Modebloggen

Jag väljer att se oss här på företaget som rätt stylish.
Vi har ju som bekant slips-tisdagarna och nyligen tillkommet är fejk-lacoste-onsdagar (alla har minst en från Thailand). Annars har vi en rätt laid back inställning till kläder. Förutom chefen. Hon är manisk i sitt mixande och matchande. Mest matchande. Det är t.ex. inte bara en grön blus som gör hennes outfit, det är den gröna blusen med den gröna kjolen och gröna skor som gör outfiten. Så ni kanske fattar?

Snyggast på länge är hennes svarta ballongkjol med svart krinkelblus och svarta skor. Detta lättade hon upp med lite färg i form av ett knallrött öga. Hon hade nämligen råkat stoppa en penna där av misstag. Men modemiss? I don't think so. Stylish.

Nyfiken i en strut

Idag har jag varit ond och manipulativ.
Jag fick en kollega att göra ett nyfikenhetstest på en annan kollega.

Ni förstår, min teori var att vår kollega är så nyfiken att hon inte kan låta något vara. Om någon skulle hålla fram en knuten näve framför henne (så som man gör med hundar – man har en godisbit i handen och säger saker som ”kom kolla godis”) skulle hon gå av på mitten av nyfikenhet. Alltså utmanade jag en annan kollega att testa. Vilket han gjorde. Och medan han gullade med sin tomma, knutna hand så stod hon och bokstavligen hoppade upp och ner framför honom och begärde att få veta vad han hade där. På allvar.

Jag är så ond ibland.
Hehe.

Pocketfavorit

Såg att Belinda Olsson rekommenderade boken Den hemliga historien av Donna Tartt i dagens Metro. Jag tänker inte vara sämre och rekommenderar samma bok, eftersom det sedan ett gäng år tillbaka även är min favvo. Jag brukar läsa om den nästan varje år för att den är så sjukt bra, även om folk säger att den är svår att komma in i.

<- Boken har precis (nåja) blivit nytryckt och ser numera ut såhär.

Heja Mia!

Redo för folkfest

Sådärja. Fredagen avklarad.
Sitter med en gin & tonic och kollar runt lite bland alla bloggar.
Dagen har bjudit på en massa arbete (nåja), stenhård lunchträning (booty) och en hembesök hos Ulle-bullen som nedkommit med världens sötaste son - Elias. Efter det middag på stan och nya Indiana Jones-filmen. Och vem sa att jag tog det lugnt?

Har precis gjort klart mina heja Mia-skyltar och är rätt stolt. Imorgon ska det hejas som om det inte fanns någon morgondag och efter det ett besök på Skrattstock på Långholmen. I solen. Iklädd nya jeansshortsen tror jag minsann. Man kan ha det sämre.
Godnatt!

Kvinnor i TV jag älskar att hata…

…men inte kan låta bli att titta på


Leila. Mat Leila. Hela Sveriges baktant. Hon har ett färgglatt kök jag skulle dö för och allt hon lagar ser ungefär hur smaskigt ut som helst. Jag har själv använt hennes recept vid ett flertal tillfällen. Så vad är felet? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Men det är något som inte stämmer här… Hon måste ha en otroligt svart baksida. Och så har hon ju inga vänner heller.

Marie-Louise Danielsson. Marie-Louise är den ena halvan i TV4s dynamiska duo ”Rent Hus”. Marie-Louise tycker att det är jättehäftigt med konstiga bakterier och tar mer än gärna både ett och två tops-prov i din kyl samtidigt som hon vrider händerna av lycka! Dessutom har hon fula t-shirts. Uuuuuuuuh.

Anna Skipper. Anna Skipper har en pakt med djävulen. Det är jag säker på. Dessutom har jag hört att hon röker.

Mia kom tillbaka!

Kom nyss från gymmet där jag kört 06:45-passet BodyPump. Själv. Ingen MarathonMia. Inget sällskap. Inga high-five mellan låtarna. Inget roligt.
I protest ställde jag mig längst bak i salen och fokuserade på att lyfta mest istället och klarade av ökning på tre låtar (hurra!). Tyvärr hade jag ingen att fira med.
*tycker extremt synd om sig själv*

Mia. Kom tillbaka! Jag vet att du måste vila innan marathon på lördag*, men jag behöver faktiskt dig. Snäääälla?

*Vi hänger runt 1-milsmarkeringen och hejar om någon vill sluta upp.

Kvällsaktivitet

Kom just hem från Enskedespelet där vi tittat på uppsättningen Peter Pan & Wendy. Fantastiskt att man kan gå på teater en tisdagkväll när andra sitter och degar framför TVn. Om ni bor i närheten, gör som oss och ta med lite picknick och ett par varma tröjor och köp en biljett.

Läs mer här...

Upphetsad av sport?

Imorse pratades det Henke Larsson på morgonfikat. Jag försökte verkligen haka på men... det var liksom så ointressant att jag nästan somnade över kaffekoppen. En kollega frågade mig om jag inte gillade fotboll och jag svarade att visst tycker jag Sveriges matcher kan vara roliga, men fotboll i sig är inte direkt upphetsande.

Han undrade då vilken sport jag tycker är upphetsande.

Upphetsande och upphetsande tänkte jag. Sen blev jag tyst och tankfull. För jag har inget svar. (Det händer inte ofta.) Hårdrocksgitarr räknas tydligen inte som en sport.

Ps. Måndagskvällen ägnades åt att cementera könsroller. Jag både lagade mat, diskade och vek tvätt. Heja 1800-talet!

Ledig måndagskväll

Det är svårt att inte visa sin besvikelse när plötsligt den efterlängtade middagen med Pappan ikväll blir inställd. Vi som hade fixat en fin inflyttningspresent och allt.
Trist när saker som man sett fram emot inte blir av.
Typ vift-vift-med-en-stor-påse-smågodis-(mycket fudge)-framför-näsan-på-en-för-att-sedan-säga-nej-du-få-inte-smaka. Eller jag vet inte. Om det var lakrits i påsen hade jag ändå inte velat ha. Men jag känner att jag trasslar in mig i konstiga tankegångar.

Frågan är vad jag gör istället ikväll? Jag har träningsvärk i hela kroppen sen helgens aktiviteter och försöker vara lite ekonomisk. Tips?

Te- och pannkaksfest

Efter den trista gårdagen (nu menar jag schlagerresultatet) så laddade vi idag om för Mors dag. Vi firar inte Mors dag egentligen, men händelsevis hade Mamman bjudit med oss på en riktig teceremoni på Etnografiska muséet och jag och Lillasyster (med respektive) passade på att köpa present för att fira.

Teceremonin var fantastisk. Kvinnan som höll i ceremonin var jättegammal och pratade mycket otydligt och att sitta på huk i över en timme tärde hårt på våra stackars ben. Men attans så mysigt det var. Efter ceremonin satte vi oss i solen i museiparken och hade pannkakskalas och presentutdelning. Jag passade även på att bjuda på mina Perellimuffins som blivit över sen gårdagen.
Fan-fuckin-tastic.

Slutligen promenderade vi hela vägen in till söder, köpte sushi och åkte hem och kraschade i soffan helt slut av all sol och promenad. Jag tycker nog att varje dag borde vara som den här dagen. Men nästa gång ska jag packa vatten och solglasögon.

Jag gjorde i alla fall vad jag kunde för att heja fram Sverige till seger...

Fråga: Hur många muffins går det på en Perelli?
Stackarn såg ju ut att gå av på mitten när hon sjöng.

Skorna!

Lindaloppan hittade skorna hos Scanpix och lät hälsa att de inte såg direkt bekväma ut.
Ja ba: Who cares hallå? De är ju rosa!

Typ.

Perelli mig hit och Perelli mig dit

Var det någon som såg skorna tjejen i Islands bidrag hade på sig? De rosa?
Kärlek i form av fotbeklädnad I tell you!

Om jag bara fick ett par skor så skulle det bli dem.

