Gissa vad jag inte ska göra ikväll kl. 21.00?

Jag ska inte kolla på Mel Gibson-rullen Signs på Kanal9.
Signs ligger nämligen på topp 5 sämsta filmerna genom tiderna (tillsammans med bl.a. AI). Enligt min lista alltså.
Om det är någon som har något att invända så gör det nu. Eller håll käften.

London baby!

Sådär. Nu har jag varit i London i fyra dagar med Mamman och Syster.
Det var sjuuukt kul: vi shoppade, promenerade, fikade, var på teater och åt en massa god mat. Enda molnet på himlen (det var förresten vår där) var stället vi bodde på – Backpackers Inn. Bo aldrig där.
Lova.
Säg det!
Säg ”jag svär”.
Jävla bajsställe.
Mögel runt fönstret (som inte gick att öppna), knöliga våningssängar, dammiga heltäckningsmattor och som grädden på moset har jag ett gäng oidentiferbara bett på kroppen. Bl.a. ett på kinden som alla tror är en finne och inte vågar påtala, vilket resulterar i att alla tittar till höger om mig hela tiden...

Nu ska jag skriva arga kommentarer om Backpackers Inn på alla sajter jag kan hitta.
Herrå!

Snart världens starkaste

Jag lyckades komma upp och träna morgonpasset (Bodypump 6:45) idag med. Två gånger... På rad.. Det är ju nästan en ny tradition... tänkte jag och började sätta upp en massa nya, orimliga mål för min träning.

Som tur var kom jag på bättre tankar. Nu är mitt mål att kunna ta 5 kg på bicepslåten innan våren är slut. Jag ligger på 2 kg nu och provade 4 kg idag. Fast det var sjuuuuukt jobbigt.


När jag kan lyfta så mycket så kommer jag vara världens starkaste. Då kan jag sätta mig på folk som är elaka och/eller behöver en... påsittning (?), nej, tillrättavisning.

Jag kommer också att ha lika snygga armar som Madonna. Hon har drömarmarna. Det tycker båda jag och Mia. Eller... tyckte. Sen såg jag den här bilden och ångrade mig.

Ser du Mia?! Vi måste byta ideal.

Här sitter jag...

... och smygäter en 24 grams Marabou chokladkaka och lyssnar på en gammal demo jag hittade när jag städade min iPod.
Om 20 minuter är det hemgång och då jag ska träffa ett popband för att snacka managermöjligheter. Imorgon natt åker jag till London.

Vem har påstått att jag har det o-bra?

Ja, just det!

Helgens kändisspan har jag helt glömt...
Grejen att vara Stockholmare är ju att inte "se" kändisar, och ser man en så låtasas man som om det regnar. Så denna helg har jag dock höjt upp huvudet och spanat på allvar.

Här kommer min kändisspantopplista:
1) Anna-Lotta Larsson (Prisextra Norrtull). Hon fladdrade förbi mig vid marmeladen, synbart stressad. Det coola med detta är: finns hon fortfarande? Ja antagligen. Och hon shoppar på Prisextra.
2) Gudrum Schyman (Gamla Stans t-banestation). Gudrun is the shit.
3) Fråga Olle-Olle (väntade utanför Gunnarsons konditori på Götgatan). Jag har aldrig sett honom som en levande person. Bara som ett pervo på Kanal5. Se så fel jag hade.
4) Mikael Nyqvist (på söndagspromenad på söder). Jag är inte heeelt säker på att det var han. Har Mikael Nyqvist en kal fläck på huvudet? Hur som helst så är han inte så het. Han fick vara sist.

Dagens två-i-topp

1. New Kids on the Block ska återförenas. Godammit!

2. Time Hotels telefonmusik. Generisk tältjazz när den är som bäst. (Ring 08-545 473 00 och digga du med.)

17 av 20

Ibland är det kul på jobbet. Som till exempel när cheferna är på semester eller när alla är på konferens och jag är själv och passar telefonerna.
Och så är det fredagsmornarna.
Då är det introtävling på P3 och alla medarbetare samlas runt min dator (jag har ju störst högtalare) och slår sina kloka hjärnor ihop för att lösa veckans låtlista.

Förutom att jag är kung på detta (jag kan vara väldigt övertygande ibland) så är det så kul att alla är bra på någon speciell musikstil eller genre och får visa sig från sin bästa sida under ett par minuter. Kärlek helt enkelt. Tänk om varje dag kunde vara så bra. Då skulle jag jobba där för alltid.

(Idag hade vi 17 av 20 rätt som är rekord - förutom förra veckan då vi lyckades pricka in alla rätt!)

En sekunds insikt

Som en blixt från klar himmel kom jag idag på vad det är som gör att jag inte för mitt liv kan komma överrens med min ena kollega.
Kollegan har nämligen inställningen "det är så synd om mig och alla andra har det bättre". Tänk att inleda ett samtal över morgonkaffet med en sån människa. Det är dömt att misslyckas. Där står kollegan och suckar och ojar sig över allt mellan himmel och jord. Och medan man själv bara försöker hålla sig vaken så har kollegan både magkatarr och ångest över sina krukväxter och "du har ju alltid så bra lön, jag är ju bara sjuk hela tiden". Osv. Tills det enda man orkar göra är att bli panikkissnödig eller simulera att man hör sin mobil ringa.
Godammit.

Dagens kändisspaning*

* jag är inte så selektiv. Bara så att ni vet.

Amit från A-teens (kommer ni ihåg dem?). Han tränade samma pass som mig imorse. Han tog mycket tyngre vikter än mig. Men det gjorde iofs alla där.

*suck*

Det är fan larvigt.
Jag är 31 år och lyckas inte hålla i mina pengar.
Jag trodde att ett ekonomiskt sinne kom automatiskt med åldern.
Ack så fel jag hade.

Jag förvånar mig själv. På ett bra sätt.

Hört på MSN igår eftermiddag:
- Mia, hur stor chans tror du att det är att jag orkar köra en timme BodyPump 6:45 imorgon bitti?
- Det klarar du.
Det gjorde jag.

Imorse steg jag upp 5:45.
Jag hade preppat (på Mias inrådan) kaffebryggaren, hoppade in i duschen (för att vakna) drog på mig dagens kläder (framlagda igår) och tog med mig kaffet och gymväskan (redan packad) och var utanför dörren 6:07.

När jag 8:30 kom till jobbet hade jag redan hunnit träna en timme, duscha, tvätta håret och basta. Mår jag bra nu eller mår jag bra?

Slips-tisdag

På mitt jobb arbetar vi med ett projekt en vecka i stöten. Varje tisdag "lämnar" vi och dagen därpå börjar nästa projekt. För att göra denna slitiga (och allmänt förhatliga dag) roligare så har vi börjat klä upp oss. Med slips. Från början körde jag kjol/blus men har nu kapitulerat och gått och köpt mig en egen slirre. En svart.
Och som i ett trollslag är dagen mycket gladare och trevligare. Ett sätt att knyta en slips. För oss som känner oss osäkra.

Gessledrömmar

Inatt drömde jag att jag var med i finalen av en musiktävling på TV. Det krävs ju ingen Freud för att fatta varför jag drömde just det, men det roliga är hur jag resonerade i drömmen:

I finalen (vi var tre kvar – jag, en jättesnygg och en nördig kille*) så fick man välja två låtar som de andra skulle sjunga och kunna hela texten till. Jag var rätt säker på att jag skulle ta hem det här, OM de inte valt något med Per Gessle. För då skulle jag vara rökt. Men (och här kommer den taffliga poängen) jag tänkte att om de valt Gesslelåtar så skulle jag gladeligen bomma vartenda ord. För Gessle suger. Och jag skulle hellre komma sist än att sjunga en Gesslelåt.

