Släktdrag

Precis som min ömma moder gömmer jag godis i lägenheten och smygäter när jag tror att ingen ser.

Morgonfika

Hört över en kopp kaffe på morgonfikat:

(Kollega 1) - Jaha, då är det helg igen. Vad ska alla göra?
(Kollega 2) - Oj, jag har så mycket planerat! Jag ska tömma fickorna i alla mina vinterjackor.

Jag vet inte. Hur många jackor har man om det tar en hel helg att tömma fickorna?

Barnsligt barnsligt

Jag lallade omkring på NK Porslin igår och letade kaffemuggar av märket Bodum. Hittade inga och beslöt mig för att be om hjälp. Det var ganska lite folk där men alla, ALLA, trängde sig i kön framför mig. Jag funderade länge och väl på om det var min kappa från HM som inte mätte sig med deras minkpälsar eller kanske min fejkläderväska från en marknad i London som inte glänste ikapp med deras *fyll i dyrt väskmärke här*. Hur som helst var min uppenbarelse inte så imponerande eftersom jag tydligen gick att skuffa åt sidan.

Sånt här irriterar mig vansinnigt! Jag menar, kolla bara på Julia Roberts i Pretty Woman! Vem vet - jag kanske var en jäkla triljardär som uppskattar det enkla (läs: HM).
Så jag gjorde som vilken annan normal människa skulle ha gjort. Jag la av en smygare och gick därifrån.
Barnsligt, jag vet. Men ack så kul!

Ps. Är det någon som vet var man kan få tag på Bodums kaffemuggar? De i glas?

Fuldag

Man ser det inte på mig. I alla fall inte på några decimeters avstånd. Kanske vääääldigt nära, annars så kan man inte ens ana det. Men idag har jag en riktigt ruskig fuldag.

Jag visste det redan när jag vaknade imorse. Jag kände mig stel i kroppen (träningsvärk i ben och axlar), lite för varm, torr i ansiktet, inga kläder från garderoben passade, lite för kall, lite för tjock, flottigt hår, blek, icke-existerande ögonbryn, röda blemmor i ansiktet, utväxt i håret, trött och ful, ful, ful.

Jag släpade mig till jobbet. Tunnelbanevagnen luktade illa och högen med saker att göra var högre än vanligt. Besökte tandläkaren och hade hål som ska lagas på måndag. MISÄR.
Men sen kom lunchen. Solen sken över Stockholm och plötsligt stod det klart för mig vad som behövdes göras: Jag behövde shoppa. Ett uppdämt behov sköljde över mig som en perfekt surfvåg. Shoppa sig vacker? Varför inte?

Och faktiskt så funkar det! Jag kom tillbaka till jobbet med fuktkräm, hårfärg, plackers, deo, cerat, näsdukar och en hel drös med varuprover på olika ansiktskrämer som jag tiggde till mig på Apoteket och Åhléns. Och vet ni? Jag är en lyckligare människa. Jag lovar.

Apropå hemma...

Nio timmar efter det att jag kom hem hade jag redan hunnit duscha två gånger.

Sug på den.

Hemma igen

Efter att ha spenderat fyra dygn i den Åländska skärgården (eller på resande fot) så har jag kommit fram till att jag:

1) ..inte kan leva utan spoltoalett och dusch.
2) ...får är världens mysigaste djur. Nästan som marsvin (no 1!) - fast större.
3) ...min mamma ser ut som en vinbärssnäcka när hon sover.
4) ...det är inte alltid fyra par strumpor hjälper mot kyla.
5) ...inte kan leva utan spoltoalett och dusch.

Dessutom har jag sparkat rumpa i Texas Hold 'em. Vem kunde tro det?

Experimentera med deg

Idag har jag experimenterat med deg.
Jag vill inte kalla det baka då jag hälften av tiden tekniskt sätt inte visste vad jag pysslade med. Utan snarare kreativt skapande, med deg.

Slutresultatet blev allt annat än tillfredställande (även om det smakade gott).

Jag tror problemet ligger i att jag har filosofin "jag kan göra allt". Jag kan till exempel baka vad jag vill. Att jag inte gjort det förr beror på att jag inte haft lust. Men jag kan. För varför skulle jag inte kunna?
Det är en nobel filosofi jag har och jag blir alltid lika förvånad när det visar sig att jag inte alls var en naturbegåvning i bakning, stickning, svampplockning eller vad det nu är som jag företar mig.
Sån är jag.

Nu drar jag till Ålands skärgård över påsk. Mannens fabror har en fårfarm där och vi ska hjälpa till lite, slappa lite, läsa ett par böcker och dricka taxfree-sprit.

Glad påsk!

De små skaldjuren?

Kom till jobbet och fann ett mejl från cheferna (som semestrar i Thailand) som förgyllde min dag:

Hej,
Nu ar det torsdag - agghelgen har borjat sa en riktig glad pask till dig o din man. Du har ju allt ditt goda kvar har i thailand - solen o varmen vantar och alla andra sma skaldjur.
Halsningar
Cheferna

Undrar om de rökt något?

Ps. Idag låter jag som Sanna Bråding.

Nu tar vi snacket

Okej. Nu är det dags att snacka allvar. Jag behöver er hjälp med en sak. Så här ligger det till:

Jag har låg kroppstemperatur.

När jag mätte den för en massa år sen så visade termometern 35,9 - 36,1. Det var läääänge sen (vem fan tar tempen när man är frisk liksom?) men jag tror inte att det har ändrats. Detta resulterar i att jag har feber när jag har runt 37 grader. Vilket är larvigt.

- Oj har du feber? Hur mycket har du?

- 37,1.

- *gapskratt*

Story of my life.

Men nu kräver jag upprättelse. Är jag sjukt onormal? Eller är det här en sån där sak som alla gör/har men inte pratar om (som att kissa i duschen :-) )? Hjäääälp!

17 dagar

När man ligger hemma på sofflocket och tycker synd om sig själv är det viktigt att fokusera på den ljusa framtiden. Det är inte bara så att våren är på väg (jag vet, för jag har vårstädat garderoben) utan det är enbart 17 dagar kvar till vi flyger till Thailand. 17 dagar!
Jag känner mig redan friskare. Och nästan lite...solbränd.

Ps. Någon som kan tänka sig att vattna våra blommor när vi är borta?

Bäääääär mig!

Me no feel so hot.

Efter en angenäm schlagerkväll så vaknade jag söndag morgon alldeles för tidigt. Av att jag hade ont i halsen. Fy bubblan. Dagen spenderades sedemera i soffan under en filt tittandes på diverse filmer och TV-serier. Som tur var blev jag omhändertagen med bravur. Både lunch, middag och nya Ben&Jerry's-glassen (Baked Alaska) samt nya numret av Veckans Nu! serverades mig.

Tyvärr är det så att om jag slappar en hel dag så kan jag inte sova på natten. Så jag har vaknat i princip varje halvtimme. Detta har reducerat mig till en mycket ynklig person idag. En ynklig person med svullen hals och för få sovtimmar under västen och som ändå gått till jobbet. Åh så bra jag är på att ta hand om mig själv. Amen.

Dancing queen

Igår lärde jag mig att bara för att man har varit på musikal så betyder det inte att man kan dansa. Jag lärde mig det den hårda vägen. Alltså gå-på-avancerade-danspasset-på-gymmet-där-alla-deltagare-övat-koreografin-hela-terminen-och-det-här-är-sista-gången-så-låt-oss-visa-upp-vad-vi-lärt-oss-för-varandra. Jag fick en rejäl träning, men ack så svårt det var!
Det spelar ingen roll att jag hade mina snyggaste träningskläder på mig (helsvart), jag klarar inte step-step-padebore-snurr höger-kick-step... eller hur det nu var.

Det är skönt att vid 31-årsålder fortfarande kunna lära sig något nytt.

Och så kom jag hem...

...sisådär lite småsent på torsdagskvällen och frågar Mannen vad han har gjort när jag varit borta på galej.
- Jag har gjort bacon.

