Därför älskar jag Tradera

Beskrivningen lyder:

Till minne av Michael Jackson har jag designat en my little pony.
Hela ponnyn är målad i vit akrylfärg med svarta ögonbryn och bruna ögon. Man och svans är i svart nylonhår och kläderna är sydda i tyg (vit tröja och svarta byxor).
Insperation fick jag från Michael Jackson "Black or white" videon.
Ponnyn kommer utan symbol för att personen i fråga ska kunna sätta sin egna prägel på ponnyn (om man så vill).
Man kan skriva dit hans namn eller en låttext eller måla dit en bild på honom?

Utropspriset är 99 spänn. Bara!

Buda på den här...

Bojkott

Här sitter jag nu med en sprojlans sprillans ny iPhone. Men vägen hit var inte enkel. Man kan lätt säga att jag sällan varit så arg, frustrerad och tillintetgjord som jag varit denna vecka. Och allt för en jävla telefon.

Short story:

Min mobil dör. Jag lånar Mannens som inte har någon teckning och därför på inte sätt kan titulera sig mobiltelefon (att den bara funkar på balkongen är inte speciellt mobilt, no?). Jag går till The Phone House som "arbetar mot att förbättra våra kunders mobila liv" (citat från deras sajt).

Nu visar det ju sig att så inte är fallet.

The Phone House är en bunt fula, mansgrisiga bajskorvar som alla borde ställas upp mot en vägg och örfilas ordentligt. Inte bara för att de inte kunde förbättra mitt mobila liv, utan för att de faktiskt inte ville hjälpa mig. Alls. Inte vid första besöket. Inte vid andra. Inte heller när jag ringde. De gjorde faktiskt mitt mobila liv sämre eftersom jag varken fick hjälp eller den iPhone som jag ville köpa. Jag stod där och ville lägga mina pengar på dem och de bara behandlar mig som skit. Båda gångerna. Och jag tog det!

Egentligen är jag nog allra mest upprörd på mig själv som bara svalde deras skitsnack och inte sa ifrån. För inte får man väl behandla sina kunder hur som helst? Har inte kunden alltid rätt? Hade jag velat bli tillplattad hade jag spelat sällskapspel med en Mensamedlem. Men att en (två var de faktiskt) jävla telefonförsäljare ska få förstöra min dag, det tar jag bara inte.

Så, härmed bojkottar jag The Phone House.

Dessutom tänker jag mejla chefen på just den här butiken och klaga.

Är ni med mig?

(Mobilen köptes till slut utan krusiduller på OnOff.)

Det känns som att det inte hinns med något alls just nu...

...men när jag tömmer kameran efter veckan som gått så hittar jag det här:

Måndag. 17 000-stegs promenad genom stan. Picknick och brännboll i Rålis med Företaget. Det är chefen som krumbuktar sig så fint. Promenad hem. Eller, en bit i alla fall.

Tisdag. Träff med Maja och Molly i Aspuddsparken på dagen. Klappa djur och bada plaskdamm. Klipptid på kvällen. Håret är obemärkligt kortare men mycket fluffigare.

Onsdag. Brudklänningsprovning #2 med Sturebymamma. Rufus och hans polare Ebbe sitter och väntar. Inköp av tyg och pyssel.

Följt av picknick och parkteaterns uppsättning i sällskap av Sus, Babylina och Svägerskan.

Torsdag. Lunch i parken och plask i dammen med bästisen Lennon. Massor med sol och en fika hemma hos Anna och Alfred, komplett med saft och gunga.

Och ändå känns det som att jag inte hunnit med något denna vecka...

Finn. Fiffi. Tant Klara. Lamholt. Ferom.

Jag fick sån jäkla Finn och Fiffi-abstinens i veckan att jag var tvungen att gå till närmaste seriotek och köpa mig ett beggat album. Sen läste jag det från pärm till pärm och kände mig så himla glad och nöjd!

När jag var liten läste och samlade jag på Finn och Fiffi. Jag brukade köpa ett begagnat album lite då och då på second hand-butiken som låg vägg i vägg med zoo-affären (klappa marsvin, köpa album, hem och mysa). Men nu är de spårlöst försvunna. Hela högen. Sjukt irriterande.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Vi hängde lite i stan igår, Rufus och jag. Vi och en halv miljon människor (!) till.

Det blev rätt trångt, men jag hade lämnat vagnen hemma och stoppat in lillkillen i BabyBjörnen så det var inga problem att ta sig fram.

Vi träffade Bästis och hennes storasyster Anna, såg kortegen, vinkade lite, träffade Mamman och Lillasyster, käkade lite, vinkade lite till och åkte sen hem.
Själva prinsesskalaset blev det inget av med. Bakomliggande faktorer som bland annat mobilstrul satte P för allt sånt. Istället blev det en stillsam kväll då vi åt upp prinsesstårtan, drack lite bubbel och tittade på hela konkarongen på TV. (Yey för inspelningsbar digitalbox!).

Inte helt illa. Men jag är lite besviken på att det inte blev någon fest.

Jag funderar faktiskt på att ha temafest snart, eller kanske bli bjuden på en där temat är kungligheter eller något liknande. För jag passar verkligen i tiara.

Då öppnar vi frågelådan...

fjortiz frågar...

hur gör du för att vara så typ seherra snygg hela tiden?

Kära fjortiz. Jag sover minst nio timmar varje natt, dricker flera liter vatten och tvättar alltid bort sminket varje kväll. Sen använder jag bara dyra krämer och en bra foundation.

As if!

Jenny frågar...

Vad ska du ha på dig på prinsessfesten? Ska du kolla på Party Animals nu? Kan inte vi bli kompisar på facebook?

Åh Jenny, Jenny, Jenny! Så många frågor. Så lite tid.

Men okej. Nu ska jag svara på dem alla:

1. På prinsessfesten ska jag ha klänning. Jag tänker mig min grå, väldigt sobra och rojalistiska klänning och massor med pärlhalsband. För det är väl så hovet går klätt? Men det är på kvällen. På dagen när vi åker in och vinkar tänker jag ha jeans. Jag tror inte Kronprinsessan kommer att ta illa upp.