Slutsats? Min aviga inställning till Gessle följer mig in i drömmarna. Jag säger ju att jag verkligen inte pallar med honom (och hans frisyr). Tror ni mig nu?


* Jag vet det här för att vi var med på två uppslag i TV Guide. Jag hade hatt, fula örhängen och dubbelhaka på alla bilderna. Jag svär.

Allt bara dör

På jobbet har alla krukväxter hunnit dö över jul. Ingen har liksom brytt sig om att vattna när chefen inte varit på plats och det rigida köcksveckesystemet därmed har uppehåll.
Alla växter skriver jag, men en växt har vuxit sig större än alla andra, nämligen den som står bakom mig.

Och nu har min hemlighet läckt ut... Jag var oförsiktig en eftermiddag och blev påkommen så det visslade om det. Alltså är det är lika bra att jag delar med mig:
Jag har matat den med kaffeslattar i tre år.

Det är sant. Jag sitter kanske brevid Sveriges enda koffeinberoende krukväxt. Häftig tanke.

Singing Bee-mani

(ursäkta den dåliga ordvitsen)

Ikväll gör min bloggande väninna TV-debut i Tv3s Singing Bee kl. 20.00.

Heja Tessan! Heja!

Update: Okej, så hon vann inte. Men hey - orren-i-boet-tessan är för alltid i våra hjärtan...

200:- kvar och sex dagar kvar till lön

Och så kommer man hem och där ligger en bonuscheck från Åhléns på 50 spänn och väntar!
Jag älskar Åhléns just nu. Jag skulle vilja ta upp Åhléns i min famn och krama hela jäkla koncernen. Och kanske bjuda dem på fiberhavregrynsgröt (för det är typ det enda vi har hemma just nu) och sen erbjuda Åhléns ett fotbad med citrongräs och sen... Ja vem vet...

Om ni ursäktar mig så ska jag gå och drömma våta drömmar om vad jag ska köpa för min fina bonuscheck. Några förslag?

Spöa det här spöregnet någon!

Det är sånt jävla kackigt väder ute.
Det enda man kan göra när regnet står som spön i backen är att ta på sig jackan och gå ut och möta regnet. Och sen spöa skiten ur det.

Så hörrni... Alltså jag måste passa så att tvätten torkar. Och de här strumporna kommer inte att vika sig själva... Kan ni fixa vädret. Snälla? Någon?

Jag är bäst, ingen protest!

Igår hade jag alla chanser att gå och lägga mig tidigt, men misslyckades ändå totalt.
Varför?
Jag spelade ZooKeeper på mitt rosa Nintendo DS. Jag är sjuuuukt bra på ZooKeeper.
Det är inte ofta jag kan säga ”det här är jag bra på” och verkligen mena det – men ZooKeeper är jag en fena på. Jag är så bra så klockorna stannar. Jag är den bästa jag vet.

För er som inte provat ZooKeeper och inte fattat vad jag pratar om. Jag hittade just en låg-lågbudgetvariant. Kolla här…

Sådär. Den här dagen började ju bra!

Löpet

Hade Aftonbladet varit här hade de skrivit "Snorchock!" med stora, feta bokstäver.
Jag har gjort av med ett paket näsdukar på en halvtimme och huvudet snurrar.

Jag var ju frisk! Vad hände?

Ja just det - tisdag.

Ignorance is bliss

Imorse när jag vaknade såg jag ut som ett mosigt troll.
När jag var nyduschad, påklädd och klar såg jag sådär lagom tisdagsfräsch ut.
När jag visslande hoppsade från tunnelbanan till jobbet såg jag ut som ett nyplockat plommon.

Men nu…när jag sitter här vid mitt skrivbord så är det som att allt liv runnit ur mig.
Jag är glåmig, trött och kaffet smakar beskt.
Jag råkade komma på att det är tisdag.
Fan.

私の誕生日は日曜日です!

Uttalas: watashi no tanyoubi wa nichiyoubi desu!
Betyder: jag fyller år på söndag!


Känns det som att jag hakat upp mig på något tycker ni? Den kan vara för att jag legat nerbäddad med feber se senaste dagarna. Då är det viktigt att fokusera på de positiva här i livet. Såsom födelsedagar. Go mig!

Tack Jennie-jen-jen för översättningen!

På allmän begäran: önskelista!

Nä nu ljög jag. Förutom Sus med Magen och en manlig kollega på jobbet (som bara hoppades på att scora lite schysst fika på min bekostnad) så har ingen frågat vad jag önskar mig i present.
Kanske är det för att jag på söndag uppnår världens antiklimaxålder - 31.

30 var stort. Nej, 30 var större än stort. Det var enormt. Och vilken fest sen. Yikes.
I år kör jag vad varje kvinna av respektabel ålder gör - jag bjuckar på käk. Ty efter 30 kan man lägga ner hela tårtkalasgrejen. Ingen vill se en tårta med såååå många ljus på ändå.

Vad mer? Ja just det; önskelistan:
1) Fred på jorden och snälla barn (något Mamman önskar sig varje år - hon är min idol)

2) Att Carola slutar spela in julskivor. Nej, stryk det. Skivor över huvudtaget.

3) Träningskläder. Dags att uppdatera den här vältränade tjejens träningsgarderob. Jupp.

4) Ett halsband från Karma Design. Finns med flera olika inskriptioner. Vet inte vilket som skulle passa mig bäst, men snygga är de.

5) Framkallade bilder från roadtrippen i somras. Så jag kan pyssla gärnet. Just det - fotoalbum också. Sådana man kan klistra in i själv och ha sig.

Hm. Äsch jag vet inte. Lasagne & vin hos mig på söndag 16.00. Be there or be... hemma.

Frukt är godis... och glass räknas inte

Efter två hela veckor utan ett enda snesteg (förutom den där blåbärsmuffin som jag provsmakade i lördags - men jag hade bakat den själv! då gills det inte...) så har jag klarat mig utan godis och sånt galant.
Men så igår... Halsen ba: Ge mig glass! Jag är helt ihopsnörd och behöver lindring! Så jag var tvungen att masa mig ut i köket och hämta en burk Sia-glass så att den skulle vara tyst.
Alltså - det var inte ens Ben&Jerry's. Då är det väl nästan inte ens riktig glass? Gills det då? Jag är förvirrad. Hjälp?

Ballonghals – check!

Det är så typiskt. Min hals är större än Globen. Det gör svinont.
Och jag som ska på två fester och fyller år denna vecka.

Bajs.

Afrikansk dans für alle

I helgen har jag plågats av träningsvärk i knäveck och vänster biceps.
Detta beror enbart av att jag och MarathonMia körde afrikansk dans i fredags.
Ett av nyårslöftena handlade ju just om att hitta nya träningsformer och det här var liksom ett första, barfota, trevande steg.

Att dansa afrikansk dans var lite som att köra synkroniserad fuldans. Roligt liksom. En del var fulare än andra. Heh.

Kärringvarning

Gamla människor tar ofta med sig inneskor när de ska gå bort.
Det gör jag med. Eller, inte skor men ett par lurviga sockor eller tofflor. Jag har gjort det ett tag nu. Och tydligen så är det inte så accepterat som jag trott. Uppenbarligen bryter det lite mot hur man ska bete sig när man går bort och är yngre. Eller, vänta. Jag är ju 30. Hur som helst...

