Lilla Duktig

Heja mig!
Hela dagen igår och idag har jag lyckats hålla min inbox helt tom. Så fort ett mejl dykt upp har jag tagit itu med det på direkten. Jag är verkligen en handlingens kvinna just nu.
Duktigt.

I feel pretty, oh so pretty

Ja, jag vet. Det är hat-tisdag. Men vet ni? Med lite planering (lägga fram kläder, packa väskan och fylla matlådan osv.) så gick det ganska bra. Visst - jag försov mig lite i gammal hegerlig tisdagsanda. Men vafan! När jag hade klätt mig och slängt på den obligatoriska mascaran så såg jag helt normal ut! T.o.m. lite smygsnygg. Faktiskt! Jag klappade mig själv på axeln och gick till jobbet. Väl på jobbet blev jag kallad "karamell" av min chef (okej, samma chef som kallade min outfit fräsig för inte så länge sen - men hey! jag griper efter halmstrån här) och ingen sprang skrikande iväg av min nuna.
En klart godkänd tisdag.

Idoldyrkan deluxe

Jag var en av de lyckliga 10.000 som i onsdags fick se Gwen Stefani i Globen.
Jag älskar Gwen.
Gwennie-gwen-gwen.
The Gwenster.
När jag blir stor ska jag bli som Gwen.



Tills vidare ska jag och BargainBitch ha delad vårdnad om henne.
Hon ska bo varannan vecka (eller efter behov - detaljerna behöver filas på) hos mig och varje morgon ska hon (förutom att fylla på mitt verktygskaffebälte) säga you´re som fuckin' cute när jag klär mig och sen ge mig en kärleksfull puss på kinden när jag går hemifrån. Så att jag får ett rött läppstiftsmärke.
Vad kan jag säga? Jag älskar Gwen.
Nu ska jag dra iväg och köpa en extrasäng. Eller så kanske Gwen kan baka på nätterna? Hon verkar typ ha ändlöst med energi ändå.
Gwen? Om du lyssnar så gillar jag russinbröd...

Förändring – förnedring

Jag har läst en massa om förändring och personlig utveckling i olika bloggar senaste veckan och om hur det vekar vara så många som fastnat liksom… Det fick mig att börja tänka på hur jag själv förändrat mig den senaste tiden. Vad skulle jag t.ex. säga till en gammal vän som jag inte sett på flera år om han/hon frågade vad har hänt i ditt liv sen vi sågs sist?

…

Tja… jag har bytt från Adidas Superstarsneakers till Adidas Stan Smithsneakers.
Det räknas väl, eller?

Och gift mig. Jäklars.

Finn ett fel

Det är något med den här bilden som är otroligt störande.

Inget läktarvåld men mycket stön

Igår var jag på tennis. Jag har aldrig sett tennis live förut - och jag måste säga att det var 1) inte så tråkigt som jag trodde, 2) en väldigt artig sport, och 3) total avsaknad av läktarvåld, hyckleri etc. Ingen skrek obsceniteter, du var inte tillåten att lämna eller gå till din plats när bollen var i spel och jag hörde ett flertal "schyyyyysh" levereras till folk som råkade prata.

Fatta hur enkelt det måste vara att bli utslängd från en tennismatch.
Fatta hur svårt det är att klä sig rätt för en tennismatch.
Fatta hur lite action det är på en tennismatch.
Fatta hur högt spelarna stönar under en tennismatch (jag trodde det var ett påhitt).

Tennis är mer komplicerat än jag trodde.

Sovplats Asien

Har ni hört talas om Tokio Hotel?
Fyra tyska emokillar som är en sisådär 12 bast. Som spelar i band. Och så är de tyska. Sa jag det? Kombinationen av detta och att jag ska gilla deras musik är närmast obefintlig teoretiskt sett – och ändå blir jag sådär larvigt glad varje gång jag hör dem på radion. Eller i min iPod (råkade halka på nedladdningsknappen på Piratebay…).
Vad betyder det här? Är jag en sjuk, sjuk människa eller är jag bara mogen nog att kunna uppskatta all slags musik?
Sa jag att de är tyska tolvåringar* vi talar om?


*Okejdå. Nittonåringar. Men ändå.

Tisdagar suger!

Bara som en parantes då... Tisdagar suger.

Måndagar är okej. Man kan lura kroppen att det här med att gå upp tidigt är en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas. Och på kvällen fattar inte kroppen att den ska vara trött på riktigt - så man stannar uppe lite extra liksom.

Men tisdagar. Uuuuuuh. Kroppen genomskådar det tidiga uppvaknandet och snoozeknappen blir dens bästa vän.

I alla fall hemma hos mig.

Sen då... klä sig funkar inte. Jag borde ha en tisdagsuniform. En med verktygsbälte med minitermosar fyllda med kaffe, chokladbitar samt iPod med upptaktsmusik. Annars är risken rätt stor att jag glömmer något fundamentalt, som byxor eller skor. Tänk om man vore ett marsvin. Det vore fett ballt. Yao.

Lunch?

Jag vet inte hur det är med er, men jag börjar bli hungrig...
Pizza?

Sing-a-long

Idag kom jag på mig själv med att sjunga med till Neneh Cherrys "Buffalo Stance". Tydligen kan jag hela låten utantill*.

Ibland blir jag så imponerad av mig själv.


*Iofs var hälften på låtsasengelska, vilket kanske kan förklaras av att jag köpte och lyssnade sönder skivan när jag var 11 år.

Höstläsning

Det här är världens kanske bästa bok.

Om du bara ska läsa en bok under din levnadstid och väljer denna så kommer du inte att ångra dig. Jag lovar.

Boken är skriven av Eric Ericson, ges ut av Kartago Förlag och är en mängd hysteriskt sjuka brev till myndigheter och föreningar där Eric kommer med befängda förslag och idéer samt de svar han fått på sina brev. Jag skrattade mig igenom hela boken. Högt.

Uppföljaren Brev till utlandet har jag inte läst, så den kan jag inte säga något om... Men jag är övertygad om att den är precis lika bra.

Inte slicka, inte slicka...

