Statisk träning

Imorse när jag vaknade hade nackspärren och dess efterdyningar släppt helt.

Tjohoooo! tänkte jag och praktiskt taget hjulade hela vägen till gymmet där jag utmanade mig själv på StairMastern. Sen promenerade jag runt på gymmet och tittade på potentiella maskiner. Tyvärr tycker jag träningsmaskiner är hopplöst tråkiga (förutom StairMastern och cyklarna) och gav snart upp.

Det pågår någon slags plankan-utmaning bland träningsbloggarna just nu. Värst är Magda som klarat hela 9:02 (!). Världens Bästa Mia har klarat 3:02. Själv är jag hopplös när det gäller statisk träning och har bara klarat runt minuten tidigare. Men idag kände jag mig stark. Inte som Kenta kanske. Men utvilad stark.

Och visst; 2:02 statiskt blev det! Jag lyckades sammanlagt stå 2:48, men de sista 46 sekunderna ändrade jag läge på armarna och det får man tydligen inte göra...

Imorgon har Mia lovat att vi ska ta 3:15 på morgonträningen. Hon är bra hon. Men jag tror nog att hon i mitt fall lovar lite för mycket.

Lilla korven

Smygstart på semestern

Vi låtsas att vi redan har semester. Vi vet att det är en vecka till på jobbet, men vi låtsas ändå:

Vi sov länge. Åt fulle framför Battlestar Galactica (rekvirerat av B, mycket bra.). Promenerade in till Söder. Flanerade. Fikade på uteservering. Handlade mat. Åkte hem. Lökade på ängen med öl och korsord tills det blev mulet. Kollade på mer Battlestar Galactica. Käkade middag. Drack öl. Tittar nu på Nascar live från Daytona (dit ska vi åka på nästa sommars semester) och slappar.
Enda smolket i bägaren är att jag har nackspärr och kan varken träna eller röra på mig ordentligt. Men den har nog gått över till den riktiga semestern börjar. Det måste den.

Men nu ska jag sova. Jag har ju hela söndagen att semestra på också...

Bye bye praktisk ölhållare....

...hello bebis!

Grattis Sus med Magen och Hendrick som fick en bebis igår!
En liten tjej!
Hurra hurra hurra!

<- fejköl


Uppdatering: Bebis vägde 2755 g,var 45 cm lång och ska heta Evelina.

Höjden av lycka

Just nu:

- Alla SPAM med rubriker som Spearms of endearment och You've got male. De spelar ingen roll att det är porr. Just nu får det mig bara att skratta gott.

- Nya träningskläder. Jag råkade köpa med mig en massa Adidaskläder (fejk såklart) från Kina samt ett par Reebokskor (äkta men billiga, se bilden). Nu kan jag i princip ha nya kläder på mig inför varje pass! Jag är inte bara vältränad, jag är även snygg!

- Cheferna är på semester. Nästa vecka är jag ensam här på kontoret. Det är nästan som semester redan nu. Nästan.

- Jag har inte planerat in särskilt mycket i veckan, veckan därpå eller på semestern. Skönt!

Jag - smart

Om man skulle fylla Globen med filmjölk så skulle man få in 602 miljoner liter i den.

Det är sån här information jag bär omkring på. Att jag ens klarar av att schamponera mig i duschen är ett under.

Tisdagsbio - nu med recension

Kom nyss hem från en biokväll med Lillasyster. Lillasyster är världens bästa syster (jag har bara en, men jag VET instinktivt sådana här saker) och vi har alltid trevligt när vi ses.
Idag letade vi guldfärgade papperstallrikar till hennes födelsedagsfest. Efter att ha letat alldeles för länge så gav vi upp och gick på bio istället. Vår vana trogen valde vi en thriller/skräckis. Vi är nämligen mästare på att gömma oss bakom varandra och låta som små uppskrämda gnagare. Det beteendet går enkom att förklara i en biosalong som visar något läskigt.

Vi valde The Happening.
Big mistake.
Jag fullkomligt avskyr katastroffilmer där nästan hela världen går under och endast några få överlever och sen kan det inte förklaras vad som egentligen hände som utlöste katastrofen i första hand.
Usch.
Med gamla boyband-stjärnan Marky Mark i huvudrollen och folk som slänger sig handlöst från höga byggnader och låter sig själva köras över av gräsklippare så kan det ju inte bli annat än superläskigt. Och eftersmaken är besk, som när man druckit för gammalt kaffe.

Så snälla, se inte filmen. Gör något annat istället. Till exempel gå ut med soporna eller dammsug under sängen. Det känns ungefär lika kul som att ge bort 1,5 timme av sitt liv på en sån här ökenrulle. Jag lovar.

Kina i bilder

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Och ibland blir jag så trött på mitt skrivande. Så här kommer lite bilder från Kina. Enjoy!

Ack, denna kompakta flygplansmat som smakar noll och ingenting och dessutom gör magen uppblåst. Bra dock med långflyg där spriten är gratis...

Shanghai World Financial Center, världens nu tredje högsta byggnad med sina 492 meter. Där uppe står jag... Snacka om svallningar i knävecken. (Alltså, bilden är tagen FRÅN den höga byggnaden och ned på staden.)

En av Kinas många vackra parker med små konstgjorda sjöar och gamla tehus.

Utsikt över en del av Förbjudna Staden i Peking.

Utekväll på Hooters i Peking. En kväll som spårade ur helt och satte halva personalstyrkan ur spel minst en dag. (Vi sa till personalen att en i vårt gäng fyllde år, så de samlades runt honom och sjöng. Mästerligt!)