Jag tycker det är skitsmart med att ta med tofflor. Följ den här tråden är ni bussiga:
Jag sitter på en middag hos bekanta. Det är jättetrevligt, men jag fryser om fötterna. -> Jag sitter och försöker parera fötterna från golvet. Sitter obekvämt. Känner mig obekväm. River kanske ner duken. -> Jag vill åka hem. -> Det roliga tar slut för tidigt. -> Alla tror att jag är en otacksam jävel. -> Jag blir aldrig mer bortbjuden till vänner. -> Jag blir en ensam kvinna som bor i en liten lägenhet med sina 175 par tofflor.

Så; eftersom jag alltid fryser om fötterna, är det inte okej att ta med tofflor eller strumpor för er skull?

Dessutom fick jag ett par tofflor av pojkvännen i julklapp som ser ut som de på bilden ovan. Fast mina har hjärtmönster i rosa och rosa. Samt rosa band.

Det LUKTAR choklad...

Igår blev vi bjudna på middag av några kompisar. Efter middagen ställde värdparet fram choklad. En masse. Och det luktade choklad. Jag tror aldrig jag har tänkt på att choklad luktar förut. Eller, jag har liksom aldrig hunnit lukta innan jag slukat vad som finns framför mig (så som choklad ska ätas - det ska mulas in tills jag mår illa). Men attans så smarrigt det luktade.
Jag höll mig dock. Tio dagar. Kan ingen ge mig en kram?

Årskrönika

Förra året rulade fett. Det är nog mitt bästa år någonsin. Faktiskt. Två 30-årsfester (min och Mannens), drömresan till/i USA (roadtrip över kontinenten), bröllop i Vegas och så en stor bröllopsfest på det.Så vilka nyårslöften, eller snarare nyårsriktlinjer sätter jag då upp för mig själv för 2008? Svårt. Svårt som fan.
Men – here it goes:

1) Lära mig en massa nya spännande saker. T.ex. sticka, ett nytt språk, en ny träningsform, laga nya maträtter.
2) Gå ner 5 kg till Thailandsresan.
3) Avsluta alla projekt hemma i lägenheten innan flytten i juni. Allt som inte är klart då kastas. (Ja, det är ett hot! Passa mig j*vligt noga nu… Heh.)
4) Försöka spendera mer tid med mig själv och inse att det är okej att tacka nej till saker – vilket jag blivit mycket, mycket bättre på – men fortfarande måste hållas. Dessutom behöver jag åtta timmars sömn varje natt för att funka. Typ.
5) Ta hand om mina händer och fötter bättre. Efter den stora handchocken så är det det minsta jag kan göra.

Så. Nu är det dags att börja bocka av.

No candy - no cry

Idag är jag inne på dag nio av mitt nya liv i godisavhållsamhet*!

Heja mig!

Stökade lite i nattduksbordslådan och hittade en förpackning av dessa som jag köpte i USA i somras. De får bli absolut sista utväg känns det som. Om inte annat är de sjuukt söta!






* All form av godis, fikabröd, läsk, glass och annat sött. Efterrätter som jag bjuds på vid middagar etc. räknas ej. Inte heller popcorn. Jag ÄLSKAR nämligen popcorn.

Att lyfta från tänderna

Hundar är himla trevliga och roliga som t.ex. bär sitt eget koppel i munnen (inte, inte, inte) eller tidningen (bläää, uppblötta sidor). Men roligast är det nog när människor använder munnen som en extra hand.

Som idag till exempel; jag mötte en rundlagd man i joggingdress, joggandes, med sin astmainhalator instoppad lite finurligt i munnen. Jag började då fundera på två saker. 1) Hade han den där för att han inte hade några fickor på sin joggingdress? Och 2) var hade han i sådana fall stoppat nycklarna? Hm. Tåls att fundera på.

Min favvo är ändå mannen som jag brukar möta nere vid jobbets tunnelbana på mornarna. Han tar emot och bär sin Metrotidning i munnen. Respect.

Sömnsjuka

Igår så gick det bara inte att sova.

För många dagar med sena kvällar och långa sovmornar och på det en hel dag i komatillstånd (nyårsdagen) får skulden.

När klockan var 22.00 sov jag som en gris. 22.42 vaknade jag och kunde inte somna om. 23.23 gav jag upp vridandet och läste lite. 23.54 lade jag läsandet åt sidan (trötta ögon, pigg hjärna) och slängde på TV:n. Text-TV basunerade ut hur jag skulle få diabetes av att inte sova ordentligt. Lite gammal hederlig Spin City på det. 01.05 funderade jag och killen på vad vi skulle ta oss till. Vi kollade om min näsa fick plats i hans. Det gjorde den nästan. 01.20 bestämdes det att American Pie var lösningen till alla våra sömnproblem. Jag somnade runt tjugo minuter senare i en oas av pinsamhet och med killen fnittrandes vid sidan om mig.

Idag är jag ett vrak.

Tjena, så bra det gick då.

Mellandagskoma

Jag har hamnat i något slags transartat komatillstånd av alla dessa mellandagar och klämdagar. Detta resulterar kort och gott i att jag inte jag göra någonting och att jag är konstant dåsig.
Och ikväll är det ju nyårsafton! Det går ju inte för sig att sega ihop en dag som denna!

Så. Nu ska jag göra följande (i någon slags ordning):
1) Äta frulle
2) Prova kläder inför festen ikväll
3) Inse att kläderna måste kompletteras med ett hårspänne, skärp eller strumpbyxor och dra iväg och panikhandla lite.
4) Duscha, tvåla, tvätta, skrubba, fixa håret och sminka mig.
5) Städa hela lägenheten så den är fin inför det nya året.
6) Fundera på vilka nyårslöften jag har.
7) Tusen saker till.
8) Blogga om hur jag misslyckats med allt.

Hörs sen.

Mia sa...

Mia sa idag att det är julgodiset som gjort mig tjock. Duh! Det fattade ju jag med.
Men sen sa hon att det är knäcken som sitter kvar i tarmarna och att jag om bara några dagar kommer ha gått ner mina julkilon. Själv sa hon sig ha extremt långa tarmar, så hon kommer inte vara smal förrän i mars (vilket är konstigt, för hon såg sjuuukt vältränad ut när vi körde dubbelpass i förmiddags). Det måste vara skönt att ha koll på sin kropp så bra som Mia.

Just nu säger min kropp till mig: Skumtomtar! Ge mig skumtomtar.

Jag skrattar min kropp rakt upp i ansiktet!

Varde ljus (innan jag inte kommer i mina byxor)

Två goda vänner har helt oberoende av varandra uttryckt sin önskan om lite sol via telefon ikväll. Jag ordinerade promenad och ett solariebesök, vilket är precis vad jag själv behöver.
Det kanske är därför jag hällt i mig julgodis? Som ett substitut?

Jag har i alla fall ätit en grape och två apelsiner nu på kvällskvisten istället för godis. Men! Det här är ingen bantarblogg. Det här är en... ja, vad är det för en blogg?

Osmart

I ett post-julinfall bestämde jag mig i förrgår för att sluta med godis (vägde mig av misstag på gymmet) och sluta röka. Inte så smart. Efter två dagar så undrar jag vad jag gett mig in på.

Men efter några goda råd från vänner så kom jag fram till att tanken ändå var rätt fin. Dock har jag så in i helvete tråkigt.