2. Jappsedusingen.

3. Självklart. (Inte bara för att den som har flest kompisar på Facebook när den dör vinner.)

SkåneAnna frågar...

Alfred undrar varför han och Rufus aldrig hänger!?? Han vill det, säger han.

Vilket sammanträffande! Rufus frågade just mig imorse om vi inte kunde rulla över till er någon dag. Gärna snart!

mAria frågar...

Kom lillasyster någonsin ut ur jeansen hon var fasstsydd i? Eller fanns hål för kateter?

Ja du mAria. Sist jag såg syrran hade hon andra byxor på sig, så jag antar att hon kom ur dem. Hur förtäljer dock inte historien.

Lilla Duktig #1 fan frågar...

Vem var du innan blogg-kändisskapet, hur såg ditt liv ut?

Jag har ju alltid haft en färgstark personlighet och ingen var väl direkt överraskad över mitt karriärval. Hade jag inte blivit bloggkändis hade jag blivit rockstjärna, hjärtspecialist eller sängprovare på MIO.

Jag älskar Lilla Duktig 4-ever frågar...

Hur mycket vägde du i högstadiet/gymnasiet?

Hej. Det känns som en mycket personlig fråga. Har du kanske själv problem med vikten?

Inte-snott-från-Peyres-blogg frågar...

Hejsan :) Jag undrar hur du hanterat folks skitsnack om dig & vad du tycker om det. Jag har själv väldigt svårt för folk som pratar om mig, tänkte om du har några tips.

Oj. Jag visste inte ens att folk pratade skit om mig nu när vi inte tvättar i någon tvättstuga. Så det kan gå. Mitt tips är att ta bort luddet ur torktumlaren och lämna tvättstugan i det skick som du fann den. Eller vänta... Vilken slags skitsnack pratar vi om nu?

Mini-me frågar...

5 måste plagg i sommar? :)

Fotriktiga gymnastikskor, mönstrad tunika/tröja (som inte dregel och kräks syns på), amnings-BH, regnjacka och strechiga byxor.

Jaha. Då stänger vi frågelådan för denna gång.

Jag känner att jag måste värna lite om mitt privatliv nu.

En veckas kejk-brejk kvar!

Otroligt men sant!

Då har vi hållt oss skitlänge (med ett par, tre, fler, hundra snedsteg...) från att äta en massa onyttigt. Så jag köpte den här söta bodyn på Lindex för att fira lite.

Den kan vara den absolut sötaste bodyn i hela världen.

Och nu kurrar det i min mage.

Kärlek. Bara kärlek.

Idag firade jag och Mannen tio år som par.

Barnvakt och trerätters. Oavbruten konversation och två händer att hålla besticken med.

Svårt att toppa.

Nu får vi istället blicka mot morgondagen då jag öppnar upp frågelådan. Natacha skulle vara besviken, men jag är väldigt nöjd med de frågor jag fått och kommer att besvara dem från hjärtat.

Det är inte försent att ställa din fråga än!

Nytt rekord!

Idag har jag (förutom promenerat) hunnit med att äta bibimbab på uteservering i stan, köpt en bröllopsklänning, träffat lillasyster, kört bil jättefort, fikat hemma hos Pappan, handlat strumpor till Rufus, kollat på kläder, druckit kaffe och städat hemma.

Inte undra på att jag är så trött att ögonen kliar.

Och nej, jag ska inte gifta om mig. Det är min goda vän Sturebymamma som ska stå brud i augusti. Och nej, jag körde inte för fort med flit. Det bara blev så... Nya bilen är så fruktansvärt skön att köra. Som att släpa ut hörnsoffan och puttra iväg.

Brrrum, brrrum.

Frågestund!

Tänkte att ni ska få fråga mig saker i det här inlägget, så kommer jag att svara på många frågor i nästa inlägg.
Jag kommer inte att svara på grova frågor så det är onödigt att lägga ner tid på det.

Så skriver Natacha Peyre i sin blogg titt som tätt.

Och kan hon så kan jag.

Alltså, ställ era frågor i kommentarsboxen så svarar jag på dem. Fast på fredag.

Skriver ni inga frågor så kommer jag att hitta på egna.

Bebis på Berns

Jag inser att jag har blivit superkass på att uppdatera bloggen och att jag gör alldeles för mycket saker. Tanken är ju att ni ska få ta del av allt jag gör och förtjusas, förfasas och för...närmas?

När jag nu tömmer kameran (som jag numera tagit för vana att ha med mig överallt) så inser jag att det hänt en del sen sist. Så jag börjar helt enkelt med att låtsas att det är onsdag förra veckan. För då hade vi det riktigt, riktigt trevligt.

Igår var hela familjen på Berns där min underbara lillasyster hade slutvisning. Hon pluggar på Tillskärarakademin och avslutar termin två med en modevisning som vi såklart ville se.

Dunka-dunk, flashande ljus, massor med fantastiska kreationer och så en liten sovande bebis med Peltorlurar i sin vagn. Min teori om den sistnämnda är att vibrationerna i basen verkade sövande, typ som när man åker bil.

Jennifer hade tre modeller på catwalken, inklusive sig själv (bilden). Vad ingen visste var att hennes egendesignade jeans spruckit lite och hon hade varit tvungen att sy in sig själv i dem för kvällens båda visningar (vi var på den tidiga). Vilken resulterade i att hon inte kunde gå på toa. Vilket såklart resulterade i att jag var tvungen att säga saker som är du inte kisssssssssnödig? (med mycket sssss) Ta stora klunkar ur min läsk samt hälla vatten från glas till glas framför henne (okej, det var MarathonMia som gjorde det) tills hon vred sig av rysningar.

Knäppt det där.

Här går jag på Berns och ser min syrras visning och allt jag tar med mig hem är att hon inte kunde gå på toa. Hade det här inte varit ganska rättvist om jag kissade på mig den natten?