Kineser och deras fantastiska skylar. Halva min kamera är fylld med roliga skyltbilder. Som denna till exempel: här får man inte ha smutsiga fötter. Eller vara svartfot. Jag vet faktiskt inte riktigt.

Jag var där...

Tjing-tjong

Nu sticker jag till Kina i en vecka med jobbet. Förhoppningsvis kommer jag åt en dator någonstans så jag kan skriva något. Om inte - håll ställningarna tills jag kommer tillbaka.
Här ska upplevas!*



*På agendan bl.a. Shanghai, Peking, Kinesiska Muren, Himmelska fridens torg, Förbjudna staden, skräddare kommer på besök, pekinganka och en massa, massa annat.

Silltårta?

Ja, silltårta.
Jag fick en fix idé för ett par veckor sedan att min midsommarafton skulle på något sätt involvera en silltårta. Varför? För att jag gillar silltårta. Tror jag. Min expertis på området är väldigt begränsad.
Eftersom ingen nappade på mina uppmaningar om att tillaga (baka?) en så tog jag saken i egna händer. Och tadaaaaa!

Dekoreringen har Vi-kan-kalla-henne-Ninna stått för. Men innehållet är 100% egen skapelse.

Nu när jag bakat (lagat?) en silltårta så känns det som att välden ligger för mina fötter. Jag tror minsann att jag kan göra allt. Hurra!

Glad midsommar!

Nu sticker jag till Sveriges metropol Solna och firar midsommar med min nygjorda silltårta.

Puss puss puss puss puss puss puss puss

(en puss för varje år)

Igår firade jag och mannen vår åttaårsdag. Han kom med röda rosor (åtta såklart) och tillsammans hade vi en mysig eftermiddag och kväll. Först helkroppsaromainpackning på Axelsons Spa School (prisvärt), sen promenad genom stan, en öl på Hotel Reisens uteservering och sist middag på Bistro Ruby i Gamla Stan. Kick-ass!
Min present till honom; en pussbok med foton på oss pussandes på olika ställen i världen som vi och andra fotat (typ uppe på Empire State Building, under vatten i Thailand osv). Cheeeeeeesy! Men fett uppskattat och riktigt roligt att knåpa ihop.

Yey för oss.

Tävla? Men vi skulle ju UMGÅS? Eller?

Igår var jag på sommarfest med några uppdragsgivare. Det skulle ätas, drickas och spelas boule. Nu är det så att jag är ganska bra på alla tre sakerna (nåja – hur svårt kan det vara att kasta en järnkula på lite grus?) men bäst av allt är jag på att heja och peppa. Jag tänkte att det här säkert skulle bli en minnesvärd kväll. Det blev den. Jag hamnade nämligen i samma lag som de mest tävlingsinriktade människorna i hela världen.

Och medan jag försökte lätta upp stämningen med glada tillrop och vin (för i ärlighetens namn så gick det ju inte så bra) så skrek och gastade de sig hesa, kickade mig ur laget, tog mig tillbaka, surade och var allmänt… jättetrista. Tydligen så spelades det inte för att det var kul att umgås utan för att det var blodigt allvar.
Alltså jag fattar att man tycker att det är roligare att spela när det är en tävling. Men vafan. Bajs-boule.

När vi kom sist log jag inombords.

W.T.A.I

Igår kväll stod jag i en och en halv timme med ett brett leende på läpparna, studs i benen och sjöng för full hals. Foo Fighters spelade på Where The Action Is. Jag var där. Det är så att man måste pussas lite av all kärlek. För trots att man är gift så får man älska Foo Fighters. Det gäller oss båda.

Pimp my desk

Det är när man spenderar nästan en hel dag med att surfa nya skrivbordssaker som man vet att det är lite att göra på jobbet. Okej, inte hela dagen. Men ändå... Det enda jag kommit fram till är att jag ska ha en sån här. Alternativt bara ha rosa saker på skrivbordet. Á la Hello Kitty.

Sen hände det inte så mycket mer på jobbet.

Tur att det är helg nu.

Paket? Till mig?

Imorse när jag gick upp så låg det ett rosa paket och väntade på mig. Mannen hade beställt DS-spelet Picross i all hemlighet, ett spel jag letat efter länge (och när jag väl hittat det så var det svindyrt!). Gulle gulle gulle. Lyckliga jag. Paket. En onsdag. Och rosa till på köpet.
Nu ska här spelas. Hemma. På tunnelbanan. På flyget till Kina (har jag nämnt att jag åker till Kina om elva dagar?).

Det gjorde ingenting att han inte såg att jag klippt mig. Han älskar ju uppenbarligen mig ändå.

Klockan är inte ens nio...

...och redan har jag "lagat" kopieringsmaskinen åt chefen.

Den var nämligen inte påslagen.
Dags att byta jobb? Någon som också känner att min erfarenhet inte kommer till användning riktigt?

Min mörka sida

Okej. Alla människor bär omkring på en lite hemlig, mörkare sida och jag har just hittat min.

