väntat på) Mannen har ett skägg som inte är helt olikt ett stävhårigt marsvin när man sätter båda händerna i det.

Min öppna och ärliga fråga är nu:
Hur många där ute tror att jag undermedvetet valt min man p.g.a. hans marsvinslika skägg? Har jag kanske gjort det för att jag innerst inne känner en aversion mot att städa marsvinsbur och tänkte att, hey! det här är ju så mycket smartare! ?

Eller, tror ni att det bara är ett knäppt och oväntat sammantäffande? Jag blir inte klok på det här. Eller mig själv för den delen. Hjälp. Ge mig semester. Nu.

Hurra för Tågmuppen!

Fick just ett SMS från Tågmuppen:

Aight! Uppkörningen gick som en dröm. Jag är lokförare. Hurra hurraaa!

Fiender från förr

Japp, du läste rätt. Idag pratar vi fiender. Från förr. De värsta fienderna av dem alla. De som får en att få gåshud när man tänker tillbaka på högstadiet, för alla bekanta från förr kan inte vara åååh så lyckliga vi var på den tiden och åååh så framgångsrika och smala vi är nuuuu och vi bara måååste ses och dricka teeeee.
Så funkar det inte. Någon gång kommer ens förflutna att smyga sig på en när man minst anar det. I mitt fall var det i omklädningsrummet på SATS i lördags.

Jag var och boxades med Mamman (skrev hon lite i förbifarten - det här är en helt annan historia) och där står hon plötsligt - Tulay, min ärkefiende från åttan - och fyller på sin vattenflaska i omklädningsrummet.
Att vi ses (för visst ser hon mig) just i omklädningsrummet är lite lustigt, det var nämligen i omklädningsrummet utanför gympasalen som vi hade våra riktiga storbråk. Det var där vi kastade oförskämdheter och dödande blickar mot varandra. Det var där vi... nä, för nu kommer det löjliga; vad var det vi bråkade om? Jag bara kan inte minnas. Reptilhjärnan sätter in och det enda jag kan tänka är - vässsssss. Kom inte för nära för då stoppar jag (min exklusiva) duschkräm (från Victorias Secret) i en stumpa och börjar veva. Eller nåt.

Sekunden efter försvinner de onda tankarna och jag bara vänder och går. Lika bra att inte promenera ner den vägen. Inte idag i alla fall. Det som hände då är (tydligen) glömt. Och så får det förbli.

2:a advent

Blondiner har roligare

Jag fick just visa leg på Systemet.

Bridezilla to be?

Okej, Bästis har inte uppvisat några bridezilla*-tendenser än men jag tänkte ändå att det kanske var en god idé att ge henne lite perspektiv på saker och ting... Så jag köpte första säsongen av Bridezillas och bjöd över henne på fredagkvällen för lite mat, vin och fniss.

För er som inte sett Bridezillas så är det en amerikansk (vad annars?) tv-serie som följer blivande brudar i olika stadier av planering och nervösa sammanbrott. Hur man kan lägga så mycket pengar och energi på något som är över på en dag går mig helt förbi. Men vissa brudar drömmer tydligen om sin stora dag sedan de är små och nöjer sig inte med något halvdant. De hyr dyra wedding planners i byxdress (ingen ser ut som JLo i verkligheten) och skriker åt folk åt höger och vänster så fort tillfälle ges: Perferkt underhållning på en fredagkväll alltså.

*bridezilla=blandning mellan en blivande brud och Godzilla, läskig alltså

Blond

Sådärja. Igår åkte ultrablondfärgningsföpackningen fram. Resultatet? Inte så bra. Igen godammit!

När jag ser tillbaka på den här tiden i mitt liv så kommer jag omnämna den som "tiden då mitt hår var så besvärligt". För nu är mitt hår visserligen så ljust att jag bländade folk på väg till tunnelbanan imorse. Men det är också gult. Guuuuuult!

Så ni som känner mig, när vi ses - låtsas som ingenting. Eller, lova i alla fall att inte säga men det ser ju inte såååå farligt ut. För då bryter jag ihop. Jag är så här nära *trycker ihop tummen och pekfingret* att springa till toaletten och gråta hysteriskt. Besvärligt hår alltså. Det här kommer att bli min död.