10

Igår hittade jag ett grått hårstrå. Inte i min egen kalufs utan i Mannens. Tänk så härligt! Inte bara det att han kommer bli skitsnygg(are) med de grå tinningarnas charm (som Henrik Schyffert eller vår husdoktor Olof) utan att vi faktiskt håller på att bli gamla/vuxna/äldre/åldras ihop! Precis som i sagoböckerna!

Och nästa vecka firar vi tio år.

Tio!

För ganska precis tio år sedan pluggade vi, lyssnade på Eminem, åt pasta varje dag, geggade i leran på Roskildefestivalen med en tetra vin i ena handen och en cigarett i andra.

Idag har vi heltidsjobb, kombi, barn, bambalista och dricker dyrt vin på helgerna. Bland annat alltså... Men jag vet inte. Jag är nog lika lycklig då som nu. Antagligen lyckligare och liksom mer...tillfreds med livet. Ja. Definitivt.

Hurra!

Obs! Obs! Obs!

Glöm inte! Fest hemma hos mig den 19:e juni!

Efter obligatorisk vinkning till kortegen i stan bjuckar jag på bubbel hemma hos mig. Och prinsesstårta. Jag funderade ett tag på att bjuda på drottningkräm istället, men det har liksom inte samma schwung!

Någon som kan komma på andra passande tilltugg?

Kanske bortkastat med barnvakt?

Igår hade vi vår första riktiga barnvakt.

Tillsammans med Svägerskan och Pojkmannen Pelle skulle jag och Mannen på teater. Farmor hade ryckt in som vagndragare under de två timmar och fyrtio minuter som pjäsen skulle pågå.

Stort.

Tyvärr var hela första akten outsägligt tråkig och långdragen och jag fann mig fundera på allt annat än dialogen (vilka dagar skulle nu Mannen vara borta nästa vecka? har vi kaffe hemma? är det på tisdagar som Cougar Town går? eller vänta, har det slutat för säsongen?). Dessutom började jag betvivla min förmåga att göra sociala saker. Sen Rufus ankomst har jag haft svårt att fokusera på något längre än en kvart åt gången och kan inte hålla ett samtal igång (och intressant) mycket längre. OM det inte handlar om bajs eller sovrutiner såklart. Kanske teater var liiite för mycket att mjukstarta med? Jag kanske borde gå på bio istället, eller gå ut och ta en drink. Så länge konversationen hålls på ett väldigt ytligt plan så ska jag nog ha en chans att hänga med. Och le. Man måste le också. Sådana där saker var jag jätte bra på förut, men nu när någon pratar kan jag helt zoona ut och börja fundera på helt andra saker (växtnäring, bra eller dåligt? undrar var vi står i dagiskön? kan man servera pannkakor på en tisdag?) och glömmer bort att le. Så sitter jag där med ett frånvarande uttryck i ansiktet och alla tycker att jag är knäpp.

Kanske är det här med barnvakt helt bortkastat på mig. Eller så kanske jag bara måste öva mer?

Sov tur var var andra akten kick-ass och jag grät nästan en liten tår under slutsången. Men det är väl för att jag är så känslig... Rufus klarade nästan hela första akten. Sen fick Mannen rycka ut.

19 000 steg, 19 000 kvinnor

Fler grejer att lägga till på Rufus första-gångs-upplevelse-lista.

T.ex:

- Vårruset (en halvmil powerwalk i bärsele)

- En jättestor folksamling (19 000 kvinnor och en pojk-Rufus)

- Peter Siepen

- En egen medalj (som jag misstänker att man kan öppna ölflaskor med)

- En tvättäkta alkis (en sån man nästan bara ser i amerikanska filmer)

Trots, kläng och bära

Rufus går igenom någon slags klängfas.

Från att ha sovit i sin egen säng i långa stunder (4-7 timmar) så vägrar han nu sova någon annanstans än i min armhåla, och då bara ett par timmar i stöten. Han gallskriker också om jag lämnar rummet och kinkar med maten. Dessutom har han skippat det här med att sova på dagarna och tar bara korta powernaps då och då samt går och lägger sig mycket senare än vanligt.

Jättespännande. Jag får ingenting gjort. Någonsin.

Just nu får jag se det som en ynnest om jag hinner duscha och äta frukost.

Som sagt. Jättespännande.

Hurra!

Sovmorgon, frulle på sängen, söndagsåkande med nya bilen (som inte var en Mors dag-present utan en gemensam investering), sen lunch på O´Learys, två pass på SATS och så sura Dragster på det.

En mycket bra första Mors dag.

Det är stort!

Imorgon firar jag min första mors dag.

Förväntningarna är enorma...

meh Meh MEH!

Lost.

Nu är det slut. Vad hände egentligen?

22 189

...stannade min stegräknare på i veckan.

Det är nästan 1,5 mil.

Det är också anledningen till att det inte har blivit så mycket bloggande denna vecka.

Idag har jag bränt mig på höger underarm

Av solen alltså.

Det skulle aldrig hända Natacha Peyre.

Inte som Peyre. Alls.

Efter min resa till Åland har jag funderat lite och kommit fram till att jag nog inte har så mycket gemensamt med Natacha Peyre. Varför?

