Fisvarning!

Igår var jag och Lindis på Norra Brunn och kollade på hennes kille som uppträdde. Huvudakt var Johan Glans. Ikväll uppträder Johan igen och Världens Bästa Mia (VBM) tänker gå dit.

Lilla Duktig: Johan Glans, vilken kille. Shit! Jag skrattade så jag nästan fes.
VBM: Jag ska undvika smink ikväll alltså?
Lilla Duktig: Nä. Jag hade smink.
...
Lilla Duktig: Men inte på rumpan.
VBM: Oh!
Lilla Duktig: Japp. Sån är jag.

Johan Glans är kung.

Not the sharpest tool in the box...

Apropå cashalones. Just nu så suger jag verkligen på att veta hur jag ska hantera dem:

Åååh, tänkte Lilla Duktig för sig själv. En kreditkortsskuld på 4000 spänn. Så här innan jul? Men det bara måste jag ju betala på direkten. Inte ha en massa skulder som ligger och växer... Speciellt inte på julen!
Sen var hon jävligt nöjd med sig själv. I sisådär en dag eller två. Sen...
Det var ju juklappspengarna som betalade skulderna.

Det var inte en av mina stoltaste stunder.
Sorry vänner. Jag kan tillverka små kylskåpsmagneter åt er. Eller ge bort mina (redan lästa) favoritböcker. Eller är det någon som vill ha sugrör? Jag har ett 1000-pack (tusen) kvar sen bröllopsfesten. Någon?

Kräksånger

Kanske den äckligaste rubriken hittills?

Jag måste bara få berätta; jag har kräksånger.

Jag är helt övertygad om att jag kommer få galna kräksjukan precis när som helst. Jag går alltså verkligen och känner efter hela tiden. Mår jag inte lite illa nu? Oj, nu kommer jag snart att behöva... Osv. Och det är skittrist. På allvar. För jag mår inte dåligt. Visst; sopbilen luktar väldigt illa. Magen känns konstig ibland (träningsvärk eller hunger) och visst blir jag yr av att galoppera ner för spiraltrappan på jobbet. Men jag är INTE sjuk. Inte just nu i alla fall. Och jag är jävligt trött på mig själv nu.

Hjälp. Vad ska jag göra?

Saker som är sura att behöva pröjsa i december…

…när jag kunde köpt julklappar för pengarna istället!

1. Tandläkaren. Två trasiga tänder = 1400 spänn

2. Duschslang. 99 spänn. Men ändå! När gick DIN duschslang sönder sist?

3. Extern hårddisk. 1000 spänn. För att den stationära datorn håller på att dö och alla våra foton finns lagrade där. Kunde blivit riktigt nasty.

4. Handdukstork. 860 spänn. Eller snarare en förskottsbetalning på handdukstorken som ska sitta i vår nya lägenhet.

5. Resa till Thailand. 5510 spänn. Betalas iofs av sparpengarna. Men sparpengar är också buffertpengar. För oväntade utgifter. Såsom alla de första fyra punkterna.

Damn! Varför just denna månad?

Efterlysning

Attans. Upptäckte just att utbudet av julmusik i bokhyllan krympt drastiskt sedan förra året. Vem har snott mina skivor? Eller kanske snarare - var har jag glömt mina julskivor?
Hur ska jag nu kunna terrorisera min omgivning i 23 dagar till?

December! Oh yey!

Förra året fick jag en egenhändigt gjord chokladkalender av pojkvännen (numera mannen, men pojkvännen är liksom finare att skriva). Så självklart bestämde jag mig för att ge tillbaka i år.

Och skåda! Julen är räddad!

Tandjävlar

Jag bet sönder en jävla tand och var tvungen att få en paniktid hos Tandläkar-Ylva, imorse klockan åtta.
Påminn mig att det är en dålig idé att starta dagen med att bli borrad i.
För självklart var det inte bara en tand som var trasig - det var två. Och båda var det hål i. Vad är oddsen? Och hur pank är jag inte nu?

Hur som helst, när jag låg där (efter två bedövningssprutor) halvgroggy, kaffesugen och allmänt irrationell så fick jag lite tvångstankar. Bara några små. Men ändå.

En av dem var vad som skulle hända om jag bet Tandläkar-Ylva. Helt sonika stänga gapet mitt i en skraprörelse (eller vad det nu är) och hålla kvar. Undrar om hon skulle bli förvånad då?

Sen kom jag på att det kanske skulle förstöra vårt förhållande. Sen funderade jag på vilket förhållande vi har egentligen. Sen insåg jag att hon skruvat fast en av mina tänder. Sen blev jag bara förvirrad. Och så kom det en liten tår...

Jag frågade faktiskt Tandläkar-Ylva om någon bitit henne under hennes karriär. Hon sa ja.

Jamba! is on my skäm

Jag fick den här av en arbetskollega idag.
http://home.versateladsl.be/bavertel/fun/swf_ani/monitor_cleaner.swf

Oj. Nu har min skärm har exploderat. Se där.

SJ AB blir bajs baklänges

Grattis (i efterskott) till Tågmuppen som i vår äntligen slutar köra tunneltåg och får köra riktiga tåg istället. X200 rules!

Ensam med sina tankar

Igår när jag hade kört ett alldeles särskilt kul danspass och stod och fönade håret kom jag och tänka på filmen Eldfödd. Ni vet den gamla Stephen King-klassikern med tjejen som startar brasor. Typ.

Att jag ens kom på en sån avlägsen tanke kan bara betyda en sak:
Jag behöver fler träningskompisar!
De jag har är toppen, men de bor på fel sida om stan. Och så är de anti-dans eller på smällen (man får inte hoppa och studsa då).

Så, kääääära tomten. Här kommer en tidig önskelista:
1) Fler träningskompisar
2) …..

(jag fyller på sen – jag lovar)

Hur länge ska jag vänta?

Jag och min kille har ett väldigt avslappnat förhållande till...typ det mesta faktiskt.
Igår morse sa vi hejdå och han stack på jobbresa. Igår kväll skickade jag ett gulligt SMS av typen "Godnatt, I love you" och imorse så...inget.
Att han inte svarat på mitt SMS eller hört av sig sen igår - borde det störa mig?
Uppenbarligen så bryr jag mig eftersom jag luftar det här. Men, finns det några regler för detta (utom att det är hövligt att svara på SMS)? Ska jag bli tjejigt sur? Eller vanka av och an hemma, dra mig i håret av förtvivlan och vara orolig? Hjääälp.

Lilla Duktigs nya kläder

Jag har köpt ett par sjuuuuukt snygga jeans på H&M.

Ja, jag vet att jag inte har råd. Egentligen. Inte efter äventyret med min fina, fina jacka (hej jackan, jag älskar dig!). Men när de här tajta, ljusgrå jeansen presenterade sig för mig så kunde jag inte göra annat än att göra dem till mina... Nu kan jag inte gå förbi en spegel utan att förtjust spegla mina snygga, jeansklädda ben nedstoppade i svarta stövlar. Yey för nya jeans som gör dig snyggare! Grått är det nya denimblå godammit.

I scream you scream we all scream for ice cream

Så var det klargjort en gång för alla: JAG KAN INTE HA GLASS HEMMA.

Köpte tre 1/2-litrar SIA-glass i fredags till middag (nåja, myskväll) och provsmakade dem.
Nu är de nästan slut. Jag har gått i frysen varje vaken timma och smakat lite mer. Och lite mer. Och lite mer. Tänk om det varit Ben&Jerry's? Då hade inte det här behövt hända. B&J sparar man inte. Man, förlåt jag, äter hela burken på noll och ingen tid. Ben& Jerry's is the shit. Hade jag inte redan varit gift hade jag blivit ihop med dem båda. Samtidigt. Dubbelbröllop. Så romantiskt.

Mathybris

MAN! Vilken helg!
Vår gode vän Martin fyllde 30 och bjöd oss alla på en 30-rätters (!) middag.
Tur att han är kock.