När tankarna får löpa fritt

Imorse var jag tvungen att slå in tusen doftljus (kundpresenter). Doftljus lukar helvete, speciellt när de kommer i bulk från IKEA och snart fick jag en lätt huvudvärk och ett sug efter... Blondinbella... Hon hade som vanligt inte så mycket att säga, men hon tipsade om sin favoritbok Den vidunderliga kärlekens historia, vilket osökt fick mig att tänka på... min bokönskelista. Jag har inte läst Den vidunderliga... men skrev genast upp den i mitt excel-ark för böcker jag vill läsa just nu (56 böcker and counting). Vilket fick mig att tänka på att jag måste välja mina böcker med omsorg:
Säg att jag snittar på 50 böcker om året i typ 30 år till. Det blir 1500 böcker kvar att läsa under min livstid. Då har jag ju inte råd att läsa vad skit som helst. Så hjälp mig nu!
Bring on the boktips people!

Fyra tecken på att det är jul hemma hos mig

1. Alla julsakerna ligger i en hög i hallen i väntan på att åka upp. Brukar ske någon gång runt lucia. Å andra sidan sitter de uppe till februari...
2. Skärmen blir pimpad med IKEA-slinga som går på batterier. Den här bilden är egentligen från jobbet, men det är ju där jag spenderar mest vaken-tid. Hugaligen!
3. Fräck ljusslinga i köksfönstret. Att den suttit där sen oktober behöver ingen veta.
4. Hooterskalendern i badrummet visar stolt upp sina decembermodeller.

Det är segt att uppdatera idag...

...är ni redo för ett fotoreportage?

Vad sägs om en ingående genomgång av mina analt organiserade garderober? Eller hur man julpyntar hemma hos oss? Eller ska jag kanske springa på ICA och fota människor i mjugg?

Morgonmys

Går upp extra tidigt, duschar, slänger på kaffebryggaren och väcker den sovande maken.
Mysmorgon framför första avsnittet av julkalendern - Skägget i brevlådan - som verkar ha potential att funka som morgonunderhållning hela vägen till jul. OCH få mig att gå upp i tid och inte snooza 45 minuter som jag brukar...

Kompisar från förr, volym 2

Är det inte lustigt när man - dagen efter man hittat en gammal vän - träffar en annan klasskompis från samma tid ute på krogen.

Nu blir det fanimej renunion.

Universella sanningar

I princip alla spinninginstruktörer jag haft spelar alltid Rammstein som sista jobba-extra-hårt-nu-kom-igen-låt på sina pass.
Varför spinning+Rammstein=sant vet jag inte. Ej heller om alla spinninginstruktörer kan tyska.
Det bara är så.

Kompisar från förr

Vad gör man när man efter 17 år (!) blir addad av sin long lost bästis på Facebook?
Själv gjorde jag några mentala bakåtvolter och skrattde hysteriskt över tangentbordet när jag med darrande hand okejade hennes förfrågan. Score! Jag har letat efter henne med ljus och lykta sedan hon mystiskt och utan förvarning försvann under vårtreminen i åttan. Ja jag vet, värsta såpdramat. Men dessvärre så har hon ett högst vanligt namn och inga efterforskningar bar frukt. Och så nu... 17 år senare. Oh my! Här ska tas igen!

Kvällsbestyr

- Klipptid (yay! äntligen)
- Sälja och frakta bort Benke (bänkdiskmaskinen är såld. cash till tokyo. win-win.)
- MarathonMia kommer och hämtar upp ett gäng flyttkartonger
- Ansöka om Green Card (nån gång måste vi ju flytta till USA)
- Betala räkningar (tråkigt. men, men)
- Städa lägenheten (men vi dammsög ju nyss? nej älskling, det var förr-förra veckan...)

Åh, just det. Äta kanske?