Sådärja. Han har inte kollat på TV eller saknat mig. Han har stått i köket och gjort egen bacon. Herregud vilket kap jag gjort!

Lite sång, lite dans, lite...sketet vin på tapp

Idag fyller SöderTanten (fd. TäbyTanten) 30 år. Hurray!

Vi (jag och Sus med Magen) firade henne igår genom att köra en girls night out. Först sushi på Ki-Mama, sen musikalen Footloose på Intiman och sist lite vin på sketet 18-årsställe. Där de hade vin på tapp. Vin på tapp = sketet.

Hur det än var så hade vi jättekul. Jag är liiiite besviken på Måns (Zelmerlöw) insats. Han var mest arg. Och sexig. Och sjöng asbra. Fast larvig i ett litet nithalsband. Killar ska inte ha halsband. Och definitivt inte nithalsband. Och inte vara arga i nithalsband. I alla fall inte om de är med i en musikal. Det funkar liksom inte. Men bra sjöng han - sa jag det?

Jag älskar i alla fall musikaler, och mest av allt älskar jag formationsdans. Ge mig en fomationsdans vilken dag som helst och jag får både goosebumps och ett leende som ett fån. Så fort jag kom hem så packade jag träningsväskan och kollade upp fredagens danspass. Här ska tamejfan dansas som om det inte fanns en morgondag!

Festivalyra

För att få tiden att gå har jag idag spelat samtliga tio bidrag till schlagerfinalen.
Högt, högt, högt så att alla på jobbet hört ordentligt.
Sen har jag tvingat kollegorna att fälla omdömen om låtarna, för att genast ignorera vad de sagt och hävda att det jag tycker är den enda sanningen. Slutligen har jag frågat vem de tror ska vinna och skrattat dem i ansiktet när de svarat (inga favoriseringar här inte).

En ganska rolig förmiddag på jobbet alltså.

Har jag sagt att cheferna är på semester?

Happy Pancake Day!

På mitt förra jobb så hade nästan alla ätstörningar av något slag. Att hacka på varandras matlådor eller lunchvanor var också väldigt populärt.

- Ska du verkligen äta allt det där? Fick jag höra mer än en gång under mina tre år där. Detta gjorde att jag utvecklat en slags allergi mot folk som kommenterar min mat. Jag blir så sjukt upprörd att jag blir alldeles skakig bara någon säger något.

Som en motpol mot allt detta mattrams så startade jag Happy Pancake Day. HPD gick ut på att jag varje torsdag gick till närmaste Amica-restaurang, fyllde en ta-med-låda med så mycket pannkakor som fick plats (självklart med sylt och grädde - ingen sallad eller soppa!) och tog allt tillbaka till jobbet där jag satte mig i mitten av lunchbordet och frossade... Jag behöver väl inte säga att jag hade en annan byxstorlek då?

Det här gav mig i alla fall djup tillfredställelse. På flera plan.

Varför berättar jag det här? Jo, det är torsdag och jag har just ätit pannkakor. Fast bara fem och med lågkalorisylt och nyttig ärtsoppa innan. Men ändå.

Veteranen

Igår var jag på underbara Kafé 44 på söder.

Mellan åren 1994-2002 var jag där minst en gång i veckan, både på scen och nedanför den som publik. Många minnen alltså och igår spelade syrrans killes band. De är vad jag väljer att kalla "den nya generationen". Vilket alltså gör mig skitgammal. Saken görs heller inte bättre av att Tompa (ikon) sitter i dörren och utbrister:

- Nämen är det du! Det var inte igår! Hur gammal är du nu egentligen? Nej nej, inte ska du betala. Du är ju veteran. Gå in bara.

Och där blev jag 10 år äldre.

Det är verkligen dags att starta band. Igen.

Förresten - Bandet (Eating Pebble) var sjukt bra. Poppigt och svängigt som få. Lyssna här...

Hårdingar

Blev just kompis med Lies Bleeding på MySpace. Har inte varit inne där sen Dackefejden (1542-43) men blev plötsligt sugen.

Lies Bleeding är typ det coolaste jag hört på länge. Väldigt hårt (för någon som gillar Popsicle) men väldigt coolt.
Lyssna här...

Maktens högborg - IKEA

Igår var vi på IKEA.
IKEA betyder kärlek på latin.

Vi var där för att byta benen till vår säng (kom hem med allsköns onödiga saker) och i botaniserandet bland björk- och stålben fick vi lite hjälp av en kvinna som hette ... samma namn som mig! Wow kanske du tänker nu. Men grejen är den att om man söker på SCB så är det bara 406 stycken som har samma tilltalsnamn som mig. I Sverige.
Vi finns överallt även om vi är få. Vi går i maktens korridorer som vanliga människor. Vi...äh.
Jag blev i alla fall glad.

Kungen Schyfftert

Igår var jag på Henrik Schyfferts 90s-föreställning på Rival.

En sak ska ni ha jäkligt klart för er:
Henrik är kungen. Ingen kan mäta sig med Henrik och om Henrik skulle ringa mig och fråga: Ska vi gå ut och ta en drink? så skulle jag inte ens tveka att haka på. Henrik är högst upp på alla 5-listor. Vare sig de är laminerade eller ej. Henrik är min lågkaloriäppelmos på fiberhavregröten och min lilla svetthandduk på spinningen. Leve Henrik. Hurra hurra hurra!

Utekväll

I helgen var jag ute med väninnorna. Vi gick och käkade indiskt och sen vidare ut i Stockholmsnatten för att ta ett par öl. Det var fantastiskt kul - tills vi gick vidare. Vidare suger. Vidare till ställe som spelar hög musik (som inte ens är bra) i lokal som är för full och med tjockaste jackan (som naturligtvis spills ner med öl när man försöker parera passerande människor) och försöka upprätthålla någon form av konversation suger.
-Annat var det när jag var ung utbrast jag. Då la vi våra väskor i en hög i mitten och dansade runt dem.
Det gör man tydligen inte längre. Vidare betyder trängsel. Vidare betyder att man på sin höjd kan stampa med ena foten om musiken skulle falla en i smaken. Tam tam tam. Tur att musiken bara var halvbra. Påminn mig om att jag ska undvika ställen med bra musik nästa gång jag ska vidare. Och lämna tjockaste jackan hemma,

Instruktörer som borde gå hem

MarathonMia skrev just ett inlägg om dåliga instruktörer och när jag kommenterade blev jag så himla upprörd. Så nu måste jag skriva mitt eget inlägg om ämnet.

Mia skriver om när det är för låg musik på, eller när instruktören inte förklarar en övning - ser att någon gör fel men rättar inte osv.

Min instruktör i tisdags (core) började passet med:
- Jag har tyvärr glömt musiken för nya passet *hihihi* så vi får köra det gamla passet istället. Nu har ju jag inte världens bästa minne *hihihi* men vi får skatta tillsammans och göra det bästa av det här!

- FUCK YOU! tänkte jag. Jag är där för att träna och inget annat. Skratta kan jag göra på fritiden liksom. Eller ni fattar..? Jag skrattar gärna jämt. Men avsätter jag en lunch för träning och stressar för att hinna både träna, duscha och äta så vill jag ju få valuta för min tid.

Passet var för övrigt skitdåligt.

Hurray!

Fick just veta att min… svägerska blir det… friade till sin sambo på skottdagen. På knä och allt!

Käääärlek!

Cynism

Läste just att lila blommor betyder "Jag önskar dig all lycka och välgång i livet." (enligt Interflora)
Vilken tur.
Det kunde ju ha betytt "Varför har du inte dött i mjältbrand än?".
Men nu är jag bara cynisk.
Och jag är dessutom för ung för att vara cynisk.

Med en enkel tulipan

Imorse när jag kom till jobbet så fick jag en bukett lila tulpaner av chefen för att jag gjort ett sånt bra jobb igår - trots datorhaveri. Sen fick jag en applåd av kollegorna.
Någon nämnde senare på dagen att jag verkat så uppåt senaste tiden.