• När jag kom hem från Åland packade jag upp allt direkt och slängde i en tvätt när jag ändå var i farten. Natacha skulle säkerligen väntat minst en dag och prioriterat andra saker såsom hårinpackning, ögonbrynstrimning, bättrat på nagellacket och blogga. Dessutom skulle Natachas bagage vara av märket Louis Vuitton. Inte som min no-name nylonbag med blommor på från Thailand.
• Natacha skulle ha kommit hem med en massa shoppingkassar från sin resa. Hon hade säkert hittat små mysiga botiquer på helt omöjliga ställen där hon köpt inhemska vackra sjalar och kristallfigurer. Själv kom jag hem med en chokladkaka och en halv påse kolor som jag köpte i taxfreen på väg dit och som jag ändå inte får äta nu. Kejk-brek ni vet.
• Natacha hade sett till att packa minst ett Juicy-set (gärna rosa). Jag packade ner ett underställ (blått).
• Natacha hade inte sett resan som en anledning att moffla i sig taxfreegodis till frukost, lunch och middag. Det gjorde jag. Kejk-brejket gäller nämligen inte utomlands.
• Natacha hade inte packat två par skor där det ena var gummistövlar och det andra ett par sneakers i goretex. Natacha hade packat ett par för varje tillfälle. Inklusive 9-centimeters stiletter. Bara utifall.
• Natacha hade vågat vägra utedass. Jag var liksom tvungen att gå...

Jag vet inte. Det känns inte som att det bara är ett elände att vara mig. Förutom utedasshistorien då. Blä.

Nej. Usch. Fy.

Vad tråkigt det blev hörrni! Det förra inlägget var ju ungefär lika intressant som... som... ishockey? Klickade mig just in på Natacha Peyres blogg och insåg att jag måste nog bli mer som henne.

Så, från och med nu ska jag blogga Natacha-style.

Minus särskrivningarna och plut-fotona.

När jag kommer hem alltså.

Åka bort

Idag är det en mycket bra dag.

Jag fick lite extra mammapengar eftersom jag fått högre lön.

Mitt bokpaket kom äntligen från Bokus.

Jag har gått en monsterpromenad med Sturebymamma.
Mamman bjöd på hemgjord pizza till middag.

Sitter just nu uppkrupen i soffan med en liten öl och försöker bestämma vilka böcker som ska få följa med till vår lilla tripp till Åland. Det får bli tre av böckerna, vilket på något sätt förutsätter att jag hoppas på lite egentid och en massa energiska och entusiastiska barnvakter. Snälla?!

Från Åland rapporteras det att vädret är finfint. Dock fortfarande frysgrader på natten. 221 lamm med sina mammor står och väntar i fårhuset och vi ska tydligen röja någon slags åker... Farbror Anders sätter oss alltid i arbete när vi kommer dit, vilket absolut inte gör något. Snarare är det rätt kul att jobba utomhus för omväxlings skull.

Eftersom vi inte tar med datorn så dröjer det några dagar innan vi hörs igen.

Trevlig kristi flygare!

Darth Rufus

Mannen kom hem med den här underbara Darth Vader-dressen till Rufus, komplett med mantel och allt. Själv fick jag en supersnygg t-shirt med tryck.

Yay!

Boss fight

Hela den gångna natten har jag drömt en och samma dröm; en om utomjordingar / monster som ska ta över världen och jag är med i den hemliga motståndsrörelsen. Rufus har väckt mig två gånger, men genast när jag matat klart och lagt huvudet på kudden så har drömmen tagit vid där den senast slutade. Det enda som har varierat är hur monsterna sett ut.

De har varit vandrande skelett, sniglar (maskerade som människor där man fick kasta salt på varandras näsor för att se vilka som var monster) och slemmiga högar som släpat sig fram. (Så här i efterhand tror jag att jag undermedvetet tittat lite för noga på Mannens Warhammer-tidningar som ligger framme i lägenheten.) Jag har slagits, skjutit, gömt mig, hoppat igenom magiska speglar, suttit i lastutrymmen på flygplan och briefats en halv miljon gånger. Men själva boss fighten har uteblivit. Och det är så sjukt frustrerande! Vem vann? Tog utomjordingarna över? Eller fann vi det där vapnet som tog kål på dem för alltid? Fan.

Just det. I drömmen sprängdes min telefon. Betyder det att jag undermedvetet hatar min mobil och behöver en ny telefon?

Seg, omständig och velig.

Men. Det. Tar. Sån. Jävla. Tid.

Fan. Jag klarar inte av människor som är ooooomstäääääändiiiiiiiga.

Vet inte om det ligger i min personlighet. Är jag onaturligt stressad? Otålig? Eller är jag så sjukt snabb och effektiv att ingen kan mäta sig med mig? Eller är det bara så att en del är seeeeeeeeegaaaaaa?

Ska man ut och gå så är det väl bara att gå ut? Hur lång tid kan det ta egentligen? HUH? På med jackan och skorna och så rullar vi. Men neeeheeejdå. Jag hinner både gå på toa, vattna blommorna och skriva ett brev till mormor innan sällskapet har valt jacka, klätt sig och är redo.

Fan va jag stör mig på sånt.

Om jag läste en kontaktannons där en person beskrev sig som seg, omständig och velig skulle jag INTE svara på den. Inte för att jag läser kontaktannonser. Jag är gift. Och dessutom har jag småbarn och har inte tid att läsa tidningen.

Pyssel med tyg

Här kommer några bilder på mina tygprojekt som jag pysslat med hemma:

Insynsskydd i prickigt vattenavstötande tyg.

Gröna äpplegardiner till köket.

Molnmönstrat gardintyg till Rufus rum. Matchar den fina molnlampan från IKEA.

Ut i världen!

Nästa vecka åker vi på första semestern med Rufus.

Torsdag till söndag kör vi vår årliga ålandstripp och redan nu har jag börjat planera packningen. Åh jäklar vad mycket prylar det blir!

Man kan ju tänka sig att fyra dagar (varav två är resdagar) inte genererar så mycket packning, men oj oj oj så fel man kan ha då. Förutom sängkläder, handdukar, varma och oömma kläder samt lite nöjen (böcker, Nintendo DS) så tillkommer ju mat, vin och taxfreegodis. Och som grädden på moset så har vi då lillkillen med vagn, resesäng, BabyBjörn, blöjor, mat och kläder i massor.

Hjälp.

Det som lugnar mig är att vi kommer att packa ungefär lika mycket inför tvåmånadersresan till Thailand. Med barn är det inte längd på resan som avgör mängden packning. Tror jag i alla fall.

Eller?