Maten var sjukt god, men att äta (och dricka) konstant mellan 18-03 sätter sina spår och gårdagen spenderades i soffan med säsong 1 av Twin Peaks. Som förövrigt sparkar rumpa!
Agent Cooper, Donna, James & Bobby; vilket gäng. Kommer ni ihåg modet de skapade? Kommer ni ihåg de mörkblå vindkjackorna med FBI tryckt på ryggen? Eller skogshuggarjackorna, de rutiga (gärna röd/svarta). Eller att ha uppknäppt rutig skjorta över vit t-shirt? Eller hur hett det var med kort, lockig page om man var tjej (jag permanentade håret)? Ja jäklar.
Och hur många av killarna i serien var jag inte "kär" i? *suuuuuck*
Ack, det var annorlunda när jag var ung.

Trött. Som. Fan.

Idag är jag sömndepriverad. För mycket torsdagsfest will make you trött.

Jag är mest rädd att jag ska ramla ihop i en liten hög på golvet här på kontoret. För jag har kjol på mig idag. Och tänk om den åker upp i ramlingsprocessen. Sjuuuukt pinsamt.

Bäst att jag går in på toa och sätter fästkuddar på låren. Bara för att vara säker.

Syrrans nya kille

Igår träffade jag min lillasysters nya kille.
Mina första ord till honom var: Är du snäll? För om du inte är det så kommer jag att kickboxa dig i magen.
Han: Eeeeh. Ja.
Jag: Alltså, du behöver inte vara rädd. Jag kan inte kickboxas, jag bara säger det för att verka farlig.
Han: Eeeeeh.

Tänk om de gifter sig!? Och jag ställer mig upp och berättar om när vi träffades första gången för hela bröllopssällskapet. Då måste jag ju ljuga. Mormor skulle aldrig förlåta mig annars. Jag får typ hitta på något. Att jag bjöd på leverpastejsmörgåsar och han ville ha kaviar. Det är väl charmigt?

Gegg

Jag hatar banangegg. Ni vet, den där tunna, geggiga hinnan på bananskalet som blir så där torrt och strävt när det torkar på fingrarna. Blä.
Det var allt. Hej hej.

Mer tid för mig

Ikväll är det sista gången jag och L-E har vår klubb. I tre och ett havt år har vi harvat med artister, DJs och pressutskick och ikväll tar det slut.
Det känns vemodigt och samtidigt så jävla skönt.

Klubben i sig tar inte så mycket tid, men allt runtomkring (läs: göra flyers, affischera, informera band om soundchecktider, fixa ljudtekniker osv) är riktigt påfrestande. Och allt är ideellt. Fast det är sååå värt det. Varenda minut. Jag är kluven som ni märker.

En bra sak med det här är att jag får mer tid över till alla mina projekt hemma i lägenheten. Tänk om man skulle avsluta alla "yttre måsten"? Då skulle jag till slut ha tid över att prata med mina krukväxter. Hmmm. Tanken är lockande.

Käääääärlek!

Alltså, jag fullkomligt älskar formationsdans!

Jag vet inte om jag bloggat om det innan, men det tåls fanimej att upprepas:
ropen skalla - formationsdans åt alla!

Strötittar på Miss Secret Agent och såg formationsdansen på slutet. Och jag svär (så...förort av mig) att håren reste sig på armarna. Sjukt.

Säsongsskifte

Jaha, då har pepparkakorna åkt fram.
Betyder det att det är jul nu?

Can I have your attention please?

Idag fyller min pappa (även kallad Pappan) 55 år.
Av sin sambo har han fått … en megafon.

När jag ringde nyss för att gratta var han uppspelt som ett litet barn: ”Tänk! Nu har jag både megafon och walkie-talkies” (tidigare present från mig och Syrran). Och avslutade samtalet med ”Nej, nu måste jag sluta. Vi sitter och kommenterar Malou på TV4 med megafonen.” Snacka om att sätta gulkant på tillvaron.
Pappan – you rock!

Tänk på de svältande barnen i... Afrika?

Idag är det 34 dagar kvar till julafton, 54 dagar till min födelsedag, 135 dagar till vi åker till Thailand och 194 till beräknat flyttdatum. Har jag en massa trevliga saker att se fram emot eller har jag? Jag ska aldrig mer klaga. Jag lovar. Inte på ett tag i alla fall.

Tapeter och förval – check!

Nu har vi valt tapeter, kakel och bänkskivor till nya lägenheten. Denna gång var det inga skrik eller knytnävar inblandade heller. Skönt. Nu är vi civiliserade, vuxna människor som väljer bort rött kakel (”för svårt att inreda med” och ”vill man verkligen bajsa omgiven av rött kakel?”) för en sober, mörkgrå ton (”aaah så stiligt” och ”aaaaallt passar med grått”).
Kakel is the shit.

Nu ska vi leta fondtapeter på nätet. Några schyssta förslag?

Herrå!

Nu drar jag till Åland.
Någon som behövde något från taxfreen? Själv är jag tvärpank efter köpet av jackan...

Ur-kul

Min kollega har ställt om vår klocka på jobbet. Den går numera fem minuter före, vilket är ett helvete på morgonen men jätteskönt vid lunch och hemgång.

Det känns liksom...busigt. Som på mellanstadiet (vilket matchar arbetsplatsen i övrigt).

Dags att börja bajsa på golvet

Mannen säger: hey babe. jag har fått tag på mindstormslego för 1000:-. tänkte köpa det ikväll.
Lilla Duktig säger: vad får jag då?
Mannen säger: ny jacka?
Lilla Duktig säger: meh. och LEKA med hallå! jag vill också ha något att leka med och sprida i hela lägenheten. (gömd pik)
Mannen säger: marsvin + cutterspån = utspritt i hela lägisen
Lilla Duktig säger: menar du att vi ska skaffa marsvin (äntligen!) eller att vi ska börja bajsa på golvet?
Mannen säger: både och. heh.
Lilla Duktig säger: du är fin du.

Vad kan jag säga? Jag älskar honom.

Foo forever

Bästa videon just nu: Foo Fighters - Long road to ruin. Kolla på den här.
Dave Grohl for president!

"Är du inte riktigt klok"-träning

Igår gick jag och några kompisar och tränade. Eller, som vi kallar det: "är du inte riktigt klok"-träning vilket kort och gott går ut på att köra så många pass på rad som man pallar av. Helst halvtimmespass för variationens skull. Utrustad med två (!) par skor, en Gainomax, två bananer och en välfylld vattenflaska klarade undertecknad av tre pass (spinning, core och step). Det fjärde missade vi (hade redan börjat när vi var klara).

Godammit! Ibland är det så himla kul att träna.

Idag är jag mest hungrig - träningsvärken kommer säkert senare. Med lite tur...

Min vän TV-kändisen

- Vetu, vetu, vetu?

MSN blinkar ilsket åt mig när jag kommer tillbaka från lunchen. Det är BargainBitch. Och något har uppenbarligen hänt.

- Nej, berätta.
- Jag ska provfilma på fredag för ett nytt program som går ut på att man ska kunna låttexter. Och det är DU som har anmält mig dit i smyg.
- Nä.
- Jo, de hade skrivit något i stil med "när vi spelar Singstar tittar hon aldrig på TVn utan sjunger bara rakt ut i rummet. Singstar spelar vi ju bara hemma hos dig.

Så nu är frågan. Min vän ska (kanske) bli TV-kändis. Men jag kan inte ta på mig äran. För det är verkligen inte jag som anmält henne. Så vem är det? Och ännu viktigare; vad ska hon ha på sig?

Vinterns köp...

Igår köpte jag en alldeles för dyr vinterjacka. Den är av samma modell som på bilden fast utan päls och jag fryser inte i den. För egentligen, hur mycket är det värt att inte frysa ännu en vinter? Min plånbok fullkomligt tjöt när jag drog fram fröken Kreditkort, men hela kroppen har varit så otroligt avslappnad och varm sen dess att jag nog får blunda för hålet i plånboken.