Se där.

Datorhaveri

Idag hade vi datorhaveri på jobbet. Det är andra gången på två veckor.
Ingen mejl, inget internet, inget liv.
Jag hatarrrrrrrrr när sånt händer.
Jag kan ju liksom inte ens smygläsa bloggar.
*morr*

Hoppas att allt fungerar imorgon igen. Annars tänker jag gå bärsärk. Eller byta plats på bokstäverna på mitt tangentbord. Eller kanske något annat kreativt. Vad ska man hitta på liksom?

One utrensning to rule them all

Och det känns så jävla skönt!

Säg det med en sång!

Efter att i lördags hjälpt TäbyTanten att flytta till Söder (vilket teknisk sett borde göra henne till SöderTanten) bestämde vi oss för att se en delfinal av Melodifestivalen (vår första). Och det storstilat!

Mannen och Martin lagade, enlig dem, passande mat (quiche och ceasarsallad) och jag och Bästis stod för smågodiset (två kilo färgglad gelatin). Till det rosa skumpa (som senare glömdes bort i kylen), vin och öl.Dock måste jag säga att det inte var så himla bra. Mannen sa det bäst när han mitt i Nordmans framträdande utbrast:
- Han sjunger verkligen med samma lätthet som någon som satt en slottsstek i halsen.

Jag är mycket lite imponerad. Det kändes mest bajsnödigt och så här i efterhand så är det ingen som snackat om deltävlingen – så jag kan inte använda mina åsikter och tankar till något. Nä, nu får det vara slut på Melodifestivalen för min del. Förutom finalen då.

Nordman in action.

Påfyllning på karmakontot och arga grannar

I veckan körde jag mormor till Willys för att storhandla. Mormor är rolig. Det är kul att se henne gå loss på äggen och kolla varje kartong (som i Clerks - love it) för att slutligen säga "Nä, de är för små. Jag köper dem hemma på Närlivs istället." Och bestämt trampa vidare till müslin.
Dessutom känns det lite som man plussar på sitt karmakonto när man kör sin mormor till affären.

Väl hemma hos mormor bär jag upp alla kassarna (mer plus) och möts av mormors granndörr som fullkomligt skriker åt mig:

"Ja, jag vet inte vem som bor där" säger mormor när jag brister ut i gapskratt. Ty personen som bor där har tydligen brunnit hårt. En skylt räcker tydligen inte. Nej, här går vi gladeligen loss på papperstejpen för att visa exakt hur sura vi är. Kanske något att ta efter?Fast jag skulle aldrig använda papperstejp. Det är för amatörer. Riktiga människor använder gaffa.

Nu ska jag gå hem. Herr!

Hardcore röjning

Eftersom jag kände mig i rensningstagen så tog jag mig en närmare titt på bokhyllan hemma igår. En timme senare hade jag fyllt en stor flyttkartong med pocketböcker. En (1) kartong! Bara sådär.
Dessa ska nu skänkas till en vårbasar så att kidsen får åka och klappa djur i park. Men innan dess - fritt fram att ta vilka böcker ni vill. Jag har... allt.

Morgonfajt

Imorse när klockan ringde sa min inre onda röst: Skit i den! Du förtjänar att sova! Alla tuffa försover sig!
I det här läget brukar jag förlita mig på min inre goda röst. Den brukar oftast roundkicka onda rösten i magen och resolut få mig att hoppa upp ur sängen. Men imorse tror jag att goda rösten var sur eller nåt, för den sa: Det är lördag. Sov vidare!
Värsta lurot!
För jag somnade ju om. Goda rösten kan man lita på - trodde jag. Well, no more!
Som tur var ringde mitt mobilalarm och jag försov mig inte. Men tänk om den inte ringt?

Betyder det här att jag är oberäknlig och inte känner mig själv så bra som jag trodde?

Relax & Recovery

Ikväll ska jag och Bästis röja klädgarderob tills ankelsockorna sprutar genom näsan. Det är också mycket möjligt att vi får pizza.

Jag ser fram emot att åka hem till henne efter jobbet och bara hänga lite. R&R liksom och sitta i hennes soffa och skrika släng! wow! åh! halleluja! osv. när Bästis förtvivlat håller upp sina tröjor och blusar. Jag tänker vara hård men rättvis och låtsas att jag faktiskt vet vad jag snackar om. För det är jag jävligt bra på.
Låtsas övertygande alltså.
Jag lovar.

Det svennigaste jag vet

Potatisgratäng. Ja, så är det.

Livet går sin gilla gång

Idag har det varit en typisk slips-tisdag. Grå och jävlig.

Enda roliga är att jag igår lade vantarna på min farfars avlagda slipssamling som min syrra fått och därmed stoltserar med en sjukt skön svart/röd/vit-mönstrad 70-talsslirre. Det tråkiga är att ingen kommenterat den och jag gått och stuckit slipsen i ansiktet på mina kollegor och sagt "den är äkta, hallå". Men ingen har liksom nappat på det. Tråkiga kollegor.

Jag har i alla fall fem tisdagar slipssäkrade.
Det - mina vänner - kallas framförhållning.

Sociala helger

Nu har jag räknat ut att jag träffat (fysiskt) 31% av hela min bekantskapskrets i helgen. Jag har även kommunicerat (telefon, SMS, MSN) med 20% ÖVER de 31% jag träffat*.

Det betyder att jag har varit mycket social denna helg.

Det betyder också att jag kan stänga in mig hemma en tid framöver och ”glömma bort” att svara i telefon. Kanske skaffa en ny hobby. Kanske bara stirra in i väggen. Kanske få mer tid till sådana här onödiga uträkningar. The sky is the limit.

*100% = hela min telefonbok minus arbetskollegorna.

Die already!

Igår när jag satt på tunnelbanan hem råkade jag sätta mig bredvid en utdöende typ av människa. Nämligen en sån som tycker att det är helt okej att prova ut mobiltelefonsignaler på offentlig plats. Och det gjorde han. ”Plinge-ling”, ”pliiiiiing”, ”ring-ring-ring”. Han provade sig igenom Nokias hela signalbibliotek med ett koncentrerat leende på läpparna. Uppenbarligen var det här rätt stort för honom.

Men vafan, vem gör sånt? Längre?

När man införskaffar en ny mobiltelefon så står man inför två val:

1) Resa iväg till en mörk och avskild stuga i exempelvis Värmland där man under en filt provar ut en ny mobilsignal. Med ljudet av.

2) Man använder sig av den förinställda mobilsignalen och lever med det.

Men inte fan provar man signaler på tunnelbanan. Tur att den sortens människor (patrask?) är utdöende. Annars hade jag hoppat från en bro för länge sedan. Eller nåt.

Pankogramuppdatering

Tänkte att det kanske var nyfikna människor därute.
Inget har ändrats - jag är fortfarande pank.
Pankogramet stämmer inte ens. Eftersom blogspot inte fungerat på hela dagen så har jag hunnit handla mer. Det borde visa 140:-. Men så är det ju inte såååå himla lång tid kvar till lön nu.

Någon hatar mig uppenbarligen

Jag är så jävla arg, ledsen och besviken just nu. Så in i dängen olycklig liksom.
Varför?
För att de har skjutit upp inlyttningen i vår nya, fina lägenhet. I tre jävla månader. Nytt inflyttningsdatum 1 september. Inte tidigare. Suck och jävla dubbelsucksjävel.

Jag har suttit hela morgonen och intalat mig att det säkert ska bli bra. Men jag sket högaktiningsfullt i slips idag. Min sorg står liksom över tisdagsslipsen. Dessutom har ingen sett att jag färgat håret. Det är med andra ord rätt synd om mig.
Inte ens Natacha Peyres blogg kunde pigga upp mig idag. Den får mig annars alltid att le.