Det saknas nämligen ett stycke svensk historia (?) hos mig. Jag har i princip missat varenda svensk serie sedan Varuhuset (Karin! Kjell! Ylva!) gick 87-89. Visst, jag har sett en del Skilda Världar och så men tungviktarna Rederiet, Skärgårdsdoktorn och Tre Kronor har gått mig helt förbi.
Detta gör att jag ibland missar skämt, dolda referenser och allmänna diskussioner om ämnet. Men lider jag? Nej. Skäms jag? Nej. Tänker jag göra något åt det? Nej, det här är min hemliga, mörka sida. Jag tror bestämt att jag tänker sätta ära i att inte ha sett ett enda avsnitt av Rederiet (lite av en prestation faktiskt), le oförstående när namnet Wilma blir årets mest populära och vara glad ändå.
Räck upp handen den som tycker att jag har fel.

Fråga

Är jag ensam om att göra swoosh-ljud när jag drar åkkortet genom tunnelbanespärren?

Det kryllar...

...av studenter i stan. Och jag vill bara ta tillfället i akt att säga att jag är så glad att jag sett dem på morgonkvisten, rena och hela, vitklädda med rosiga, förväntansfulla kinder. Om ett par timmar kommer de skrika sig hesa på ett svettigt flak eller ligga nerspydda i en park. Men inte än.

Det är som när man ser en ovanlig fågel (om man nu är intresserad av det) eller får en väldigt fin present och blir så där glad inombords. På samma sätt känner jag när jag ser en student. Varm i kroppen liksom. Det händer inte så ofta. Men när det gör det så... hurra!

Bilden föreställer Lillasyster precis efter utspring. Fräsch som en nyponros!

Modebloggen

Jag väljer att se oss här på företaget som rätt stylish.
Vi har ju som bekant slips-tisdagarna och nyligen tillkommet är fejk-lacoste-onsdagar (alla har minst en från Thailand). Annars har vi en rätt laid back inställning till kläder. Förutom chefen. Hon är manisk i sitt mixande och matchande. Mest matchande. Det är t.ex. inte bara en grön blus som gör hennes outfit, det är den gröna blusen med den gröna kjolen och gröna skor som gör outfiten. Så ni kanske fattar?

Snyggast på länge är hennes svarta ballongkjol med svart krinkelblus och svarta skor. Detta lättade hon upp med lite färg i form av ett knallrött öga. Hon hade nämligen råkat stoppa en penna där av misstag. Men modemiss? I don't think so. Stylish.

Nyfiken i en strut

Idag har jag varit ond och manipulativ.
Jag fick en kollega att göra ett nyfikenhetstest på en annan kollega.

Ni förstår, min teori var att vår kollega är så nyfiken att hon inte kan låta något vara. Om någon skulle hålla fram en knuten näve framför henne (så som man gör med hundar – man har en godisbit i handen och säger saker som ”kom kolla godis”) skulle hon gå av på mitten av nyfikenhet. Alltså utmanade jag en annan kollega att testa. Vilket han gjorde. Och medan han gullade med sin tomma, knutna hand så stod hon och bokstavligen hoppade upp och ner framför honom och begärde att få veta vad han hade där. På allvar.

Jag är så ond ibland.
Hehe.

Pocketfavorit

Såg att Belinda Olsson rekommenderade boken Den hemliga historien av Donna Tartt i dagens Metro. Jag tänker inte vara sämre och rekommenderar samma bok, eftersom det sedan ett gäng år tillbaka även är min favvo. Jag brukar läsa om den nästan varje år för att den är så sjukt bra, även om folk säger att den är svår att komma in i.

<- Boken har precis (nåja) blivit nytryckt och ser numera ut såhär.

Heja Mia!

Redo för folkfest

Sådärja. Fredagen avklarad.
Sitter med en gin & tonic och kollar runt lite bland alla bloggar.
Dagen har bjudit på en massa arbete (nåja), stenhård lunchträning (booty) och en hembesök hos Ulle-bullen som nedkommit med världens sötaste son - Elias. Efter det middag på stan och nya Indiana Jones-filmen. Och vem sa att jag tog det lugnt?

Har precis gjort klart mina heja Mia-skyltar och är rätt stolt. Imorgon ska det hejas som om det inte fanns någon morgondag och efter det ett besök på Skrattstock på Långholmen. I solen. Iklädd nya jeansshortsen tror jag minsann. Man kan ha det sämre.
Godnatt!

Kvinnor i TV jag älskar att hata…

…men inte kan låta bli att titta på


Leila. Mat Leila. Hela Sveriges baktant. Hon har ett färgglatt kök jag skulle dö för och allt hon lagar ser ungefär hur smaskigt ut som helst. Jag har själv använt hennes recept vid ett flertal tillfällen. Så vad är felet? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Men det är något som inte stämmer här… Hon måste ha en otroligt svart baksida. Och så har hon ju inga vänner heller.

Marie-Louise Danielsson. Marie-Louise är den ena halvan i TV4s dynamiska duo ”Rent Hus”. Marie-Louise tycker att det är jättehäftigt med konstiga bakterier och tar mer än gärna både ett och två tops-prov i din kyl samtidigt som hon vrider händerna av lycka! Dessutom har hon fula t-shirts. Uuuuuuuuh.

Anna Skipper. Anna Skipper har en pakt med djävulen. Det är jag säker på. Dessutom har jag hört att hon röker.

Mia kom tillbaka!

Kom nyss från gymmet där jag kört 06:45-passet BodyPump. Själv. Ingen MarathonMia. Inget sällskap. Inga high-five mellan låtarna. Inget roligt.
I protest ställde jag mig längst bak i salen och fokuserade på att lyfta mest istället och klarade av ökning på tre låtar (hurra!). Tyvärr hade jag ingen att fira med.
*tycker extremt synd om sig själv*

Mia. Kom tillbaka! Jag vet att du måste vila innan marathon på lördag*, men jag behöver faktiskt dig. Snäääälla?