Varje år så kommer larmen – kräksjukan är här!
Och varje år bli jag lite smått illamående så fort jag hör det. För jag VET med den sanna övertygelse (samma övertygelse som vet att lönen är slut den 3:e) att jag kommer att bli smittad. Minst tre gånger.

Så. Nu kör jag alla knep för att förbli frisk. D.v.s. 1) Inte slicka på tunnelbanan, 2) Inte slicka på tunnelbanan, 3) Inte slicka på tunnelbanan.
Och tvätta händerna ofta. Något mer?
Jag har faktiskt köpt ett par nya, svarta skinnhandskar. Skitsnygga! Dessa behåller jag krampaktigt på även på tunnelbanan. Men tar passande av när jag slår in min kod till kortet på ICA. Man får ju inte vara dum.


Jag har förresten kräkfobi.

Sam & Sabrina

Idag började vi dagen med att kolla på Samantha Fox (Touch me) och Sabrina* (Boys Boys Boys) på YouTube. Bara sådär.
Lättporr på en onsdagsmorgon.

Killarna tyckte att det slog allt och att de aldrig startat en arbetsdag så bra.
Själv…vet jag inte.


*Jäklars så dålig engelska hon sjunger på. Det enda jag kommer ihåg från videon är att hon badade i en pool och hade en liten, skimpy bikini som hela tiden ramlar ner. Och det summerar faktiskt hela videon. Vi var nog mer lättroade på den tiden. Nu då... nej nu. Nej, jaaaaaaaaa, jag såg något! I 4.24 minuter. Ta det och partaja Christina "visar allt direkt" Aguilera.

*snörvel frääääs*

Hur kan så här mycket snor komma ur en sån liten människa?

Jag har snytit mig konstant sedan klockan 13:00 idag och är inne på andra (!) rullen toapapper. Tur att jag har en burk bisalva i skrivbordslådan på jobbet (måste verkligen börja städa här snart) så att jag inte snyter mig sönder och samman.

Detta har i alla fall gjort att träningen är inställd ikväll och istället tänkte jag ha en good ol’ fashioned TV-kväll. Snäll som jag är så har jag satt ihop ett TV-tittarschema för alla som planerar samma aktiviteter som mig:

18:00-18:55, Kanal 9, Martha Stewart Show
18:55-19:25, Kanal 9, Frasier
(kisspaus)
19:30-20:00 SVT2, Filmkrönikan
20:00-21:00, Kanal 5, Extreme: Celebrity Size 00
21:00-22:00, TV3, Top Model Sthlm
(bryter mitt i)
21:30-22:00, SVT1, Mia och Klara
Sen är jag nog rädd att jag somnar...


Jag vet, jag vet. Det är både Heroes på TV4 (men jag har redan sett hela säsongen) och Gray's Anatomy på Kanal 5 (som jag aldrig börjat titta på)... Dock tycker jag att den här "kompositionen" har en fin samklang. Funkish liksom.

Här får ni också en bild på söta kattungar. Det kanske piggar upp? (Hatar sådana här bilder – men jag känner mig så nere liksom…)

Ska det vara så enkelt...?

Hämnden är ljuv

Jag är såååå busig.
Apropå mobilsignaler... Jag har i en slags inre protestaktion på jobbet låtit min mobil ha ljudet på. Sen har jag gått ifrån den ofta...och länge. Jag har hört den köra sin hopplösa samba/tv-spelslåt när jag suttit på toa och fnissat lite för mig själv. Jag är ond. Ond ond ond.

Fingret till Il Divo

Ni vet sådana där människor som inte kan låta bli att klia på ett myggbett, eller pilla på sår eller bita på naglarna? Min Man är sån. Han biter ständigt på nagelbanden, naglarna och skinnet runtom.
-Äckligt! Brukar jag säga. Vet du hur många saker du har rört vid idag? Hur mycket baciller du får i dig. Kanske t.o.m. bajs faktiskt.
- *bit bit mummel bit nafs* svarar Mannen till synes oberörd.

Menåh! Jag kanske är äckelmagad. Men när kräksjukan dyker upp på Stockholms tunnelbanor så tänker jag vara den första som säger "vad var det jag sa?" mellan hulkningarna. Hans alltså.

Jag har funderat på stopp-och-väx, men det känns lite....barnsligt... Men så i helgen kom jag på det. Lösningen med stort L; Il Divo. Finns det något som Mannen ogillar så är det Il Divo (och annan musik av samma karaktär). Varje gång jag kommer på honom med fingarna i munnen så sjunger jag en snutt av en Il Divo-låt (jag kan inga Il Divo-låtar, men jag improviserar glatt) och hotar samtidigt med att tvångsbjuda med mig honom på deras julkonsert. (Kommer de till Stockholm? Vet någon? Hoppas inte.)

Resultatet hittills är rätt okej. Bättre utfall än mina simulerade kräkljud och påståenden om onda baciller i alla fall. Någon som har några andra tips?

Den funkar inte

Dieten. Den med läppglanset. Den funkar inte.
Jag har inte provat den än. Men jag ser stora luckor i dieten. Det kommer inte att funka.*

Hm. Kanske bara äta saker på A denna vecka? Eller kanske bara röda saker?




* Fastän flera personer på fejsbok nominerat mig till "most likely to have a blond moment" så är jag faktiskt rätt skärpt.

Inte värt en skilsmässa...

Idag hade jag och Mannen vårt första tjafs på väldigt länge. Om vad? Vem som har flest kompisar på Fejsbook. Nu slumpade det sig så att jag hade en (!) kompis mer än Mannen. Först surade han ihop. Sen gick han in på min profil och addade alla mina kompisar till sig.
Som den stora människa (nej, inte tjock - omtänksam) jag är så LÄT jag honom göra det.
Herreguuuud! Stackars krake. Om han har sådana problem med att skaffa kompisar så kan han gärna få låna mina. Är det inte ändå så att 50% av allt jag har är hans?
Shit! Undrar hur många karma-poäng jag kommer få för det här? Någon annan som vill ha en Fejsbook-kompis? Jag har 64.

Var nöjd med allt som livet ger!