Säsongssnygg

Jag är säsongssnygg. Eller i alla fall säsongssöt.
Det betyder att när jag får lite färg på kroppen och värme i blicken så tycker jag mer om mig själv. Och då inbillar jag mig att resten av världen gör det också.

Vinterhalvåret är jag inte den hetaste tändstickan i asken liksom.
Men nu är jag så urbota trött på att se ut som en degig, glåmig, stripig svenne. Nu jäklar kommer våren, nej försommaren. I alla fall i min bok. Fröken kreditkort (mitt kreditkort är fortfarande en fröken – oansvarig och dan, medan mitt VISA-kort är förståndiga frun) har köpt både solkort och hårfärg idag. Trots att pankogramet visa 300:- på kontot. Med det bryr sig inte fröken kreditkort om. Hon tänker bara på sig själv och hur hon nog ska måla sina naglar med det där persikofärgade nagellacket. Frun tänker bara på att laga lasgane, för alla ingredienser finns hemma och det blir matlådor för hela veckan. De är roliga de där två.

Ernst - också säsongsbunden.

Skräckfilmsmaraton

Ända sen jag och BargainBitch möttes (på ett ridläger vid 7-års ålder) så har vi alltid delat en fascination för skräckfilmer. Redan i åldern nästan-gamla-nog-att-hyra-film så började vi på helgerna sova över hos varandra och se en massa läskiga filmer. Det här har fortsatt och numera ses vi några gånger om året – två? – för att se just skräckisar.

I lördags var det dags igen.

Upplägget är enkelt:
Gå till en välsorterad videobutik.
Välj ut ett antal titlar som faller dig i smaken (gärna lite olika skräckisar, typ rysare, splatter, övernaturligt etc).
Gå och köp ohemula mängder med snacks och godis.
Sätt igång och titta.

Vi hyrde fyra filmer. The Breed, Silent Hill, Cube Zero och en fjärde som jag inte kommer ihåg namnet på (bra betyg?). Sen körde vi non-stop i åtta timmar. Efter åtta timmar är även den mest hårdhudade skräckfilmsfantasten lite skakig. Mardrömmar? Check…

Mitt filmtips till dig som känner dig sugen på skräckisar är Silent Hill. Den var så sjukt läskig att klockorna stannade. Så sjuuuuuuuukt läskig. Uj, nu fick jag gåshud på kroppen. Igen. Har någon en kudde jag kan gömma mig bakom?

Tävling?

Tänk så kul det vore om jag, apropå TMLT (T-shirt Med Lustigt Tryck) utlyste en tävling i bloggen där läsarna fick skicka in bilder på sina fulaste TMLT och jag fick vara enväldig domare och dra en vinnare som jag sedan publicerade i bloggen och vinnaren fick äran och en av mina avlagda t-shirts?!

Så tänkte jag när jag gick på matjakt i solen på lunchen. Jag säger då det - jag är så ovan vid solen att jag blir lite knäpp i huvudet. Idén är genomförbar, visst. Men jag är varken Engla eller Schulmanbrorsa. Stackars, stackars mig!*

*Obs, ironi.

För mycket av det goda

Alltså. Jag vill bara klargöra en sak.
Alla Hjärtans Dag är en överskattad bluff.

Jag firade bara för att om man har haft två 30-årsfiranden och dessutom gift sig så finns det en ansenlig mängd skumpa (läs: fler än 10 flaskor) i hemmet. Och man tar varje chans som finns att dricka upp den.
Dessutom så kan man garanterat räkna med en ostörd kväll i hemmet; inte en jävel vågar ringa hem till en på hjärtedagen.

Men som sagt; överskattad bluff.

Guds svar? Eller är jag schizo?

Idag fick jag mejl. Av mig själv.

Jag ville att jag skulle köpa billig viagra, zanax och valuim. Jag svarade inte, men såg efter lunch att jag hade gjort det. Det kom nämligen ett likadant mejl, fast med RE: innan.


Nu är frågan; gjorde jag det här själv? Var det kanske jag i en alternativ dimension som läckte digitalt? Eller har jag utvecklat en extra personlighet? Kanske en Mini Duktig? Eller (och det är det här jag satsar mina pengar på) så har Gud bestämt sig för att straffa mig för att jag ber honom om så obetydliga saker - och dessutom via mejl. Han är nog rädd för att folk ska få tag på hans adress och spamma honom.

I Heart You

Ååååh! Jag önskar att jag hade en modeblogg med dagens outfit och sånt... Då skulle jag stolt sporta min rosa "I Heart Mannen"t-shirt (i I Heart NY-stil) som jag har på mig idag. En egen sorts TMLT. Fett yao!

Gud? Hör du mig?

Idag tröttnade jag på att ingen uppdaterar vårt sälj-/databassystem. Eftersom jag inte kan göra det själv (shocker! jag kan inte allt!) är jag så där hopplöst beroende av att någon annan fixar. Jag hatar sånt. Och systemet behöver verkligen uppdateras.
Jag har legat på ett par veckor nu och typ blivit lovad att det ska fixas. Men så fick jag alltså nog och skickade följande mejl:

Från: Lilla Duktig [mailto:lilladuktig@gmail.com]
Skickat: den 13 februari 2008 09:51
Till: 'gud@foretaget.se'
Ämne: Uppdatering av Systemet
Prioritet: Hög

Hej Gud.
Jag behöver kunna exportera ref.ex-listor från Systemet till semikolonseparerade Excellistor.
Tror du att du kan fixa det?
Mvh
Lilla Dukitg

Nu är det bara att vänta och se!

Vad är det jag alltid har sagt?

Tisdagar suger mer än andra dagar. Nu är det bevisat...

Hallå gamla vänner!

Jag var på en urkul fest i lördags och stötte under kvällen på en tjej (i min ålder) i köket. Under de få minuter vi konverserade lyckades hon få in orden strula (oförlovandes och/eller onyktert hångel) och kröka (festa hårt, gärna på folköl) i samtalet. Beundransvärt tycker jag. Själv slutade jag använda de orden när jag... hm... skaffade egen lägenhet?

Hur som helst så var det som att säga hej till några gamla kompisar och genast började jag tänka på uttryck som slumpen (som i "får jag slumpen" = sista på ciggaretten) och boppla (frisyr där man gör en dubbelvikt tofs mitt på huvudet som studsade, var modern runt -92 tror jag).
Sen tog inspirationen slut och jag kände mig bara trött och gammal.

Va sa du att du skulle göra sa du?

- Nä, jag kan inte följa med och ta en öl efter jobbet. Jag har tvättstugan. Och dessutom är jag pank...

- Oj. Vilket spännande liv du verkar leva.

För att folk inte ska fresta mig att tänka "äsch, jag tar kreditkortet" så har jag skapat mig en sk. Pankograf som talar om för betraktaren exakt hur lite pengar jag har kvar på mitt konto samt hur lång tid det är kvar till lön. Pankografen sitter på min skrivbordslampa på kontoret.

Jag ser pankografen lite som ett konstant påminnelse om att det inte är tufft att vara pank och att jag ska skylla mig själv jävligt mycket. Så här ser den ut:

Dessutom behöver jag tvätta. Väldigt mycket. Och tvätta är på många sätt gratis (om man storhandlat tvättmedel innan).

Bordellen*

Vet ni? Jag är med i en bokklubb. En sån där när man träffas typ en gång i månaden, äter och diskuterar en bok som alla läst (och sen väljer en ny**).
Ikväll var vi hemma hos mig och det var suuuuuupertrevligt, trots att alla utom jag tyckte Doris Lessing var dålig. Jag gillar Doris. Hon är skön.

Med i klubben (vi är runt tio totalt) så har vi två gravidisar. Båda ska ha nu i vår och vad som slog mig är att om jag skulle bli på burken skulle jag hänvisa till den som "Mini Duktig" (nej Mamman - jag sa OM). Det tyckte jag var lustigt. Men så har jag också hällt i mig tre glas vin.