*Vi hänger runt 1-milsmarkeringen och hejar om någon vill sluta upp.

Kvällsaktivitet

Kom just hem från Enskedespelet där vi tittat på uppsättningen Peter Pan & Wendy. Fantastiskt att man kan gå på teater en tisdagkväll när andra sitter och degar framför TVn. Om ni bor i närheten, gör som oss och ta med lite picknick och ett par varma tröjor och köp en biljett.

Läs mer här...

Upphetsad av sport?

Imorse pratades det Henke Larsson på morgonfikat. Jag försökte verkligen haka på men... det var liksom så ointressant att jag nästan somnade över kaffekoppen. En kollega frågade mig om jag inte gillade fotboll och jag svarade att visst tycker jag Sveriges matcher kan vara roliga, men fotboll i sig är inte direkt upphetsande.

Han undrade då vilken sport jag tycker är upphetsande.

Upphetsande och upphetsande tänkte jag. Sen blev jag tyst och tankfull. För jag har inget svar. (Det händer inte ofta.) Hårdrocksgitarr räknas tydligen inte som en sport.

Ps. Måndagskvällen ägnades åt att cementera könsroller. Jag både lagade mat, diskade och vek tvätt. Heja 1800-talet!

Ledig måndagskväll

Det är svårt att inte visa sin besvikelse när plötsligt den efterlängtade middagen med Pappan ikväll blir inställd. Vi som hade fixat en fin inflyttningspresent och allt.
Trist när saker som man sett fram emot inte blir av.
Typ vift-vift-med-en-stor-påse-smågodis-(mycket fudge)-framför-näsan-på-en-för-att-sedan-säga-nej-du-få-inte-smaka. Eller jag vet inte. Om det var lakrits i påsen hade jag ändå inte velat ha. Men jag känner att jag trasslar in mig i konstiga tankegångar.

Frågan är vad jag gör istället ikväll? Jag har träningsvärk i hela kroppen sen helgens aktiviteter och försöker vara lite ekonomisk. Tips?

Te- och pannkaksfest

Efter den trista gårdagen (nu menar jag schlagerresultatet) så laddade vi idag om för Mors dag. Vi firar inte Mors dag egentligen, men händelsevis hade Mamman bjudit med oss på en riktig teceremoni på Etnografiska muséet och jag och Lillasyster (med respektive) passade på att köpa present för att fira.

Teceremonin var fantastisk. Kvinnan som höll i ceremonin var jättegammal och pratade mycket otydligt och att sitta på huk i över en timme tärde hårt på våra stackars ben. Men attans så mysigt det var. Efter ceremonin satte vi oss i solen i museiparken och hade pannkakskalas och presentutdelning. Jag passade även på att bjuda på mina Perellimuffins som blivit över sen gårdagen.
Fan-fuckin-tastic.

Slutligen promenderade vi hela vägen in till söder, köpte sushi och åkte hem och kraschade i soffan helt slut av all sol och promenad. Jag tycker nog att varje dag borde vara som den här dagen. Men nästa gång ska jag packa vatten och solglasögon.

Jag gjorde i alla fall vad jag kunde för att heja fram Sverige till seger...

Fråga: Hur många muffins går det på en Perelli?
Stackarn såg ju ut att gå av på mitten när hon sjöng.

Skorna!

Lindaloppan hittade skorna hos Scanpix och lät hälsa att de inte såg direkt bekväma ut.
Ja ba: Who cares hallå? De är ju rosa!

Typ.

Perelli mig hit och Perelli mig dit

Var det någon som såg skorna tjejen i Islands bidrag hade på sig? De rosa?
Kärlek i form av fotbeklädnad I tell you!

Om jag bara fick ett par skor så skulle det bli dem.

Har letat efter en bild hela morgonen, men utan att hitta något. Dessutom verkar hon ha ett par svara boots på sig på alla YouTube-klipp. Ni får kolla live imorgon istället!

Fubbisar

Okej. Nu känner jag att det är dags att lätta lite på trycket. För nu är jag arg. Inte rasande-stå-upp-och-skrika-obsceniteter-arg. Inte nä-nu-är-jag-besviken-på-dig-som-tjuvrökt-arg. Utan bara så där klädsamt bitter-arg och lite tycka-synd-om-mig-arg i en skön mix.

ALLA flyttar nämligen! ALLA!

Och det var ju jaaaaag som skulle flytta i år! Vi fick lägenheten i november. Skulle flyttat i juni och nu är det uppskjutet till september. Min lägenhet! Min flytt *slår sig för pannan lite sådär italienskt*. Alla har hunnit flytta (eller ska) innan det är vår tur!

Men missförstå mig rätt - jag är jätteglad för de andras skull. Men så jävla, jävla avis!

Skit-apa också.

Åh underbara dag!

Här sitter jag på jobbet med morgonkaffet i hand, Dirty Dancing-låtarna i datorn (YouTube rules) och ett leende på läpparna.
Jag har just kört ett timslångt BodyPump-pass på gymmet med MarathonMia och ätit en stor skål fibergröt. Det finns sämre sätt att starta sin onsdag.

Dagen bjuder på… ingenting. Men på ett bra sätt. Jag är pank och att hänga hemma är billigt. Dessutom stundar lyxmiddag, schlagerkalas och teceremoni på Etnografiska framåt veckan – så det går inte direkt någon nöd på mig socialt. Men det gör det ju så sällan.