Mariah tar sig ton

Det är lunchtid. Jag står på Lindex och tittar på trikåtoppar till halva priset tillsammans med Kungsholmens samlade fyrtioåringar som letar efter något snajdigt att ta på sig till den kommande julfesten.
Då hör jag det! Det omisskänliga ljudet av ”ooooo-ooooooh aaaaaaaaaaj” från högtalarsystemet. Och jag vet. Nu är det dags. Här kommer Mariah Carey. Håll i hatten. Det är mindre än en månad kvar till jul. Bara att tuta och köra.

Oooooh I don’t want a lot for Christmas, There's just one thing I need, I don't care about the presents, Underneath the Christmas tree...

Jag är så glad att det var just Mariah som tog första jullåten i år. Tänk om det varit Carola. Hugaligen.

Rock paper scissor lizard Spock

Om du var strandad på en öde ö med en tv-skärm och du fick välja en enda serie att titta på resten av ditt liv, vilken serie väljer du då?

Ja just det!

The Big Bang Theory!

Världens kanske bästa och roligaste sitcom. Nördigare än nördigast. Full av knäpp dialog och sociala missförstånd. Allt du behöver för att skratta sådär hjärtligt och spontant.

Säsong ett och två finns bl.a. på PirateBay (ja, jag vet att det är fel att tanka. Men det är ju TV hallå! så du kan ju titta på det på TV om du vill, om du bor i USA d.v.s.).

I ♥ MAMMAN

Jajamensan. Så är det.

Jag menar, vem har alltid ett stort leende på läpparna? Jo, mamman. Vem utbrister högt och helt ärligt till servitören "Åh så vacker!" när hon serveras en vedugnspizza? Mamman. Vem ringer man till om man är lite nere och behöver piggas upp? Jo, mamman. (Hon kommer att tycka exakt så synd om dig som du behöver och sen ordinera glass som medicin - helt i min smak.)

Min mamma är bäst. Ingen protest.

arg, ARG!

Idag har jag varit arg, arg, arg! Helt utan anledning. Aaaaaarg!
Tänkte att det kanske inte var så poppis att gå omkring som ett åskmoln på jobbet och funderade på hur jag ska kanalisera min ilska bäst (träning ikväll redan inbokad).

Lösning: Ringa och skälla på folk! Så idag har jag ringt hyresvärden på jobbet och klagat över kylan (resultat - de kom en hel styrka hit inom 15 minuter och lagade och borrade och fixade), sen ringde jag en kollega på ett annat företag som bara gör bort sig inför kunderna hela tiden och talade honom tillrätta en gång för alla och slutligen ringde jag en leverantör som misskött leveranser och information (resultat - ett gäng gratis toners).
Självklart förtjänade alla att bli skällda på.
Slutet gott allting gott.

Kär man har flera namn

Apropå mitt indiannamn (Sluttande Axeln - eftersom alla handväskor glider av) så kan jag nu meddela att jag kommit på min mans indiannamn: Delande Kudden.
Detta eftersom jag varje morgon vaknar med halva min kudde upptagen av just Mannen.


Jag retar honom för det.
Men egentligen tycker jag det är jättemysigt.

Publiken både hjälper och stjälper, och luktar korv.

Förra veckan var jag och Slick på smygpremiären av Twilight. Själva filmen var so-so, men publiken! Åh, publiken! Den gjorde hela upplevelsen. Det var jag, Slick och tvåhundra femtonåringa tjejer. Tänk er det kollektiva dra-efter-andan-för-nu-ska-det-kyssas-för-första-gången-på-vita-duken, obetalbart och öronbedövande! Filmen blev hundra gånger bättre.

Samma händelse - men på ett helt annat sätt hände mig igår då jag, Mannen och våra respektive familjer (min familj var underrepresenterad) var och såg Glada Änkan på Folkoperan. Föreställningen var jättebra, om än väldigt pretto men publiken... Åh... Förutom en överrepresentation av 60-plussare så var raden bakom vår fylld med - såklart - riktigt gamla människor. Och vad gör riktigt gamla människor? De luktar falukorv. Jajamensan. Falukorv. Har du inte tänkt på det? Efter första aktens imponerande 1:45 kan jag lova att det var det enda du tänkte på. Kort sagt; sällskapet (påtvingat eller ej) spelar roll. Å andra sidan kunde jag ju stanna hemma och hyra DVD-versionen om jag störde mig så jävla mycket. Vilket jag inte gör. Förutom falukorvslukten. Den störde mig enormt. Jag hatar nämligen korv.