Flitigt läsa gör dig klok. Därför spendera sjukt mycket pengar på Bokus!

Jag har just gjort en monsterstor beställning på bokus.com.
Chic-littarmen började tingla nu i veckan och efter att ha lagt typ 25 rosa böcker i varukorgen (och lika många "vanliga" böcker) så valde jag till slut ut dessa:

- 1 st Shades Of Grey (9780340963043) à 135.00 kr
- 1 st Dyngkåt och hur helig som helst (9789170017568) à 39.00 kr
- 1 st West End Girls (9780751543322) à 90.00 kr
- 1 st Girl Friday (9780141047775) à 84.00 kr
- 1 st Prom Nights From Hell (9780007319893) à 90.00 kr
- 1 st I den innersta kretsen (9789170017421) à 42.00 kr
- 1 st Stjärnor utan svindel (9789176433256) à 37.00 kr
- 1 st Ängelns lek (9789174290998) à 49.00 kr
- 1 st Kyssa sammet (9789127109636) à 36.00 kr
- 1 st Second Chance (9780141021737) à 84.00 kr
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
TOTALT SEK: 686.00

Visst, det är mycket pengar. Men jag älskar ju att läsa!
Dessutom lovar att berätta om någon av böckerna är exceptionellt bra. Så ni kan låna den av mig menar jag.

Om burkarnas uppkomst

Hemma hos mig skämtar vi ofta om att om burkar var en valuta så vore vi jätterika. För hela vår kyl är verkligen helt full med burkar av alla dess slag, fyllda med... ja, gud vet vad! Ingen orkar riktigt inventera de där burkarna som verkar öka i mängd varje månad. Nu påstår jag inte att burkar med lingonsylt faktiskt kan föröka sig. Däremot är det väldans fiffigt att köpa en ny burk lingonsylt på ICA när det är handlingsdags eftersom man inte orkar rota i kylen efter den gamla. Låt oss kalla det en ond cirkel. En oooooond cirkel.

Men nu blåser förändringens vindar. Vi har kommit till ett vägskäl där vi tvingas börja göra oss av med burkar eller sakta låta dem ta över hela vår lägenhet. Som jag ser det finns det två sätt:

1) En in en ut. Precis som när MarathonMia fortfarande var en gift och ärbar kvinna så gällde detta för hennes skoinköp. Alltså; ingen ny pesto innan syltlöken är uppäten.

2) Veckans burk. Varje vecka tar vi fram en obskyr burk från nedersta hyllan och faktiskt använder den i matlagningen. Potentiellt roligt och spännande. Men rätt bajsnödigt och det tar rätt lång tid att bli av med rubb och stubb.

Men som sagt; det kan ju hända att burkar är valuta någonstans i världen. Och då är det ju bara för oss att flytta dit...

Succé!

Kalaset blev en succé!

Alla var glada, smörgåstårtorna gudomliga och Rufus bröt bara ihop ett fåtal gånger. Men så är det inte alltid lätt att vara så liten och stå i centrum.

Och presenterna sen! Vilka härliga presenter! Rufus fick kläder, leksaker, saker till sitt rum och ett eget barnbarnskonto av farmor och farfar. Bland annat!

På söndagen småstädade vi efter kalaset. Tog en promenad. Åt en glass i solen (vi struntade i vårt kejk-brejk en stund). Tog en fästingspruta (!) då fästingbussen stod parkerad nedanför vårt hus. Åt lite smörgåstårta. Sov middag med Rufus. Käkade lite middag och tittade på Avatar.

Det här nya lugna livet kan jag vänja mig vid.

No more!

Idag ska vi ha namngivningsfest för Rufus.

Inget avancerat, bara den närmsta släkten och ett fåtal människor som står oss nära. Ingen ceremoni, gudföräldrar eller bajsnödiga tal. Bara vi, lite skumpa och en shitload med smörgåstårta.

Inför kalaset har vi jobbat stenhårt med att fixa i lägenheten. Det har sytts gardiner, satts upp tavlor, möblerats, planterats, röjts och fixats. Och jag känner nu att jag är helt slut. Varje dag har det varit något nytt. Något som ska göras och jag har liksom inte hunnit slappna av. Men nu är det slut med det. Från och med imorgon så går jag in i en period där jag inte ska göra någonting alls...

Det kan vara så att jag tar mig vatten över huvudet, men jag ska verkligen försöka. Till exempel ska jag inte plantera och sy insynsskydd till balkongen - jag ska sitta och sola på den med en kaffe i handen. Och när Rufus sover förmiddag ska jag inte springa omkring som en skållad katt och försöka ställa i ordning hans rum, nej då ska jag göra avslappnande och roliga saker. Kanske baka eller sy. Eller bara kolla på TV för en gångs skull. Eller läsa?

Förra veckan pratade jag med Lennons Mamma (ja, jag vet! vilket härligt namn! Lennon och Rufus har faktiskt redan bildat band. Rufus ska spela synth, för synth kan man spela med hörlurar på så mamma inte blir tokig. Lennon däremot ska spela trummor. Men så bor de ju i hus...) och hon förklarade att hon inte gör en massa saker varje dag. Så jag tänker att jag gör samma sak. Kokongar lite. Passar på att njuta av de soliga dagarna med min underbara son. Kanske tar en sväng till öppna förskolans sångstund, eller sätter mig på en parkbänk och dricker kaffe.

Möjligheterna är oändliga.

Det är dags för fredagsmyyyyyys

Fem väl spenderade minuter

Idag spenderade jag fem minuter framför tvättmaskinen med Rufus i knät. Han beskådade fascinerat ömsom kläderna som snurrade runt, runt, runt och ömsom mig som att han ville säga - Ser du? Fantastiskt! Det både låter och syns!

Ibland blir jag alldeles varm i kroppen.

Extremt kreativ eller uttråkad?

Min pappa bakar bullar inför lördagens namngivningskalas. Medan jag är ute i solen och promenerar MMSar han mig statusuppdateringar. Ganska snart urartar det...