Tävla tävla tävla

Sommarbalkong i rosa och grönt; ljuskoppar, duk, blompinnar, glas och somriga blompinnar samt en klädhängare som jag tänkte använda som spaljé.

Idag har det varit så lite att göra på jobbet att jag hunnit pilla med en tävling som Engla utlyst.
Tävlingen gick ut på att spendera max 500 spänn från sajten Ljuva Ting, göra ett

collage och kanske, kanske, kanske vinna ett presentkort därifrån.

Min nisch är att jag inte haft balkong på över tio år men i och med flytten så får jag en. Hurra för min blivande balkong! Nu gäller det bara att hålla en tumme eller två för att Mannen går med på att inreda med rosa. Heh.

Hört i fikarummet

- Är det bara jag som tycker att skålarna är för varma när man tar ut dem ur elektroungnen?


Förlåt? Elektrougn? Jobbar vi på ett stålverk eller på kontor?

Pyjamaspartyt

Hurra för pyjamasparty! Alla borde gå på ett lite då och då - av symmetriskäl.

Fredagens var sjukt kul. Även om det borde ha ringt minst ett par varningsklockor när vi blandade margaritas i kannor och gjorde vår alldeles egen bucket á la Thailand (med massa sugrör i som vi skickade laget runt, runt, runt) för att sedan, inspirerade av dansfilm-temat spelade in en egen formationsdans som någon lovade lägga upp på Fejsbook... så var det värt den rungande baksmällan som välkomnade mig med öppna armar dagen efter. Gaaaaah!


Jag måste också tillstå att säga att jag var väldigt nöjd med min PJ. Så nöjd att jag har fotat av den för allmän beskådning. Inköpt i Thailand på en marknad för runt 20 spänn. Ett kap om ni frågar mig (kanske anledningen till att jag köpte två...).

Lilla Duktig experimenterar med smet

Det har gått en tid nu sen jag experimenterade med deg, så jag tänkte: vad annat gör man en regnig torsdag mitt i månaden? Varför inte hoppa upp på hästen igen och baka lite?Sagt och gjort. På www.recept.nu hittade jag en massa roliga muffinsrecept. Bland annat Leilas. Så jag tog hennes (vi kom väl överrens om att hon bakade bra men inte hade några vänner?). Och godammit så bra det blev!


Faktiska bilder från det färdiga resultatet. Till vänster vanliga muffins (med lite citron) och rosa frosting och jordgubbar. Till höger chokladmuffins med chokladfrosting.

De rosa kördes raskt över till BargainBitch där jag ikväll ska på old school pyjamasparty. (Komplett med chick-flicks, grönsaksstavar och ansiktsmasker och sprit.) Ska bli spännande att smaka på dem hela. Jag har ätit smeten, den färdiga muffinsen (hur böjer man en muffin?), frostingen och jordgubben – men inte ihop (alla smakade underbart).
Hoppas att de andra tjejerna gillar dem!

Guldkant

Idag är det sista dagen för reglerad parkering inför sommaren. Inga mer städdagar. Inga mer "Duuuu, var står bilen? Oj, på onsdagsparkering! Då måste vi parkera om den!".

Livet blev just 2,7% lättare.

Ack dessa roliga människor!

Jag och MarathonMia har en stående träningsdejt varje onsdag kl. 6.45. På morgonen alltså. Helt galet men ack så skönt sätt att starta morgonen på!


En feature är att det är samma människor som dyker upp varje vecka och vi börjar så smått småheja på varandra. Där finns hon den smala som alltid står längst fram och envisas med att ha råttsvansar trots att varje kvinna vet att råttsvansar har man tills man fyller 25. Sen är det bara larvigt. Sen är det hon med den snygga frisyren som lyckas dra till sig båda Mias och mina blickar på ett åh-vi-önskar-att vi-hade-hennes-frilla-men-när-skulle-vi-orka-fixa-den-sätt. Jag funderar allvarligt på att fota henne i smyg (mitt i en frivändning?) och gå med till frisören. Sen är det hon den där klämkäcka, rödlätta bruttan. Hon som av en händelse är utbildad instruktör och tog över passet en gång när den ordinarie inte dök upp.

Det här kan fortsätta i det oändliga. Och det är också det som gör morgonpasset lite extra roligt. Frågan är bara hur de andra ser på mig och Mia? Är det kanske som de där två som alltid måste stå bredvid varandra? Och som alltid skvallrar? Högt? Och som kör en high-five mellan låtarna? Jag vet inte. Men det spelar ingen roll. Ingenting räknas egentligen innan morgonkaffet ändå.

Likisar

Kate Hudson kom just etta på Peoples årliga vackrast-i-världen-lista.

Ibland blir jag lite arg på mig själv att jag är så hemlig.

Annars skulle ni få se hur lika vi är :-)

Leilas vänner

Tittade på Leilas Mat på TV och kom ihåg att en kompis kompis berättade att en kompis något kompis hade jobbat med henne och sagt att hon var riktigt, riktigt otrevlig.

Detta fick mig att undra om personerna som hon bjuder på mat i slutet av programmet bara är inhyrda? Och får de i sådana fall en fet lön? För om man är riktigt, riktigt otrevlig så har man väl inga vänner? Inte ens om man lagar riktigt god mat.

Jag hatar måndagar

Eller, egentligen så hatar jag katten Gustaf mer. Ni vet han som plågar sin bästis fysiskt och psykiskt, gör allt för en bit lasagne och, ja just det – hatar måndagar. Att man kan bygga upp en hel serie utav detta är för mig helt oförståbart.