Okej.
Mia Törnblom.
Vad ser hon när hon blundar?
Är det små, bruna björnar som cyklar på enhjulingar och jonglerar?
Om man är så jätte-glad-så-man-nästan-spricker-och-varje-grej-kan-man-vända-till-något-positivt-och-förresten-kolla-in-mitt-nystajlade-hår-som -spretar-åt-alla-håll som hon är så undrar jag vad man gör när ingen ser. Gråter? Petar sig i näsan? Berömmer sig själv?


Alltså, jag gillar Mia. Men på TV så funkar det inte. Hon är liksom.... för stor för rutan. Det är för mycket Mia. Hon kommer för nära. Jag vill kasta ut vår 32-tummare och köpa en liten, svartvit TV och kolla på istället. Vilket är dumt. För små TV-apparater kostar skitmycket.

Förresten! Visste ni att Mia Törnblom är TäbyTantens gympalärares storasyster?

Sweet träningsvärk o' mine

Finns det något skönare än när man får en riktig träningsvärk efter ett pass på gymmet? Jag har inte tränat sen innan semestern och liksom inte kommit igång. Men nu jäklar!


Här kommer en topptre-lista med ställen på kroppen där träningsvärken känns mest:

1) Lårens framsida
2) Axlarna
3) Magen

Bubblare: Rumpan

Just nu har jag grym träningsvärk i axlarna - efter ett step-pass. Go figure.

Nya dieten alla talar om?

(i samarbete med BargainBitch)

Förberedelser: Ett stycke läppglans modell kladdigt. T.ex. Juicy Tubes eller Victoria’s Secret Gloss.

Genomförande: Du får bara äta saker som av misstag fastnar i läppglanset.

Bakgrund: BargainBitch hade en close encounter med en bananfluga. Eller ska vi säga en halv bananfluga? Den andra halvan är… ja, ni kan räkna ut resten själva.

Alltså. Om man lyckas med att inte kasta smågodis i sitt eget ansikte, eller ”snubbla” rakt ner i chokladkakor så finns det faktiskt en chans att klara av denna diet. Tror jag.

Dagens dilemma

Vad är fulast:
foppatofflor eller Scholls vit/blå-plasttofflor?

Två bruna ögon och leendet...

Det hände imorse när jag gick till jobbet. Helt plötsligt började min fina, rosa iPod spela Cara Mia. Bara sådär! Jag kommer inte ens ihåg när jag la in låten. Eller om jag faktiskt ens har gjort det alls?
Min better-than-thou-playlist består inte av schlager, eller ens populärmusik i vanliga fall. Och plötsligt så spelar den Måns. Måns med de sammetsbruna ögonen...

Jag blev lite glad i alla fall och hoppsade resterande vägen till jobbet.

Kan. Inte. Blogga. Måste. Konga.

Jag återkommer. Jag håller på att bli världsmästare i Donkey Konga. Har nu kommit upp mig en nivå i svårighetsgrad.
Hm. Måste sjukskriva mig också så jag hinner...

Bongo-bong

Höstens hetaste tips: Donkey Konga!

Jag MSN-ade med min kompis Cardo Super Bonga Bong Bingo Bango Bonger i helgen. Han hade precis införskaffat Donkey Konga-spelet till Gamecube och var mäkta nöjd över det.

Som av en händelse hittade jag och Mannen ett eget ex på den lokala leksaksaffären (ja, för man måste alltid gå in och titta i leksaksaffären, säger Mannen) för en billig penning. Så vi slog till.

Och jäklars vad vi har trummat! Det är som en liten bongo-festival i vardagsrummet.
Vi blev så förtjusta i spelet att vi tog med oss det, trumman och hela konsolen på middagen vi var bjudna på samma kväll. Succé!

Suckpipes rules!

Dagens insikt: Allt - och jag menar verkligen allt - blir så mycket godare att dricka om man bara får dricka det genom ett sugrör. Gärna rosa.

En prickigkorv/
c-vitanminbrus-shake? Med sugrör säger du? Bring it on!

Från och med nu ska jag dricka allt med sugrör.

Den som har flest vänner på Facebook när han dör vinner

Jo, men på allvar. Jag har en vinnande personlighet - alltså har jag en massa vänner på Facebook.

Men jag fattar liksom inte vad jag ska med Facebook till. Först så addar man en massa vänner, som i sin tur genererar en massa vänner. Men sen då? Träffas man och fikar? Eller öppnar man bara en egen klubb där som heter "fikaklubben"? Och så loggar alla på varje lördag kl. 15 och så är vi som i den där äckliga, äckliga Bingo-reklamen på TV? (Jag har precis hällt upp kaffe. Lycka till allihopa!) Som tur var är jag inte ensam.

Men jisses så sugen jag blev på kaffe nu. Snacka om att ha ett kort uppmärksamhetsspann! Jag tror jag skyller på internet. Och Facebook.

Apropå Tompa...

...(Cruise alltså) så läste jag att han uppnått graden Operating Thetan 7 inom sin "kyrka", vilken är den högsta grad som någon uppnått. Det finns en grad 8 också tydligen. Men vafan...
Hur som helst så innebär grad 7 att Tompa kan hela folk med tankekraft. PÅ ALLVAR! Alltså, jag är stum (eller motsvarigheten vid ett tangentbord).
Tompa (i någon krakes huvud): Du är inte alls lam. Ställ dig nu upp och kör hundra meter häck! Du kan göra det! Och... show me the money!

...
...
...

Hela folk med tankens kraft. Det vore något för ViktVäktarna det. Fast tjockishet är ingen sjukdom. Men ändå. Äh, ni fattar...

Så...ren...liksom...

Jag har myshemmakväll med lite egentid.
För det behövs:
1) lättlagad mat (gärna värma-i-micron-stuket)
2) en feelgood-film
3) glass (Ben&Jerry's)

Mat och glass var enkelt fixat. Svårare var dock filmvalet.
Efter mycket letande och avfärdande (Return of the killer tomatoes i all ära, men förutom Russel Crowe så ser jag inte vad som ska få mig att må bra) så hittade jag till slut remaken av Bewitched. Den med Nicole Kidman och Will Ferrell. Hur den var? Jättetrevlig och småmysig, men vad som slog mig halvvägs in i filmen var hur ren fröken Kidman är. Hon är så... obefläckad och... ren...liksom... Som en Ajaxreklam. Urtypen för helyllekvinnan. Läskigt. Själv sitter jag i mysbyxor med en förpackning B&J och slabbar och hon är fröken-rosor-på-kinderna-hela-dagen. Pfft.