* Bokklubben heter så.
** Vi kör fantasy denna gång. Neil Gaiman. Kungen. Yey.

Pank

Jag är visst pank igen. London knäckte min ekonomi på fyra dagar. Dumma London.

Jag kanske borde skylla mig själv. Jag kom ju hem med en överfull väska* och lär inte behöva shoppa på ett tag igen. Men kom igen! 829:- på kontot och det är den 7:e.

Alla som vill bjucka på middag kan skriva upp sig gästboken.
Jag gillar inte korv, lakrits eller kapris.
Tack tack.


* 3 skjortor, 1 sminkväska, 2 handväskor, 2 par sommarskor, 1 skinnjacka (fejk), 17 par stumpor (olika färger och former), 2 par toffelstrumpor, 3 par trosor, 6 böcker, 11 par örhängen, 1 kofta, 3 tröjor, 1 t-shirt (David & Goliath – bästa märket ever!), 1 väst, te, lemon curd, Nintendokalender (till Mannen) + en massa andra presenter

*suck*

Idag funkade inte Blogspot på jobbet. Jag var tvungen att jobba hela dagen.

Gissa vad jag inte ska göra ikväll kl. 21.00?

Jag ska inte kolla på Mel Gibson-rullen Signs på Kanal9.
Signs ligger nämligen på topp 5 sämsta filmerna genom tiderna (tillsammans med bl.a. AI). Enligt min lista alltså.
Om det är någon som har något att invända så gör det nu. Eller håll käften.

London baby!

Sådär. Nu har jag varit i London i fyra dagar med Mamman och Syster.
Det var sjuuukt kul: vi shoppade, promenerade, fikade, var på teater och åt en massa god mat. Enda molnet på himlen (det var förresten vår där) var stället vi bodde på – Backpackers Inn. Bo aldrig där.
Lova.
Säg det!
Säg ”jag svär”.
Jävla bajsställe.
Mögel runt fönstret (som inte gick att öppna), knöliga våningssängar, dammiga heltäckningsmattor och som grädden på moset har jag ett gäng oidentiferbara bett på kroppen. Bl.a. ett på kinden som alla tror är en finne och inte vågar påtala, vilket resulterar i att alla tittar till höger om mig hela tiden...

Nu ska jag skriva arga kommentarer om Backpackers Inn på alla sajter jag kan hitta.
Herrå!

Snart världens starkaste

Jag lyckades komma upp och träna morgonpasset (Bodypump 6:45) idag med. Två gånger... På rad.. Det är ju nästan en ny tradition... tänkte jag och började sätta upp en massa nya, orimliga mål för min träning.

Som tur var kom jag på bättre tankar. Nu är mitt mål att kunna ta 5 kg på bicepslåten innan våren är slut. Jag ligger på 2 kg nu och provade 4 kg idag. Fast det var sjuuuuukt jobbigt.


När jag kan lyfta så mycket så kommer jag vara världens starkaste. Då kan jag sätta mig på folk som är elaka och/eller behöver en... påsittning (?), nej, tillrättavisning.

Jag kommer också att ha lika snygga armar som Madonna. Hon har drömarmarna. Det tycker båda jag och Mia. Eller... tyckte. Sen såg jag den här bilden och ångrade mig.

Ser du Mia?! Vi måste byta ideal.

Här sitter jag...

... och smygäter en 24 grams Marabou chokladkaka och lyssnar på en gammal demo jag hittade när jag städade min iPod.
Om 20 minuter är det hemgång och då jag ska träffa ett popband för att snacka managermöjligheter. Imorgon natt åker jag till London.

Vem har påstått att jag har det o-bra?

Ja, just det!

Helgens kändisspan har jag helt glömt...
Grejen att vara Stockholmare är ju att inte "se" kändisar, och ser man en så låtasas man som om det regnar. Så denna helg har jag dock höjt upp huvudet och spanat på allvar.

Här kommer min kändisspantopplista:
1) Anna-Lotta Larsson (Prisextra Norrtull). Hon fladdrade förbi mig vid marmeladen, synbart stressad. Det coola med detta är: finns hon fortfarande? Ja antagligen. Och hon shoppar på Prisextra.
2) Gudrum Schyman (Gamla Stans t-banestation). Gudrun is the shit.
3) Fråga Olle-Olle (väntade utanför Gunnarsons konditori på Götgatan). Jag har aldrig sett honom som en levande person. Bara som ett pervo på Kanal5. Se så fel jag hade.
4) Mikael Nyqvist (på söndagspromenad på söder). Jag är inte heeelt säker på att det var han. Har Mikael Nyqvist en kal fläck på huvudet? Hur som helst så är han inte så het. Han fick vara sist.

Dagens två-i-topp

1. New Kids on the Block ska återförenas. Godammit!

2. Time Hotels telefonmusik. Generisk tältjazz när den är som bäst. (Ring 08-545 473 00 och digga du med.)

17 av 20

Ibland är det kul på jobbet. Som till exempel när cheferna är på semester eller när alla är på konferens och jag är själv och passar telefonerna.
Och så är det fredagsmornarna.
Då är det introtävling på P3 och alla medarbetare samlas runt min dator (jag har ju störst högtalare) och slår sina kloka hjärnor ihop för att lösa veckans låtlista.

Förutom att jag är kung på detta (jag kan vara väldigt övertygande ibland) så är det så kul att alla är bra på någon speciell musikstil eller genre och får visa sig från sin bästa sida under ett par minuter. Kärlek helt enkelt. Tänk om varje dag kunde vara så bra. Då skulle jag jobba där för alltid.

(Idag hade vi 17 av 20 rätt som är rekord - förutom förra veckan då vi lyckades pricka in alla rätt!)

En sekunds insikt

Som en blixt från klar himmel kom jag idag på vad det är som gör att jag inte för mitt liv kan komma överrens med min ena kollega.
Kollegan har nämligen inställningen "det är så synd om mig och alla andra har det bättre". Tänk att inleda ett samtal över morgonkaffet med en sån människa. Det är dömt att misslyckas. Där står kollegan och suckar och ojar sig över allt mellan himmel och jord. Och medan man själv bara försöker hålla sig vaken så har kollegan både magkatarr och ångest över sina krukväxter och "du har ju alltid så bra lön, jag är ju bara sjuk hela tiden". Osv. Tills det enda man orkar göra är att bli panikkissnödig eller simulera att man hör sin mobil ringa.
Godammit.

Dagens kändisspaning*

* jag är inte så selektiv. Bara så att ni vet.

Amit från A-teens (kommer ni ihåg dem?). Han tränade samma pass som mig imorse. Han tog mycket tyngre vikter än mig. Men det gjorde iofs alla där.

*suck*

Det är fan larvigt.
Jag är 31 år och lyckas inte hålla i mina pengar.
Jag trodde att ett ekonomiskt sinne kom automatiskt med åldern.
Ack så fel jag hade.

Jag förvånar mig själv. På ett bra sätt.

Hört på MSN igår eftermiddag:
- Mia, hur stor chans tror du att det är att jag orkar köra en timme BodyPump 6:45 imorgon bitti?
- Det klarar du.
Det gjorde jag.

Imorse steg jag upp 5:45.
Jag hade preppat (på Mias inrådan) kaffebryggaren, hoppade in i duschen (för att vakna) drog på mig dagens kläder (framlagda igår) och tog med mig kaffet och gymväskan (redan packad) och var utanför dörren 6:07.

När jag 8:30 kom till jobbet hade jag redan hunnit träna en timme, duscha, tvätta håret och basta. Mår jag bra nu eller mår jag bra?

Slips-tisdag

På mitt jobb arbetar vi med ett projekt en vecka i stöten. Varje tisdag "lämnar" vi och dagen därpå börjar nästa projekt. För att göra denna slitiga (och allmänt förhatliga dag) roligare så har vi börjat klä upp oss. Med slips. Från början körde jag kjol/blus men har nu kapitulerat och gått och köpt mig en egen slirre. En svart.
Och som i ett trollslag är dagen mycket gladare och trevligare. Ett sätt att knyta en slips. För oss som känner oss osäkra.