Någon som vill bjuda mig på middag?

...och sen igen!

Dagens, nej veckans, bästa: Vi har fått en lägenhet!
Heja heja oss!
Äntligen flyttar vi!

Nu känner jag att jag kanske överanvänt utropstecken lite. Men jag är så f.r.u.k.t.a.n.s.v.ä.r.t glad. Efter åtta år i en lägenhet på nedre botten och utan balkong så ser jag fram emot nybygge, med balkong och dessutom på femte våningen. Och att få slänga saker. Oj oj oj vilken utrensning. Frågan är bara - var ska jag börja?

Plötsligt händer det!

Idag hände äntligen det som jag (omedvetet?) väntat på.
När jag i vanlig ordning släntrar in på morgonkaffestället på väg till jobbet så tittar baristan upp på mig, ler igenkännande och säger: det vanliga?
*tjoooohooooo*

Det är som att få krita på livsbutiken i kvarteret (check) eller... nä, jag kommer inte på mer. Men ni förstår grejen? Det är som att... nä, jag kommer inte på något bra där heller. Fan. Jag kanske behöver lite mer kaffe.

(sjunger) Kaffe, kaffe, kaffe! Nu är det kaffe!

Internet gör mig till en bättre människa...?

Jag gillar små, ibland onödiga program. Typ Sticker Lite; Post It´s på datorskrivbordet eller Ergocise; guidar till stretching vid skrivbordet en gång i timmen. Nördigt - men ack så roligt.
Idag hade jag lite tid över, så jag tänkte att jag skulle fixa ett nytt stretchprogram (där tjejen på skärmen inte ser ut som om hon håller på att dö av tristess) och så snubblade jag över det här:



MB Free Subliminal Message Software 1.15, ett program som sänder positiva, sublima budskap via din skärm när det sätts igång. Man kan tydligen själv välja vilket område man vill bli boostad i. Typ: du är snygg idag. Eller: jag kan sluta röka.
Slumpvis love bombing direkt genom din skärm!

Tyvärr verkar det lite religiöst. Eller så är det bara jag som är överkänslig. Skumt är det i alla fall. Några synpunkter?

Bokhörnan

Satt och surfade runt lite på bloggar nyss och såg att många delar med sig av vad de läser just nu. Så varför ska jag vara sämre? Därför tänkte jag uppdatera er med vad jag läser just nu.

Som tur är har jag väldigt bra smak när det gäller böcker.

Sabrera eller inte sabrera?

En trend har långsamt brett ut sig i umgängeskreten. Jag tror att det kan ha tagit sin början på ett bröllop för 1,5 år sedan - innan dess var det bara något jag hört talas om. Jag pratar såklart om sabrering. Detta stycke våld utövat på en stackars oanande flaskhals. Detta monstruösa övergrepp på glasbehållare. Detta.. äsch, jag orkar inte. Summan av kardemumman är att jag tycker det är lite läskigt med sabrering. Vassa sablar (funkar med linjaler och brödknivar också) och avhuggna flaskhuvuden som sprätter överallt. Och dessutom oftast under inflytande av alkohol.

*ring ring*
- Ja hallå? Jaha... oj.
*klick*

PRO ringde just och gjorde mig till deras hedersmedlem.

Jul, jul, strålande jul!

Ville bara säga att det är precis 7 veckor kvar till julafton idag.
Jag återkommer med en önskelista.
Tack på förhand!

Måndagshat

Jag hatar kedjebrev. Jag hatar människor som skickar kedjebrev till mig. Är de helt dumma i huvudet eller? Hur kan någon, någonsin tro på kedjebrevens så kallade makt?

Jag fick ett under helgen som jag läste nyss. Det var skickat från en kollega (jobbar ingen på det här stället eller?) och avslutades med raderna:

Direkt efter du har läst det här brevet måste du skicka det vidare.
Den här kedjan har skickats sedan 1996.
Du måste maila den till 7 personer.
På den femte dagen kommer någon att bjuda ut dig, eller säga: Jag älskar dig.
Detta är inte ett skämt.
Den har fungerat i många år.
Om du bryter kedjan, kommer du få otur i kärlek.

Okej. Se det här som det ultimata testet! Jag tänkte INTE mejla det här till 7 personer och är därmed en kedjebrytare vilket torde ge mig otur i kärlek OCH som grädde på moset säkerligen extra dålig andedräkt eller nåt. Dessutom kommer ingen bjuda ut mig eller säga ”Jag älskar dig” på den femte dagen. På fredag vet vi.
*morr*

Äntligen tisdag!

Jaha. Så var det tisdag igen.

Jag har sedan igår ”lurat” mig själv att klockan inte alls ställts om och därmed lyckats med konststycket att gå upp kvart i sju istället för halv åtta. Mornarna har således varit väldigt ostressade och trevliga. Så också denna. Jag hoppas bara att det håller och att jag inte kommer på mig själv… Så att säga.

Nu när det är ruggigt så har jag tagit fram bästa USA-köpet: min Starbucks Commuter Mug*. Så nu är det kaffebryggaren som är högprioriterad på morgonen. Även om kaffet inte ens är hälften så gott som Starbucks egna så känns det lite…coolt med en egen mugg. Typ kolla allihopa så speciell jag är på tunnelbanan på väg till jobbet - som att någon skulle se det i trängseln. Men det är känslan jag vill åt. Den värmer. Precis som kaffet.


*Lustigt nog såg jag att Engla hade precis samma bild på sin blogg. Man kan nästan tro att jag läser henne slaviskt. Heh.

Snurrig

Jag är ledsen att bloggandet blir så sporadiskt. Anledningen är att just nu är vi i slutfasen av planerandet av vår vi-har-gift-oss-fest. Bara åtta dagar kvar. Iiiiiik!
Det snurrar duktigt i mitt huvud vill jag lova. Bordsplaceringar hit och program dit. Och maten! Den ska vi inte ens tala om. Eftersom vi reste upp alla våra pengar i somras så får vi göra allt själva för att ha råd. Men det är det värt.

Enda smolket i bägaren (vad kom nu det uttrycket ifrån?) är att jag blivit lite...vimsig. När jag kom till jobbet imorse och kollade vad jag packat ner i min träningsväska så låg där spinningskor och ingen handduk. Och jag som skulle köra BodyPump. Vad säger man om det?

Nu ska jag kolla igenom dagens to do-list och se vad jag kan knåpa med. Återkommer!

Belöning

Så. Nu har familjen Duktig dammsugit, dammat, vattnat blommorna, skurat golven och tvättat två veckors smutstvätt. Förtjänar vi inte en belöning? Va va va?

Jag och mannen kom överrens om att ett badkar med Maltesers vore den ultimata belöningen efter allt vårt slit. Han tyckte det kunde kännas lite läskigt ifall chokladkulorna i fråga börjar smälta, men jag kan inte riktigt se det framför mig... En Malteser är ju som en liten bit av himlen... (eeeh) Maltesers är dina vänner. Eller nåt. Allt detta tänkande på choklad får mina ögon att gå i kors.

Mitt innehållsrika liv

Jobbet, 13:16:

Kvinnlig kollega (Anklagande) - Varför gick du och tränade på lunchen då?
Jag - …
Kvinnlig kollega - Själv åt jag faktiskt pizza.
Jag – Jahaaaa?
Annan kollega i bakgrunden - Nu är det kaffe! Kaffe någon? Ho ho! Kaffe kaffe kaffe!

Skjut mig någon.

Vad är det med den här j***a fascinationen för kaffe?

Saker som kan göra mig galen:
Mina arbetskollegors fascination för kaffe.

Så fort kaffebryggaren är igång (2/3 av arbetstiden) så ska det kommenteras - "åh, någon har satt på kaffe", "så gott det ska bli med kaffe", "nu finns det kaffe hörrni" och (min favorit som jag hört varje morgon i snart tre års tid när min chef kommer in genom dörren) "här doftar det kaffe minsann". VARJE MORGON. I TRE ÅR.