Så nu har jag bestämt mig. Jag ska bli som Nicole. Fast utan scientolog-Tompa i bagaget.
Mitt fösta steg är att börja använda rouge. Varje dag.
När jag kommer in i det ska jag köra läppstift och locka håret, fast först måste jag klippa mig. Hmmm. Påminn mig om att boka klipptid...

Score! Hemmafrun 1-0

Jag har bakat* till fredagsfikat på jobbet. Det var mycket uppskattat.

Hur många fru-poäng får jag nu?



*Cheesecake.
Jag öppnade en förpackning med två påsar. Rörde ihop pajdeg (påse 1) för sig och fyllning (påse 2) för sig. Serverade med konserverad frukt = öppna burken och hälla innehållet i en skål.

Tvångstankar är det nya röda!

Jag har förut snackat om tvångstankar i form av bantningsprogram, duschdraperier och mönster. (Vill bara lägga till att jag fortfarande inte hittat det perfekta duschdraperiet. Suck.)
Eftersom tvångstankar inte bara är roliga, spännande och innehas av 95% av befolkningen, utan även genererar kommentarer (heh...) så tänkte jag ta upp tråden igen:

Lyckotrosorna
Jag har ett par lyckotrosor modell stor, i bomull med typ Roy Lichenstein-tecknade tjejer på som snackar. Trosorna hade jag alltid på mig förut på spelningar (på den tiden när jag spelade hårdrocksgitarr i ett band). Numera används de vid viktiga tillställningar och varje gång jag flyger. Har jag inte dem på mig så lämnar jag inte marken.
How is that for tvångstanke?

Namnet gör…mig?

Alltså, jag vill bara klargöra: Mitt namn passar både på tjejer och killar. Dock har jag bara mött asiatiska killar med mitt namn. Vilket är skitgulligt.
Så det så.

Ultraljud

Lindaloppan ska ha barn (grattis än en gång - och döp gärna ungen efter mig...) och har varit på första ultraljudet.

Lindaloppan: Fatta att lårbenet är 2,9 centimeter! Vilken plutt. Huvudet var 4,7 cm i diameter. Underligt att ha ett huvud som är en halv gång bredare än ens lårben är långt.
Lilla Duktig: Tur att den inte lärt sig gå än.
Lindaloppan: Precis.

I'm bad, I'm bad - you know it

Vilken helg! Vilket underbart bröllop vi var på! Alla var kära och brudparet var som kärast av dem alla. Romantik romantik romantik.

Enda smolket i bägaren var mina bomullshandskar som jag enligt doktorn måste bära för att undvika infektion (och även kanske göra andra människor illa till mods?). Folk fullkomligt stirrar! Och det spelar ingen roll att jag uppgraderat mig från Apotekets sladdriga till SFs biljettrivarhandskar. Folk gör stora ögon när de ser flickan med de vita bomullshandskarna...

Här är en lista jag gjort över saker som jag tror att folk tänker när de ser mig:

1) Hon har säkert bacillskräck. Fy fan vilket freak! Vad kommer sen – munskydd eller?
2) Är det en mimare i civila kläder? Men hon har ju glömt vantarna… Sjuka människa.
3) Värsta Michael Jackson-fanset! Vet hon inte att han typ förgrep sig på barn. Äckligt. Se så – moonwalka iväg med dig!

Paranoid? Jag?

Ugh! Sluttande axeln har talat.

Jag kom just på vad jag skulle heta om jag var en indian:
Sluttande Axeln.

Varför? För att det inte spelar någon roll vilka underkläder jag bär på överkroppen, det halkar ändå alltid ner ett axelband eller två typ tusen gånger varje dag. Allra helst halkar det ner två när jag bär tunga matkassar. (Det är också ofelbart då det börjar klia på näsan.)
Förut när jag tittade på mig själv i spegeln så brukade jag inte titta på mina axlar. Det gör jag numera. Inte direkt breda. Inte smala. Utan ganska raka, normala axlar. Ändå glider och halkas det som om världen skulle gå under. Ack! Axelkomplex. Herre min skapare. Var ska det här sluta? Jag trodde liksom att man skulle ha koll på sin kropp vid 30-års ålder.

Ja just det. Nu är jag tillbaka igen. Med fingrar som funkar. Yey mig!

Bajs, sammanfattningsvis

nj.zn önhä jhpinnnnjljkvdn.,dvö.ässssssss

Va? Fattade ni inte? Nähä. Det kanske är för att mina fingrar ser ut som...vahettere....vahettere...salsiccia? Kielbasa? Prinskorvar? Ja, tio små prinskorvar på två dasslock. Rörlighet = noll. Eller vafan, det stämmer ju inte. Jag kan ju faktiskt hantera ett tangentbord. För första gången på över en vecka. Heja mig. Allt är lysande och jag är super-duperlycklig. Inte.
Jag är deprimerad och frustrerad, och jag tror inte att jag uppskattade mina händer ordentligt innan detta. Hämnas de månne på mig? Är det karman som kommit tillbaka till mig?
Jag vet inte. Jag är skeptisk. Jag skulle kunna publicera en bild på mina händer men ni förtjänar att behålla matlusten.
Jag återkommer när jag fått hjälp med att tvätta håret.
Ciao!

Dagens bild

En bild säger mer än tusen ord. Ett litet ord säger mer än det mesta.

Kalsonginstallation

Idag när jag kom hem hade Mannen gjort en liten installation av sin hög med nytvättade boxershorts på sängen. Det såg riktigt vackert ut faktiskt.

Argaste tjejen

Idag fick jag en doktorstid för mina händer. Det här gjorde mig glad och samtidigt fylld med den sedvanliga dödsångesten ("tänk om doktorn säger att jag ska dö", "tänk om någon smittar mig i väntrummet med något ännu värre än jag redan har" etc.). Fast mest var jag förväntansfull. Mina händer har nu tilltagit i omfång rejält och den vackra, vackra ringen går varken av eller på fingret.
Så med studs i stegen knatar jag bort till Vårdcentralen och möts av Doktor Gunnar. Doktor Gunnar ser för det första inte alls ut som på bilden på sitt ID-kort han har runt halsen, och första minuten undrar jag när han ska utbrista i ett "närrå, jag är bara en patient här som har lite tråkigt, den riktiga Doktor Gunnar är på fikarast och kommer snart". Men icke då.