Sen kom jag på att jag inte alls slutat röka. Cigaretterna har liksom bara tagit slut. Och jag har inte köpt nya. Så då gick jag och köpte mig ett paket. Man får inte vara dum.

Problemet med att skaffa sig en bra andedräkt

Tack för andedräktstipsen, tydligen är jag inte ensam. Vilket känns skönt. Och samtidigt lite oroande. MEN... Sluta röka... Då tror ju alla att jag är på burken ju.
- Jahaa... Ni har gift er, ska flytta in i en trea OCH du har slutat röka... Är det något som du vill dela med dig av?

Det är ju som upplagt för viskningar bakom ens rygg. Plus att jag fått tantmage - ni vet en sån där som alltid putar lite utåt. Inga statiska magövningar i världen kan tämja den rackarn. No sir!
Jag är ledsen (riktat till Mannen) men jag väljer nog den dåliga andedräkten över gravid-chock-rykten. Jag får helt enkelt ställa klockan varje morgon och gå upp och smygborsta tänderna, krypa ner och låtsas att jag är begåvad med god morgonandedräkt. Sån är jag.

Så funkar det

En dum sak som jag har tänkt på:
På morgonen så har jag mer pussmun än senare under dagen. Munnen drar liksom ihop sig och blir smalare. Alltså=jag är mer pussbar på morgonen.
MEN, på morgonen har jag sämre andedräkt än senare under dagen.
Varför?

Är det bara jag som har totalt oflyt med detta eller är det kanske en välbehållen universell hemlighet bland oss? En sån som vi inte talar högt om liksom. Man kan bli tokig för mindre.

Mitt i julstöket

Favvo

När vi var på kryssning häromsistens så köpte vi Bassets Allsorts - den nya smaken. Den utan lakrits. Jag hatar lakrits. Jag kan faktiskt inte ens stava till lakrits. Jag var tvungen att googla det först. Jag fick för mig att det stavades med D. Jag får iofs för mig rätt mycket.

Vad jag ville säga med det här är att nya Bassets Allorts tamejfan är det godaste godis jag ätit på år och dar. På en kartong mådde jag riktigt ruskigt illa tre (3) gånger. För att jag inte kunde sluta äta de små bitarna fyllda med kärlek. Det om något måste väl räknas som ett bra betyg?

Dags att klippa sig?

Jag har börjat nära en tanke om att jag kanske borde klippa av mig håret. Det kan vara så att anledningen till detta är att jag kollat för mycket på Twin Peaks. De senaste söndagarna har nämligen varit helt vigda åt att kolla igenom den gamla kultserien igen. I Twin Peaks har alla tjejerna (typ) små, lockiga pagefrisyrer. Nu vill jag också ha en. Tror jag. TV är inte bra för mig. Jag blir så velig.

Tre TV-serier som ändrat mitt sätt att klä mig / min frisyr:
1) Twin Peaks (ååååh, jag minns att jag hade kort page!)
2) Beverly Hills (mina stilikoner, även om jag aldrig fick till Brendas lugg eller Donnas solklänning)
3) Mitt så kallade liv (den med Claire Danes, fick mig att vilja färga håret rött och bli lite svår. nöjde mig dock med att chict mis-matcha mina kläder och knyta skjortan runt höfterna)

Upptäcksfärd i Idolträsket

Var och handlade på ICA nyss. ICA ligger i Globen City Shopping. Globenområdet är fyllt av en sisådär 13.000 förväntansfulla Idol-fans (skriver man ihop det kanske?). Nåväl. Det var upploppsstämning I tell you! Upploppsstämning! Och så regnade det på alla små flickors fina Amandafrisyrer (nu skriver jag ihop). Så...sött. Som små dränkta hundvalpar som förrirrat sig till ingång 3 när de egentligen skulle till ingången märkt 5. Mer regn på flickorna. Och deras frisyrer. Hoppas att de alla hittar rätt nu. För det börjar strax.

Fråga: Om nu det här är den största Idolfinalen ever, betyder det då att svenska folket haft en rätt tråkig och händelselös höst och sysselsatt sig helhjärtat med Idol i brist på annat?
Jag hoppas det.

Rött kort

Dagens bästa:
Min chef får rött kort av min kollega (samma som ställt tillbaka vår klocka på kontoret) för att hon för hundrade gången gjort kaffe - och misslyckats.
Och då menar jag inte att kaffet var för starkt eller svagt. Nehej då! Vi pratar om att glömma filtret, eller t.o.m. filterhållaren (!) eller inte trycka till filterhållaren så den står och glappar och allt kaffe som bryggs hamnar på diskbänk och golv.

Det är tur att min chef är så kompetent. Jag känner mig säker.

Fisvarning!

Igår var jag och Lindis på Norra Brunn och kollade på hennes kille som uppträdde. Huvudakt var Johan Glans. Ikväll uppträder Johan igen och Världens Bästa Mia (VBM) tänker gå dit.

Lilla Duktig: Johan Glans, vilken kille. Shit! Jag skrattade så jag nästan fes.
VBM: Jag ska undvika smink ikväll alltså?
Lilla Duktig: Nä. Jag hade smink.
...
Lilla Duktig: Men inte på rumpan.
VBM: Oh!
Lilla Duktig: Japp. Sån är jag.

Johan Glans är kung.

Not the sharpest tool in the box...

Apropå cashalones. Just nu så suger jag verkligen på att veta hur jag ska hantera dem:

Åååh, tänkte Lilla Duktig för sig själv. En kreditkortsskuld på 4000 spänn. Så här innan jul? Men det bara måste jag ju betala på direkten. Inte ha en massa skulder som ligger och växer... Speciellt inte på julen!
Sen var hon jävligt nöjd med sig själv. I sisådär en dag eller två. Sen...
Det var ju juklappspengarna som betalade skulderna.

Det var inte en av mina stoltaste stunder.
Sorry vänner. Jag kan tillverka små kylskåpsmagneter åt er. Eller ge bort mina (redan lästa) favoritböcker. Eller är det någon som vill ha sugrör? Jag har ett 1000-pack (tusen) kvar sen bröllopsfesten. Någon?

Kräksånger

Kanske den äckligaste rubriken hittills?

Jag måste bara få berätta; jag har kräksånger.

Jag är helt övertygad om att jag kommer få galna kräksjukan precis när som helst. Jag går alltså verkligen och känner efter hela tiden. Mår jag inte lite illa nu? Oj, nu kommer jag snart att behöva... Osv. Och det är skittrist. På allvar. För jag mår inte dåligt. Visst; sopbilen luktar väldigt illa. Magen känns konstig ibland (träningsvärk eller hunger) och visst blir jag yr av att galoppera ner för spiraltrappan på jobbet. Men jag är INTE sjuk. Inte just nu i alla fall. Och jag är jävligt trött på mig själv nu.

Hjälp. Vad ska jag göra?

Saker som är sura att behöva pröjsa i december…

…när jag kunde köpt julklappar för pengarna istället!

1. Tandläkaren. Två trasiga tänder = 1400 spänn

2. Duschslang. 99 spänn. Men ändå! När gick DIN duschslang sönder sist?

3. Extern hårddisk. 1000 spänn. För att den stationära datorn håller på att dö och alla våra foton finns lagrade där. Kunde blivit riktigt nasty.

4. Handdukstork. 860 spänn. Eller snarare en förskottsbetalning på handdukstorken som ska sitta i vår nya lägenhet.

5. Resa till Thailand. 5510 spänn. Betalas iofs av sparpengarna. Men sparpengar är också buffertpengar. För oväntade utgifter. Såsom alla de första fyra punkterna.