Missförstå mig inte, jag älskar kaffe. Men jag behöver inte konversera om det. Jag föredrar att dricka det.

Linsgryta

Inatt råkade jag somna med linserna i.

Det händer aldrig.

Varför hände det just inatt?

Jag vaknade ett par gånger under natten för det kändes varmt och geggigt liksom. Men inte en enda gång kopplade jag att linserna var kvar. Jag menar; jag tvättade bort sminket, borstade tänderna, flossade... Allt som jag brukar göra. Inte.

Idag får jag stå mitt kast. Ögonen svider och är rödkantade. Linser vara bara att glömma. Liksom smink. Jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Och det är fredag hallå! Vad hände med fredagsfineriet?

Skunk?

Det har börjat lukta illa runt mitt skrivbord på jobbet.
Först var det bara en liten obehaglig och odefinierbar lukt, men den har definitivt växt sig starkare de sanste dagarna. Det luktar lite som att någon pressat en vitlöksklyfta och sedan låtit pressaren ligga kvar - odiskad. Det är inte en trevlig lukt.
Men! Jag verkar vara den enda som känner lukten. Det kan ju vara så att det är jag som luktar. Eller så är det (vilket jag började misstänka igår) min kollegas fötter. Hm. Det här måste jag gå till botten med.
Om ni ser en blond stackare med dålig hårdag sitta och vädra i luften som värsta blodhunden så är det antagligen jag.

Lilla Duktig

Heja mig!
Hela dagen igår och idag har jag lyckats hålla min inbox helt tom. Så fort ett mejl dykt upp har jag tagit itu med det på direkten. Jag är verkligen en handlingens kvinna just nu.
Duktigt.

I feel pretty, oh so pretty

Ja, jag vet. Det är hat-tisdag. Men vet ni? Med lite planering (lägga fram kläder, packa väskan och fylla matlådan osv.) så gick det ganska bra. Visst - jag försov mig lite i gammal hegerlig tisdagsanda. Men vafan! När jag hade klätt mig och slängt på den obligatoriska mascaran så såg jag helt normal ut! T.o.m. lite smygsnygg. Faktiskt! Jag klappade mig själv på axeln och gick till jobbet. Väl på jobbet blev jag kallad "karamell" av min chef (okej, samma chef som kallade min outfit fräsig för inte så länge sen - men hey! jag griper efter halmstrån här) och ingen sprang skrikande iväg av min nuna.
En klart godkänd tisdag.

Idoldyrkan deluxe

Jag var en av de lyckliga 10.000 som i onsdags fick se Gwen Stefani i Globen.
Jag älskar Gwen.
Gwennie-gwen-gwen.
The Gwenster.
När jag blir stor ska jag bli som Gwen.



Tills vidare ska jag och BargainBitch ha delad vårdnad om henne.
Hon ska bo varannan vecka (eller efter behov - detaljerna behöver filas på) hos mig och varje morgon ska hon (förutom att fylla på mitt verktygskaffebälte) säga you´re som fuckin' cute när jag klär mig och sen ge mig en kärleksfull puss på kinden när jag går hemifrån. Så att jag får ett rött läppstiftsmärke.
Vad kan jag säga? Jag älskar Gwen.
Nu ska jag dra iväg och köpa en extrasäng. Eller så kanske Gwen kan baka på nätterna? Hon verkar typ ha ändlöst med energi ändå.
Gwen? Om du lyssnar så gillar jag russinbröd...

Förändring – förnedring

Jag har läst en massa om förändring och personlig utveckling i olika bloggar senaste veckan och om hur det vekar vara så många som fastnat liksom… Det fick mig att börja tänka på hur jag själv förändrat mig den senaste tiden. Vad skulle jag t.ex. säga till en gammal vän som jag inte sett på flera år om han/hon frågade vad har hänt i ditt liv sen vi sågs sist?

…

Tja… jag har bytt från Adidas Superstarsneakers till Adidas Stan Smithsneakers.
Det räknas väl, eller?

Och gift mig. Jäklars.

Finn ett fel

Det är något med den här bilden som är otroligt störande.

Inget läktarvåld men mycket stön

Igår var jag på tennis. Jag har aldrig sett tennis live förut - och jag måste säga att det var 1) inte så tråkigt som jag trodde, 2) en väldigt artig sport, och 3) total avsaknad av läktarvåld, hyckleri etc. Ingen skrek obsceniteter, du var inte tillåten att lämna eller gå till din plats när bollen var i spel och jag hörde ett flertal "schyyyyysh" levereras till folk som råkade prata.

Fatta hur enkelt det måste vara att bli utslängd från en tennismatch.
Fatta hur svårt det är att klä sig rätt för en tennismatch.
Fatta hur lite action det är på en tennismatch.
Fatta hur högt spelarna stönar under en tennismatch (jag trodde det var ett påhitt).

Tennis är mer komplicerat än jag trodde.

Sovplats Asien

Har ni hört talas om Tokio Hotel?
Fyra tyska emokillar som är en sisådär 12 bast. Som spelar i band. Och så är de tyska. Sa jag det? Kombinationen av detta och att jag ska gilla deras musik är närmast obefintlig teoretiskt sett – och ändå blir jag sådär larvigt glad varje gång jag hör dem på radion. Eller i min iPod (råkade halka på nedladdningsknappen på Piratebay…).
Vad betyder det här? Är jag en sjuk, sjuk människa eller är jag bara mogen nog att kunna uppskatta all slags musik?
Sa jag att de är tyska tolvåringar* vi talar om?


*Okejdå. Nittonåringar. Men ändå.

Tisdagar suger!

Bara som en parantes då... Tisdagar suger.

Måndagar är okej. Man kan lura kroppen att det här med att gå upp tidigt är en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas. Och på kvällen fattar inte kroppen att den ska vara trött på riktigt - så man stannar uppe lite extra liksom.

Men tisdagar. Uuuuuuh. Kroppen genomskådar det tidiga uppvaknandet och snoozeknappen blir dens bästa vän.

I alla fall hemma hos mig.

Sen då... klä sig funkar inte. Jag borde ha en tisdagsuniform. En med verktygsbälte med minitermosar fyllda med kaffe, chokladbitar samt iPod med upptaktsmusik. Annars är risken rätt stor att jag glömmer något fundamentalt, som byxor eller skor. Tänk om man vore ett marsvin. Det vore fett ballt. Yao.

Lunch?

Jag vet inte hur det är med er, men jag börjar bli hungrig...
Pizza?

Sing-a-long

Idag kom jag på mig själv med att sjunga med till Neneh Cherrys "Buffalo Stance". Tydligen kan jag hela låten utantill*.

Ibland blir jag så imponerad av mig själv.


*Iofs var hälften på låtsasengelska, vilket kanske kan förklaras av att jag köpte och lyssnade sönder skivan när jag var 11 år.

Höstläsning

Det här är världens kanske bästa bok.

Om du bara ska läsa en bok under din levnadstid och väljer denna så kommer du inte att ångra dig. Jag lovar.

Boken är skriven av Eric Ericson, ges ut av Kartago Förlag och är en mängd hysteriskt sjuka brev till myndigheter och föreningar där Eric kommer med befängda förslag och idéer samt de svar han fått på sina brev. Jag skrattade mig igenom hela boken. Högt.

Uppföljaren Brev till utlandet har jag inte läst, så den kan jag inte säga något om... Men jag är övertygad om att den är precis lika bra.

Inte slicka, inte slicka...

Varje år så kommer larmen – kräksjukan är här!
Och varje år bli jag lite smått illamående så fort jag hör det. För jag VET med den sanna övertygelse (samma övertygelse som vet att lönen är slut den 3:e) att jag kommer att bli smittad. Minst tre gånger.