Gessledrömmar

Inatt drömde jag att jag var med i finalen av en musiktävling på TV. Det krävs ju ingen Freud för att fatta varför jag drömde just det, men det roliga är hur jag resonerade i drömmen:

I finalen (vi var tre kvar – jag, en jättesnygg och en nördig kille*) så fick man välja två låtar som de andra skulle sjunga och kunna hela texten till. Jag var rätt säker på att jag skulle ta hem det här, OM de inte valt något med Per Gessle. För då skulle jag vara rökt. Men (och här kommer den taffliga poängen) jag tänkte att om de valt Gesslelåtar så skulle jag gladeligen bomma vartenda ord. För Gessle suger. Och jag skulle hellre komma sist än att sjunga en Gesslelåt.

Slutsats? Min aviga inställning till Gessle följer mig in i drömmarna. Jag säger ju att jag verkligen inte pallar med honom (och hans frisyr). Tror ni mig nu?


* Jag vet det här för att vi var med på två uppslag i TV Guide. Jag hade hatt, fula örhängen och dubbelhaka på alla bilderna. Jag svär.

Allt bara dör

På jobbet har alla krukväxter hunnit dö över jul. Ingen har liksom brytt sig om att vattna när chefen inte varit på plats och det rigida köcksveckesystemet därmed har uppehåll.
Alla växter skriver jag, men en växt har vuxit sig större än alla andra, nämligen den som står bakom mig.

Och nu har min hemlighet läckt ut... Jag var oförsiktig en eftermiddag och blev påkommen så det visslade om det. Alltså är det är lika bra att jag delar med mig:
Jag har matat den med kaffeslattar i tre år.

Det är sant. Jag sitter kanske brevid Sveriges enda koffeinberoende krukväxt. Häftig tanke.

Singing Bee-mani

(ursäkta den dåliga ordvitsen)

Ikväll gör min bloggande väninna TV-debut i Tv3s Singing Bee kl. 20.00.

Heja Tessan! Heja!

Update: Okej, så hon vann inte. Men hey - orren-i-boet-tessan är för alltid i våra hjärtan...

200:- kvar och sex dagar kvar till lön

Och så kommer man hem och där ligger en bonuscheck från Åhléns på 50 spänn och väntar!
Jag älskar Åhléns just nu. Jag skulle vilja ta upp Åhléns i min famn och krama hela jäkla koncernen. Och kanske bjuda dem på fiberhavregrynsgröt (för det är typ det enda vi har hemma just nu) och sen erbjuda Åhléns ett fotbad med citrongräs och sen... Ja vem vet...

Om ni ursäktar mig så ska jag gå och drömma våta drömmar om vad jag ska köpa för min fina bonuscheck. Några förslag?

Spöa det här spöregnet någon!

Det är sånt jävla kackigt väder ute.
Det enda man kan göra när regnet står som spön i backen är att ta på sig jackan och gå ut och möta regnet. Och sen spöa skiten ur det.

Så hörrni... Alltså jag måste passa så att tvätten torkar. Och de här strumporna kommer inte att vika sig själva... Kan ni fixa vädret. Snälla? Någon?

Jag är bäst, ingen protest!

Igår hade jag alla chanser att gå och lägga mig tidigt, men misslyckades ändå totalt.
Varför?
Jag spelade ZooKeeper på mitt rosa Nintendo DS. Jag är sjuuuukt bra på ZooKeeper.
Det är inte ofta jag kan säga ”det här är jag bra på” och verkligen mena det – men ZooKeeper är jag en fena på. Jag är så bra så klockorna stannar. Jag är den bästa jag vet.

För er som inte provat ZooKeeper och inte fattat vad jag pratar om. Jag hittade just en låg-lågbudgetvariant. Kolla här…

Sådär. Den här dagen började ju bra!

Löpet

Hade Aftonbladet varit här hade de skrivit "Snorchock!" med stora, feta bokstäver.
Jag har gjort av med ett paket näsdukar på en halvtimme och huvudet snurrar.

Jag var ju frisk! Vad hände?

Ja just det - tisdag.

Ignorance is bliss

Imorse när jag vaknade såg jag ut som ett mosigt troll.
När jag var nyduschad, påklädd och klar såg jag sådär lagom tisdagsfräsch ut.
När jag visslande hoppsade från tunnelbanan till jobbet såg jag ut som ett nyplockat plommon.

Men nu…när jag sitter här vid mitt skrivbord så är det som att allt liv runnit ur mig.
Jag är glåmig, trött och kaffet smakar beskt.
Jag råkade komma på att det är tisdag.
Fan.

私の誕生日は日曜日です!

Uttalas: watashi no tanyoubi wa nichiyoubi desu!
Betyder: jag fyller år på söndag!


Känns det som att jag hakat upp mig på något tycker ni? Den kan vara för att jag legat nerbäddad med feber se senaste dagarna. Då är det viktigt att fokusera på de positiva här i livet. Såsom födelsedagar. Go mig!

Tack Jennie-jen-jen för översättningen!

På allmän begäran: önskelista!

Nä nu ljög jag. Förutom Sus med Magen och en manlig kollega på jobbet (som bara hoppades på att scora lite schysst fika på min bekostnad) så har ingen frågat vad jag önskar mig i present.
Kanske är det för att jag på söndag uppnår världens antiklimaxålder - 31.

30 var stort. Nej, 30 var större än stort. Det var enormt. Och vilken fest sen. Yikes.
I år kör jag vad varje kvinna av respektabel ålder gör - jag bjuckar på käk. Ty efter 30 kan man lägga ner hela tårtkalasgrejen. Ingen vill se en tårta med såååå många ljus på ändå.

Vad mer? Ja just det; önskelistan:
1) Fred på jorden och snälla barn (något Mamman önskar sig varje år - hon är min idol)

2) Att Carola slutar spela in julskivor. Nej, stryk det. Skivor över huvudtaget.

3) Träningskläder. Dags att uppdatera den här vältränade tjejens träningsgarderob. Jupp.

4) Ett halsband från Karma Design. Finns med flera olika inskriptioner. Vet inte vilket som skulle passa mig bäst, men snygga är de.

5) Framkallade bilder från roadtrippen i somras. Så jag kan pyssla gärnet. Just det - fotoalbum också. Sådana man kan klistra in i själv och ha sig.

Hm. Äsch jag vet inte. Lasagne & vin hos mig på söndag 16.00. Be there or be... hemma.

Frukt är godis... och glass räknas inte

Efter två hela veckor utan ett enda snesteg (förutom den där blåbärsmuffin som jag provsmakade i lördags - men jag hade bakat den själv! då gills det inte...) så har jag klarat mig utan godis och sånt galant.
Men så igår... Halsen ba: Ge mig glass! Jag är helt ihopsnörd och behöver lindring! Så jag var tvungen att masa mig ut i köket och hämta en burk Sia-glass så att den skulle vara tyst.
Alltså - det var inte ens Ben&Jerry's. Då är det väl nästan inte ens riktig glass? Gills det då? Jag är förvirrad. Hjälp?

Ballonghals – check!

Det är så typiskt. Min hals är större än Globen. Det gör svinont.
Och jag som ska på två fester och fyller år denna vecka.

Bajs.

Afrikansk dans für alle

I helgen har jag plågats av träningsvärk i knäveck och vänster biceps.
Detta beror enbart av att jag och MarathonMia körde afrikansk dans i fredags.
Ett av nyårslöftena handlade ju just om att hitta nya träningsformer och det här var liksom ett första, barfota, trevande steg.

Att dansa afrikansk dans var lite som att köra synkroniserad fuldans. Roligt liksom. En del var fulare än andra. Heh.