Damn! Varför just denna månad?

Efterlysning

Attans. Upptäckte just att utbudet av julmusik i bokhyllan krympt drastiskt sedan förra året. Vem har snott mina skivor? Eller kanske snarare - var har jag glömt mina julskivor?
Hur ska jag nu kunna terrorisera min omgivning i 23 dagar till?

December! Oh yey!

Förra året fick jag en egenhändigt gjord chokladkalender av pojkvännen (numera mannen, men pojkvännen är liksom finare att skriva). Så självklart bestämde jag mig för att ge tillbaka i år.

Och skåda! Julen är räddad!

Tandjävlar

Jag bet sönder en jävla tand och var tvungen att få en paniktid hos Tandläkar-Ylva, imorse klockan åtta.
Påminn mig att det är en dålig idé att starta dagen med att bli borrad i.
För självklart var det inte bara en tand som var trasig - det var två. Och båda var det hål i. Vad är oddsen? Och hur pank är jag inte nu?

Hur som helst, när jag låg där (efter två bedövningssprutor) halvgroggy, kaffesugen och allmänt irrationell så fick jag lite tvångstankar. Bara några små. Men ändå.

En av dem var vad som skulle hända om jag bet Tandläkar-Ylva. Helt sonika stänga gapet mitt i en skraprörelse (eller vad det nu är) och hålla kvar. Undrar om hon skulle bli förvånad då?

Sen kom jag på att det kanske skulle förstöra vårt förhållande. Sen funderade jag på vilket förhållande vi har egentligen. Sen insåg jag att hon skruvat fast en av mina tänder. Sen blev jag bara förvirrad. Och så kom det en liten tår...

Jag frågade faktiskt Tandläkar-Ylva om någon bitit henne under hennes karriär. Hon sa ja.

Jamba! is on my skäm

Jag fick den här av en arbetskollega idag.
http://home.versateladsl.be/bavertel/fun/swf_ani/monitor_cleaner.swf

Oj. Nu har min skärm har exploderat. Se där.

SJ AB blir bajs baklänges

Grattis (i efterskott) till Tågmuppen som i vår äntligen slutar köra tunneltåg och får köra riktiga tåg istället. X200 rules!

Ensam med sina tankar

Igår när jag hade kört ett alldeles särskilt kul danspass och stod och fönade håret kom jag och tänka på filmen Eldfödd. Ni vet den gamla Stephen King-klassikern med tjejen som startar brasor. Typ.

Att jag ens kom på en sån avlägsen tanke kan bara betyda en sak:
Jag behöver fler träningskompisar!
De jag har är toppen, men de bor på fel sida om stan. Och så är de anti-dans eller på smällen (man får inte hoppa och studsa då).

Så, kääääära tomten. Här kommer en tidig önskelista:
1) Fler träningskompisar
2) …..

(jag fyller på sen – jag lovar)

Hur länge ska jag vänta?

Jag och min kille har ett väldigt avslappnat förhållande till...typ det mesta faktiskt.
Igår morse sa vi hejdå och han stack på jobbresa. Igår kväll skickade jag ett gulligt SMS av typen "Godnatt, I love you" och imorse så...inget.
Att han inte svarat på mitt SMS eller hört av sig sen igår - borde det störa mig?
Uppenbarligen så bryr jag mig eftersom jag luftar det här. Men, finns det några regler för detta (utom att det är hövligt att svara på SMS)? Ska jag bli tjejigt sur? Eller vanka av och an hemma, dra mig i håret av förtvivlan och vara orolig? Hjääälp.

Lilla Duktigs nya kläder

Jag har köpt ett par sjuuuuukt snygga jeans på H&M.

Ja, jag vet att jag inte har råd. Egentligen. Inte efter äventyret med min fina, fina jacka (hej jackan, jag älskar dig!). Men när de här tajta, ljusgrå jeansen presenterade sig för mig så kunde jag inte göra annat än att göra dem till mina... Nu kan jag inte gå förbi en spegel utan att förtjust spegla mina snygga, jeansklädda ben nedstoppade i svarta stövlar. Yey för nya jeans som gör dig snyggare! Grått är det nya denimblå godammit.

I scream you scream we all scream for ice cream

Så var det klargjort en gång för alla: JAG KAN INTE HA GLASS HEMMA.

Köpte tre 1/2-litrar SIA-glass i fredags till middag (nåja, myskväll) och provsmakade dem.
Nu är de nästan slut. Jag har gått i frysen varje vaken timma och smakat lite mer. Och lite mer. Och lite mer. Tänk om det varit Ben&Jerry's? Då hade inte det här behövt hända. B&J sparar man inte. Man, förlåt jag, äter hela burken på noll och ingen tid. Ben& Jerry's is the shit. Hade jag inte redan varit gift hade jag blivit ihop med dem båda. Samtidigt. Dubbelbröllop. Så romantiskt.

Mathybris

MAN! Vilken helg!
Vår gode vän Martin fyllde 30 och bjöd oss alla på en 30-rätters (!) middag.
Tur att han är kock.

Maten var sjukt god, men att äta (och dricka) konstant mellan 18-03 sätter sina spår och gårdagen spenderades i soffan med säsong 1 av Twin Peaks. Som förövrigt sparkar rumpa!
Agent Cooper, Donna, James & Bobby; vilket gäng. Kommer ni ihåg modet de skapade? Kommer ni ihåg de mörkblå vindkjackorna med FBI tryckt på ryggen? Eller skogshuggarjackorna, de rutiga (gärna röd/svarta). Eller att ha uppknäppt rutig skjorta över vit t-shirt? Eller hur hett det var med kort, lockig page om man var tjej (jag permanentade håret)? Ja jäklar.
Och hur många av killarna i serien var jag inte "kär" i? *suuuuuck*
Ack, det var annorlunda när jag var ung.

Trött. Som. Fan.

Idag är jag sömndepriverad. För mycket torsdagsfest will make you trött.

Jag är mest rädd att jag ska ramla ihop i en liten hög på golvet här på kontoret. För jag har kjol på mig idag. Och tänk om den åker upp i ramlingsprocessen. Sjuuuukt pinsamt.

Bäst att jag går in på toa och sätter fästkuddar på låren. Bara för att vara säker.

Syrrans nya kille

Igår träffade jag min lillasysters nya kille.
Mina första ord till honom var: Är du snäll? För om du inte är det så kommer jag att kickboxa dig i magen.
Han: Eeeeh. Ja.
Jag: Alltså, du behöver inte vara rädd. Jag kan inte kickboxas, jag bara säger det för att verka farlig.
Han: Eeeeeh.

Tänk om de gifter sig!? Och jag ställer mig upp och berättar om när vi träffades första gången för hela bröllopssällskapet. Då måste jag ju ljuga. Mormor skulle aldrig förlåta mig annars. Jag får typ hitta på något. Att jag bjöd på leverpastejsmörgåsar och han ville ha kaviar. Det är väl charmigt?

Gegg

Jag hatar banangegg. Ni vet, den där tunna, geggiga hinnan på bananskalet som blir så där torrt och strävt när det torkar på fingrarna. Blä.
Det var allt. Hej hej.

Mer tid för mig

Ikväll är det sista gången jag och L-E har vår klubb. I tre och ett havt år har vi harvat med artister, DJs och pressutskick och ikväll tar det slut.
Det känns vemodigt och samtidigt så jävla skönt.