Så. Nu kör jag alla knep för att förbli frisk. D.v.s. 1) Inte slicka på tunnelbanan, 2) Inte slicka på tunnelbanan, 3) Inte slicka på tunnelbanan.
Och tvätta händerna ofta. Något mer?
Jag har faktiskt köpt ett par nya, svarta skinnhandskar. Skitsnygga! Dessa behåller jag krampaktigt på även på tunnelbanan. Men tar passande av när jag slår in min kod till kortet på ICA. Man får ju inte vara dum.


Jag har förresten kräkfobi.

Sam & Sabrina

Idag började vi dagen med att kolla på Samantha Fox (Touch me) och Sabrina* (Boys Boys Boys) på YouTube. Bara sådär.
Lättporr på en onsdagsmorgon.

Killarna tyckte att det slog allt och att de aldrig startat en arbetsdag så bra.
Själv…vet jag inte.


*Jäklars så dålig engelska hon sjunger på. Det enda jag kommer ihåg från videon är att hon badade i en pool och hade en liten, skimpy bikini som hela tiden ramlar ner. Och det summerar faktiskt hela videon. Vi var nog mer lättroade på den tiden. Nu då... nej nu. Nej, jaaaaaaaaa, jag såg något! I 4.24 minuter. Ta det och partaja Christina "visar allt direkt" Aguilera.

*snörvel frääääs*

Hur kan så här mycket snor komma ur en sån liten människa?

Jag har snytit mig konstant sedan klockan 13:00 idag och är inne på andra (!) rullen toapapper. Tur att jag har en burk bisalva i skrivbordslådan på jobbet (måste verkligen börja städa här snart) så att jag inte snyter mig sönder och samman.

Detta har i alla fall gjort att träningen är inställd ikväll och istället tänkte jag ha en good ol’ fashioned TV-kväll. Snäll som jag är så har jag satt ihop ett TV-tittarschema för alla som planerar samma aktiviteter som mig:

18:00-18:55, Kanal 9, Martha Stewart Show
18:55-19:25, Kanal 9, Frasier
(kisspaus)
19:30-20:00 SVT2, Filmkrönikan
20:00-21:00, Kanal 5, Extreme: Celebrity Size 00
21:00-22:00, TV3, Top Model Sthlm
(bryter mitt i)
21:30-22:00, SVT1, Mia och Klara
Sen är jag nog rädd att jag somnar...


Jag vet, jag vet. Det är både Heroes på TV4 (men jag har redan sett hela säsongen) och Gray's Anatomy på Kanal 5 (som jag aldrig börjat titta på)... Dock tycker jag att den här "kompositionen" har en fin samklang. Funkish liksom.

Här får ni också en bild på söta kattungar. Det kanske piggar upp? (Hatar sådana här bilder – men jag känner mig så nere liksom…)

Ska det vara så enkelt...?

Hämnden är ljuv

Jag är såååå busig.
Apropå mobilsignaler... Jag har i en slags inre protestaktion på jobbet låtit min mobil ha ljudet på. Sen har jag gått ifrån den ofta...och länge. Jag har hört den köra sin hopplösa samba/tv-spelslåt när jag suttit på toa och fnissat lite för mig själv. Jag är ond. Ond ond ond.

Fingret till Il Divo

Ni vet sådana där människor som inte kan låta bli att klia på ett myggbett, eller pilla på sår eller bita på naglarna? Min Man är sån. Han biter ständigt på nagelbanden, naglarna och skinnet runtom.
-Äckligt! Brukar jag säga. Vet du hur många saker du har rört vid idag? Hur mycket baciller du får i dig. Kanske t.o.m. bajs faktiskt.
- *bit bit mummel bit nafs* svarar Mannen till synes oberörd.

Menåh! Jag kanske är äckelmagad. Men när kräksjukan dyker upp på Stockholms tunnelbanor så tänker jag vara den första som säger "vad var det jag sa?" mellan hulkningarna. Hans alltså.

Jag har funderat på stopp-och-väx, men det känns lite....barnsligt... Men så i helgen kom jag på det. Lösningen med stort L; Il Divo. Finns det något som Mannen ogillar så är det Il Divo (och annan musik av samma karaktär). Varje gång jag kommer på honom med fingarna i munnen så sjunger jag en snutt av en Il Divo-låt (jag kan inga Il Divo-låtar, men jag improviserar glatt) och hotar samtidigt med att tvångsbjuda med mig honom på deras julkonsert. (Kommer de till Stockholm? Vet någon? Hoppas inte.)

Resultatet hittills är rätt okej. Bättre utfall än mina simulerade kräkljud och påståenden om onda baciller i alla fall. Någon som har några andra tips?

Den funkar inte

Dieten. Den med läppglanset. Den funkar inte.
Jag har inte provat den än. Men jag ser stora luckor i dieten. Det kommer inte att funka.*

Hm. Kanske bara äta saker på A denna vecka? Eller kanske bara röda saker?




* Fastän flera personer på fejsbok nominerat mig till "most likely to have a blond moment" så är jag faktiskt rätt skärpt.

Inte värt en skilsmässa...

Idag hade jag och Mannen vårt första tjafs på väldigt länge. Om vad? Vem som har flest kompisar på Fejsbook. Nu slumpade det sig så att jag hade en (!) kompis mer än Mannen. Först surade han ihop. Sen gick han in på min profil och addade alla mina kompisar till sig.
Som den stora människa (nej, inte tjock - omtänksam) jag är så LÄT jag honom göra det.
Herreguuuud! Stackars krake. Om han har sådana problem med att skaffa kompisar så kan han gärna få låna mina. Är det inte ändå så att 50% av allt jag har är hans?
Shit! Undrar hur många karma-poäng jag kommer få för det här? Någon annan som vill ha en Fejsbook-kompis? Jag har 64.

Var nöjd med allt som livet ger!

Okej.
Mia Törnblom.
Vad ser hon när hon blundar?
Är det små, bruna björnar som cyklar på enhjulingar och jonglerar?
Om man är så jätte-glad-så-man-nästan-spricker-och-varje-grej-kan-man-vända-till-något-positivt-och-förresten-kolla-in-mitt-nystajlade-hår-som -spretar-åt-alla-håll som hon är så undrar jag vad man gör när ingen ser. Gråter? Petar sig i näsan? Berömmer sig själv?


Alltså, jag gillar Mia. Men på TV så funkar det inte. Hon är liksom.... för stor för rutan. Det är för mycket Mia. Hon kommer för nära. Jag vill kasta ut vår 32-tummare och köpa en liten, svartvit TV och kolla på istället. Vilket är dumt. För små TV-apparater kostar skitmycket.

Förresten! Visste ni att Mia Törnblom är TäbyTantens gympalärares storasyster?

Sweet träningsvärk o' mine

Finns det något skönare än när man får en riktig träningsvärk efter ett pass på gymmet? Jag har inte tränat sen innan semestern och liksom inte kommit igång. Men nu jäklar!


Här kommer en topptre-lista med ställen på kroppen där träningsvärken känns mest:

1) Lårens framsida
2) Axlarna
3) Magen

Bubblare: Rumpan

Just nu har jag grym träningsvärk i axlarna - efter ett step-pass. Go figure.

Nya dieten alla talar om?

(i samarbete med BargainBitch)

Förberedelser: Ett stycke läppglans modell kladdigt. T.ex. Juicy Tubes eller Victoria’s Secret Gloss.

Genomförande: Du får bara äta saker som av misstag fastnar i läppglanset.

Bakgrund: BargainBitch hade en close encounter med en bananfluga. Eller ska vi säga en halv bananfluga? Den andra halvan är… ja, ni kan räkna ut resten själva.

Alltså. Om man lyckas med att inte kasta smågodis i sitt eget ansikte, eller ”snubbla” rakt ner i chokladkakor så finns det faktiskt en chans att klara av denna diet. Tror jag.

Dagens dilemma

Vad är fulast:
foppatofflor eller Scholls vit/blå-plasttofflor?

Två bruna ögon och leendet...