Har letat efter en bild hela morgonen, men utan att hitta något. Dessutom verkar hon ha ett par svara boots på sig på alla YouTube-klipp. Ni får kolla live imorgon istället!

Fubbisar

Okej. Nu känner jag att det är dags att lätta lite på trycket. För nu är jag arg. Inte rasande-stå-upp-och-skrika-obsceniteter-arg. Inte nä-nu-är-jag-besviken-på-dig-som-tjuvrökt-arg. Utan bara så där klädsamt bitter-arg och lite tycka-synd-om-mig-arg i en skön mix.

ALLA flyttar nämligen! ALLA!

Och det var ju jaaaaag som skulle flytta i år! Vi fick lägenheten i november. Skulle flyttat i juni och nu är det uppskjutet till september. Min lägenhet! Min flytt *slår sig för pannan lite sådär italienskt*. Alla har hunnit flytta (eller ska) innan det är vår tur!

Men missförstå mig rätt - jag är jätteglad för de andras skull. Men så jävla, jävla avis!

Skit-apa också.

Åh underbara dag!

Här sitter jag på jobbet med morgonkaffet i hand, Dirty Dancing-låtarna i datorn (YouTube rules) och ett leende på läpparna.
Jag har just kört ett timslångt BodyPump-pass på gymmet med MarathonMia och ätit en stor skål fibergröt. Det finns sämre sätt att starta sin onsdag.

Dagen bjuder på… ingenting. Men på ett bra sätt. Jag är pank och att hänga hemma är billigt. Dessutom stundar lyxmiddag, schlagerkalas och teceremoni på Etnografiska framåt veckan – så det går inte direkt någon nöd på mig socialt. Men det gör det ju så sällan.

Tävla tävla tävla

Sommarbalkong i rosa och grönt; ljuskoppar, duk, blompinnar, glas och somriga blompinnar samt en klädhängare som jag tänkte använda som spaljé.

Idag har det varit så lite att göra på jobbet att jag hunnit pilla med en tävling som Engla utlyst.
Tävlingen gick ut på att spendera max 500 spänn från sajten Ljuva Ting, göra ett

collage och kanske, kanske, kanske vinna ett presentkort därifrån.

Min nisch är att jag inte haft balkong på över tio år men i och med flytten så får jag en. Hurra för min blivande balkong! Nu gäller det bara att hålla en tumme eller två för att Mannen går med på att inreda med rosa. Heh.

Hört i fikarummet

- Är det bara jag som tycker att skålarna är för varma när man tar ut dem ur elektroungnen?


Förlåt? Elektrougn? Jobbar vi på ett stålverk eller på kontor?

Pyjamaspartyt

Hurra för pyjamasparty! Alla borde gå på ett lite då och då - av symmetriskäl.

Fredagens var sjukt kul. Även om det borde ha ringt minst ett par varningsklockor när vi blandade margaritas i kannor och gjorde vår alldeles egen bucket á la Thailand (med massa sugrör i som vi skickade laget runt, runt, runt) för att sedan, inspirerade av dansfilm-temat spelade in en egen formationsdans som någon lovade lägga upp på Fejsbook... så var det värt den rungande baksmällan som välkomnade mig med öppna armar dagen efter. Gaaaaah!


Jag måste också tillstå att säga att jag var väldigt nöjd med min PJ. Så nöjd att jag har fotat av den för allmän beskådning. Inköpt i Thailand på en marknad för runt 20 spänn. Ett kap om ni frågar mig (kanske anledningen till att jag köpte två...).

Lilla Duktig experimenterar med smet

Det har gått en tid nu sen jag experimenterade med deg, så jag tänkte: vad annat gör man en regnig torsdag mitt i månaden? Varför inte hoppa upp på hästen igen och baka lite?Sagt och gjort. På www.recept.nu hittade jag en massa roliga muffinsrecept. Bland annat Leilas. Så jag tog hennes (vi kom väl överrens om att hon bakade bra men inte hade några vänner?). Och godammit så bra det blev!


Faktiska bilder från det färdiga resultatet. Till vänster vanliga muffins (med lite citron) och rosa frosting och jordgubbar. Till höger chokladmuffins med chokladfrosting.

De rosa kördes raskt över till BargainBitch där jag ikväll ska på old school pyjamasparty. (Komplett med chick-flicks, grönsaksstavar och ansiktsmasker och sprit.) Ska bli spännande att smaka på dem hela. Jag har ätit smeten, den färdiga muffinsen (hur böjer man en muffin?), frostingen och jordgubben – men inte ihop (alla smakade underbart).
Hoppas att de andra tjejerna gillar dem!

Guldkant

Idag är det sista dagen för reglerad parkering inför sommaren. Inga mer städdagar. Inga mer "Duuuu, var står bilen? Oj, på onsdagsparkering! Då måste vi parkera om den!".

Livet blev just 2,7% lättare.

Ack dessa roliga människor!

Jag och MarathonMia har en stående träningsdejt varje onsdag kl. 6.45. På morgonen alltså. Helt galet men ack så skönt sätt att starta morgonen på!


En feature är att det är samma människor som dyker upp varje vecka och vi börjar så smått småheja på varandra. Där finns hon den smala som alltid står längst fram och envisas med att ha råttsvansar trots att varje kvinna vet att råttsvansar har man tills man fyller 25. Sen är det bara larvigt. Sen är det hon med den snygga frisyren som lyckas dra till sig båda Mias och mina blickar på ett åh-vi-önskar-att vi-hade-hennes-frilla-men-när-skulle-vi-orka-fixa-den-sätt. Jag funderar allvarligt på att fota henne i smyg (mitt i en frivändning?) och gå med till frisören. Sen är det hon den där klämkäcka, rödlätta bruttan. Hon som av en händelse är utbildad instruktör och tog över passet en gång när den ordinarie inte dök upp.

Det här kan fortsätta i det oändliga. Och det är också det som gör morgonpasset lite extra roligt. Frågan är bara hur de andra ser på mig och Mia? Är det kanske som de där två som alltid måste stå bredvid varandra? Och som alltid skvallrar? Högt? Och som kör en high-five mellan låtarna? Jag vet inte. Men det spelar ingen roll. Ingenting räknas egentligen innan morgonkaffet ändå.

Likisar

Kate Hudson kom just etta på Peoples årliga vackrast-i-världen-lista.

Ibland blir jag lite arg på mig själv att jag är så hemlig.

Annars skulle ni få se hur lika vi är :-)

Leilas vänner

Tittade på Leilas Mat på TV och kom ihåg att en kompis kompis berättade att en kompis något kompis hade jobbat med henne och sagt att hon var riktigt, riktigt otrevlig.

Detta fick mig att undra om personerna som hon bjuder på mat i slutet av programmet bara är inhyrda? Och får de i sådana fall en fet lön? För om man är riktigt, riktigt otrevlig så har man väl inga vänner? Inte ens om man lagar riktigt god mat.

Jag hatar måndagar

Eller, egentligen så hatar jag katten Gustaf mer. Ni vet han som plågar sin bästis fysiskt och psykiskt, gör allt för en bit lasagne och, ja just det – hatar måndagar. Att man kan bygga upp en hel serie utav detta är för mig helt oförståbart.

Men, just idag är jag trött, seg och sur. Och det är måndag. Jag som i vanliga fall är en anhängare av tisdagsförakt. Är förändringens vindar äntligen här? Och när i helvete visar de schlagerfestivalen på TV?

Insikter

1. Om det finns räkost hemma så får alla andra pålägg nobben. Räkost is number 1!

2. Om det finns glass hemma så måste den ätas upp. Jag kan tydligen inte hantera att ha glass hemma utan att äta upp den på stört. Därför köper jag aldrig större paket än en liter. Det kallas självbevarelsedrift.

3. Om det finns ett dansgolv så står jag på det. Sitta och prata över en öl? Not me. Uh-huh. Jag dansar.



Ps. Festen igår vad kick-ass och mina trampdynor är svullna av allt dansande.