"Första plåten klar!"

"Men hallå, albinobullar!"

"Hehe - har du en bulle i ugnen? Hehe."

"Utsatt, naken, bar, ensam och exposed! Hur ska detta sluta?"

"Ingen fara - vi står bakom dig, alltid! You'll never walk alone..."

Dagens

Att vi ställde in förmiddagens aktiviteter och bara var hemma och mös i soffan. Och sen att vi gick och fikade hemma hos underbara Anna med de andra mammorna.

Vädret. Och att jag inte åt av Annas rabarberkaka med vaniljsås. Jävla kejk-brejk.

Dålig rutin

Igår var jag på bio för första gången på mycket länge.

Jag minns senast jag gick; det var Harry Potter och jag var tvungen att smyga ut och kissa tre gånger (till mitt försvar var jag jättegravid och filmen var verkligen jättelång).

Den här gången såg jag Alice i Underlandet i det här 3D som alla pratar om... Heh.

Filmen var verkligen helt underbar, miljöerna fantastiska och sällskapet oklanderligt. Dock gjorde jag den största tabben av dem alla: Jag tvättade händerna med tvål precis innan filmen började och jag stack ner min hand i popcornbyttan. Uuuuäääää. Dålig rutin av mig.

Lyxproblem?

Och ja, man får äta snacks när man har kejk-brejk.

I alla fall i vår familj.

6 månader

Tiden går väldigt snabbt när man har roligt:

För precis ett halvår sen förändrades våra liv. Grattis på 6-månadersdagen Rufus!

Deal(kejk-)breaker

Redan på lördagsmorgonen visste jag det.

Den här dagen skulle inte genomlevas utan lördagsgodis.

Mannen måste ha känt det han med. För plötsligt stod vi båda vid bankomaten i köpcentrat och tog ut varsin hundring. Nickade åt varandra i samförstånd "jo, smakar det så kostar det, och idag kostar det minsann". Blink blink. Nick nick.

Medan Mannen gick lös på hembakade mockarutor så köpte jag på rutin en burk Ben&Jerry's. Chocolate fudge brownie. Denna avnjöt jag framför senaste avsnittet av Lost (är det spännande eller är det spännande? hur i helsicke ska de knyta ihop säcken?).

Efter halva burken mådde jag illa. Men eftersom regeln är att man får böta per tillfälle så kändes det dumt att avbryta glassfesten nu... Andra halvan åt jag mest på ren vilja. Sen mådde jag mer illa.

Hur det går rent generellt med vårt kejk-brejk?

Två veckor in och 500 spänn i burken.

Bra, skulle jag vilja påstå.

Livsnjutaren

Jag vet inte vad den här herren tänkte när han gick och köpte sig en liter standardmjölk och började halsa ogenerat mitt på gatan.

Men jag gillart.

(Klicka på bilden för att förstora den.)

Stackars!?

Jag tänker på de stackars (rikemans?) föräldrarna i New York som försöker få in sina barn på de mest prestigefyllda förskolorna och skolorna. All press, alla pengar och de rätta kontakterna. Och stressen.

Själv ställde jag Rufus i den kommunala dagiskön igår och ansökte till tre privata förskolor och inatt drömde jag mardrömmar om det. På allvar.

Jag var på en förskola som vi ansökt till och föreståndaren (som spelades av Lorentz, en gammal kompis från Lärarhögskolan som jag inte träffat på tio år) berättar för mig att jag missat tärningskastningen om gruppindelningar och får inte skriva in Rufus. Jag blir arg, arg, arg och minns att jag skriker saker till honom. Saker som jag inte minns, men däremot så måste jag skrika uppåt för han är så lång, och i slutändan så står jag där och hulkar och är alldeles eländig.

Och allt det här bara för att jag ställde lillkillen i en sketen dagiskö.

Och livet har sin gilla gång...

Det flyter på nu.

Vi har köpt en ny bil, bokat en resa till Thailand, varit hos tandläkaren (inga hål!), Rufus äter en massa roliga saker, jag har shoppat loss på Tradera... och sålt en massa på dito ställe. Det är dags att välja dagis, storhandla, skaffa pass, läsa ut boken inför bokklubben och hinna njuta i solen samtidigt.

Det är fantastiskt kul, givande och superjobbigt bitvis. Men vi är friska och glada! Så glada att jag är på humör att skriva en 5-i-topp-lista dagen till ära:

5 saker som gör mig alldeles varm just nu:

1) Rufus. Min favvokille (under 30) som jag hänger med hela dagarna.

2) Mannen. Min favvokille (över 30) som jag får hänga med en liten stund på kvällarna. Vi behöver mer egentid tillsammans sweetie!

3) Solen (heh).

4) Hemmafixande, typ plantera, möblera och sy gardiner.

5) Den kommande långresan till Thailand.

Nu är det er tur.

Vad gör er alldeles varma just nu?

Sleepy baby

I enlighet med 23-veckorstrotsen (?) så vägrar Rufus att ligga i vagnen. Ibland när han är riktigt trött funkar det, men oftast så är det nej, blä och skrik. Eftersom det är rätt jobbigt och bära lillkillen på axeln när man är ute på promenad så tog jag idag med mig vår uråldriga Baby Björn. Eftersom bärselen antagligen är daterad tidigt 1700-tal så bär man bara med axlar och rygg, MEN Rufus gillart och jag aspirerar på att vara världens bästa mamma så...Det gick väldigt, väldigt bra. Gungningarna måste ha påmint lite om hur det var att ligga i magen, för lillkillen somnade som en stock vid två tillfällen (och vaknade bara när jag försökte lägga ner honom i vagnen).

Imorgon bär det iväg till SOBMHP (stor opersonlig barnbutik med hutlösa priser). Då ska jag prova selar som passar in i detta århundrade!

Andra gången gillt alltså

"Jag är så godissugen att jag skulle kunna äta en bajskorv just nu om den bara rullades i socker eller karamellströssel först."