Det här är vad Doktor Gunnar sa till mig under mina fyra minuter i hans rum:
- Hm. Jaha. Hm.
- Det ser ut som ekseeeeeeem, kanske...
- Jag ska skriva ut kortison åt dig här förstår du.

Wow Doktor Gunnar! Du är verkligen den smartaste man jag träffat! Och för det betalade jag 140 spänn. Om jag ger dig alla mina pengar kanske du kan berätta för mig vilken hårfärg jag har? SOPA.

1000 bast - minst

I helgen var jag och min kära väninna Täby Tanten var ute och slarvade. På en av stadens många uteserveringar så bad de om leg (yiiihaaaa), varpå väninnan vänder sig om mot dem och utbrister:
- Leg på henne? (nickar åt mitt håll) Ser ni inte att hon är ju så gammal så hon nästan kan trolla.

Hm.

Väl spenderade 19.90:- ?

Dagens sjukdom: dåliga hårdagar

Jomen det måste ju räknas som ett sjukdomstillstånd?!
Nähä.
Ett handikapp då?
- Ledsen fröken lapplisa, men jag tycker min frisyr motiverar parkering på den här handikappsplatsen. Titta på den bara. Titta! Vill du verkligen att jag ska gå fyrahundra meter till ICAs huvudingång? Vill du utsätta min omgivning för det? Tääääänk nu.

Dåliga hårdagar är ett riktigt gissel och jag börjar tro att mina är kroniska. Det kan kanske vara schampot... Man kanske skulle skippa schampot från ICA för 19.90:- och satsa på något dyrare? Kanske något märke? Men är de så jävla mycket bättre då? Är det inte bara så att man drar sig för att tvätta håret för att det är så dyrt och så blir håret skitigt och börjar lukta och så förvinner alla ens vänner och så står man där ensam och med skitigt hår och förstår inte riktigt vad som hände?
Sjung med mig: "ICA ICA ICA".

Friday I'm in pain

Ååååh! Tack för de fina inläggen! Wow. Nu lyste mitt bleka ansikte upp i augustidiset som en liten fyr ute i skärgården. Poetiskt va? Sån kan jag vara ibland.

Min atletfot (håller med Jonna om att namnet suger) ser lite bättre ut idag för er som undrar. Dock har jag fått någon slags utslag/eksem/blåsor i händerna. Efter ett par dagars googlande så vet jag att det är något av följande:
a) dyshidrotiskt eksem
b) en reaktion på atletfoten
c) arsenikförgiftning

Det första stämmer bildmässigt (googla inte, bilderna är inte fina) men verkar svårbehandlat: är det inte nickel eller ketchup så är det stress. Smittar inte.
Det andra alternativet känns tryggt och övergående.
Det tredje kan det vara för att blåsor i händerna är ett klassiskt tecken på arsenikförgiftning. Läste en artikel om en hjälporganisation som borrat brunnar i Asien, ner i sediment som innehöll höga halter av arsenik och tog död på de stackars människorna istället för att hjälpa dem. Men jag har inte varit i Asien någonsin. Hm. Stackars människor.

Jag utnämner härmed denna vecka för sjukveckan i bloggen. Jag ska dela med mig av alla mina åkommor. Det ska bli jättespännande! Har ni några spännande sjukdomar? Jag kan säkert slå dem. I alla fall just nu. Det är nämligen skitsynd om mig. Jag ska måla naglarna när jag kommer hem. I typ neongrönt. Då kommer folk bara att titta på mina naglar och inte mina utslag. Jag räknar i alla fall iskallt med det. Annars har jag förfulat mig mer för ingen nyttas skull.
*suck*
Kanske ska jag måla dem rosa ändå?

Back in business

Jaha. Då var man tillbaka igen. Nygift kanske jag ska tillägga. Jappsidusingen! Nu är man en fruga serru. Goodbye mascara, hallo fruktkaka. Eller, hur funkar det egentligen? Finns det kanske någon manual där ute som man kan få lägga vantarna på? Är det något speciellt som förväntas av en ringbärerska i sina bästa år?
Alla tips går bra att lämna här på bloggen så sammanställer jag dem för framtida generationers undrande kvinnor att läsa och leva efter.

Undrar om jag förändrats nämnvärt på de... 17 dagar jag har varit gift? Nytt i mitt liv är Athlete's foot, som bara är en förskönande omskrivning av galopperande fotsvamp samt att hålla reda på ringen. (Nycklar i frysen och hemtelefonen i handväskan i all ära - men om ringen försvinner kommer Pojkvännen bli småsur.) (Ska jag kalla honom Äkta Maken nu?) (Ska jag kanske skriva hela bloggen inom paranteser?)

Jag ville i alla fall göra mig hörd igen. Jag är tillbaka.

Yey! Sommarlov!

Eller...inte. Men bloggen får sommarlov nu när undertecknad åker på en femveckors semester.
Hoppas att solen skiner på alla människorna och att alla är glada och nöjda och äter glass varje dag.
Hej och kram.

Bra inflytande

Min nya kollega har skaffat sig en egen fruktskål. Den står på hans skrivbord.
Plötsligt känner jag mig nästan löjligt mallig och stolt.
Guuuuuud vilket bra inflytande jag måste ha över folk!

Hurra! Snart är jag rik!

Jag satt och slösurfade lite och hamnade i bloggen I nöd och lust", en bröllopsblogg som jag älskar att smygläsa. För att det är så tjejigt. Och för att jag faktisk ska gifta mig. (Ingen som missat det va? Va va va?) Idag läste jag om äktenskapsförord:

"När du gift dig så hamnar ni i en stigande trappa. Efter ett år som gifta äger du 10% av alla hans tillgångar och han av dina, efter två år 20% osv.. fram tills dess att ni efter fem år äger lika mycket av varandras prylar och pengar. I tillgångar så räknas allt in. Företag, fastigheter, sparkonton, bilar..." (mer här)

Vänta nu! Det här betyder att... om fem år så... är allt Pojkvännen äger också mitt! Jaaaa! *hoppa studsa dansa*
Det betyder att jag snart kommer vara stolt ägare till... eeeeh... ett Nintendo Wii, ett Playstation 2 och en XBox. Samt en ansenlig mängd brädspel och kortlekar Yippiiiiieeeee!