Laddad för fest

Imorgon har Bästis sin 30-årsfest och eftermiddagen/kvällen har gått åt till att handla, planera, stöka, vika servetter och dricka vin. Det är mycket som ska fixas, men resultatet kommer att bli fantastiskt.

Personligen så har jag haft lite klädproblem. Jag köpte en klänning i Thailand som jag tänkte ha, men den känns lite...ja, jag vet inte. Fel tror jag ordet jag letar efter är. Så nu optar jag för en av mina klassiker. Skorna är iofs fortfarande ett problem. Guuuuud vilka problem jag har.

Nej nu ska jag ta och få mig lite skönhetssömn. Herrå.

Klockan är 13:41

Fortfarande har ingen uppmärksammat min nya hårfärg.

Jag svär, jag skulle kunna pierca mig genom kinden med en bult från Ölandsbron och ingen skulle märka något.
*suck*

Unga par gör saker tillsammans

Ibland är det så skönt att vara två.
Som när jag köpt ett paket grekisk hårfärg på Botique Eden för 49:- och är osäker på hur jag ska få det jämnt i håret framför badrumsspeglen. Då är jag glad att det bor två hemma hos oss. (Även om jag får locka länge för att få den andra individen att slita sig från GTA4.) Och vilket resultat det blir sen! För 49:- så får inte bara jag solblonderat (nåja) hår, men även den andra personen får lite stänk i hårbotten. Sommarfräscha tillsammans liksom. Sen får jag i min tur ta fram trimmern och dra av hans hår till en prydlig snagg. Så kul kan man ha det en kväll hemma! Förorts-glamoröst liksom.

Alla hotties kan inte sjunga

Scarlett Johansson: Skådespelerska som kom femma på FHM magazines "Sexiest Woman in the World"-lista, som snart ska gifta sig med en annan hottie och som är allmänt cool liksom.

Men (och det här förjänar minst ett par spridda hurrarop) hon kan faktiskt inte sjunga. Så det så. Och det känns sååå skönt. För universum har sett till att man inte kan få allt. Überkosmos har gått in med stora pekfingret och vaggat det framför henne och utbrustit: - Nej du lilla gumman! Då må ha stora A:n i allt, men sjunga - det får du lämna till de mindre bemedlade. Och fulare.

Och folk som jag - vanliga människor - kan fortsätta vara med i Idol och inte vara så där sjuuuukt snygga, men kunna sjunga som om det inte fanns någon morgondag.

Hurra för symmetrin i världen!

Lyssna på Scarletts Tom Waits-cover (och kolla) här...

Låtar vi aldrig glömmer

Idag har vi ägnat större delen av förmiddagen åt att YouTuba låtar i kategorin "vi glömmer er aldrig".
Som musikansvarig här på Företaget så har jag ju ett ansvar att hålla personalstyrkan vid gott liv. Alltså fick de också, för ovanlighetens skull, välja låtar. Deras val var ju såklart inte lika bra som mina. Men ibland imponerar de små liven!

För dig som vill prova på det här själv så rekommenderar jag att börja med:
Paula Abdul – Opposites Attract, Paul Simon – Call med Al, John Farnham – You´re the voice och UB40 – Red red wine.

Babies, babies, babies!

Det slog mig nyss att den här baby-boomen som alla pratar om faktiskt händer runt omkring mig. Förutom Ulle-Bullen (som skulle haft förra veckan och som jag kallar för Ulle-Bullen i smyg eftersom hon latat sig på balkongen och är alldeles rund och brun) och Sus med Magen (nedsläpp juli) så fick jag igår veta att Maja och hennes kille Micke (som upplagt för att kalla dem M&M) ska ha barn. I augusti!

Tur för mig att jag lade en mindre förmögenhet på söta barnkläder i Thailand. För både tjej och kille eftersom ingen vet vad de ska ha. Heja alla som är på burken! Heja er!

Ho-hooooo!

Jag har varit så sjuuuukt upptagen på sista tiden. Med mig själv.
Mannen tjackade Xbox 360 och GTA4 lagom till långhelgen och har spelat non-stop sen dess. Detta har gett mig en massa tid... åt mig själv.
Jag har gjort viktiga saker såsom solat solarium, rensat i garderoben (färgkodat), fibblat med möjliga matchningar med kjolar och toppar, druckit vin och funderat på att färga håret igen. Ni vet, sådana där viktiga saker. Sånt som håller en från datorn.
Även grillpremiären är avklarad. Och så impulshandlade vi en 37-tums TV. En platt. Mycket har hänt alltså i min lilla värld.

Funderar på att modeblogga lite. Alla gör ju det. Imorgon tänkte jag prova på det, fast låtsas att jag är min chef. Det, mina vänner, kan bli riktigt, riktigt kul.

Sådan husse, sådan hund

Idag lånade jag min kollegas hund på lunchen och gick en promenad. Hunden pinnade på, och så gjorde även jag. Jag tycker hundar överlag är rätt söta men den här hunden är faktiskt ganska ful. Huvudet är liksom oproportionerligt litet för kroppen. Lustigt nog är det även ett av min kollegas utmärkande drag. Det – och hans tvångsmässiga sätt att prata politik på alla kafferaster. Hunden var som tur vad tyst hela promenaden.

LaChapelle for president!

Var och såg Heaven and Hell-utställningen av David LaChapelle igår.

Fan-fuckin-tastic!

Om ni bara gör en sak den här veckan (eller nästa, utställningen pågår till den 11/5) så gå och se hans fotografier. Så underbara.

Köpte med mig diverse vykort och en enorm poster med hans "Milk Maidens" som jag ska rama in och sätta upp i hemma.

Foto: David LaChapelle - Milk Maidens

Me, myself and a friggin’ pulsklocka

Jag är numera stolt ägarinna av en PulseSonic som kom i min ägo i lördags då jag träffade Marathonmia och hon gav mig den. Hur gulligt är inte det?

Så vad gör man? Snör på sig spinningskorna och hoppar på motionscykeln? Mja, först var jag tvungen att försöka förstå mig på den. Vilket inte var så jäkla lätt hallå! Tryck här, där och två gånger på den röda blurpen och ställ sedan in din vikt. Fan, den avslöjar jag ju inte för någon! Tänk om min PulseSonic laser-skickar min vikt till en satellit någonstans och så får alla veta vad jag väger. Hugaligen. Men så var det såklart inte. Klockan fungerade jättebra, och pulsbältet också. Jag kom upp i en puls på 160-någonting på de 45 minuter spinning jag körde vilket är bra. Men inte jättebra. Men första-gången bra i alla fall.

Enda problemet är att jag kände mig sjukt osocial eftersom jag hela tiden checkade av pulsen. Så efter passet kände jag mig tvungen att förklara för spinningfröken exakt vad jag pysslat med under passet (tvångstankar nej vaddå?). Hon var som tur inte arg utan strödde några uppmuntrande ord över mig av vikten av att ha en pulsklocka (hon hade två). Slutet gott allting gott. Nu ska jag köra spinning järnet och få en sån där Cindy-Crawford-buns-of-steel booty lagom till sommaren.

Utstirrad

Min kollega (den kvinnliga) börjar göra mig riktigt illa till mods.
Idag har hon suttit och stirrat på mig och suckat hela förmiddagen. Hon liksom bara väntar på att jag ska titta på henne så hon kan börja prata om sig själv. Jag har sett henne i ögonvrån. Läbbigt.

Bullsug

Här sitter jag och är sugen på bullängder. Mmmmmm. Med kanel. Mmmmmmm. Och kladd. Mmmmmm.

Jag tror bullsuget är en direkt effekt av lördagens intag av alkohol. När man blir äldre (och förhoppningsvis klokare) så blir man också bakis längre. Även om gårdagen spenderades i soffan (i sällskap med fyra hyrfilmer, en pizza och en liter Daimglass) så gör sig drinkarna, vinet, skumpan och de tre (3!) shotsen fortfarande påminda genom det där lilla ihärdiga illamåendet och tröttheten. Och bullsuget.
Jag kanske ska smyga iväg på lunchen och handla en liten kanelbulle. Eller muffin. Eller bara en onödigt stor kaka med chokladbitar i? En sån som är större än en LP-skiva. Och sen ska jag sitta och smygäta den vid skrivbordet. *knaper knaper smul smul*

Uuunnnngghhh...