Klubben i sig tar inte så mycket tid, men allt runtomkring (läs: göra flyers, affischera, informera band om soundchecktider, fixa ljudtekniker osv) är riktigt påfrestande. Och allt är ideellt. Fast det är sååå värt det. Varenda minut. Jag är kluven som ni märker.

En bra sak med det här är att jag får mer tid över till alla mina projekt hemma i lägenheten. Tänk om man skulle avsluta alla "yttre måsten"? Då skulle jag till slut ha tid över att prata med mina krukväxter. Hmmm. Tanken är lockande.

Käääääärlek!

Alltså, jag fullkomligt älskar formationsdans!

Jag vet inte om jag bloggat om det innan, men det tåls fanimej att upprepas:
ropen skalla - formationsdans åt alla!

Strötittar på Miss Secret Agent och såg formationsdansen på slutet. Och jag svär (så...förort av mig) att håren reste sig på armarna. Sjukt.

Säsongsskifte

Jaha, då har pepparkakorna åkt fram.
Betyder det att det är jul nu?

Can I have your attention please?

Idag fyller min pappa (även kallad Pappan) 55 år.
Av sin sambo har han fått … en megafon.

När jag ringde nyss för att gratta var han uppspelt som ett litet barn: ”Tänk! Nu har jag både megafon och walkie-talkies” (tidigare present från mig och Syrran). Och avslutade samtalet med ”Nej, nu måste jag sluta. Vi sitter och kommenterar Malou på TV4 med megafonen.” Snacka om att sätta gulkant på tillvaron.
Pappan – you rock!

Tänk på de svältande barnen i... Afrika?

Idag är det 34 dagar kvar till julafton, 54 dagar till min födelsedag, 135 dagar till vi åker till Thailand och 194 till beräknat flyttdatum. Har jag en massa trevliga saker att se fram emot eller har jag? Jag ska aldrig mer klaga. Jag lovar. Inte på ett tag i alla fall.

Tapeter och förval – check!

Nu har vi valt tapeter, kakel och bänkskivor till nya lägenheten. Denna gång var det inga skrik eller knytnävar inblandade heller. Skönt. Nu är vi civiliserade, vuxna människor som väljer bort rött kakel (”för svårt att inreda med” och ”vill man verkligen bajsa omgiven av rött kakel?”) för en sober, mörkgrå ton (”aaah så stiligt” och ”aaaaallt passar med grått”).
Kakel is the shit.

Nu ska vi leta fondtapeter på nätet. Några schyssta förslag?

Herrå!

Nu drar jag till Åland.
Någon som behövde något från taxfreen? Själv är jag tvärpank efter köpet av jackan...

Ur-kul

Min kollega har ställt om vår klocka på jobbet. Den går numera fem minuter före, vilket är ett helvete på morgonen men jätteskönt vid lunch och hemgång.

Det känns liksom...busigt. Som på mellanstadiet (vilket matchar arbetsplatsen i övrigt).

Dags att börja bajsa på golvet

Mannen säger: hey babe. jag har fått tag på mindstormslego för 1000:-. tänkte köpa det ikväll.
Lilla Duktig säger: vad får jag då?
Mannen säger: ny jacka?
Lilla Duktig säger: meh. och LEKA med hallå! jag vill också ha något att leka med och sprida i hela lägenheten. (gömd pik)
Mannen säger: marsvin + cutterspån = utspritt i hela lägisen
Lilla Duktig säger: menar du att vi ska skaffa marsvin (äntligen!) eller att vi ska börja bajsa på golvet?
Mannen säger: både och. heh.
Lilla Duktig säger: du är fin du.

Vad kan jag säga? Jag älskar honom.

Foo forever

Bästa videon just nu: Foo Fighters - Long road to ruin. Kolla på den här.
Dave Grohl for president!

"Är du inte riktigt klok"-träning

Igår gick jag och några kompisar och tränade. Eller, som vi kallar det: "är du inte riktigt klok"-träning vilket kort och gott går ut på att köra så många pass på rad som man pallar av. Helst halvtimmespass för variationens skull. Utrustad med två (!) par skor, en Gainomax, två bananer och en välfylld vattenflaska klarade undertecknad av tre pass (spinning, core och step). Det fjärde missade vi (hade redan börjat när vi var klara).

Godammit! Ibland är det så himla kul att träna.

Idag är jag mest hungrig - träningsvärken kommer säkert senare. Med lite tur...

Min vän TV-kändisen

- Vetu, vetu, vetu?

MSN blinkar ilsket åt mig när jag kommer tillbaka från lunchen. Det är BargainBitch. Och något har uppenbarligen hänt.

- Nej, berätta.
- Jag ska provfilma på fredag för ett nytt program som går ut på att man ska kunna låttexter. Och det är DU som har anmält mig dit i smyg.
- Nä.
- Jo, de hade skrivit något i stil med "när vi spelar Singstar tittar hon aldrig på TVn utan sjunger bara rakt ut i rummet. Singstar spelar vi ju bara hemma hos dig.

Så nu är frågan. Min vän ska (kanske) bli TV-kändis. Men jag kan inte ta på mig äran. För det är verkligen inte jag som anmält henne. Så vem är det? Och ännu viktigare; vad ska hon ha på sig?

Vinterns köp...

Igår köpte jag en alldeles för dyr vinterjacka. Den är av samma modell som på bilden fast utan päls och jag fryser inte i den. För egentligen, hur mycket är det värt att inte frysa ännu en vinter? Min plånbok fullkomligt tjöt när jag drog fram fröken Kreditkort, men hela kroppen har varit så otroligt avslappnad och varm sen dess att jag nog får blunda för hålet i plånboken.

Någon som vill bjuda mig på middag?

...och sen igen!

Dagens, nej veckans, bästa: Vi har fått en lägenhet!
Heja heja oss!
Äntligen flyttar vi!

Nu känner jag att jag kanske överanvänt utropstecken lite. Men jag är så f.r.u.k.t.a.n.s.v.ä.r.t glad. Efter åtta år i en lägenhet på nedre botten och utan balkong så ser jag fram emot nybygge, med balkong och dessutom på femte våningen. Och att få slänga saker. Oj oj oj vilken utrensning. Frågan är bara - var ska jag börja?

Plötsligt händer det!

Idag hände äntligen det som jag (omedvetet?) väntat på.
När jag i vanlig ordning släntrar in på morgonkaffestället på väg till jobbet så tittar baristan upp på mig, ler igenkännande och säger: det vanliga?
*tjoooohooooo*

Det är som att få krita på livsbutiken i kvarteret (check) eller... nä, jag kommer inte på mer. Men ni förstår grejen? Det är som att... nä, jag kommer inte på något bra där heller. Fan. Jag kanske behöver lite mer kaffe.

(sjunger) Kaffe, kaffe, kaffe! Nu är det kaffe!

Internet gör mig till en bättre människa...?

Jag gillar små, ibland onödiga program. Typ Sticker Lite; Post It´s på datorskrivbordet eller Ergocise; guidar till stretching vid skrivbordet en gång i timmen. Nördigt - men ack så roligt.
Idag hade jag lite tid över, så jag tänkte att jag skulle fixa ett nytt stretchprogram (där tjejen på skärmen inte ser ut som om hon håller på att dö av tristess) och så snubblade jag över det här:



MB Free Subliminal Message Software 1.15, ett program som sänder positiva, sublima budskap via din skärm när det sätts igång. Man kan tydligen själv välja vilket område man vill bli boostad i. Typ: du är snygg idag. Eller: jag kan sluta röka.
Slumpvis love bombing direkt genom din skärm!