Det hände imorse när jag gick till jobbet. Helt plötsligt började min fina, rosa iPod spela Cara Mia. Bara sådär! Jag kommer inte ens ihåg när jag la in låten. Eller om jag faktiskt ens har gjort det alls?
Min better-than-thou-playlist består inte av schlager, eller ens populärmusik i vanliga fall. Och plötsligt så spelar den Måns. Måns med de sammetsbruna ögonen...

Jag blev lite glad i alla fall och hoppsade resterande vägen till jobbet.

Kan. Inte. Blogga. Måste. Konga.

Jag återkommer. Jag håller på att bli världsmästare i Donkey Konga. Har nu kommit upp mig en nivå i svårighetsgrad.
Hm. Måste sjukskriva mig också så jag hinner...

Bongo-bong

Höstens hetaste tips: Donkey Konga!

Jag MSN-ade med min kompis Cardo Super Bonga Bong Bingo Bango Bonger i helgen. Han hade precis införskaffat Donkey Konga-spelet till Gamecube och var mäkta nöjd över det.

Som av en händelse hittade jag och Mannen ett eget ex på den lokala leksaksaffären (ja, för man måste alltid gå in och titta i leksaksaffären, säger Mannen) för en billig penning. Så vi slog till.

Och jäklars vad vi har trummat! Det är som en liten bongo-festival i vardagsrummet.
Vi blev så förtjusta i spelet att vi tog med oss det, trumman och hela konsolen på middagen vi var bjudna på samma kväll. Succé!

Suckpipes rules!

Dagens insikt: Allt - och jag menar verkligen allt - blir så mycket godare att dricka om man bara får dricka det genom ett sugrör. Gärna rosa.

En prickigkorv/
c-vitanminbrus-shake? Med sugrör säger du? Bring it on!

Från och med nu ska jag dricka allt med sugrör.

Den som har flest vänner på Facebook när han dör vinner

Jo, men på allvar. Jag har en vinnande personlighet - alltså har jag en massa vänner på Facebook.

Men jag fattar liksom inte vad jag ska med Facebook till. Först så addar man en massa vänner, som i sin tur genererar en massa vänner. Men sen då? Träffas man och fikar? Eller öppnar man bara en egen klubb där som heter "fikaklubben"? Och så loggar alla på varje lördag kl. 15 och så är vi som i den där äckliga, äckliga Bingo-reklamen på TV? (Jag har precis hällt upp kaffe. Lycka till allihopa!) Som tur var är jag inte ensam.

Men jisses så sugen jag blev på kaffe nu. Snacka om att ha ett kort uppmärksamhetsspann! Jag tror jag skyller på internet. Och Facebook.

Apropå Tompa...

...(Cruise alltså) så läste jag att han uppnått graden Operating Thetan 7 inom sin "kyrka", vilken är den högsta grad som någon uppnått. Det finns en grad 8 också tydligen. Men vafan...
Hur som helst så innebär grad 7 att Tompa kan hela folk med tankekraft. PÅ ALLVAR! Alltså, jag är stum (eller motsvarigheten vid ett tangentbord).
Tompa (i någon krakes huvud): Du är inte alls lam. Ställ dig nu upp och kör hundra meter häck! Du kan göra det! Och... show me the money!

...
...
...

Hela folk med tankens kraft. Det vore något för ViktVäktarna det. Fast tjockishet är ingen sjukdom. Men ändå. Äh, ni fattar...

Så...ren...liksom...

Jag har myshemmakväll med lite egentid.
För det behövs:
1) lättlagad mat (gärna värma-i-micron-stuket)
2) en feelgood-film
3) glass (Ben&Jerry's)

Mat och glass var enkelt fixat. Svårare var dock filmvalet.
Efter mycket letande och avfärdande (Return of the killer tomatoes i all ära, men förutom Russel Crowe så ser jag inte vad som ska få mig att må bra) så hittade jag till slut remaken av Bewitched. Den med Nicole Kidman och Will Ferrell. Hur den var? Jättetrevlig och småmysig, men vad som slog mig halvvägs in i filmen var hur ren fröken Kidman är. Hon är så... obefläckad och... ren...liksom... Som en Ajaxreklam. Urtypen för helyllekvinnan. Läskigt. Själv sitter jag i mysbyxor med en förpackning B&J och slabbar och hon är fröken-rosor-på-kinderna-hela-dagen. Pfft.

Så nu har jag bestämt mig. Jag ska bli som Nicole. Fast utan scientolog-Tompa i bagaget.
Mitt fösta steg är att börja använda rouge. Varje dag.
När jag kommer in i det ska jag köra läppstift och locka håret, fast först måste jag klippa mig. Hmmm. Påminn mig om att boka klipptid...

Score! Hemmafrun 1-0

Jag har bakat* till fredagsfikat på jobbet. Det var mycket uppskattat.

Hur många fru-poäng får jag nu?



*Cheesecake.
Jag öppnade en förpackning med två påsar. Rörde ihop pajdeg (påse 1) för sig och fyllning (påse 2) för sig. Serverade med konserverad frukt = öppna burken och hälla innehållet i en skål.

Tvångstankar är det nya röda!

Jag har förut snackat om tvångstankar i form av bantningsprogram, duschdraperier och mönster. (Vill bara lägga till att jag fortfarande inte hittat det perfekta duschdraperiet. Suck.)
Eftersom tvångstankar inte bara är roliga, spännande och innehas av 95% av befolkningen, utan även genererar kommentarer (heh...) så tänkte jag ta upp tråden igen:

Lyckotrosorna
Jag har ett par lyckotrosor modell stor, i bomull med typ Roy Lichenstein-tecknade tjejer på som snackar. Trosorna hade jag alltid på mig förut på spelningar (på den tiden när jag spelade hårdrocksgitarr i ett band). Numera används de vid viktiga tillställningar och varje gång jag flyger. Har jag inte dem på mig så lämnar jag inte marken.
How is that for tvångstanke?

Namnet gör…mig?

Alltså, jag vill bara klargöra: Mitt namn passar både på tjejer och killar. Dock har jag bara mött asiatiska killar med mitt namn. Vilket är skitgulligt.
Så det så.

Ultraljud

Lindaloppan ska ha barn (grattis än en gång - och döp gärna ungen efter mig...) och har varit på första ultraljudet.

Lindaloppan: Fatta att lårbenet är 2,9 centimeter! Vilken plutt. Huvudet var 4,7 cm i diameter. Underligt att ha ett huvud som är en halv gång bredare än ens lårben är långt.
Lilla Duktig: Tur att den inte lärt sig gå än.
Lindaloppan: Precis.

I'm bad, I'm bad - you know it

Vilken helg! Vilket underbart bröllop vi var på! Alla var kära och brudparet var som kärast av dem alla. Romantik romantik romantik.

Enda smolket i bägaren var mina bomullshandskar som jag enligt doktorn måste bära för att undvika infektion (och även kanske göra andra människor illa till mods?). Folk fullkomligt stirrar! Och det spelar ingen roll att jag uppgraderat mig från Apotekets sladdriga till SFs biljettrivarhandskar. Folk gör stora ögon när de ser flickan med de vita bomullshandskarna...

Här är en lista jag gjort över saker som jag tror att folk tänker när de ser mig:

1) Hon har säkert bacillskräck. Fy fan vilket freak! Vad kommer sen – munskydd eller?
2) Är det en mimare i civila kläder? Men hon har ju glömt vantarna… Sjuka människa.
3) Värsta Michael Jackson-fanset! Vet hon inte att han typ förgrep sig på barn. Äckligt. Se så – moonwalka iväg med dig!

Paranoid? Jag?

Ugh! Sluttande axeln har talat.

Jag kom just på vad jag skulle heta om jag var en indian:
Sluttande Axeln.