Så vet man att man var liiiiiite för full igår:

1. Man vaknar, och tungan har fastnat i gommen
2. Man lovar att aldrig mer dricka sprit - femtio gånger
3. Tandborsten ligger på spisen (hur faaaan?)
4. Filmer som "I now pronounce you Chuck and Larry" känns helt rätt att se
5. Man vågar inte sätta igång datorn eftersom det kan finnas bilder postade på Fejsbok från igår
6. Dagens jobbigaste uppgift är att äta en liter Daimglass

Träna träna träna

Sådärja. Då gick man upp tidigt en lördag för att masa sig iväg till gymmet. Det blir tredje besöket denna vecka, vilket är rätt bra med tanke på att jag för en vecka sen sippade drinkar vid poolen. Typ.

Bodypumpen i onsdags gick svinbra, men Booty-passet igår tog knäcken på mig (Booty=rumpa och lår samt kondition) och jag mådde nästan lite illa efter. Idag blir det Afrodans och Core med världens bästa Marathonmia och sen ska vi luncha.

Funtar lite löst på att ta upp spinningen igen. Jag spinnade typ två gånger i veckan hela vintern och kan inte för mitt liv komma på varför jag slutade. Eller, nä. Jo. Jag vet att jag var sur för att jag inte hittade nya spinningbyxor. Men det kan väl inte vara anledningen? Eller? Herregud! Hur ytlig är jag egentligen?
Jag måste kolla upp det här. Alltså, inte hur ytlig jag är utan om det finns bra spinningpass att tillgå. Och kanske ett par nya byxor också... Heh.

Fredagsbio

Var just och såg Be Kind Rewind på bio. Bio är fanimej en underskattad underhållningsform. Eller i alla fall något som jag gör alldeles för sällan. Hädanefter ska jag gå på bio oftare.

Filmen var i alla fall väldigt bra. Och sådär söt liksom. Bra filmval.

Ville egentligen se Funny Games, men insåg att den nog inte skulle gå hem i sällskapet så jag tankar den istället. Även om det är olagligt.

Relationsdrama

Inatt drömde jag att min svägerska gjorde slut med sin kille varpå han blev ihop med Sus med Magen (hon har mycket mage nu). Sus pojkvän blev då ihop med Svägerskan och alla tyckte att det var fullt normalt. Utom jag. Jag minns att jag skrek rakt ut i frustration: så här gör man väl ändå inte!

Jag kan vara så gammalmodig ibland. Snart skaffar jag väl mig spislock och börjar tvätta med tvättbräda. Men jag tyckte verkligen att de gjorde fel. Som tur var vaknade jag och ordningen var återställd. Ska bara ringa dem och kolla…

Köttstrump och Straffbob?

Nä. Det känns inte rätt. Mina två fina kuddar som jag köpte med mig hem på resan och som nu stolt pryder soffan har inga namn. Än. Vad ska de heta?

Alla som vill åka tillbaka till Thailand räcker upp en hand

Okej. Jag ältar. Men jag vill tillbaka nu. Varför är jag här när jag kan vara där. Som tur är så bjuder Stockholm på fantastiskt vårväder och folköl-i-parken-tarmen suger till och jag glömmer för en stund stranden på Koh Samui och de 33 graderna i luften. Sen kommer jag på hur mysigt det var igen och det hugger till av saknad i magen.

Men nu är det lunk igen och jag var först på jobbet imorse. Iklädd solbränna (som bara min chef slog - hon har typ inbyggt solarie i sin kropp) och hawaiiskjorta (för att verkligen visa kollegorna vem som haft semester) klev jag in redo att jobba rumpan av mig för att komma ikapp. Som tur är så har jag inte känt av panikstessen av att ligga hopplöst efter än, men fråga mig gärna i eftermiddag. Heh.

Nu ska jag och hawaiiskortan ta ett ärevarv runt kontoret och dricka lite svenskt kaffe. Herrå!

Honey, I'm home!

Jaha. Så var den semestern slut. Det gick lite väl fort tycker jag. Och är inte Sverige lite kallt? Fast å andra sidan - kliver man av planet på Arlanda i flippisar och fiskarbyxor en tidig söndag morgon i april så får man faktiskt skylla sig själv.

Återkommer med fantastiska reseberättelser, bilder och avslöjande hemligheter senare. Kanske.
Här är i alla fall en underbar bild på en av våra efterrätter köpt från Mr Donut.

Packad och klar!

Så här ser det tydligen ut där vi ska bo...

Sådär. Väskan är packad. Jag är... bara trött. Men glad.
Nu är det semesterläge som gäller.
Imorgon går flyget till Bangkok. Ett par dagar där och sen flyg till Koh Samui för två veckor med sol och bad och absolut inga måsten. Alls. Inga chefer, inga jobbiga kollegor och ingen svensk snålblåst. Och vem vet? Jag kanske till och med kommer att bli solbränd. Oftast bli jag bara kräftröd med flagor på diverse ställen. Men den här gången... kanske?

Hur som helst.
So long suckers!

Luring

Idag på lunchen deklarerade jag att det värsta jag visste var att frysa en matlåda, sen tina upp den och äta den. Ty då försvinner 40% av smaken. Mina kollegor bara nickade instämmande.

Det är så kul att de tror att jag bryr mig om sånt.

Übersajt

Här sitter jag på jobbet och försöker göra klart så mycket som möjligt inför semestern. Hela dagen har varit som en yra av stress, stress, stress. Men nu ska jag äntligen få gå hem.
Hurra hurra hurra!

Ska bara stanna till på Hotel Clarion på väg hem och gratta Bargain Bitch som har födelsedagskalas där. Och lämna present och göra henne glad. Då blir hon den tredje idag som jag gör glad. Eftersom jag bara lämnat mitt skrivbord för en kort lunch är det svårt att glädja fler. Men hey! Tre. Det är fler än två. Och jag har inte gjort någon ledsen idag heller. Inte för att jag brukar.
All in all - den här dagen är rätt lyckad ändå!

Smolket i bägaren

Tre dagar kvar nu. Sen är det soliga Thailand för hela slanten.
Lägenheten är städad. Väskan är provpackad. Bilen tvättad. Ett par nya pocketböcker inköpta. Pengar växlade. Och så helt plötsligt så ringer Pappan. Han ringer bara för att säga att han är deprimerad och att jag borde veta om det.
Det är såååå orättvist.

Här går man omkring på små moln och någon bara måste regna ner en. Och dessutom ens egen pappa. Okej att han är sjukskriven sen Dackefejden. Okej att han är deprimerad. På riktigt. På papper dessutom. Men måste han ringa mig tre dagar innan drömsemestern för att berätta exakt hur dåligt han mår?

Den nästan-packade resväskan (rosa såklart) verkar så otymplig och full med strunt nu. Jag tappade helt enkelt lusten. Bara sådär. Tänk så lite det behövs. Tänk så lätt det är att sprida sin sinnestämning. Det ska jag komma ihåg. Imorgon ska jag göra fem personer glada. Genom att vara glad. Dock inte min pappa. Så det så.

Släktdrag

Precis som min ömma moder gömmer jag godis i lägenheten och smygäter när jag tror att ingen ser.

Morgonfika

Hört över en kopp kaffe på morgonfikat:

(Kollega 1) - Jaha, då är det helg igen. Vad ska alla göra?
(Kollega 2) - Oj, jag har så mycket planerat! Jag ska tömma fickorna i alla mina vinterjackor.

Jag vet inte. Hur många jackor har man om det tar en hel helg att tömma fickorna?