Regna?

Just det, för er som undrar; det kommer inte börja regna förrän kl. 18 över Stockholm enligt SMHI. Jag sätter mina pengar på att det blir tidigare. (Obs! Inte alla mina pengar!)

Undrar hur Per Gessle hanterar regn? Jag menar, en sån händig man bygger väl ett regnskydd till sig själv och sina pensionärsstalkers (vem annars lyssnar på Gessle?). Undrar hur hans frisyr ser ut när den är regnvåt?

Saker som gör vardagen, oh, så mycket trevligare!

Per Gessle är i farten igen.
Den här gången är han "en händig man". Hur kommer det sig då att han inte lyckats fixa sin frisyr? Men händiga händer så borde man väl i alla fall klara av hanteringen av en sax? *suck* Den mannen alltså...

Men, till saken som är bra. Jag missar i princip hela hans turné. Den startar ungefär när jag drar på semester (för er som missat det kommer jag att tillbringa fem vekor i USA) och avslutas ett par dagar efter det att jag kommer hem. Tyvärr avslutas turnén (En händig man på turné) i Stockholm den 12 augusti. Dock tänker jag vara full den dagen och inte nämnvärt bry mig.
Ååååh vad livet är härligt ibland!

Lilla Dålig

Uuuuuääää. Jag är så dålig på att blogga just nu. Jag har så många idéer och teorier och historier att dela med mig av. Men. Det. Är. Så. Varmt.

Vi har 30 grader inne på kontoret. Säkert! Vi har en termometer som mäter inne- och utomhustemperaturen. Trettio grader. Just nu sitter jag med två ark hushållspapper under armarna och kollar fackets hemsida om jag kan få gå hem tidigare eller nåt.
Återkommer.

Lathunden

Det började en ny person här på kontoret för inte så länge sen. Eftersom jag skulle vara på kurs just den dagen han anlände och jag var rädd att mina kollegor skulle fördärva honom med en gång bestämde jag mig för att lämna en lathund på hans skrivbord. Så att han skulle fatta vad som gällde. Hittade lathunden nyss. Här är den i sin helhet.




Hej.
Jag är inte här idag (eller imorgon). Jag är på kurs. Så jag tänkte att du kanske ville veta lite om mig, så kan vi i alla fall låtsas att vi känner varandra när jag kommer på onsdag.

Lathund om Lilla Duktig:
- Jag kan allt, fråga mig gärna om vad som helst
- Man får äta sin lunch direkt ur matlådan, lyssna inte på Kollegorna
- Jag HATAR Per Gessle. Om vi ska komma överrens så måste du också göra det. Eller i alla fall ogilla honom starkt. (Detsamma gäller Roxette och Gyllene Tider).
- Jag brukar alltid streama P3 på dagarna av gammal vana. Jag ändrar dock gärna på mig (om det inte är Per Gessle). Eftersom jag har större högtalare än dig så har jag veto på all musik som spelas (intalar jag mig i alla fall).
- Jag äter gröt vid mitt skrivbord varje morgon. Det är bara för att jag aldrig hinner äta frukost på morgonen. Sån är jag.
- Jag äter inte så nyttigt som alla på kontoret låter påskina. Låt inte den stora fruktskålen lura dig.

Jag har tusen andra saker att berätta också. Men jag spar dem till sen.
Hej då!

Mobilstörningar

Tillbaka på jobbet.
Varför är det så att alla på jobbet har hemska ringsignaler? Och varför envisas de med att ha sina mobiler på högsta volym och sen lägligt ha förpassat sig till toaletten eller nåt så fort det ringer? Så man snällt får sitta och lyssna på technotrance/späckhuggarskrik/Sällskapsresanlåten etc. på alldeles för hög volym för att kunna ignorera?
Sitter de hemma på kammaren och fnittrar när de laddar ner/köper/komponerar en estnisk polska (ja, en av mina kollegor stoltserar med en sån) och tänker; Äntligen! Den här kommer att irritera ögonen ur alla på kontoret. Moahahahaaaaaa!

Jag hatar alla ringsignaler. Själv har jag alltid min telefon på ljudlös. Jag menar, den ligger två decimeter från mig och vibrerar när någon försöker nå mig. Svårare än så behöver det inte vara. Är jag jättesnobbig nu?

Sjuk vs. inte sjuk

Igår på nyheterna: Idag har vi haft årets första värmerekord i Sverige....
Igår hemma i lägenheten: Jag ligger utslagen med en hals stor som en fotboll och med lite lagom mycket feber.

Vad gör man då? Gråter och bannar sig själv att man missar ett par dagar med sol, sol, sol och att man kommer att ligga två dagar efter hela världen i solande? Nej, inte Lilla Duktig. I sådana här situationer är jag som bäst! Jag gör helt enkelt en lista på varför det inte gör något att jag är sjuk just nu:
1) Om jag är sjuk nu så slipper jag rimligtvis att vara sjuk när vi åker på semester (ta i trä, tvi tvi tvi)
2) Jag äger troligen min egen vikt i schampo, hudkräm och annat flask- och burkjox. Hur kan jag vara på dåligt humör då?
3) Min solkräm har gått ut (märkte jag när jag lekte med mina flaskor och burkar). Hur kan jag ens överväga att vara i solen med solkräm som gått ut? Det är nog bara bra att jag stannar inne.

Övertygande? I think so!

Mannen och snickarbyxorna

Häromdan satt jag och småpratade med en bartender. Kvällen till ära var han ledig och firade detta genom att dricka rödvin och filosofera. Ensam.
När jag och en vän tillfälligt slog oss ner vid hans bord så gjorde han oss tjänsen att sammanfatta manlighet för oss. Manlighet, menade han, är ett par alldeles egna arbetarbyxor. Varje man kommer till en punkt i sitt liv när han införskaffar ett par sådana byxor. Det spelar ingen roll om byxorna behövs praktiskt eller inte. Det handlar om självkänsla. Att äga dem. Att kunna dra på sig ett par arbetarbyxor och spika i en spik ger en större upplevelse än att göra det i jeans.