Men, just idag är jag trött, seg och sur. Och det är måndag. Jag som i vanliga fall är en anhängare av tisdagsförakt. Är förändringens vindar äntligen här? Och när i helvete visar de schlagerfestivalen på TV?

Insikter

1. Om det finns räkost hemma så får alla andra pålägg nobben. Räkost is number 1!

2. Om det finns glass hemma så måste den ätas upp. Jag kan tydligen inte hantera att ha glass hemma utan att äta upp den på stört. Därför köper jag aldrig större paket än en liter. Det kallas självbevarelsedrift.

3. Om det finns ett dansgolv så står jag på det. Sitta och prata över en öl? Not me. Uh-huh. Jag dansar.



Ps. Festen igår vad kick-ass och mina trampdynor är svullna av allt dansande.

Laddad för fest

Imorgon har Bästis sin 30-årsfest och eftermiddagen/kvällen har gått åt till att handla, planera, stöka, vika servetter och dricka vin. Det är mycket som ska fixas, men resultatet kommer att bli fantastiskt.

Personligen så har jag haft lite klädproblem. Jag köpte en klänning i Thailand som jag tänkte ha, men den känns lite...ja, jag vet inte. Fel tror jag ordet jag letar efter är. Så nu optar jag för en av mina klassiker. Skorna är iofs fortfarande ett problem. Guuuuud vilka problem jag har.

Nej nu ska jag ta och få mig lite skönhetssömn. Herrå.

Klockan är 13:41

Fortfarande har ingen uppmärksammat min nya hårfärg.

Jag svär, jag skulle kunna pierca mig genom kinden med en bult från Ölandsbron och ingen skulle märka något.
*suck*

Unga par gör saker tillsammans

Ibland är det så skönt att vara två.
Som när jag köpt ett paket grekisk hårfärg på Botique Eden för 49:- och är osäker på hur jag ska få det jämnt i håret framför badrumsspeglen. Då är jag glad att det bor två hemma hos oss. (Även om jag får locka länge för att få den andra individen att slita sig från GTA4.) Och vilket resultat det blir sen! För 49:- så får inte bara jag solblonderat (nåja) hår, men även den andra personen får lite stänk i hårbotten. Sommarfräscha tillsammans liksom. Sen får jag i min tur ta fram trimmern och dra av hans hår till en prydlig snagg. Så kul kan man ha det en kväll hemma! Förorts-glamoröst liksom.

Alla hotties kan inte sjunga

Scarlett Johansson: Skådespelerska som kom femma på FHM magazines "Sexiest Woman in the World"-lista, som snart ska gifta sig med en annan hottie och som är allmänt cool liksom.

Men (och det här förjänar minst ett par spridda hurrarop) hon kan faktiskt inte sjunga. Så det så. Och det känns sååå skönt. För universum har sett till att man inte kan få allt. Überkosmos har gått in med stora pekfingret och vaggat det framför henne och utbrustit: - Nej du lilla gumman! Då må ha stora A:n i allt, men sjunga - det får du lämna till de mindre bemedlade. Och fulare.

Och folk som jag - vanliga människor - kan fortsätta vara med i Idol och inte vara så där sjuuuukt snygga, men kunna sjunga som om det inte fanns någon morgondag.

Hurra för symmetrin i världen!

Lyssna på Scarletts Tom Waits-cover (och kolla) här...

Låtar vi aldrig glömmer

Idag har vi ägnat större delen av förmiddagen åt att YouTuba låtar i kategorin "vi glömmer er aldrig".
Som musikansvarig här på Företaget så har jag ju ett ansvar att hålla personalstyrkan vid gott liv. Alltså fick de också, för ovanlighetens skull, välja låtar. Deras val var ju såklart inte lika bra som mina. Men ibland imponerar de små liven!

För dig som vill prova på det här själv så rekommenderar jag att börja med:
Paula Abdul – Opposites Attract, Paul Simon – Call med Al, John Farnham – You´re the voice och UB40 – Red red wine.

Babies, babies, babies!

Det slog mig nyss att den här baby-boomen som alla pratar om faktiskt händer runt omkring mig. Förutom Ulle-Bullen (som skulle haft förra veckan och som jag kallar för Ulle-Bullen i smyg eftersom hon latat sig på balkongen och är alldeles rund och brun) och Sus med Magen (nedsläpp juli) så fick jag igår veta att Maja och hennes kille Micke (som upplagt för att kalla dem M&M) ska ha barn. I augusti!

Tur för mig att jag lade en mindre förmögenhet på söta barnkläder i Thailand. För både tjej och kille eftersom ingen vet vad de ska ha. Heja alla som är på burken! Heja er!

Ho-hooooo!

Jag har varit så sjuuuukt upptagen på sista tiden. Med mig själv.
Mannen tjackade Xbox 360 och GTA4 lagom till långhelgen och har spelat non-stop sen dess. Detta har gett mig en massa tid... åt mig själv.
Jag har gjort viktiga saker såsom solat solarium, rensat i garderoben (färgkodat), fibblat med möjliga matchningar med kjolar och toppar, druckit vin och funderat på att färga håret igen. Ni vet, sådana där viktiga saker. Sånt som håller en från datorn.
Även grillpremiären är avklarad. Och så impulshandlade vi en 37-tums TV. En platt. Mycket har hänt alltså i min lilla värld.