Barnsligt barnsligt

Jag lallade omkring på NK Porslin igår och letade kaffemuggar av märket Bodum. Hittade inga och beslöt mig för att be om hjälp. Det var ganska lite folk där men alla, ALLA, trängde sig i kön framför mig. Jag funderade länge och väl på om det var min kappa från HM som inte mätte sig med deras minkpälsar eller kanske min fejkläderväska från en marknad i London som inte glänste ikapp med deras *fyll i dyrt väskmärke här*. Hur som helst var min uppenbarelse inte så imponerande eftersom jag tydligen gick att skuffa åt sidan.

Sånt här irriterar mig vansinnigt! Jag menar, kolla bara på Julia Roberts i Pretty Woman! Vem vet - jag kanske var en jäkla triljardär som uppskattar det enkla (läs: HM).
Så jag gjorde som vilken annan normal människa skulle ha gjort. Jag la av en smygare och gick därifrån.
Barnsligt, jag vet. Men ack så kul!

Ps. Är det någon som vet var man kan få tag på Bodums kaffemuggar? De i glas?

Fuldag

Man ser det inte på mig. I alla fall inte på några decimeters avstånd. Kanske vääääldigt nära, annars så kan man inte ens ana det. Men idag har jag en riktigt ruskig fuldag.

Jag visste det redan när jag vaknade imorse. Jag kände mig stel i kroppen (träningsvärk i ben och axlar), lite för varm, torr i ansiktet, inga kläder från garderoben passade, lite för kall, lite för tjock, flottigt hår, blek, icke-existerande ögonbryn, röda blemmor i ansiktet, utväxt i håret, trött och ful, ful, ful.

Jag släpade mig till jobbet. Tunnelbanevagnen luktade illa och högen med saker att göra var högre än vanligt. Besökte tandläkaren och hade hål som ska lagas på måndag. MISÄR.
Men sen kom lunchen. Solen sken över Stockholm och plötsligt stod det klart för mig vad som behövdes göras: Jag behövde shoppa. Ett uppdämt behov sköljde över mig som en perfekt surfvåg. Shoppa sig vacker? Varför inte?

Och faktiskt så funkar det! Jag kom tillbaka till jobbet med fuktkräm, hårfärg, plackers, deo, cerat, näsdukar och en hel drös med varuprover på olika ansiktskrämer som jag tiggde till mig på Apoteket och Åhléns. Och vet ni? Jag är en lyckligare människa. Jag lovar.

Apropå hemma...

Nio timmar efter det att jag kom hem hade jag redan hunnit duscha två gånger.

Sug på den.

Hemma igen

Efter att ha spenderat fyra dygn i den Åländska skärgården (eller på resande fot) så har jag kommit fram till att jag:

1) ..inte kan leva utan spoltoalett och dusch.
2) ...får är världens mysigaste djur. Nästan som marsvin (no 1!) - fast större.
3) ...min mamma ser ut som en vinbärssnäcka när hon sover.
4) ...det är inte alltid fyra par strumpor hjälper mot kyla.
5) ...inte kan leva utan spoltoalett och dusch.

Dessutom har jag sparkat rumpa i Texas Hold 'em. Vem kunde tro det?

Experimentera med deg

Idag har jag experimenterat med deg.
Jag vill inte kalla det baka då jag hälften av tiden tekniskt sätt inte visste vad jag pysslade med. Utan snarare kreativt skapande, med deg.

Slutresultatet blev allt annat än tillfredställande (även om det smakade gott).

Jag tror problemet ligger i att jag har filosofin "jag kan göra allt". Jag kan till exempel baka vad jag vill. Att jag inte gjort det förr beror på att jag inte haft lust. Men jag kan. För varför skulle jag inte kunna?
Det är en nobel filosofi jag har och jag blir alltid lika förvånad när det visar sig att jag inte alls var en naturbegåvning i bakning, stickning, svampplockning eller vad det nu är som jag företar mig.
Sån är jag.

Nu drar jag till Ålands skärgård över påsk. Mannens fabror har en fårfarm där och vi ska hjälpa till lite, slappa lite, läsa ett par böcker och dricka taxfree-sprit.

Glad påsk!

De små skaldjuren?

Kom till jobbet och fann ett mejl från cheferna (som semestrar i Thailand) som förgyllde min dag:

Hej,
Nu ar det torsdag - agghelgen har borjat sa en riktig glad pask till dig o din man. Du har ju allt ditt goda kvar har i thailand - solen o varmen vantar och alla andra sma skaldjur.
Halsningar
Cheferna

Undrar om de rökt något?

Ps. Idag låter jag som Sanna Bråding.

Nu tar vi snacket

Okej. Nu är det dags att snacka allvar. Jag behöver er hjälp med en sak. Så här ligger det till:

Jag har låg kroppstemperatur.

När jag mätte den för en massa år sen så visade termometern 35,9 - 36,1. Det var läääänge sen (vem fan tar tempen när man är frisk liksom?) men jag tror inte att det har ändrats. Detta resulterar i att jag har feber när jag har runt 37 grader. Vilket är larvigt.

- Oj har du feber? Hur mycket har du?

- 37,1.

- *gapskratt*

Story of my life.

Men nu kräver jag upprättelse. Är jag sjukt onormal? Eller är det här en sån där sak som alla gör/har men inte pratar om (som att kissa i duschen :-) )? Hjäääälp!

17 dagar

När man ligger hemma på sofflocket och tycker synd om sig själv är det viktigt att fokusera på den ljusa framtiden. Det är inte bara så att våren är på väg (jag vet, för jag har vårstädat garderoben) utan det är enbart 17 dagar kvar till vi flyger till Thailand. 17 dagar!
Jag känner mig redan friskare. Och nästan lite...solbränd.

Ps. Någon som kan tänka sig att vattna våra blommor när vi är borta?

Bäääääär mig!

Me no feel so hot.

Efter en angenäm schlagerkväll så vaknade jag söndag morgon alldeles för tidigt. Av att jag hade ont i halsen. Fy bubblan. Dagen spenderades sedemera i soffan under en filt tittandes på diverse filmer och TV-serier. Som tur var blev jag omhändertagen med bravur. Både lunch, middag och nya Ben&Jerry's-glassen (Baked Alaska) samt nya numret av Veckans Nu! serverades mig.

Tyvärr är det så att om jag slappar en hel dag så kan jag inte sova på natten. Så jag har vaknat i princip varje halvtimme. Detta har reducerat mig till en mycket ynklig person idag. En ynklig person med svullen hals och för få sovtimmar under västen och som ändå gått till jobbet. Åh så bra jag är på att ta hand om mig själv. Amen.

Dancing queen

Igår lärde jag mig att bara för att man har varit på musikal så betyder det inte att man kan dansa. Jag lärde mig det den hårda vägen. Alltså gå-på-avancerade-danspasset-på-gymmet-där-alla-deltagare-övat-koreografin-hela-terminen-och-det-här-är-sista-gången-så-låt-oss-visa-upp-vad-vi-lärt-oss-för-varandra. Jag fick en rejäl träning, men ack så svårt det var!
Det spelar ingen roll att jag hade mina snyggaste träningskläder på mig (helsvart), jag klarar inte step-step-padebore-snurr höger-kick-step... eller hur det nu var.

Det är skönt att vid 31-årsålder fortfarande kunna lära sig något nytt.

Och så kom jag hem...

...sisådär lite småsent på torsdagskvällen och frågar Mannen vad han har gjort när jag varit borta på galej.
- Jag har gjort bacon.

Sådärja. Han har inte kollat på TV eller saknat mig. Han har stått i köket och gjort egen bacon. Herregud vilket kap jag gjort!

Lite sång, lite dans, lite...sketet vin på tapp

Idag fyller SöderTanten (fd. TäbyTanten) 30 år. Hurray!

Vi (jag och Sus med Magen) firade henne igår genom att köra en girls night out. Först sushi på Ki-Mama, sen musikalen Footloose på Intiman och sist lite vin på sketet 18-årsställe. Där de hade vin på tapp. Vin på tapp = sketet.