När jag tittar tillbaka i bloggen så inser jag att i februari förra året hade jag och min jobbkollega ett kejk-brejk. D.v.s. samma sak som jag och Mannen är på väg att kasta oss in i nu. Men då bettade vi varsin städ-köksvecka och vi höll på i två veckor. Nu står det många hundralappar (och ära) på spel i 80 dagar. Citatet är från mig själv nio timmar innan det var okej att frossa i godis.

Jag tänker att om man kan resa jorden runt på 80 dagar så måste ju undertecknad kunna hålla sig från godis, kakor och annat tjafs? Hur svårt kan det vara egentligen om jag verkligen bestämmer mig?

Godis godis godis

Efter påsk (med start tisdag) startar jag och Mannen en liten tävling som kort och gott går ut på att det inte kommer att ätas något godis, bullar, glass etc. fram till midsommar. Den som failar får böta en hunka till grisen (sparbössan).

Det ska nämligen kännas att fuska.

MEN. än så länge har vi runt ett dygn kvar innan stoppet införs och jag fullkomligen trycker i mig godis. Förutom påskägg från Mamman och Syster fick jag ett jättefint från Mannen som han fyllt med sura Dragsters (mitt gravid-cravinggodis) och bara svarta vingummin. Själv fick han ett påskägg med Maltesers, fudge och Tic-tac's. Härligt att vi båda tänkt till!

Men finast påskägg fick ändå Rufus! Ett jättestort från Faster Lollo med en bilbody, sparkdräkt med djur och ett par turkosa byxor och ett lite mindre från sin pappa med två superfina bodys. Allt i storlek 74 så han har något att växa i.

GLAD PÅSK!

...så hur mycket är jag värd?

ICA tyckte tydligen att en skriftlig ursäkt och 75 spänn i presentcheckar vad var min magsjuka var värd.

Där ser man.

Komma ikapp

Nu ligger jag så där efter igen.

Ni vet, när man inte kan somna för att man ligger och tänker på allt som man borde göra. Eller ha gjort. Eller i alla fall borde planera inför.

Som resan till Åland i maj, eller den där högen med kläder som ska säljas på Tradera, ringa Trygg Hansa om vem som är försäkrad som vad i familjen, veckohandlingen, knytisbidrag till påskfirandet, presenten jag ska beställa från Amazon och... uff! Jag blir alldeles matt av att tänka på det.

Så jag gjorde en lista. Den fick 41 punkter.

I helgen har jag hunnit beta av sex punkter, så i den här takten är jag klar med listan om sex veckor. Vilket inte alls funkar eftersom det mesta borde vara klart redan på fredag.

Jag är jävligt trött på borde.

Lycka

Lycka kan innebära många saker.

Till exempel Luna Lo's bebis, Linda Elaines nytagna körkort, Mammans nya lägenhet, Maria Montazami på TV eller ett paket som dimper ner med en massa moln...

En overall, en body och tre t-shirts. Allt med molntryck.

Man skulle kunna säga att jag är lite besatt av moln.

Man skulle kunna ha väldigt rätt.

Femhundra om dan, gör kroppen glad!

Sitter och ammar och äter glass med kolasås samtidigt och tänker att de här kalorierna kommer ju inte att sätta sig på låren direkt. Runt 500 kalorier extra tycker baby-förstå-sig-påarna att man får äta per dag vilket borde motsvara ungefär en skål glass. Med kolasås. Och så lite mer kolasås. Och bara liiite till. Och, oj. Där var tuben visst slut.

Bäst att amma lite till.

Plötsligt blir allt så smärtsamt klart...

http://www.slv.se/sv/grupp3/Nyheter-och-press/Nyheter1/Aterkallat-Euroshopper-frysta-hallon-med-magsjukevirus/

Jag äter frysta hallon till frulle varje morgon.

Nu är frågan; vem kan jag stämma?

Lördagsshopping på Bauhaus

Nu har vi handlat ett mini-drivhus och en massa fröer att pyssla med.

Dessutom hade de extrapris på små söta bebisar. Undrar om man kan plantera dem också så de växer sig stora?

Busy busy busy

Imorgon är det babysim igen och jag måste raka benen.

Jag måste ju bibehålla illusionen av mig själv som den perfekta mamman som har tid både för sitt barn och sig själv.

Alltså; rakhyvel fram!

Tänker även passa på att färga håret och boka en klipptid senare i veckan.

Känns som att det är lite läge för en makeover modell vår nu.

One overall to rule them all.

Under den tidiga hösten när jag fortfarande var tjockmagad så hade jag siktet inställt på en speciell overall. En brun fleeceoverall med vita moln och grönt innertyg i bomull från Lindex. Jag var helt såld på den och hittade så småningom en på Tradera för en hygglig penning.

Men små bebisar är inte små för alltid. Och i januari hade Rufus vuxit ur overallen och sedan dess har jag var på jakt efter en likadan overall, fast två storlekar större såklart.

Och fan, så denna overall har gäckat mig.

Efter daglig bevakning av Tradera i nästan en månad så dyker en overall upp, bara för att budas hem av någon annan (kärring!) fem minuter innan auktionsslut, för en ynka femkrona mer än var jag lagt.

Några dagar senare hittar jag en på Blocket, men den säljaren hör inte ens av sig när jag mejlar.

Sen dyker overallen upp i mina drömmar... Jag skojar inte. Jag är en mycket, mycket sjuk människa som drömmer om overaller till mitt barn. (Undermedvetet, hur kan man tolka detta?)

Men, slutet gott allting gott.

Och även denna historia fick ett solskensslut när jag efter en efterlysning på Familjeliv nu har hittat en ny molnoverall i rätt storlek. Jag skulle inte vilja påstå att jag känner mig som en gladare, lyckligare och mer adekvat moder efter detta hallaballou. Men darn! om jag inte känner mig lite nöjd ändå. Och knäpp.

Och än en gång konstaterar jag: Jag lever ett mycket litet liv just nu.

Vad är grejen?