Varför? För att det inte spelar någon roll vilka underkläder jag bär på överkroppen, det halkar ändå alltid ner ett axelband eller två typ tusen gånger varje dag. Allra helst halkar det ner två när jag bär tunga matkassar. (Det är också ofelbart då det börjar klia på näsan.)
Förut när jag tittade på mig själv i spegeln så brukade jag inte titta på mina axlar. Det gör jag numera. Inte direkt breda. Inte smala. Utan ganska raka, normala axlar. Ändå glider och halkas det som om världen skulle gå under. Ack! Axelkomplex. Herre min skapare. Var ska det här sluta? Jag trodde liksom att man skulle ha koll på sin kropp vid 30-års ålder.

Ja just det. Nu är jag tillbaka igen. Med fingrar som funkar. Yey mig!

Bajs, sammanfattningsvis

nj.zn önhä jhpinnnnjljkvdn.,dvö.ässssssss

Va? Fattade ni inte? Nähä. Det kanske är för att mina fingrar ser ut som...vahettere....vahettere...salsiccia? Kielbasa? Prinskorvar? Ja, tio små prinskorvar på två dasslock. Rörlighet = noll. Eller vafan, det stämmer ju inte. Jag kan ju faktiskt hantera ett tangentbord. För första gången på över en vecka. Heja mig. Allt är lysande och jag är super-duperlycklig. Inte.
Jag är deprimerad och frustrerad, och jag tror inte att jag uppskattade mina händer ordentligt innan detta. Hämnas de månne på mig? Är det karman som kommit tillbaka till mig?
Jag vet inte. Jag är skeptisk. Jag skulle kunna publicera en bild på mina händer men ni förtjänar att behålla matlusten.
Jag återkommer när jag fått hjälp med att tvätta håret.
Ciao!

Dagens bild

En bild säger mer än tusen ord. Ett litet ord säger mer än det mesta.

Kalsonginstallation

Idag när jag kom hem hade Mannen gjort en liten installation av sin hög med nytvättade boxershorts på sängen. Det såg riktigt vackert ut faktiskt.

Argaste tjejen

Idag fick jag en doktorstid för mina händer. Det här gjorde mig glad och samtidigt fylld med den sedvanliga dödsångesten ("tänk om doktorn säger att jag ska dö", "tänk om någon smittar mig i väntrummet med något ännu värre än jag redan har" etc.). Fast mest var jag förväntansfull. Mina händer har nu tilltagit i omfång rejält och den vackra, vackra ringen går varken av eller på fingret.
Så med studs i stegen knatar jag bort till Vårdcentralen och möts av Doktor Gunnar. Doktor Gunnar ser för det första inte alls ut som på bilden på sitt ID-kort han har runt halsen, och första minuten undrar jag när han ska utbrista i ett "närrå, jag är bara en patient här som har lite tråkigt, den riktiga Doktor Gunnar är på fikarast och kommer snart". Men icke då.

Det här är vad Doktor Gunnar sa till mig under mina fyra minuter i hans rum:
- Hm. Jaha. Hm.
- Det ser ut som ekseeeeeeem, kanske...
- Jag ska skriva ut kortison åt dig här förstår du.

Wow Doktor Gunnar! Du är verkligen den smartaste man jag träffat! Och för det betalade jag 140 spänn. Om jag ger dig alla mina pengar kanske du kan berätta för mig vilken hårfärg jag har? SOPA.

1000 bast - minst

I helgen var jag och min kära väninna Täby Tanten var ute och slarvade. På en av stadens många uteserveringar så bad de om leg (yiiihaaaa), varpå väninnan vänder sig om mot dem och utbrister:
- Leg på henne? (nickar åt mitt håll) Ser ni inte att hon är ju så gammal så hon nästan kan trolla.

Hm.

Väl spenderade 19.90:- ?

Dagens sjukdom: dåliga hårdagar

Jomen det måste ju räknas som ett sjukdomstillstånd?!
Nähä.
Ett handikapp då?
- Ledsen fröken lapplisa, men jag tycker min frisyr motiverar parkering på den här handikappsplatsen. Titta på den bara. Titta! Vill du verkligen att jag ska gå fyrahundra meter till ICAs huvudingång? Vill du utsätta min omgivning för det? Tääääänk nu.

Dåliga hårdagar är ett riktigt gissel och jag börjar tro att mina är kroniska. Det kan kanske vara schampot... Man kanske skulle skippa schampot från ICA för 19.90:- och satsa på något dyrare? Kanske något märke? Men är de så jävla mycket bättre då? Är det inte bara så att man drar sig för att tvätta håret för att det är så dyrt och så blir håret skitigt och börjar lukta och så förvinner alla ens vänner och så står man där ensam och med skitigt hår och förstår inte riktigt vad som hände?
Sjung med mig: "ICA ICA ICA".

Friday I'm in pain

Ååååh! Tack för de fina inläggen! Wow. Nu lyste mitt bleka ansikte upp i augustidiset som en liten fyr ute i skärgården. Poetiskt va? Sån kan jag vara ibland.

Min atletfot (håller med Jonna om att namnet suger) ser lite bättre ut idag för er som undrar. Dock har jag fått någon slags utslag/eksem/blåsor i händerna. Efter ett par dagars googlande så vet jag att det är något av följande:
a) dyshidrotiskt eksem
b) en reaktion på atletfoten
c) arsenikförgiftning

Det första stämmer bildmässigt (googla inte, bilderna är inte fina) men verkar svårbehandlat: är det inte nickel eller ketchup så är det stress. Smittar inte.
Det andra alternativet känns tryggt och övergående.
Det tredje kan det vara för att blåsor i händerna är ett klassiskt tecken på arsenikförgiftning. Läste en artikel om en hjälporganisation som borrat brunnar i Asien, ner i sediment som innehöll höga halter av arsenik och tog död på de stackars människorna istället för att hjälpa dem. Men jag har inte varit i Asien någonsin. Hm. Stackars människor.

Jag utnämner härmed denna vecka för sjukveckan i bloggen. Jag ska dela med mig av alla mina åkommor. Det ska bli jättespännande! Har ni några spännande sjukdomar? Jag kan säkert slå dem. I alla fall just nu. Det är nämligen skitsynd om mig. Jag ska måla naglarna när jag kommer hem. I typ neongrönt. Då kommer folk bara att titta på mina naglar och inte mina utslag. Jag räknar i alla fall iskallt med det. Annars har jag förfulat mig mer för ingen nyttas skull.
*suck*
Kanske ska jag måla dem rosa ändå?

Back in business

Jaha. Då var man tillbaka igen. Nygift kanske jag ska tillägga. Jappsidusingen! Nu är man en fruga serru. Goodbye mascara, hallo fruktkaka. Eller, hur funkar det egentligen? Finns det kanske någon manual där ute som man kan få lägga vantarna på? Är det något speciellt som förväntas av en ringbärerska i sina bästa år?
Alla tips går bra att lämna här på bloggen så sammanställer jag dem för framtida generationers undrande kvinnor att läsa och leva efter.

Undrar om jag förändrats nämnvärt på de... 17 dagar jag har varit gift? Nytt i mitt liv är Athlete's foot, som bara är en förskönande omskrivning av galopperande fotsvamp samt att hålla reda på ringen. (Nycklar i frysen och hemtelefonen i handväskan i all ära - men om ringen försvinner kommer Pojkvännen bli småsur.) (Ska jag kalla honom Äkta Maken nu?) (Ska jag kanske skriva hela bloggen inom paranteser?)

Jag ville i alla fall göra mig hörd igen. Jag är tillbaka.

Yey! Sommarlov!

Eller...inte. Men bloggen får sommarlov nu när undertecknad åker på en femveckors semester.
Hoppas att solen skiner på alla människorna och att alla är glada och nöjda och äter glass varje dag.
Hej och kram.

Bra inflytande

Min nya kollega har skaffat sig en egen fruktskål. Den står på hans skrivbord.
Plötsligt känner jag mig nästan löjligt mallig och stolt.
Guuuuuud vilket bra inflytande jag måste ha över folk!