Omigod! She’s crazy! She’s finally gone bananas! Gaaaah!

Ni vet de där brevbärarna i USA som för några år sedan bestämde sig för att de var roligare att skjuta dem som de delade ut posten till än att faktiskt ge dem sina brev?
Att ”go postal” kallas det. Det säger bara *SNAP* och så är det något som brister. Det där lilla, hårfina som skiljer dem från vanliga, snälla brevbärare.

Well, det hände mig imorse. Fast översatt till min lilla, lilla närförortsvärld:
Jag stod bara där i badrummet. Morgon. Satte upp håret i en hästsvans. Fick inte till det. Svettades. Måste snart gå till tunnelbanan. Provade igen. Det blev fel. Provade igen. Muttrade lite. Fick upp allt hår. Det såg bajs ut. Gick ut i köket. Klippte av halva tofsen. Gick till jobbet.

Varför, undrar du kanske? Låt mig ta det från början.
När jag nästan var frisk, alltså i söndags, köpte jag hårfärg och tänkte att lite ny färg i håret är precis vad doktorn ordinerar.
*färga färga* Nämen, det här ser ju rött ut?

För att göra en lång historia kort är min utväxt nu färgad, men inte blont utan röd/grå/blont. Jordgubbsblond tror jag är den rätta termen. Resten av håret är inte färgat. Lite stripor kanske. Det ser randigt ut. Smutsblont. Slutligen har jag inte klippt mig sen innan Thailand. Mitt hår är sprött och tråkigt. Där är bakgrunden.

Jag gick naturligtvis till min lokala ICA-butik med hårfägningspaketet i handen och pekade ömsom på det, ömsom på mitt hår. Självklart fick jag pengarna tillbaka. För pengarna köpte jag den blondaste blekningen jag kunde hitta. Problemet är att jag måste vänta med att blondera mig tills det röda lagt sig (eller är jag ute och cyklar?).

Alltså stod jag där imorse. Men hår som en risbuske av färgen röd/grå/blond. Och det sa bara *SNAP*. Sen åkte det av. För om det är någonting som kan driva mig över kanten så är det en dålig hårdag.

På min balkong

Här är den!

Min dekorativa ljuskruka från Ellos med wannabe-enen från blomsterståndet på torget.

Pimp my balkong startar nu.

Magiskt kändisspan

Igår kväll såg jag Joe Labero på Söder. Han är tydligen sin egen roddare, för den gamla stofilen bar sina egna väskor från Joe Labero-mobilen (svart med silvertryck, väldigt Vegas) till puben han skulle uppträda på.

Om jag var Joe skulle jag hyrt en roddare (för han är väl rätt tät? betyder det här att Joe är en snålis?) eller trollat in väskorna. Man är ju inte trollkarl för inget liksom. Eller han. Han är trollkarl. Inte jag. Jag har bara en dålig hårdag.

Tillägg på listan

Folk med innovativa mobilsignaler*! Ah, detta pack av jordens skräp som förpestar livet för oss andra som försöker leva i lugn och ro. Hur kunde jag glömma dessa?

*Värst är föräldrar som spelat in sina barns skratt eller när deras prat á la "Men svaaaara då pappa!". *ryyyys*

Jag litar inte på folk som...

... inte gillar smörgåstårta
... inte läser böcker
... lyssnar på Per Gessle och gillar det
... tycker att typsnittet Comic Sans är användbart - och fint!

Wooooo-hooooo!

Idag har jag bara ätit glass!

Det gäller att hitta det positiva i allt det här eländet.

På sjukfronten intet nytt

Japp. This is it. Jag är sjuk.
Feber, hals stor som en fotboll (inte på riktigt alltså - men det känns så) och total apati.
Hela världen är liksom... lite luddig i kanterna. Det är både trevligt och oroväckande.