Funderar på att modeblogga lite. Alla gör ju det. Imorgon tänkte jag prova på det, fast låtsas att jag är min chef. Det, mina vänner, kan bli riktigt, riktigt kul.

Sådan husse, sådan hund

Idag lånade jag min kollegas hund på lunchen och gick en promenad. Hunden pinnade på, och så gjorde även jag. Jag tycker hundar överlag är rätt söta men den här hunden är faktiskt ganska ful. Huvudet är liksom oproportionerligt litet för kroppen. Lustigt nog är det även ett av min kollegas utmärkande drag. Det – och hans tvångsmässiga sätt att prata politik på alla kafferaster. Hunden var som tur vad tyst hela promenaden.

LaChapelle for president!

Var och såg Heaven and Hell-utställningen av David LaChapelle igår.

Fan-fuckin-tastic!

Om ni bara gör en sak den här veckan (eller nästa, utställningen pågår till den 11/5) så gå och se hans fotografier. Så underbara.

Köpte med mig diverse vykort och en enorm poster med hans "Milk Maidens" som jag ska rama in och sätta upp i hemma.

Foto: David LaChapelle - Milk Maidens

Me, myself and a friggin’ pulsklocka

Jag är numera stolt ägarinna av en PulseSonic som kom i min ägo i lördags då jag träffade Marathonmia och hon gav mig den. Hur gulligt är inte det?

Så vad gör man? Snör på sig spinningskorna och hoppar på motionscykeln? Mja, först var jag tvungen att försöka förstå mig på den. Vilket inte var så jäkla lätt hallå! Tryck här, där och två gånger på den röda blurpen och ställ sedan in din vikt. Fan, den avslöjar jag ju inte för någon! Tänk om min PulseSonic laser-skickar min vikt till en satellit någonstans och så får alla veta vad jag väger. Hugaligen. Men så var det såklart inte. Klockan fungerade jättebra, och pulsbältet också. Jag kom upp i en puls på 160-någonting på de 45 minuter spinning jag körde vilket är bra. Men inte jättebra. Men första-gången bra i alla fall.

Enda problemet är att jag kände mig sjukt osocial eftersom jag hela tiden checkade av pulsen. Så efter passet kände jag mig tvungen att förklara för spinningfröken exakt vad jag pysslat med under passet (tvångstankar nej vaddå?). Hon var som tur inte arg utan strödde några uppmuntrande ord över mig av vikten av att ha en pulsklocka (hon hade två). Slutet gott allting gott. Nu ska jag köra spinning järnet och få en sån där Cindy-Crawford-buns-of-steel booty lagom till sommaren.

Utstirrad

Min kollega (den kvinnliga) börjar göra mig riktigt illa till mods.
Idag har hon suttit och stirrat på mig och suckat hela förmiddagen. Hon liksom bara väntar på att jag ska titta på henne så hon kan börja prata om sig själv. Jag har sett henne i ögonvrån. Läbbigt.

Bullsug

Här sitter jag och är sugen på bullängder. Mmmmmm. Med kanel. Mmmmmmm. Och kladd. Mmmmmm.

Jag tror bullsuget är en direkt effekt av lördagens intag av alkohol. När man blir äldre (och förhoppningsvis klokare) så blir man också bakis längre. Även om gårdagen spenderades i soffan (i sällskap med fyra hyrfilmer, en pizza och en liter Daimglass) så gör sig drinkarna, vinet, skumpan och de tre (3!) shotsen fortfarande påminda genom det där lilla ihärdiga illamåendet och tröttheten. Och bullsuget.
Jag kanske ska smyga iväg på lunchen och handla en liten kanelbulle. Eller muffin. Eller bara en onödigt stor kaka med chokladbitar i? En sån som är större än en LP-skiva. Och sen ska jag sitta och smygäta den vid skrivbordet. *knaper knaper smul smul*

Uuunnnngghhh...

Så vet man att man var liiiiiite för full igår:

1. Man vaknar, och tungan har fastnat i gommen
2. Man lovar att aldrig mer dricka sprit - femtio gånger
3. Tandborsten ligger på spisen (hur faaaan?)
4. Filmer som "I now pronounce you Chuck and Larry" känns helt rätt att se
5. Man vågar inte sätta igång datorn eftersom det kan finnas bilder postade på Fejsbok från igår
6. Dagens jobbigaste uppgift är att äta en liter Daimglass

Träna träna träna

Sådärja. Då gick man upp tidigt en lördag för att masa sig iväg till gymmet. Det blir tredje besöket denna vecka, vilket är rätt bra med tanke på att jag för en vecka sen sippade drinkar vid poolen. Typ.

Bodypumpen i onsdags gick svinbra, men Booty-passet igår tog knäcken på mig (Booty=rumpa och lår samt kondition) och jag mådde nästan lite illa efter. Idag blir det Afrodans och Core med världens bästa Marathonmia och sen ska vi luncha.

Funtar lite löst på att ta upp spinningen igen. Jag spinnade typ två gånger i veckan hela vintern och kan inte för mitt liv komma på varför jag slutade. Eller, nä. Jo. Jag vet att jag var sur för att jag inte hittade nya spinningbyxor. Men det kan väl inte vara anledningen? Eller? Herregud! Hur ytlig är jag egentligen?
Jag måste kolla upp det här. Alltså, inte hur ytlig jag är utan om det finns bra spinningpass att tillgå. Och kanske ett par nya byxor också... Heh.