Hurra! Snart är jag rik!

Jag satt och slösurfade lite och hamnade i bloggen I nöd och lust", en bröllopsblogg som jag älskar att smygläsa. För att det är så tjejigt. Och för att jag faktisk ska gifta mig. (Ingen som missat det va? Va va va?) Idag läste jag om äktenskapsförord:

"När du gift dig så hamnar ni i en stigande trappa. Efter ett år som gifta äger du 10% av alla hans tillgångar och han av dina, efter två år 20% osv.. fram tills dess att ni efter fem år äger lika mycket av varandras prylar och pengar. I tillgångar så räknas allt in. Företag, fastigheter, sparkonton, bilar..." (mer här)

Vänta nu! Det här betyder att... om fem år så... är allt Pojkvännen äger också mitt! Jaaaa! *hoppa studsa dansa*
Det betyder att jag snart kommer vara stolt ägare till... eeeeh... ett Nintendo Wii, ett Playstation 2 och en XBox. Samt en ansenlig mängd brädspel och kortlekar Yippiiiiieeeee!

Regna?

Just det, för er som undrar; det kommer inte börja regna förrän kl. 18 över Stockholm enligt SMHI. Jag sätter mina pengar på att det blir tidigare. (Obs! Inte alla mina pengar!)

Undrar hur Per Gessle hanterar regn? Jag menar, en sån händig man bygger väl ett regnskydd till sig själv och sina pensionärsstalkers (vem annars lyssnar på Gessle?). Undrar hur hans frisyr ser ut när den är regnvåt?

Saker som gör vardagen, oh, så mycket trevligare!

Per Gessle är i farten igen.
Den här gången är han "en händig man". Hur kommer det sig då att han inte lyckats fixa sin frisyr? Men händiga händer så borde man väl i alla fall klara av hanteringen av en sax? *suck* Den mannen alltså...

Men, till saken som är bra. Jag missar i princip hela hans turné. Den startar ungefär när jag drar på semester (för er som missat det kommer jag att tillbringa fem vekor i USA) och avslutas ett par dagar efter det att jag kommer hem. Tyvärr avslutas turnén (En händig man på turné) i Stockholm den 12 augusti. Dock tänker jag vara full den dagen och inte nämnvärt bry mig.
Ååååh vad livet är härligt ibland!

Lilla Dålig

Uuuuuääää. Jag är så dålig på att blogga just nu. Jag har så många idéer och teorier och historier att dela med mig av. Men. Det. Är. Så. Varmt.

Vi har 30 grader inne på kontoret. Säkert! Vi har en termometer som mäter inne- och utomhustemperaturen. Trettio grader. Just nu sitter jag med två ark hushållspapper under armarna och kollar fackets hemsida om jag kan få gå hem tidigare eller nåt.
Återkommer.

Lathunden

Det började en ny person här på kontoret för inte så länge sen. Eftersom jag skulle vara på kurs just den dagen han anlände och jag var rädd att mina kollegor skulle fördärva honom med en gång bestämde jag mig för att lämna en lathund på hans skrivbord. Så att han skulle fatta vad som gällde. Hittade lathunden nyss. Här är den i sin helhet.




Hej.
Jag är inte här idag (eller imorgon). Jag är på kurs. Så jag tänkte att du kanske ville veta lite om mig, så kan vi i alla fall låtsas att vi känner varandra när jag kommer på onsdag.

Lathund om Lilla Duktig:
- Jag kan allt, fråga mig gärna om vad som helst
- Man får äta sin lunch direkt ur matlådan, lyssna inte på Kollegorna
- Jag HATAR Per Gessle. Om vi ska komma överrens så måste du också göra det. Eller i alla fall ogilla honom starkt. (Detsamma gäller Roxette och Gyllene Tider).
- Jag brukar alltid streama P3 på dagarna av gammal vana. Jag ändrar dock gärna på mig (om det inte är Per Gessle). Eftersom jag har större högtalare än dig så har jag veto på all musik som spelas (intalar jag mig i alla fall).
- Jag äter gröt vid mitt skrivbord varje morgon. Det är bara för att jag aldrig hinner äta frukost på morgonen. Sån är jag.
- Jag äter inte så nyttigt som alla på kontoret låter påskina. Låt inte den stora fruktskålen lura dig.

Jag har tusen andra saker att berätta också. Men jag spar dem till sen.
Hej då!

Mobilstörningar

Tillbaka på jobbet.
Varför är det så att alla på jobbet har hemska ringsignaler? Och varför envisas de med att ha sina mobiler på högsta volym och sen lägligt ha förpassat sig till toaletten eller nåt så fort det ringer? Så man snällt får sitta och lyssna på technotrance/späckhuggarskrik/Sällskapsresanlåten etc. på alldeles för hög volym för att kunna ignorera?
Sitter de hemma på kammaren och fnittrar när de laddar ner/köper/komponerar en estnisk polska (ja, en av mina kollegor stoltserar med en sån) och tänker; Äntligen! Den här kommer att irritera ögonen ur alla på kontoret. Moahahahaaaaaa!

Jag hatar alla ringsignaler. Själv har jag alltid min telefon på ljudlös. Jag menar, den ligger två decimeter från mig och vibrerar när någon försöker nå mig. Svårare än så behöver det inte vara. Är jag jättesnobbig nu?

Sjuk vs. inte sjuk

Igår på nyheterna: Idag har vi haft årets första värmerekord i Sverige....
Igår hemma i lägenheten: Jag ligger utslagen med en hals stor som en fotboll och med lite lagom mycket feber.

Vad gör man då? Gråter och bannar sig själv att man missar ett par dagar med sol, sol, sol och att man kommer att ligga två dagar efter hela världen i solande? Nej, inte Lilla Duktig. I sådana här situationer är jag som bäst! Jag gör helt enkelt en lista på varför det inte gör något att jag är sjuk just nu:
1) Om jag är sjuk nu så slipper jag rimligtvis att vara sjuk när vi åker på semester (ta i trä, tvi tvi tvi)
2) Jag äger troligen min egen vikt i schampo, hudkräm och annat flask- och burkjox. Hur kan jag vara på dåligt humör då?
3) Min solkräm har gått ut (märkte jag när jag lekte med mina flaskor och burkar). Hur kan jag ens överväga att vara i solen med solkräm som gått ut? Det är nog bara bra att jag stannar inne.

Övertygande? I think so!

Mannen och snickarbyxorna

Häromdan satt jag och småpratade med en bartender. Kvällen till ära var han ledig och firade detta genom att dricka rödvin och filosofera. Ensam.
När jag och en vän tillfälligt slog oss ner vid hans bord så gjorde han oss tjänsen att sammanfatta manlighet för oss. Manlighet, menade han, är ett par alldeles egna arbetarbyxor. Varje man kommer till en punkt i sitt liv när han införskaffar ett par sådana byxor. Det spelar ingen roll om byxorna behövs praktiskt eller inte. Det handlar om självkänsla. Att äga dem. Att kunna dra på sig ett par arbetarbyxor och spika i en spik ger en större upplevelse än att göra det i jeans.

Så skönt det känns att äntligen veta hur killar är funtade egentligen. Nästa gång jag träffar bartendern så ska jag be honom sammanfatta kvinnligheten.

Fler Phil-frisyrer

I veckan rakade jag traditionsenlingt av Pojkvännens hår inför sommaren (jorå, den är snart här) och passade på att fixa till en riktig Phil-frisyr. Sen låg jag dubbelvikt över toastolen och tjöt av skratt medan Pojkvännen tittade konstigt på mig*.

Ack! Livets små ljuspunkter!

*Sen drog jag av allt. Det var dock inte lika kul.

Eau de Trolldeg?

Mitt emot mig på på tunnelbanan imorse satt det en kvinna som luktade trolldeg. Som om hon haft en orgie i kreativitet innan hon bestämde sig för att åka till jobbet. Det tyckte jag var konstigt. Varför luktar en del människor så knäppt?