En gång följde jag slaviskt en blogg som hette Vad är grejen?. Killen som driver bloggen ifrågasätter varje dag en ny sak eller en person (spikmattor, Laila Bagge, Robert Wells) och jag tänkte ta tillfället i akt att hylla den genom att fråga mig (och er):

Vad är grejen med amningsbehåar?

Varför kan de inte göra snygga amningsbehåar? I glada färger som faktiskt funkar och ger stöd?

Min bål ser ut som en saccosäck. Full med knöliga utbuktningar vilka ändrar form när man sticker in ett välplacerat finger i sidan.

Jag har nu köpt fem (5) olika amningsbehåar. Alla har kostat mellan 129 - 279:- och är inköpta på Lindex och H&M. Inget fancy alltså, men ändå. På en bra dag är jag ungefär lika yppig som min 85-åriga mormor och jag börjar fundera på om jag kommer att få bestående men.

Tankarna går nu mot att krypa till korset och investera i en riktigt dyr i alla fall.
MEN, är de verkligen bättre? Köper jag bara inte en sexhundrakronors saccosäck (en lazyboy haha!) istället för en dito för en fjärdedel av priset?

Tankar på detta tack!

Mental fokus

I dessa tider av sjukdom hemma i lilla familjen är det inte jättelätt att hålla humöret uppe. Efter att själv ha tillfrisknat med bravur insjuknade lillgrabben i en - vad doktorn kallar - eftersläng med feber, hosta och mycket kräks. Just nu är det 5-minutersmatning som gäller. Sen måste vi pausa i en halvtimme och så håller vi på... Om och om igen.

Det är självklart mycket frustrerande för både mig och Rufus och för att orka med har jag satt ihop en liten lista med roliga saker att fokusera på. Lite som ett mantra jag upprepar igen och igen och igen:

1. Det går över!
2. Solen lyser ute och jag kan vara ute och promenera i den hur mycket jag vill.
3. Det börjar bli dags att fixa balkongen inför våren. Härligt påt och pyssel semi-ute.
4. Tears for Fears dunderhit Everybody want's to rule the world har hamnat på radiostationen Stars playlist och dyker nu upp titt som tätt.
5. Magsjuka i all sin misär, men så här smal har jag inte varit sen jag var med i Viktväktarna.

Om och om igen...

Att bara skriva det funkar inte...

Hm. Vad var det nu jag skrev i lördags... Låt mig tänka efter. Jo!

Det enda som skulle kunna sakta ner mig är en rejäl magsjuka (ta i trä).

Och gissa vad jag har legat däckad i de senaste tre dagarna? Ja, just det! Att skriva ta i trä funkar uppenbarligen inte. Man måste GÖRA det också. På riktigt.

*knack knack knack*

Måndagsfrågan

Jag funderar på att ta bort vår torka-av-skorna-matta som vi har utanför dörren. Varje gång jag kliver ut i trappuppgången så rastar grannen katten där.

poll by twiigs.com

En stark offensiv är det bästa försvaret

Förkylningarna avlöser varandra. Snor, hosta, trötthet har blivit lite av min vardag och varje gång jag blir drabbad så smittar jag Rufus. Han, i sin tur, smittar tillbaka - och så håller vi på i evighet. Armen.

Men idag. Då är jag fan sjuk. På riktigt.

Det finns en gräns även för hur mycket jag pallar att snyta mig och idag var den gränsen tydligen nådd. Jag har knappt stigit ut sängen (i skrivande stund är klockan fem) och Mannen har skött markservicen. Just nu är han ute på dagens andra (!) promenad med lillkorven. Jag har mest sovit. Och ätit glass.

Men. Så helt plötsligt så visar termometern 38,1. Inte på mig, men på Rufus. Lillgrabben har utökat sitt snorande till fullfjädrad feber och jag bestämmer mig snabbt; nu är jag inte sjuk längre. En stark offensiv är det bästa försvaret och jag hoppar raskt in i dusch nummer två för dagen. Tvagar bort den äckliga förkylningen. Slänger på en tvätt. Strippar sängen till förmån för fräscha lakan och städar upp i lägenheten. Att vara sjuk när ens bebis är sjuk är bara löjligt. Det enda som skulle kunna sakta ner mig är en rejäl magsjuka (ta i trä).

Oj, nu kommer de hem.

Nu ska jag laga bebisen.

Lögner en måndag

Min jacka med femårsplan (alldeles för dyra saker får sina egna planer - hur kan man annars rättfärdiga vissa köp?) som nu är inne på sin tredje vinter pajade i dragkedjan - IGEN. Det här är andra gången min svindyra Peak Performancejacka går sönder, och därmed andra gången jag går tillbaka med dem och får den lagad. Gratis såklart. Allt annat vore ju bara stendumt.

När jag var och hämtade jackan i måndags synade expediten mig från topp till tå och utbrister:

- Men vad har du på dig? Den där är väl inte äkta heller? Och pekar på min rosa Peak-jacka i vatten- och vindavstötande tyg med tillhörande fleece under.

- Vaddå den här? Svarar jag och ser extremt skyldig ut. För jackan är köpt på Sidenmarknaden i Peking. Ett ställe som är känt för alla sina märkeskopior. Just denna jacka betalade jag t.ex. 120 spänn för.

- Nej, det tror jag inte. Jag fick den av en kompis som köpte den i Kina. Fortsätter jag. Varför jag ljuger har jag ingen aning om. Hur ser du att den är fejk?

- Märket är helt fel och den där modellen har vi inte haft på flera, flera år fortsätter expediten som tydligen är någon slags expert på Peaks hela sortiment genom tiderna. Man ser sånt...

- Oj, då ska jag hälsa min kompis det. Varför ljuger jag?

- Ja, säger expediten och ser märkbart irriterad ut. Gör du det. Sen fullkomligt schasar hon ut mig ur butiken. Sådana som jag är inte välkomna där och tydligen har jag sårat hennes Peak-patriotiska hjärta djupt.

Skäms på mig!