Tyvärr verkar det lite religiöst. Eller så är det bara jag som är överkänslig. Skumt är det i alla fall. Några synpunkter?

Bokhörnan

Satt och surfade runt lite på bloggar nyss och såg att många delar med sig av vad de läser just nu. Så varför ska jag vara sämre? Därför tänkte jag uppdatera er med vad jag läser just nu.

Som tur är har jag väldigt bra smak när det gäller böcker.

Sabrera eller inte sabrera?

En trend har långsamt brett ut sig i umgängeskreten. Jag tror att det kan ha tagit sin början på ett bröllop för 1,5 år sedan - innan dess var det bara något jag hört talas om. Jag pratar såklart om sabrering. Detta stycke våld utövat på en stackars oanande flaskhals. Detta monstruösa övergrepp på glasbehållare. Detta.. äsch, jag orkar inte. Summan av kardemumman är att jag tycker det är lite läskigt med sabrering. Vassa sablar (funkar med linjaler och brödknivar också) och avhuggna flaskhuvuden som sprätter överallt. Och dessutom oftast under inflytande av alkohol.

*ring ring*
- Ja hallå? Jaha... oj.
*klick*

PRO ringde just och gjorde mig till deras hedersmedlem.

Jul, jul, strålande jul!

Ville bara säga att det är precis 7 veckor kvar till julafton idag.
Jag återkommer med en önskelista.
Tack på förhand!

Måndagshat

Jag hatar kedjebrev. Jag hatar människor som skickar kedjebrev till mig. Är de helt dumma i huvudet eller? Hur kan någon, någonsin tro på kedjebrevens så kallade makt?

Jag fick ett under helgen som jag läste nyss. Det var skickat från en kollega (jobbar ingen på det här stället eller?) och avslutades med raderna:

Direkt efter du har läst det här brevet måste du skicka det vidare.
Den här kedjan har skickats sedan 1996.
Du måste maila den till 7 personer.
På den femte dagen kommer någon att bjuda ut dig, eller säga: Jag älskar dig.
Detta är inte ett skämt.
Den har fungerat i många år.
Om du bryter kedjan, kommer du få otur i kärlek.

Okej. Se det här som det ultimata testet! Jag tänkte INTE mejla det här till 7 personer och är därmed en kedjebrytare vilket torde ge mig otur i kärlek OCH som grädde på moset säkerligen extra dålig andedräkt eller nåt. Dessutom kommer ingen bjuda ut mig eller säga ”Jag älskar dig” på den femte dagen. På fredag vet vi.
*morr*

Äntligen tisdag!

Jaha. Så var det tisdag igen.

Jag har sedan igår ”lurat” mig själv att klockan inte alls ställts om och därmed lyckats med konststycket att gå upp kvart i sju istället för halv åtta. Mornarna har således varit väldigt ostressade och trevliga. Så också denna. Jag hoppas bara att det håller och att jag inte kommer på mig själv… Så att säga.

Nu när det är ruggigt så har jag tagit fram bästa USA-köpet: min Starbucks Commuter Mug*. Så nu är det kaffebryggaren som är högprioriterad på morgonen. Även om kaffet inte ens är hälften så gott som Starbucks egna så känns det lite…coolt med en egen mugg. Typ kolla allihopa så speciell jag är på tunnelbanan på väg till jobbet - som att någon skulle se det i trängseln. Men det är känslan jag vill åt. Den värmer. Precis som kaffet.


*Lustigt nog såg jag att Engla hade precis samma bild på sin blogg. Man kan nästan tro att jag läser henne slaviskt. Heh.

Snurrig

Jag är ledsen att bloggandet blir så sporadiskt. Anledningen är att just nu är vi i slutfasen av planerandet av vår vi-har-gift-oss-fest. Bara åtta dagar kvar. Iiiiiik!
Det snurrar duktigt i mitt huvud vill jag lova. Bordsplaceringar hit och program dit. Och maten! Den ska vi inte ens tala om. Eftersom vi reste upp alla våra pengar i somras så får vi göra allt själva för att ha råd. Men det är det värt.

Enda smolket i bägaren (vad kom nu det uttrycket ifrån?) är att jag blivit lite...vimsig. När jag kom till jobbet imorse och kollade vad jag packat ner i min träningsväska så låg där spinningskor och ingen handduk. Och jag som skulle köra BodyPump. Vad säger man om det?

Nu ska jag kolla igenom dagens to do-list och se vad jag kan knåpa med. Återkommer!

Belöning

Så. Nu har familjen Duktig dammsugit, dammat, vattnat blommorna, skurat golven och tvättat två veckors smutstvätt. Förtjänar vi inte en belöning? Va va va?

Jag och mannen kom överrens om att ett badkar med Maltesers vore den ultimata belöningen efter allt vårt slit. Han tyckte det kunde kännas lite läskigt ifall chokladkulorna i fråga börjar smälta, men jag kan inte riktigt se det framför mig... En Malteser är ju som en liten bit av himlen... (eeeh) Maltesers är dina vänner. Eller nåt. Allt detta tänkande på choklad får mina ögon att gå i kors.

Mitt innehållsrika liv

Jobbet, 13:16:

Kvinnlig kollega (Anklagande) - Varför gick du och tränade på lunchen då?
Jag - …
Kvinnlig kollega - Själv åt jag faktiskt pizza.
Jag – Jahaaaa?
Annan kollega i bakgrunden - Nu är det kaffe! Kaffe någon? Ho ho! Kaffe kaffe kaffe!

Skjut mig någon.

Vad är det med den här j***a fascinationen för kaffe?

Saker som kan göra mig galen:
Mina arbetskollegors fascination för kaffe.

Så fort kaffebryggaren är igång (2/3 av arbetstiden) så ska det kommenteras - "åh, någon har satt på kaffe", "så gott det ska bli med kaffe", "nu finns det kaffe hörrni" och (min favorit som jag hört varje morgon i snart tre års tid när min chef kommer in genom dörren) "här doftar det kaffe minsann". VARJE MORGON. I TRE ÅR.

Missförstå mig inte, jag älskar kaffe. Men jag behöver inte konversera om det. Jag föredrar att dricka det.

Linsgryta

Inatt råkade jag somna med linserna i.

Det händer aldrig.

Varför hände det just inatt?

Jag vaknade ett par gånger under natten för det kändes varmt och geggigt liksom. Men inte en enda gång kopplade jag att linserna var kvar. Jag menar; jag tvättade bort sminket, borstade tänderna, flossade... Allt som jag brukar göra. Inte.

Idag får jag stå mitt kast. Ögonen svider och är rödkantade. Linser vara bara att glömma. Liksom smink. Jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Och det är fredag hallå! Vad hände med fredagsfineriet?

Skunk?

Det har börjat lukta illa runt mitt skrivbord på jobbet.
Först var det bara en liten obehaglig och odefinierbar lukt, men den har definitivt växt sig starkare de sanste dagarna. Det luktar lite som att någon pressat en vitlöksklyfta och sedan låtit pressaren ligga kvar - odiskad. Det är inte en trevlig lukt.
Men! Jag verkar vara den enda som känner lukten. Det kan ju vara så att det är jag som luktar. Eller så är det (vilket jag började misstänka igår) min kollegas fötter. Hm. Det här måste jag gå till botten med.
Om ni ser en blond stackare med dålig hårdag sitta och vädra i luften som värsta blodhunden så är det antagligen jag.

Lilla Duktig

Heja mig!
Hela dagen igår och idag har jag lyckats hålla min inbox helt tom. Så fort ett mejl dykt upp har jag tagit itu med det på direkten. Jag är verkligen en handlingens kvinna just nu.
Duktigt.