Så skönt det känns att äntligen veta hur killar är funtade egentligen. Nästa gång jag träffar bartendern så ska jag be honom sammanfatta kvinnligheten.

Fler Phil-frisyrer

I veckan rakade jag traditionsenlingt av Pojkvännens hår inför sommaren (jorå, den är snart här) och passade på att fixa till en riktig Phil-frisyr. Sen låg jag dubbelvikt över toastolen och tjöt av skratt medan Pojkvännen tittade konstigt på mig*.

Ack! Livets små ljuspunkter!

*Sen drog jag av allt. Det var dock inte lika kul.

Eau de Trolldeg?

Mitt emot mig på på tunnelbanan imorse satt det en kvinna som luktade trolldeg. Som om hon haft en orgie i kreativitet innan hon bestämde sig för att åka till jobbet. Det tyckte jag var konstigt. Varför luktar en del människor så knäppt?

Frullen då?

Efter gårdagens inlägg om rutiner så upptäckte jag en väldigt oroväckande sak: ni äter ju inte frulle! (Gör inte som jag gör - gör som jag säger.) Förutom Sara då, som hinner med två (är du möjligen släkt med Frodo och de andra hobbitarna?).
Men annars... uuuuuusch!

Jag läste på lite om det här och det visar sig att kvinnor och norrlänningar är de som prioriterar frukosten mest. Den vanligaste frukostmaten är smörgås med ost, mjölk, naturell fil med flingor och gröt. Så har vår frukost sett ut de senaste tio åren (källa Arla). Ja se där! Men kaffet då? Jag kan arbeta upp någon slags styrfart utan kaffe. Möjligen också läsa lite i en gratistidning. Men sen tar det stopp. Jag behöver mitt kaffe. Annars så funkar jag inte. Varför är inte kaffet med på listan? Är de kanske kafferasister?

Här är min frulletopp:
1) Kaffe. Helst latte. På lättmjölk.
2) Havregrynsgröt. Gryn+vatten+micro = ritsch-ratsch-fili-klart!
3) Leverpastejsmacka. Helst skivbar leverpastej på grovt bröd och sallad.

När jag var i Spanien sist så fick man pulverkaffe och croissanter till frulle. Iiiiiik! Luft med fett! Hur tänker de där spanjorerna? Undrar vad man äter till frulle i USA förresten. Någon som vet?

Rutiner

Under dagens lunch berättade min kvinnliga kollega för mig hur mycket hon sover, när hon går och lägger sig samt samtliga morgonrutiner. Jääääätteintressant. Verkligen.
Människor gillar verkligen att prata om sig själva i vardagen. Jaha, tvättar du så? Nej, jag använder det här tvättmedlet. Eller: Nä, jag går alltid till grönsaksavdelningen först när jag storhandlar. Frysdisken tar jag sist...
Bara för det ska jag berätta exakt hur en morgon ser ut för mig.
Here we go:

06.55 Klockorna (två) ringer första gången.
*snooze*
07.17 Famlar efter avstängningsknapparna och snubblar in i duschen. Borsta tänderna och i med linserna.
07.30 Fyrans morgonnyheter (alltid, för de har lokalnyheter och då vet jag om tunnelbanan går och om det blir sol eller regn under dagen). Kläder och smink på. Väcka Pojkvännen genom ett par kärvänliga jabbar runt magtrakten.
07.55 Lämnar lägenheten för tunnelbanans härliga charm. Har oftast glömt minst en viktig sak hemma. Oftast matlådan.
Frulle äter jag på jobbet. Fast inte förrän vid halv tio.

Åh, vilket innehållsrikt liv jag lever!
Någon annan som vill dela med sig av sina morgonrutiner?

Man vet att man har lyckats...

... när ens frisyr är större än ens rumpa.
Jag lovar. Det är så. Se bara på Dolly, Fran Drescher och diverse hårdrockare. Eller hur var det nu...? Vi såg en kvinna igår som hade så stort hår. För att inte tala om bysten! Ja, jäklar - ibland ligger man i lä så det visslar om det. Hennes karl var med också. Det var säkert han som betalat för kalaset.

Det kommer aldrig att hända mig dock (rumpan kontra håret alltså), men jag har andra skills. Jag är t.ex. sjukt duktig på att gå upp tidigt och träna. Som idag! Jag studsade upp kvart i sex (utan att snooza) och begav mig till gymmet för en timmes BodyPump med Mamma Mia. Efter passet var vi tvugna att high-fiva varandra av förundran över att vi faktiskt klarade det.
Jag kommer få värsta Madonna-armarna om jag fortsätter så här.

Dagens tips

Bästa skivan just nu är definitivt Oh Laura's A song inside my head, A demon in my bed.

Min favvo är spår 4; Black and Blue. Sjuuuuukt bra!

Ska du bara köpa en skiva så köp den*.

*Nu har jag iofs inte lyssnat på Måns skiva. Än. Men jag tror stenhårt på att Oh Laura tar Måns i både skivkvalitét och armbrytning. På samma gång.

We're getting f***ing married!

Yeeeeey!

Murphy's law?

Det här köandet från helvetet... Varför är det alltid min kö som tar längst tid? Varför?
Vad har jag gjort för att hamna i snigelkön varje gång jag går och handlar? Varför slår det aldrig fel? Varför har jag inte lärt mig att inte ställa mig i samma kö som pensionärer, mobilpratande 40-åringar eller kupongsamlare vid det här laget?

Förra veckan, när jag handlade frukt på Netto på min lunchrast så tyckte jag att jag valt rätt kö. Framför mig stog ett par Lilla Duktig-look alikes och en och annan medelålders kvinna med halvfulla korgar. Det här går snabbt, tänkte jag och flinade för mig själv. Men icke då. Denna gång var det nämligen kassören som var boven i dramat. Uppenbarligen saknade pojkstackarn utbildning på sin (kassa)apparat och således så tog hela resan 15 minuter, varav 3 gick åt till att helt sonika byta kassa. (Då flera i kön försökte fuska sig förbi mig - ack vad de ångrar att de stötte in i mina sylvassa armbågar.)