Kärringvarning

Gamla människor tar ofta med sig inneskor när de ska gå bort.
Det gör jag med. Eller, inte skor men ett par lurviga sockor eller tofflor. Jag har gjort det ett tag nu. Och tydligen så är det inte så accepterat som jag trott. Uppenbarligen bryter det lite mot hur man ska bete sig när man går bort och är yngre. Eller, vänta. Jag är ju 30. Hur som helst...

Jag tycker det är skitsmart med att ta med tofflor. Följ den här tråden är ni bussiga:
Jag sitter på en middag hos bekanta. Det är jättetrevligt, men jag fryser om fötterna. -> Jag sitter och försöker parera fötterna från golvet. Sitter obekvämt. Känner mig obekväm. River kanske ner duken. -> Jag vill åka hem. -> Det roliga tar slut för tidigt. -> Alla tror att jag är en otacksam jävel. -> Jag blir aldrig mer bortbjuden till vänner. -> Jag blir en ensam kvinna som bor i en liten lägenhet med sina 175 par tofflor.

Så; eftersom jag alltid fryser om fötterna, är det inte okej att ta med tofflor eller strumpor för er skull?

Dessutom fick jag ett par tofflor av pojkvännen i julklapp som ser ut som de på bilden ovan. Fast mina har hjärtmönster i rosa och rosa. Samt rosa band.

Det LUKTAR choklad...

Igår blev vi bjudna på middag av några kompisar. Efter middagen ställde värdparet fram choklad. En masse. Och det luktade choklad. Jag tror aldrig jag har tänkt på att choklad luktar förut. Eller, jag har liksom aldrig hunnit lukta innan jag slukat vad som finns framför mig (så som choklad ska ätas - det ska mulas in tills jag mår illa). Men attans så smarrigt det luktade.
Jag höll mig dock. Tio dagar. Kan ingen ge mig en kram?

Årskrönika

Förra året rulade fett. Det är nog mitt bästa år någonsin. Faktiskt. Två 30-årsfester (min och Mannens), drömresan till/i USA (roadtrip över kontinenten), bröllop i Vegas och så en stor bröllopsfest på det.Så vilka nyårslöften, eller snarare nyårsriktlinjer sätter jag då upp för mig själv för 2008? Svårt. Svårt som fan.
Men – here it goes:

1) Lära mig en massa nya spännande saker. T.ex. sticka, ett nytt språk, en ny träningsform, laga nya maträtter.
2) Gå ner 5 kg till Thailandsresan.
3) Avsluta alla projekt hemma i lägenheten innan flytten i juni. Allt som inte är klart då kastas. (Ja, det är ett hot! Passa mig j*vligt noga nu… Heh.)
4) Försöka spendera mer tid med mig själv och inse att det är okej att tacka nej till saker – vilket jag blivit mycket, mycket bättre på – men fortfarande måste hållas. Dessutom behöver jag åtta timmars sömn varje natt för att funka. Typ.
5) Ta hand om mina händer och fötter bättre. Efter den stora handchocken så är det det minsta jag kan göra.

Så. Nu är det dags att börja bocka av.

No candy - no cry

Idag är jag inne på dag nio av mitt nya liv i godisavhållsamhet*!

Heja mig!

Stökade lite i nattduksbordslådan och hittade en förpackning av dessa som jag köpte i USA i somras. De får bli absolut sista utväg känns det som. Om inte annat är de sjuukt söta!






* All form av godis, fikabröd, läsk, glass och annat sött. Efterrätter som jag bjuds på vid middagar etc. räknas ej. Inte heller popcorn. Jag ÄLSKAR nämligen popcorn.

Att lyfta från tänderna

Hundar är himla trevliga och roliga som t.ex. bär sitt eget koppel i munnen (inte, inte, inte) eller tidningen (bläää, uppblötta sidor). Men roligast är det nog när människor använder munnen som en extra hand.

Som idag till exempel; jag mötte en rundlagd man i joggingdress, joggandes, med sin astmainhalator instoppad lite finurligt i munnen. Jag började då fundera på två saker. 1) Hade han den där för att han inte hade några fickor på sin joggingdress? Och 2) var hade han i sådana fall stoppat nycklarna? Hm. Tåls att fundera på.

Min favvo är ändå mannen som jag brukar möta nere vid jobbets tunnelbana på mornarna. Han tar emot och bär sin Metrotidning i munnen. Respect.

Sömnsjuka

Igår så gick det bara inte att sova.

För många dagar med sena kvällar och långa sovmornar och på det en hel dag i komatillstånd (nyårsdagen) får skulden.

När klockan var 22.00 sov jag som en gris. 22.42 vaknade jag och kunde inte somna om. 23.23 gav jag upp vridandet och läste lite. 23.54 lade jag läsandet åt sidan (trötta ögon, pigg hjärna) och slängde på TV:n. Text-TV basunerade ut hur jag skulle få diabetes av att inte sova ordentligt. Lite gammal hederlig Spin City på det. 01.05 funderade jag och killen på vad vi skulle ta oss till. Vi kollade om min näsa fick plats i hans. Det gjorde den nästan. 01.20 bestämdes det att American Pie var lösningen till alla våra sömnproblem. Jag somnade runt tjugo minuter senare i en oas av pinsamhet och med killen fnittrandes vid sidan om mig.

Idag är jag ett vrak.

Tjena, så bra det gick då.

Mellandagskoma

Jag har hamnat i något slags transartat komatillstånd av alla dessa mellandagar och klämdagar. Detta resulterar kort och gott i att jag inte jag göra någonting och att jag är konstant dåsig.
Och ikväll är det ju nyårsafton! Det går ju inte för sig att sega ihop en dag som denna!

Så. Nu ska jag göra följande (i någon slags ordning):
1) Äta frulle
2) Prova kläder inför festen ikväll
3) Inse att kläderna måste kompletteras med ett hårspänne, skärp eller strumpbyxor och dra iväg och panikhandla lite.
4) Duscha, tvåla, tvätta, skrubba, fixa håret och sminka mig.
5) Städa hela lägenheten så den är fin inför det nya året.
6) Fundera på vilka nyårslöften jag har.
7) Tusen saker till.
8) Blogga om hur jag misslyckats med allt.

Hörs sen.

Mia sa...

Mia sa idag att det är julgodiset som gjort mig tjock. Duh! Det fattade ju jag med.
Men sen sa hon att det är knäcken som sitter kvar i tarmarna och att jag om bara några dagar kommer ha gått ner mina julkilon. Själv sa hon sig ha extremt långa tarmar, så hon kommer inte vara smal förrän i mars (vilket är konstigt, för hon såg sjuuukt vältränad ut när vi körde dubbelpass i förmiddags). Det måste vara skönt att ha koll på sin kropp så bra som Mia.

Just nu säger min kropp till mig: Skumtomtar! Ge mig skumtomtar.

Jag skrattar min kropp rakt upp i ansiktet!

Varde ljus (innan jag inte kommer i mina byxor)

Två goda vänner har helt oberoende av varandra uttryckt sin önskan om lite sol via telefon ikväll. Jag ordinerade promenad och ett solariebesök, vilket är precis vad jag själv behöver.
Det kanske är därför jag hällt i mig julgodis? Som ett substitut?

Jag har i alla fall ätit en grape och två apelsiner nu på kvällskvisten istället för godis. Men! Det här är ingen bantarblogg. Det här är en... ja, vad är det för en blogg?

Osmart

I ett post-julinfall bestämde jag mig i förrgår för att sluta med godis (vägde mig av misstag på gymmet) och sluta röka. Inte så smart. Efter två dagar så undrar jag vad jag gett mig in på.

Men efter några goda råd från vänner så kom jag fram till att tanken ändå var rätt fin. Dock har jag så in i helvete tråkigt.

Sen kom jag på att jag inte alls slutat röka. Cigaretterna har liksom bara tagit slut. Och jag har inte köpt nya. Så då gick jag och köpte mig ett paket. Man får inte vara dum.