I feel pretty, oh so pretty

Ja, jag vet. Det är hat-tisdag. Men vet ni? Med lite planering (lägga fram kläder, packa väskan och fylla matlådan osv.) så gick det ganska bra. Visst - jag försov mig lite i gammal hegerlig tisdagsanda. Men vafan! När jag hade klätt mig och slängt på den obligatoriska mascaran så såg jag helt normal ut! T.o.m. lite smygsnygg. Faktiskt! Jag klappade mig själv på axeln och gick till jobbet. Väl på jobbet blev jag kallad "karamell" av min chef (okej, samma chef som kallade min outfit fräsig för inte så länge sen - men hey! jag griper efter halmstrån här) och ingen sprang skrikande iväg av min nuna.
En klart godkänd tisdag.

Idoldyrkan deluxe

Jag var en av de lyckliga 10.000 som i onsdags fick se Gwen Stefani i Globen.
Jag älskar Gwen.
Gwennie-gwen-gwen.
The Gwenster.
När jag blir stor ska jag bli som Gwen.



Tills vidare ska jag och BargainBitch ha delad vårdnad om henne.
Hon ska bo varannan vecka (eller efter behov - detaljerna behöver filas på) hos mig och varje morgon ska hon (förutom att fylla på mitt verktygskaffebälte) säga you´re som fuckin' cute när jag klär mig och sen ge mig en kärleksfull puss på kinden när jag går hemifrån. Så att jag får ett rött läppstiftsmärke.
Vad kan jag säga? Jag älskar Gwen.
Nu ska jag dra iväg och köpa en extrasäng. Eller så kanske Gwen kan baka på nätterna? Hon verkar typ ha ändlöst med energi ändå.
Gwen? Om du lyssnar så gillar jag russinbröd...

Förändring – förnedring

Jag har läst en massa om förändring och personlig utveckling i olika bloggar senaste veckan och om hur det vekar vara så många som fastnat liksom… Det fick mig att börja tänka på hur jag själv förändrat mig den senaste tiden. Vad skulle jag t.ex. säga till en gammal vän som jag inte sett på flera år om han/hon frågade vad har hänt i ditt liv sen vi sågs sist?

…

Tja… jag har bytt från Adidas Superstarsneakers till Adidas Stan Smithsneakers.
Det räknas väl, eller?

Och gift mig. Jäklars.

Finn ett fel

Det är något med den här bilden som är otroligt störande.

Inget läktarvåld men mycket stön

Igår var jag på tennis. Jag har aldrig sett tennis live förut - och jag måste säga att det var 1) inte så tråkigt som jag trodde, 2) en väldigt artig sport, och 3) total avsaknad av läktarvåld, hyckleri etc. Ingen skrek obsceniteter, du var inte tillåten att lämna eller gå till din plats när bollen var i spel och jag hörde ett flertal "schyyyyysh" levereras till folk som råkade prata.

Fatta hur enkelt det måste vara att bli utslängd från en tennismatch.
Fatta hur svårt det är att klä sig rätt för en tennismatch.
Fatta hur lite action det är på en tennismatch.
Fatta hur högt spelarna stönar under en tennismatch (jag trodde det var ett påhitt).

Tennis är mer komplicerat än jag trodde.

Sovplats Asien

Har ni hört talas om Tokio Hotel?
Fyra tyska emokillar som är en sisådär 12 bast. Som spelar i band. Och så är de tyska. Sa jag det? Kombinationen av detta och att jag ska gilla deras musik är närmast obefintlig teoretiskt sett – och ändå blir jag sådär larvigt glad varje gång jag hör dem på radion. Eller i min iPod (råkade halka på nedladdningsknappen på Piratebay…).
Vad betyder det här? Är jag en sjuk, sjuk människa eller är jag bara mogen nog att kunna uppskatta all slags musik?
Sa jag att de är tyska tolvåringar* vi talar om?


*Okejdå. Nittonåringar. Men ändå.

Tisdagar suger!

Bara som en parantes då... Tisdagar suger.

Måndagar är okej. Man kan lura kroppen att det här med att gå upp tidigt är en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas. Och på kvällen fattar inte kroppen att den ska vara trött på riktigt - så man stannar uppe lite extra liksom.

Men tisdagar. Uuuuuuh. Kroppen genomskådar det tidiga uppvaknandet och snoozeknappen blir dens bästa vän.

I alla fall hemma hos mig.

Sen då... klä sig funkar inte. Jag borde ha en tisdagsuniform. En med verktygsbälte med minitermosar fyllda med kaffe, chokladbitar samt iPod med upptaktsmusik. Annars är risken rätt stor att jag glömmer något fundamentalt, som byxor eller skor. Tänk om man vore ett marsvin. Det vore fett ballt. Yao.

Lunch?

Jag vet inte hur det är med er, men jag börjar bli hungrig...
Pizza?

Sing-a-long

Idag kom jag på mig själv med att sjunga med till Neneh Cherrys "Buffalo Stance". Tydligen kan jag hela låten utantill*.

Ibland blir jag så imponerad av mig själv.


*Iofs var hälften på låtsasengelska, vilket kanske kan förklaras av att jag köpte och lyssnade sönder skivan när jag var 11 år.

Höstläsning

Det här är världens kanske bästa bok.

Om du bara ska läsa en bok under din levnadstid och väljer denna så kommer du inte att ångra dig. Jag lovar.

Boken är skriven av Eric Ericson, ges ut av Kartago Förlag och är en mängd hysteriskt sjuka brev till myndigheter och föreningar där Eric kommer med befängda förslag och idéer samt de svar han fått på sina brev. Jag skrattade mig igenom hela boken. Högt.

Uppföljaren Brev till utlandet har jag inte läst, så den kan jag inte säga något om... Men jag är övertygad om att den är precis lika bra.

Inte slicka, inte slicka...

Varje år så kommer larmen – kräksjukan är här!
Och varje år bli jag lite smått illamående så fort jag hör det. För jag VET med den sanna övertygelse (samma övertygelse som vet att lönen är slut den 3:e) att jag kommer att bli smittad. Minst tre gånger.

Så. Nu kör jag alla knep för att förbli frisk. D.v.s. 1) Inte slicka på tunnelbanan, 2) Inte slicka på tunnelbanan, 3) Inte slicka på tunnelbanan.
Och tvätta händerna ofta. Något mer?
Jag har faktiskt köpt ett par nya, svarta skinnhandskar. Skitsnygga! Dessa behåller jag krampaktigt på även på tunnelbanan. Men tar passande av när jag slår in min kod till kortet på ICA. Man får ju inte vara dum.


Jag har förresten kräkfobi.

Sam & Sabrina

Idag började vi dagen med att kolla på Samantha Fox (Touch me) och Sabrina* (Boys Boys Boys) på YouTube. Bara sådär.
Lättporr på en onsdagsmorgon.

Killarna tyckte att det slog allt och att de aldrig startat en arbetsdag så bra.
Själv…vet jag inte.


*Jäklars så dålig engelska hon sjunger på. Det enda jag kommer ihåg från videon är att hon badade i en pool och hade en liten, skimpy bikini som hela tiden ramlar ner. Och det summerar faktiskt hela videon. Vi var nog mer lättroade på den tiden. Nu då... nej nu. Nej, jaaaaaaaaa, jag såg något! I 4.24 minuter. Ta det och partaja Christina "visar allt direkt" Aguilera.