Hur det än var så hade vi jättekul. Jag är liiiite besviken på Måns (Zelmerlöw) insats. Han var mest arg. Och sexig. Och sjöng asbra. Fast larvig i ett litet nithalsband. Killar ska inte ha halsband. Och definitivt inte nithalsband. Och inte vara arga i nithalsband. I alla fall inte om de är med i en musikal. Det funkar liksom inte. Men bra sjöng han - sa jag det?

Jag älskar i alla fall musikaler, och mest av allt älskar jag formationsdans. Ge mig en fomationsdans vilken dag som helst och jag får både goosebumps och ett leende som ett fån. Så fort jag kom hem så packade jag träningsväskan och kollade upp fredagens danspass. Här ska tamejfan dansas som om det inte fanns en morgondag!

Festivalyra

För att få tiden att gå har jag idag spelat samtliga tio bidrag till schlagerfinalen.
Högt, högt, högt så att alla på jobbet hört ordentligt.
Sen har jag tvingat kollegorna att fälla omdömen om låtarna, för att genast ignorera vad de sagt och hävda att det jag tycker är den enda sanningen. Slutligen har jag frågat vem de tror ska vinna och skrattat dem i ansiktet när de svarat (inga favoriseringar här inte).

En ganska rolig förmiddag på jobbet alltså.

Har jag sagt att cheferna är på semester?

Happy Pancake Day!

På mitt förra jobb så hade nästan alla ätstörningar av något slag. Att hacka på varandras matlådor eller lunchvanor var också väldigt populärt.

- Ska du verkligen äta allt det där? Fick jag höra mer än en gång under mina tre år där. Detta gjorde att jag utvecklat en slags allergi mot folk som kommenterar min mat. Jag blir så sjukt upprörd att jag blir alldeles skakig bara någon säger något.

Som en motpol mot allt detta mattrams så startade jag Happy Pancake Day. HPD gick ut på att jag varje torsdag gick till närmaste Amica-restaurang, fyllde en ta-med-låda med så mycket pannkakor som fick plats (självklart med sylt och grädde - ingen sallad eller soppa!) och tog allt tillbaka till jobbet där jag satte mig i mitten av lunchbordet och frossade... Jag behöver väl inte säga att jag hade en annan byxstorlek då?

Det här gav mig i alla fall djup tillfredställelse. På flera plan.

Varför berättar jag det här? Jo, det är torsdag och jag har just ätit pannkakor. Fast bara fem och med lågkalorisylt och nyttig ärtsoppa innan. Men ändå.

Veteranen

Igår var jag på underbara Kafé 44 på söder.

Mellan åren 1994-2002 var jag där minst en gång i veckan, både på scen och nedanför den som publik. Många minnen alltså och igår spelade syrrans killes band. De är vad jag väljer att kalla "den nya generationen". Vilket alltså gör mig skitgammal. Saken görs heller inte bättre av att Tompa (ikon) sitter i dörren och utbrister:

- Nämen är det du! Det var inte igår! Hur gammal är du nu egentligen? Nej nej, inte ska du betala. Du är ju veteran. Gå in bara.

Och där blev jag 10 år äldre.

Det är verkligen dags att starta band. Igen.

Förresten - Bandet (Eating Pebble) var sjukt bra. Poppigt och svängigt som få. Lyssna här...

Hårdingar

Blev just kompis med Lies Bleeding på MySpace. Har inte varit inne där sen Dackefejden (1542-43) men blev plötsligt sugen.

Lies Bleeding är typ det coolaste jag hört på länge. Väldigt hårt (för någon som gillar Popsicle) men väldigt coolt.
Lyssna här...

Maktens högborg - IKEA

Igår var vi på IKEA.
IKEA betyder kärlek på latin.

Vi var där för att byta benen till vår säng (kom hem med allsköns onödiga saker) och i botaniserandet bland björk- och stålben fick vi lite hjälp av en kvinna som hette ... samma namn som mig! Wow kanske du tänker nu. Men grejen är den att om man söker på SCB så är det bara 406 stycken som har samma tilltalsnamn som mig. I Sverige.
Vi finns överallt även om vi är få. Vi går i maktens korridorer som vanliga människor. Vi...äh.
Jag blev i alla fall glad.

Kungen Schyfftert

Igår var jag på Henrik Schyfferts 90s-föreställning på Rival.

En sak ska ni ha jäkligt klart för er:
Henrik är kungen. Ingen kan mäta sig med Henrik och om Henrik skulle ringa mig och fråga: Ska vi gå ut och ta en drink? så skulle jag inte ens tveka att haka på. Henrik är högst upp på alla 5-listor. Vare sig de är laminerade eller ej. Henrik är min lågkaloriäppelmos på fiberhavregröten och min lilla svetthandduk på spinningen. Leve Henrik. Hurra hurra hurra!

Utekväll

I helgen var jag ute med väninnorna. Vi gick och käkade indiskt och sen vidare ut i Stockholmsnatten för att ta ett par öl. Det var fantastiskt kul - tills vi gick vidare. Vidare suger. Vidare till ställe som spelar hög musik (som inte ens är bra) i lokal som är för full och med tjockaste jackan (som naturligtvis spills ner med öl när man försöker parera passerande människor) och försöka upprätthålla någon form av konversation suger.
-Annat var det när jag var ung utbrast jag. Då la vi våra väskor i en hög i mitten och dansade runt dem.
Det gör man tydligen inte längre. Vidare betyder trängsel. Vidare betyder att man på sin höjd kan stampa med ena foten om musiken skulle falla en i smaken. Tam tam tam. Tur att musiken bara var halvbra. Påminn mig om att jag ska undvika ställen med bra musik nästa gång jag ska vidare. Och lämna tjockaste jackan hemma,

Instruktörer som borde gå hem

MarathonMia skrev just ett inlägg om dåliga instruktörer och när jag kommenterade blev jag så himla upprörd. Så nu måste jag skriva mitt eget inlägg om ämnet.

Mia skriver om när det är för låg musik på, eller när instruktören inte förklarar en övning - ser att någon gör fel men rättar inte osv.

Min instruktör i tisdags (core) började passet med:
- Jag har tyvärr glömt musiken för nya passet *hihihi* så vi får köra det gamla passet istället. Nu har ju jag inte världens bästa minne *hihihi* men vi får skatta tillsammans och göra det bästa av det här!

- FUCK YOU! tänkte jag. Jag är där för att träna och inget annat. Skratta kan jag göra på fritiden liksom. Eller ni fattar..? Jag skrattar gärna jämt. Men avsätter jag en lunch för träning och stressar för att hinna både träna, duscha och äta så vill jag ju få valuta för min tid.

Passet var för övrigt skitdåligt.

Hurray!

Fick just veta att min… svägerska blir det… friade till sin sambo på skottdagen. På knä och allt!

Käääärlek!

Cynism

Läste just att lila blommor betyder "Jag önskar dig all lycka och välgång i livet." (enligt Interflora)
Vilken tur.
Det kunde ju ha betytt "Varför har du inte dött i mjältbrand än?".
Men nu är jag bara cynisk.
Och jag är dessutom för ung för att vara cynisk.

Med en enkel tulipan

Imorse när jag kom till jobbet så fick jag en bukett lila tulpaner av chefen för att jag gjort ett sånt bra jobb igår - trots datorhaveri. Sen fick jag en applåd av kollegorna.
Någon nämnde senare på dagen att jag verkat så uppåt senaste tiden.

Se där.

Datorhaveri

Idag hade vi datorhaveri på jobbet. Det är andra gången på två veckor.
Ingen mejl, inget internet, inget liv.
Jag hatarrrrrrrrr när sånt händer.
Jag kan ju liksom inte ens smygläsa bloggar.
*morr*

Hoppas att allt fungerar imorgon igen. Annars tänker jag gå bärsärk. Eller byta plats på bokstäverna på mitt tangentbord. Eller kanske något annat kreativt. Vad ska man hitta på liksom?

One utrensning to rule them all

Och det känns så jävla skönt!

Säg det med en sång!

Efter att i lördags hjälpt TäbyTanten att flytta till Söder (vilket teknisk sett borde göra henne till SöderTanten) bestämde vi oss för att se en delfinal av Melodifestivalen (vår första). Och det storstilat!