Fredagsbio

Var just och såg Be Kind Rewind på bio. Bio är fanimej en underskattad underhållningsform. Eller i alla fall något som jag gör alldeles för sällan. Hädanefter ska jag gå på bio oftare.

Filmen var i alla fall väldigt bra. Och sådär söt liksom. Bra filmval.

Ville egentligen se Funny Games, men insåg att den nog inte skulle gå hem i sällskapet så jag tankar den istället. Även om det är olagligt.

Relationsdrama

Inatt drömde jag att min svägerska gjorde slut med sin kille varpå han blev ihop med Sus med Magen (hon har mycket mage nu). Sus pojkvän blev då ihop med Svägerskan och alla tyckte att det var fullt normalt. Utom jag. Jag minns att jag skrek rakt ut i frustration: så här gör man väl ändå inte!

Jag kan vara så gammalmodig ibland. Snart skaffar jag väl mig spislock och börjar tvätta med tvättbräda. Men jag tyckte verkligen att de gjorde fel. Som tur var vaknade jag och ordningen var återställd. Ska bara ringa dem och kolla…

Köttstrump och Straffbob?

Nä. Det känns inte rätt. Mina två fina kuddar som jag köpte med mig hem på resan och som nu stolt pryder soffan har inga namn. Än. Vad ska de heta?

Alla som vill åka tillbaka till Thailand räcker upp en hand

Okej. Jag ältar. Men jag vill tillbaka nu. Varför är jag här när jag kan vara där. Som tur är så bjuder Stockholm på fantastiskt vårväder och folköl-i-parken-tarmen suger till och jag glömmer för en stund stranden på Koh Samui och de 33 graderna i luften. Sen kommer jag på hur mysigt det var igen och det hugger till av saknad i magen.

Men nu är det lunk igen och jag var först på jobbet imorse. Iklädd solbränna (som bara min chef slog - hon har typ inbyggt solarie i sin kropp) och hawaiiskjorta (för att verkligen visa kollegorna vem som haft semester) klev jag in redo att jobba rumpan av mig för att komma ikapp. Som tur är så har jag inte känt av panikstessen av att ligga hopplöst efter än, men fråga mig gärna i eftermiddag. Heh.

Nu ska jag och hawaiiskortan ta ett ärevarv runt kontoret och dricka lite svenskt kaffe. Herrå!

Honey, I'm home!

Jaha. Så var den semestern slut. Det gick lite väl fort tycker jag. Och är inte Sverige lite kallt? Fast å andra sidan - kliver man av planet på Arlanda i flippisar och fiskarbyxor en tidig söndag morgon i april så får man faktiskt skylla sig själv.

Återkommer med fantastiska reseberättelser, bilder och avslöjande hemligheter senare. Kanske.
Här är i alla fall en underbar bild på en av våra efterrätter köpt från Mr Donut.

Packad och klar!

Så här ser det tydligen ut där vi ska bo...

Sådär. Väskan är packad. Jag är... bara trött. Men glad.
Nu är det semesterläge som gäller.
Imorgon går flyget till Bangkok. Ett par dagar där och sen flyg till Koh Samui för två veckor med sol och bad och absolut inga måsten. Alls. Inga chefer, inga jobbiga kollegor och ingen svensk snålblåst. Och vem vet? Jag kanske till och med kommer att bli solbränd. Oftast bli jag bara kräftröd med flagor på diverse ställen. Men den här gången... kanske?

Hur som helst.
So long suckers!

Luring

Idag på lunchen deklarerade jag att det värsta jag visste var att frysa en matlåda, sen tina upp den och äta den. Ty då försvinner 40% av smaken. Mina kollegor bara nickade instämmande.

Det är så kul att de tror att jag bryr mig om sånt.

Übersajt

Här sitter jag på jobbet och försöker göra klart så mycket som möjligt inför semestern. Hela dagen har varit som en yra av stress, stress, stress. Men nu ska jag äntligen få gå hem.
Hurra hurra hurra!

Ska bara stanna till på Hotel Clarion på väg hem och gratta Bargain Bitch som har födelsedagskalas där. Och lämna present och göra henne glad. Då blir hon den tredje idag som jag gör glad. Eftersom jag bara lämnat mitt skrivbord för en kort lunch är det svårt att glädja fler. Men hey! Tre. Det är fler än två. Och jag har inte gjort någon ledsen idag heller. Inte för att jag brukar.
All in all - den här dagen är rätt lyckad ändå!

Smolket i bägaren

Tre dagar kvar nu. Sen är det soliga Thailand för hela slanten.
Lägenheten är städad. Väskan är provpackad. Bilen tvättad. Ett par nya pocketböcker inköpta. Pengar växlade. Och så helt plötsligt så ringer Pappan. Han ringer bara för att säga att han är deprimerad och att jag borde veta om det.
Det är såååå orättvist.

Här går man omkring på små moln och någon bara måste regna ner en. Och dessutom ens egen pappa. Okej att han är sjukskriven sen Dackefejden. Okej att han är deprimerad. På riktigt. På papper dessutom. Men måste han ringa mig tre dagar innan drömsemestern för att berätta exakt hur dåligt han mår?

Den nästan-packade resväskan (rosa såklart) verkar så otymplig och full med strunt nu. Jag tappade helt enkelt lusten. Bara sådär. Tänk så lite det behövs. Tänk så lätt det är att sprida sin sinnestämning. Det ska jag komma ihåg. Imorgon ska jag göra fem personer glada. Genom att vara glad. Dock inte min pappa. Så det så.