Största problemet just nu är avsaknaden av glass. Jag besökte lokala ICA-butiken igår eftermiddag och hade med mig shoppinglista och allt. På listan stod det glass. Väl hemma packade jag upp ... popcorn. Hur tänkte jag? Eller, tänkte jag alls?

Åh. Nu är jag helt matt av att ha skrivit allt det här. Dags att sova/titta på TV/stirra in i väggen ett tag. Herrå!

Status: halsont och muskelvärk

Jag har ignorerat halsontet nu i några dagar. Tyvärr förvinner inte vissa saker bara för att man ignorerar dem (som Lena moahahahaha!). Dessutom fryser jag. Och har ont i huvudet. Och är inte hungrig. Och muskelvärken... Hugaligen.

Jag inser nu att det var dumt att packa gymväskan imorse innan jag gick hemifrån. Jag inser också hur vuxet det är att inse hur dumt det var. Personlig utveckling kallas det.

Limpmacka

Plötsligt översköljs jag av en brinnande hunger, starkare än tusen solar. Hunger efter Skogaholmslimpa med räkost. Munnen blir torr och det snurrar i huvudet.

Måste. Äta. Limpmacka.

Har ni varit med om det någon gång?

Bloggångest

Jag tror att jag fått en släng bloggångest så här på höstkanten.

Nu har jag skrivit ett par, tre inlägg och sedan raderat dem.

Allt jag skriver just nu blir bajs, så här kommer en fin teckning istället. Teckningen förklarar varför jag inte kan titta åt höger när jag är på jobbet.

Smakprov

Och ja! Jag föll till föga igår och gick och köpte mig lite Ben&Jerrys. Cheesecake Brownie. Mmmm.

Sug

Jag har märkt att jag bloggar dåligt på helgerna.
Förlåt.
Det är bara det att jag alltid har så mycket att pyssla med.

Som i helgen t.ex. då jag har varit på mässa, träffat vänner, käkat middag, städat, kollat på film, krattat löv och badat. Och så pluggat.
Jag tror jag missat att berätta det, men jag pluggar en distanskurs i Grafisk Design vid sidan om jobbet. Det tar sjuuukt mycket tid, men är också sjuuukt roligt. Och krävande. Så här sitter jag nu, en söndagkväll och gör en snygg produktpärm till ett fiktivt glassföretag. Åh herre min skapare så glassugen jag är! Nästa uppgift hoppas jag handlar om gödsel eller nåt, för min figur har inte råd med att sukta efter glass så här mycket... Ännu har jag inte gett efter. Men det är så här nära *håller tummen och pekfingret väldans nära varandra* att jag går ner till affären och tjackar B&J.

Lite pick-me-up

Mörk höst, kyla och otrivsamma kollegor = dags för en pick-me-up!
Så igår efter jobbet drog jag och några vänner/kollegor till Bullie Bar på Hornsgatan (Stockholm) där Tiny Comedy huserar varannan torsdag. Väl där drack vi billigt rödvin (45 spänn anyone?) och kissade på oss av skratt. Nästan i alla fall. Det blev en oerhört trevlig kväll som piggade upp mig markant, även om ståupparna varierade väldigt mycket i kvalité. Rekommenderas!

*morr*

Min kollega, den kvinnliga - äsch! låt oss kalla henne för Lena i framtiden för enkelhetens skull. (För det är exakt vad hon heter.) Lena i alla fall, driver mig till vansinne. Var dag. Hela dagen. Non-stop. Riktigt suger all energi ur mig. Från det att hon gör entré på morgonen (alltid med en djup suck när hon öppnar dörren) tills det att hon packar ihop sina saker för dagen (sakta, under klagan över vad hon nu kan komma på att klaga på). När jag och mina andra kollegor går till tunnelbanan måste vi alltid ventilera Lena i minst en kvart för att kunna släppa dagen ordentligt. Och vet ni? Från att ha varit hanterbart och genererat lite lite smålustiga historier att underhålla med så har det nu eskalerat till en helt hopplös och ohanterbar situation.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör det så svårt. Men tänk dig att jobba med en kvinna i 40-årsåldern som mentalt ligger på en tonårings nivå, med en fruktansvärd osäkerhet och ett bekräftelsebehov som inte är av denna världen. Tänk dig att denna person ständigt ska ha koll på vad alla gör, går från skrivbord till skrivbord och pratar om sitt liv. T.ex. hur tjock hon är, eller hur hennes barn inte respekterar henne. Saker som inte bara stör arbetsron, utan även är djupt störande. Och irrelevant.