Mannen och Martin lagade, enlig dem, passande mat (quiche och ceasarsallad) och jag och Bästis stod för smågodiset (två kilo färgglad gelatin). Till det rosa skumpa (som senare glömdes bort i kylen), vin och öl.Dock måste jag säga att det inte var så himla bra. Mannen sa det bäst när han mitt i Nordmans framträdande utbrast:
- Han sjunger verkligen med samma lätthet som någon som satt en slottsstek i halsen.

Jag är mycket lite imponerad. Det kändes mest bajsnödigt och så här i efterhand så är det ingen som snackat om deltävlingen – så jag kan inte använda mina åsikter och tankar till något. Nä, nu får det vara slut på Melodifestivalen för min del. Förutom finalen då.

Nordman in action.

Påfyllning på karmakontot och arga grannar

I veckan körde jag mormor till Willys för att storhandla. Mormor är rolig. Det är kul att se henne gå loss på äggen och kolla varje kartong (som i Clerks - love it) för att slutligen säga "Nä, de är för små. Jag köper dem hemma på Närlivs istället." Och bestämt trampa vidare till müslin.
Dessutom känns det lite som man plussar på sitt karmakonto när man kör sin mormor till affären.

Väl hemma hos mormor bär jag upp alla kassarna (mer plus) och möts av mormors granndörr som fullkomligt skriker åt mig:

"Ja, jag vet inte vem som bor där" säger mormor när jag brister ut i gapskratt. Ty personen som bor där har tydligen brunnit hårt. En skylt räcker tydligen inte. Nej, här går vi gladeligen loss på papperstejpen för att visa exakt hur sura vi är. Kanske något att ta efter?Fast jag skulle aldrig använda papperstejp. Det är för amatörer. Riktiga människor använder gaffa.

Nu ska jag gå hem. Herr!

Hardcore röjning

Eftersom jag kände mig i rensningstagen så tog jag mig en närmare titt på bokhyllan hemma igår. En timme senare hade jag fyllt en stor flyttkartong med pocketböcker. En (1) kartong! Bara sådär.
Dessa ska nu skänkas till en vårbasar så att kidsen får åka och klappa djur i park. Men innan dess - fritt fram att ta vilka böcker ni vill. Jag har... allt.

Morgonfajt

Imorse när klockan ringde sa min inre onda röst: Skit i den! Du förtjänar att sova! Alla tuffa försover sig!
I det här läget brukar jag förlita mig på min inre goda röst. Den brukar oftast roundkicka onda rösten i magen och resolut få mig att hoppa upp ur sängen. Men imorse tror jag att goda rösten var sur eller nåt, för den sa: Det är lördag. Sov vidare!
Värsta lurot!
För jag somnade ju om. Goda rösten kan man lita på - trodde jag. Well, no more!
Som tur var ringde mitt mobilalarm och jag försov mig inte. Men tänk om den inte ringt?

Betyder det här att jag är oberäknlig och inte känner mig själv så bra som jag trodde?

Relax & Recovery

Ikväll ska jag och Bästis röja klädgarderob tills ankelsockorna sprutar genom näsan. Det är också mycket möjligt att vi får pizza.

Jag ser fram emot att åka hem till henne efter jobbet och bara hänga lite. R&R liksom och sitta i hennes soffa och skrika släng! wow! åh! halleluja! osv. när Bästis förtvivlat håller upp sina tröjor och blusar. Jag tänker vara hård men rättvis och låtsas att jag faktiskt vet vad jag snackar om. För det är jag jävligt bra på.
Låtsas övertygande alltså.
Jag lovar.

Det svennigaste jag vet

Potatisgratäng. Ja, så är det.

Livet går sin gilla gång

Idag har det varit en typisk slips-tisdag. Grå och jävlig.

Enda roliga är att jag igår lade vantarna på min farfars avlagda slipssamling som min syrra fått och därmed stoltserar med en sjukt skön svart/röd/vit-mönstrad 70-talsslirre. Det tråkiga är att ingen kommenterat den och jag gått och stuckit slipsen i ansiktet på mina kollegor och sagt "den är äkta, hallå". Men ingen har liksom nappat på det. Tråkiga kollegor.

Jag har i alla fall fem tisdagar slipssäkrade.
Det - mina vänner - kallas framförhållning.

Sociala helger

Nu har jag räknat ut att jag träffat (fysiskt) 31% av hela min bekantskapskrets i helgen. Jag har även kommunicerat (telefon, SMS, MSN) med 20% ÖVER de 31% jag träffat*.

Det betyder att jag har varit mycket social denna helg.

Det betyder också att jag kan stänga in mig hemma en tid framöver och ”glömma bort” att svara i telefon. Kanske skaffa en ny hobby. Kanske bara stirra in i väggen. Kanske få mer tid till sådana här onödiga uträkningar. The sky is the limit.

*100% = hela min telefonbok minus arbetskollegorna.

Die already!

Igår när jag satt på tunnelbanan hem råkade jag sätta mig bredvid en utdöende typ av människa. Nämligen en sån som tycker att det är helt okej att prova ut mobiltelefonsignaler på offentlig plats. Och det gjorde han. ”Plinge-ling”, ”pliiiiiing”, ”ring-ring-ring”. Han provade sig igenom Nokias hela signalbibliotek med ett koncentrerat leende på läpparna. Uppenbarligen var det här rätt stort för honom.

Men vafan, vem gör sånt? Längre?

När man införskaffar en ny mobiltelefon så står man inför två val:

1) Resa iväg till en mörk och avskild stuga i exempelvis Värmland där man under en filt provar ut en ny mobilsignal. Med ljudet av.

2) Man använder sig av den förinställda mobilsignalen och lever med det.

Men inte fan provar man signaler på tunnelbanan. Tur att den sortens människor (patrask?) är utdöende. Annars hade jag hoppat från en bro för länge sedan. Eller nåt.

Pankogramuppdatering

Tänkte att det kanske var nyfikna människor därute.
Inget har ändrats - jag är fortfarande pank.
Pankogramet stämmer inte ens. Eftersom blogspot inte fungerat på hela dagen så har jag hunnit handla mer. Det borde visa 140:-. Men så är det ju inte såååå himla lång tid kvar till lön nu.

Någon hatar mig uppenbarligen

Jag är så jävla arg, ledsen och besviken just nu. Så in i dängen olycklig liksom.
Varför?
För att de har skjutit upp inlyttningen i vår nya, fina lägenhet. I tre jävla månader. Nytt inflyttningsdatum 1 september. Inte tidigare. Suck och jävla dubbelsucksjävel.

Jag har suttit hela morgonen och intalat mig att det säkert ska bli bra. Men jag sket högaktiningsfullt i slips idag. Min sorg står liksom över tisdagsslipsen. Dessutom har ingen sett att jag färgat håret. Det är med andra ord rätt synd om mig.
Inte ens Natacha Peyres blogg kunde pigga upp mig idag. Den får mig annars alltid att le.

Säsongssnygg

Jag är säsongssnygg. Eller i alla fall säsongssöt.
Det betyder att när jag får lite färg på kroppen och värme i blicken så tycker jag mer om mig själv. Och då inbillar jag mig att resten av världen gör det också.

Vinterhalvåret är jag inte den hetaste tändstickan i asken liksom.
Men nu är jag så urbota trött på att se ut som en degig, glåmig, stripig svenne. Nu jäklar kommer våren, nej försommaren. I alla fall i min bok. Fröken kreditkort (mitt kreditkort är fortfarande en fröken – oansvarig och dan, medan mitt VISA-kort är förståndiga frun) har köpt både solkort och hårfärg idag. Trots att pankogramet visa 300:- på kontot. Med det bryr sig inte fröken kreditkort om. Hon tänker bara på sig själv och hur hon nog ska måla sina naglar med det där persikofärgade nagellacket. Frun tänker bara på att laga lasgane, för alla ingredienser finns hemma och det blir matlådor för hela veckan. De är roliga de där två.

Ernst - också säsongsbunden.