Problemet med att skaffa sig en bra andedräkt

Tack för andedräktstipsen, tydligen är jag inte ensam. Vilket känns skönt. Och samtidigt lite oroande. MEN... Sluta röka... Då tror ju alla att jag är på burken ju.
- Jahaa... Ni har gift er, ska flytta in i en trea OCH du har slutat röka... Är det något som du vill dela med dig av?

Det är ju som upplagt för viskningar bakom ens rygg. Plus att jag fått tantmage - ni vet en sån där som alltid putar lite utåt. Inga statiska magövningar i världen kan tämja den rackarn. No sir!
Jag är ledsen (riktat till Mannen) men jag väljer nog den dåliga andedräkten över gravid-chock-rykten. Jag får helt enkelt ställa klockan varje morgon och gå upp och smygborsta tänderna, krypa ner och låtsas att jag är begåvad med god morgonandedräkt. Sån är jag.

Så funkar det

En dum sak som jag har tänkt på:
På morgonen så har jag mer pussmun än senare under dagen. Munnen drar liksom ihop sig och blir smalare. Alltså=jag är mer pussbar på morgonen.
MEN, på morgonen har jag sämre andedräkt än senare under dagen.
Varför?

Är det bara jag som har totalt oflyt med detta eller är det kanske en välbehållen universell hemlighet bland oss? En sån som vi inte talar högt om liksom. Man kan bli tokig för mindre.

Mitt i julstöket

Favvo

När vi var på kryssning häromsistens så köpte vi Bassets Allsorts - den nya smaken. Den utan lakrits. Jag hatar lakrits. Jag kan faktiskt inte ens stava till lakrits. Jag var tvungen att googla det först. Jag fick för mig att det stavades med D. Jag får iofs för mig rätt mycket.

Vad jag ville säga med det här är att nya Bassets Allorts tamejfan är det godaste godis jag ätit på år och dar. På en kartong mådde jag riktigt ruskigt illa tre (3) gånger. För att jag inte kunde sluta äta de små bitarna fyllda med kärlek. Det om något måste väl räknas som ett bra betyg?

Dags att klippa sig?

Jag har börjat nära en tanke om att jag kanske borde klippa av mig håret. Det kan vara så att anledningen till detta är att jag kollat för mycket på Twin Peaks. De senaste söndagarna har nämligen varit helt vigda åt att kolla igenom den gamla kultserien igen. I Twin Peaks har alla tjejerna (typ) små, lockiga pagefrisyrer. Nu vill jag också ha en. Tror jag. TV är inte bra för mig. Jag blir så velig.

Tre TV-serier som ändrat mitt sätt att klä mig / min frisyr:
1) Twin Peaks (ååååh, jag minns att jag hade kort page!)
2) Beverly Hills (mina stilikoner, även om jag aldrig fick till Brendas lugg eller Donnas solklänning)
3) Mitt så kallade liv (den med Claire Danes, fick mig att vilja färga håret rött och bli lite svår. nöjde mig dock med att chict mis-matcha mina kläder och knyta skjortan runt höfterna)

Upptäcksfärd i Idolträsket

Var och handlade på ICA nyss. ICA ligger i Globen City Shopping. Globenområdet är fyllt av en sisådär 13.000 förväntansfulla Idol-fans (skriver man ihop det kanske?). Nåväl. Det var upploppsstämning I tell you! Upploppsstämning! Och så regnade det på alla små flickors fina Amandafrisyrer (nu skriver jag ihop). Så...sött. Som små dränkta hundvalpar som förrirrat sig till ingång 3 när de egentligen skulle till ingången märkt 5. Mer regn på flickorna. Och deras frisyrer. Hoppas att de alla hittar rätt nu. För det börjar strax.

Fråga: Om nu det här är den största Idolfinalen ever, betyder det då att svenska folket haft en rätt tråkig och händelselös höst och sysselsatt sig helhjärtat med Idol i brist på annat?
Jag hoppas det.

Rött kort

Dagens bästa:
Min chef får rött kort av min kollega (samma som ställt tillbaka vår klocka på kontoret) för att hon för hundrade gången gjort kaffe - och misslyckats.
Och då menar jag inte att kaffet var för starkt eller svagt. Nehej då! Vi pratar om att glömma filtret, eller t.o.m. filterhållaren (!) eller inte trycka till filterhållaren så den står och glappar och allt kaffe som bryggs hamnar på diskbänk och golv.

Det är tur att min chef är så kompetent. Jag känner mig säker.

Fisvarning!

Igår var jag och Lindis på Norra Brunn och kollade på hennes kille som uppträdde. Huvudakt var Johan Glans. Ikväll uppträder Johan igen och Världens Bästa Mia (VBM) tänker gå dit.

Lilla Duktig: Johan Glans, vilken kille. Shit! Jag skrattade så jag nästan fes.
VBM: Jag ska undvika smink ikväll alltså?
Lilla Duktig: Nä. Jag hade smink.
...
Lilla Duktig: Men inte på rumpan.
VBM: Oh!
Lilla Duktig: Japp. Sån är jag.

Johan Glans är kung.

Not the sharpest tool in the box...

Apropå cashalones. Just nu så suger jag verkligen på att veta hur jag ska hantera dem:

Åååh, tänkte Lilla Duktig för sig själv. En kreditkortsskuld på 4000 spänn. Så här innan jul? Men det bara måste jag ju betala på direkten. Inte ha en massa skulder som ligger och växer... Speciellt inte på julen!
Sen var hon jävligt nöjd med sig själv. I sisådär en dag eller två. Sen...
Det var ju juklappspengarna som betalade skulderna.

Det var inte en av mina stoltaste stunder.
Sorry vänner. Jag kan tillverka små kylskåpsmagneter åt er. Eller ge bort mina (redan lästa) favoritböcker. Eller är det någon som vill ha sugrör? Jag har ett 1000-pack (tusen) kvar sen bröllopsfesten. Någon?

Kräksånger

Kanske den äckligaste rubriken hittills?

Jag måste bara få berätta; jag har kräksånger.

Jag är helt övertygad om att jag kommer få galna kräksjukan precis när som helst. Jag går alltså verkligen och känner efter hela tiden. Mår jag inte lite illa nu? Oj, nu kommer jag snart att behöva... Osv. Och det är skittrist. På allvar. För jag mår inte dåligt. Visst; sopbilen luktar väldigt illa. Magen känns konstig ibland (träningsvärk eller hunger) och visst blir jag yr av att galoppera ner för spiraltrappan på jobbet. Men jag är INTE sjuk. Inte just nu i alla fall. Och jag är jävligt trött på mig själv nu.

Hjälp. Vad ska jag göra?

Saker som är sura att behöva pröjsa i december…

…när jag kunde köpt julklappar för pengarna istället!

1. Tandläkaren. Två trasiga tänder = 1400 spänn

2. Duschslang. 99 spänn. Men ändå! När gick DIN duschslang sönder sist?

3. Extern hårddisk. 1000 spänn. För att den stationära datorn håller på att dö och alla våra foton finns lagrade där. Kunde blivit riktigt nasty.

4. Handdukstork. 860 spänn. Eller snarare en förskottsbetalning på handdukstorken som ska sitta i vår nya lägenhet.

5. Resa till Thailand. 5510 spänn. Betalas iofs av sparpengarna. Men sparpengar är också buffertpengar. För oväntade utgifter. Såsom alla de första fyra punkterna.

Damn! Varför just denna månad?

Efterlysning

Attans. Upptäckte just att utbudet av julmusik i bokhyllan krympt drastiskt sedan förra året. Vem har snott mina skivor? Eller kanske snarare - var har jag glömt mina julskivor?
Hur ska jag nu kunna terrorisera min omgivning i 23 dagar till?

December! Oh yey!

Förra året fick jag en egenhändigt gjord chokladkalender av pojkvännen (numera mannen, men pojkvännen är liksom finare att skriva). Så självklart bestämde jag mig för att ge tillbaka i år.

Och skåda! Julen är räddad!