Hon sitter alltid vid sitt skrivbord och söker ögonkontakt med folk i lokalen (vi har ett öppet kontorslandskap). När hon får kontakt börjar hon prata. Ibland får hon inte kontakt med någon och kan då börja sucka extremt högt eller knäppa med fingrarna eller bara börja prata om något och hoppas på att någon ska titta upp... Ja. Och så fortsätter det. Dag efter dag. Timme efter timme. Minut efter minut. Osv.

Enda räddningen är när hon är sjuk. Vilket snittar på ungefär en gång i veckan. Mycket. Javisst. Men åååh så vi helgar dessa dagar på kontoret.

Så. Nu har jag fått ut mig lite. Det var skönt. Tack för att ni lyssnade.

Jag och mina fuktiga överarmar

Min vita val här i livet är att lyckas bli svettig på överarmarna under ett träningspass.

En gång var jag nästan där. Men det var när jag klättrade i Kinesiska Muren. Alltså inget jag gör ofta.

Men så idag... idag! Jag och MarathonMia bestämde oss för att prova SATS lunchpass Muskel som jag tidigare ratat bara p.g.a. namnet. Larvigt kanske. Men man döper inte ett pass Muskel och tror att man ska bli uppfattad som seriös? * Inte i min värld i alla fall.

Hur som helst. Ack så fel jag hade! Muskel var det bästa jag tränat på denna sidan semestern och det inte bara för att passet var så varierat (både kondition och styrka), eller för att jag tog i så jag nästan mådde illa. Jag blev fuktig på överarmarna också. Jag. Fuktig. På överarmarna. Seger!

Frågan är om jag kommer att kunna gå imorgon. Jag är tveksam. Just nu är det till och med jobbigt att använda tangentbordet. Men det är värt det. Såååå värt det!

(Och nej, det är inte jag på bilden. Eller vänta - vi kanske kan låtsas det? Bara idag?)

*Ser nu att SATS har passen Puhh! och Tjohoo! Vart är världen på väg?

En episk händelse

Ja, jag pratar om presidentvalet. Efter att ha laddat med kaffe, marzipan och popcorn så somnade jag lagom till att första valvakan startade. Men den var säkert jättespännande. Och episk.

Dags att vara otrogen?

Jag är världens monogamaste person när det gäller två saker; mitt förhållande och mina böcker. En kille och en bok. Så ser det ut och så ska det vara.

Problemet är nu att jag är lite småsugen på att bryta monogamin... Och parallelläsa två böcker. Jag har provat tidigare med enklare smånoveller och Klintbergare - vilket har funkat bra, men jag har aldrig testat två romaner samtidigt. Varför jag ens tänker tanken att parallelläsa är för att jag är så sjukt sugen på denna månads Bordellbok; Blonde av Joyce Carol Oates att jag inte kan koncentrera mig på den nuvarande. Och jag vägrar att sluta läsa en bok till förmån för en annan (om den inte suger). Frågan är nu: får jag ut maximalt av böckerna om jag parallelläser? Eller blir läsupplevelsen lite halvdan?
Hur gör ni?

Ding-dong! Dagens i-landsproblem.

Vet ni hur svårt det är att hitta ett hotell i Tokyo som passar både lägesmässigt och prismässigt?

Hilfe.

Min gåbortpresent of choice

Ett klassiskt gurk/godisträd lämnar inget öga torrt.

Men den kräver också rätt mottagare för att kunna uppskattas. Svägerskan som hade födelsedagsfest fick emotta denna eminenta retropärla från (och av) undertecknad.

Kanske världens bästa gåbortpresent?