Skräckfilmsmaraton

Ända sen jag och BargainBitch möttes (på ett ridläger vid 7-års ålder) så har vi alltid delat en fascination för skräckfilmer. Redan i åldern nästan-gamla-nog-att-hyra-film så började vi på helgerna sova över hos varandra och se en massa läskiga filmer. Det här har fortsatt och numera ses vi några gånger om året – två? – för att se just skräckisar.

I lördags var det dags igen.

Upplägget är enkelt:
Gå till en välsorterad videobutik.
Välj ut ett antal titlar som faller dig i smaken (gärna lite olika skräckisar, typ rysare, splatter, övernaturligt etc).
Gå och köp ohemula mängder med snacks och godis.
Sätt igång och titta.

Vi hyrde fyra filmer. The Breed, Silent Hill, Cube Zero och en fjärde som jag inte kommer ihåg namnet på (bra betyg?). Sen körde vi non-stop i åtta timmar. Efter åtta timmar är även den mest hårdhudade skräckfilmsfantasten lite skakig. Mardrömmar? Check…

Mitt filmtips till dig som känner dig sugen på skräckisar är Silent Hill. Den var så sjukt läskig att klockorna stannade. Så sjuuuuuuuukt läskig. Uj, nu fick jag gåshud på kroppen. Igen. Har någon en kudde jag kan gömma mig bakom?

Tävling?

Tänk så kul det vore om jag, apropå TMLT (T-shirt Med Lustigt Tryck) utlyste en tävling i bloggen där läsarna fick skicka in bilder på sina fulaste TMLT och jag fick vara enväldig domare och dra en vinnare som jag sedan publicerade i bloggen och vinnaren fick äran och en av mina avlagda t-shirts?!

Så tänkte jag när jag gick på matjakt i solen på lunchen. Jag säger då det - jag är så ovan vid solen att jag blir lite knäpp i huvudet. Idén är genomförbar, visst. Men jag är varken Engla eller Schulmanbrorsa. Stackars, stackars mig!*

*Obs, ironi.

För mycket av det goda

Alltså. Jag vill bara klargöra en sak.
Alla Hjärtans Dag är en överskattad bluff.

Jag firade bara för att om man har haft två 30-årsfiranden och dessutom gift sig så finns det en ansenlig mängd skumpa (läs: fler än 10 flaskor) i hemmet. Och man tar varje chans som finns att dricka upp den.
Dessutom så kan man garanterat räkna med en ostörd kväll i hemmet; inte en jävel vågar ringa hem till en på hjärtedagen.

Men som sagt; överskattad bluff.

Guds svar? Eller är jag schizo?

Idag fick jag mejl. Av mig själv.

Jag ville att jag skulle köpa billig viagra, zanax och valuim. Jag svarade inte, men såg efter lunch att jag hade gjort det. Det kom nämligen ett likadant mejl, fast med RE: innan.


Nu är frågan; gjorde jag det här själv? Var det kanske jag i en alternativ dimension som läckte digitalt? Eller har jag utvecklat en extra personlighet? Kanske en Mini Duktig? Eller (och det är det här jag satsar mina pengar på) så har Gud bestämt sig för att straffa mig för att jag ber honom om så obetydliga saker - och dessutom via mejl. Han är nog rädd för att folk ska få tag på hans adress och spamma honom.

I Heart You

Ååååh! Jag önskar att jag hade en modeblogg med dagens outfit och sånt... Då skulle jag stolt sporta min rosa "I Heart Mannen"t-shirt (i I Heart NY-stil) som jag har på mig idag. En egen sorts TMLT. Fett yao!

Gud? Hör du mig?

Idag tröttnade jag på att ingen uppdaterar vårt sälj-/databassystem. Eftersom jag inte kan göra det själv (shocker! jag kan inte allt!) är jag så där hopplöst beroende av att någon annan fixar. Jag hatar sånt. Och systemet behöver verkligen uppdateras.
Jag har legat på ett par veckor nu och typ blivit lovad att det ska fixas. Men så fick jag alltså nog och skickade följande mejl:

Från: Lilla Duktig [mailto:lilladuktig@gmail.com]
Skickat: den 13 februari 2008 09:51
Till: 'gud@foretaget.se'
Ämne: Uppdatering av Systemet
Prioritet: Hög

Hej Gud.
Jag behöver kunna exportera ref.ex-listor från Systemet till semikolonseparerade Excellistor.
Tror du att du kan fixa det?
Mvh
Lilla Dukitg

Nu är det bara att vänta och se!

Vad är det jag alltid har sagt?

Tisdagar suger mer än andra dagar. Nu är det bevisat...

Hallå gamla vänner!

Jag var på en urkul fest i lördags och stötte under kvällen på en tjej (i min ålder) i köket. Under de få minuter vi konverserade lyckades hon få in orden strula (oförlovandes och/eller onyktert hångel) och kröka (festa hårt, gärna på folköl) i samtalet. Beundransvärt tycker jag. Själv slutade jag använda de orden när jag... hm... skaffade egen lägenhet?

Hur som helst så var det som att säga hej till några gamla kompisar och genast började jag tänka på uttryck som slumpen (som i "får jag slumpen" = sista på ciggaretten) och boppla (frisyr där man gör en dubbelvikt tofs mitt på huvudet som studsade, var modern runt -92 tror jag).
Sen tog inspirationen slut och jag kände mig bara trött och gammal.

Va sa du att du skulle göra sa du?

- Nä, jag kan inte följa med och ta en öl efter jobbet. Jag har tvättstugan. Och dessutom är jag pank...

- Oj. Vilket spännande liv du verkar leva.

För att folk inte ska fresta mig att tänka "äsch, jag tar kreditkortet" så har jag skapat mig en sk. Pankograf som talar om för betraktaren exakt hur lite pengar jag har kvar på mitt konto samt hur lång tid det är kvar till lön. Pankografen sitter på min skrivbordslampa på kontoret.

Jag ser pankografen lite som ett konstant påminnelse om att det inte är tufft att vara pank och att jag ska skylla mig själv jävligt mycket. Så här ser den ut:

Dessutom behöver jag tvätta. Väldigt mycket. Och tvätta är på många sätt gratis (om man storhandlat tvättmedel innan).

Bordellen*

Vet ni? Jag är med i en bokklubb. En sån där när man träffas typ en gång i månaden, äter och diskuterar en bok som alla läst (och sen väljer en ny**).
Ikväll var vi hemma hos mig och det var suuuuuupertrevligt, trots att alla utom jag tyckte Doris Lessing var dålig. Jag gillar Doris. Hon är skön.

Med i klubben (vi är runt tio totalt) så har vi två gravidisar. Båda ska ha nu i vår och vad som slog mig är att om jag skulle bli på burken skulle jag hänvisa till den som "Mini Duktig" (nej Mamman - jag sa OM). Det tyckte jag var lustigt. Men så har jag också hällt i mig tre glas vin.


* Bokklubben heter så.
** Vi kör fantasy denna gång. Neil Gaiman. Kungen. Yey.

Pank

Jag är visst pank igen. London knäckte min ekonomi på fyra dagar. Dumma London.

Jag kanske borde skylla mig själv. Jag kom ju hem med en överfull väska* och lär inte behöva shoppa på ett tag igen. Men kom igen! 829:- på kontot och det är den 7:e.

Alla som vill bjucka på middag kan skriva upp sig gästboken.
Jag gillar inte korv, lakrits eller kapris.
Tack tack.


* 3 skjortor, 1 sminkväska, 2 handväskor, 2 par sommarskor, 1 skinnjacka (fejk), 17 par stumpor (olika färger och former), 2 par toffelstrumpor, 3 par trosor, 6 böcker, 11 par örhängen, 1 kofta, 3 tröjor, 1 t-shirt (David & Goliath – bästa märket ever!), 1 väst, te, lemon curd, Nintendokalender (till Mannen) + en massa andra presenter

*suck*

Idag funkade inte Blogspot på jobbet. Jag var tvungen att jobba hela dagen.