Vad är dealen med det här? Kan jag inte bara någon gång få springa in i en affär och rafsa åt mig vad jag vill ha utan att köa i tusen år? Ska köandet ta längre tid än handlingen? Va va va?
Jag är upprörd. Men nu mår jag bättre. Tack för mig.

Förmiddag

Idag har vi Genesis-förmiddag på jobbet. Jag insisterade. Jag har också störst högtalare.

Så jag tog med mig Genesis samlingsskiva Turn it on again och nu poppar vi för fullt!

När jag tänker på Phil Collins så tänker jag på när jag var yngre. Att Mamman skulle gifta sig med Phil Collins var allmänd känt i vårt hushåll. Vi väntade liksom bara på att han skulle komma och plinga på dörren ute i förorten. Tyvärr (?) hände det aldrig.

Jag kommer också ihåg hur tunnhårig han var.

En kvinna på vår lokala VI-butik har samma frisyr (eller avsaknad av) som Phillan. Igår när jag skulle köpa grapefrukt kom hon emot mig i en stor, knallgul fleecetröja och det tunna, tunna håret. Hon handlar alltid utan korg eller vagn. Det kan se rätt roligt ut faktiskt.

One list to rule them all...

Vet ni? Idag sammanställde jag alla mina listor i ett excelark.
Jag delade in arket i tre delar (med olika färger) för hur viktig varje punkt var och sen satt jag och njöt* i fulla drag. Aaaaah, min inre listnörd har vaknat till liv.


Säg inget till Pojkvännen bara. Han kommer att skaka på huvudet så hårt att glasögonen trillar av.


*Nu har jag iofs kommit på en massa som jag glömt skriva i listan. Bara jag inte glömmer dem...

Nooooooooooooo!

Igår såg jag säsongsavslutningen av Heroes. Idag Veronica Mars. Imorgon Lost.
Jag saknar er redan mina vänner.
*snyft*

Saker som är fel med mig (del 1?)

Armsvett

Jo, alltså, jag svettas under armarna som vilken människa som helst (och fötterna, händerna och alla andra ställen som gör att en grå tröja på sommaren är omöjlig att bära). Men jag svettas inte på överarmarna. Och det ska man tydligen göra. Annars tränar man inte riktigt så hårt som man borde.

En gång (efter ett särskilt hårt spinningpass) så stod min favvoinstruktör i dörren och sa hejdå till folk. När jag gick förbi klappade hon mig på överarmen och tittade sedan förskräckt på mig:
- Men du är ju inte ens svettig. Tog du inte i alls?

Grejen är den att det fullkomligt rann svett om mig just då. Men inte på överarmen. Se där. Jag är ett freak. En naturens anomali. Ketchupen som inte borde sprutats på gröten. Skjut mig. Skjut mig nu.

Sköna dagar!

Om 36 dagar sitter jag på ett plan till USA och ska ha fem veckors semester. Yey!

Ibland måste man tänka positivt. Jag har t.ex. glömt både matlåda och mobil hemma idag. Och så regnar det. Då kan det vara skönt att tänka på roliga saker som komma skall...

Vardagsrummet, 11:40

Pojkvännen:
- Yiiiiiiiiihoooooooooooooooo!
Jag:
*Kloppeti-kloppeti* (Kommer utspringande ur badrummet för att kolla om han fått en hjärtattack.)
- Vaaaaa?

Anledning? Starcraft 2 ska släppas.
Tänk att en sån sak kan göra en Pojkvän så glad. Han fullkomligt studsade in i duschen efter det.
Kanske vågar jag nu påpeka att vi måste städa i lägenheten? Det gäller ju att passa på...

Posten vs. CityMail

Om Posten och CityMail bröt arm så skulle Posten vinna alla gånger. Samma sak gäller häcklöpning, springa-fort-i-trappor-tävlingar, cykling och kast med liten boll.
Postens mamma bakar godare bullar är CityMails mamma också.

Ibland känns det skönt att ha valt sida.
Vem vet, när revolutionen kommer så är det kanske ni velare som ryker först.
Viva la Posten.

Spinningfeber

Idag har jag - trots ledighet - varit iväg och tränat på förmiddagen. Jag har tränat spinning. Och inte vilken spinning som helst utan en timme schlagerspinning. Yey! Om det är något som schlager är bra till så är det spinning. Instruktören hade den goda smaken att ha med Måns i passet. Då tog jag i så det knakade. Måns är bra på det sättet, han får mig liksom att anstränga mig lite extra. Men säg inte det till Pojkvännen. Han skulle bara tycka att jag är pucko (vilket jag säkert är på nåt plan).
Nu ska jag kolla på nästa-sista avsnittet av Lost. Herrå.

Men jag fyller ju inte ens år...

Titta vad Mamman kom över med idag. Bara sådär!
Om inte det är kärlek så vet jag inte vad det är.
Min mamma är min idol.


Update: Förlåt Lillasyster! Blommorna var visst från dig med. Puss puss puss!

Serie att älska

Tågmuppen tipsade om denna sajt full med Cyanide and Happyness-serier. Kärlek.

Tid att förundras...

Idag är det en sån där trist dag igen när inget händer.
Men så nyss såg jag ljuset i tunneln!

En gammal kompis från förr outade att han varit på Idol-audition i helgen.
- Se där, tänkte jag. Han som verkade så normal. Näherre. Såvardetinte nä.

Så nu sitter jag här förundrad. Vilket slår tristessen med hästlängder. Ville bara berätta det.

PORRCHOCK!

Näe. Jag vet inte. Jag bara kände för att skriva det.

Dags att 40-årskrisa?

Dagar när jag inte har ett skvatt att göra på jobbet så brukar jag roa mig med att surfa runt fröken Internet och smygläsa bloggar, göra hjärndöda tester och bara mentalt förfalla.

Idag är det en sån dag.


Därför har jag låtit mig inspireras av Sara och gjorde nyss ett Vuxenpoängstest. Enligt det är min uppskattade ålder 36.

MEN DE KÄNNER JU INTE MIG! JAG KANSKE LJÖG, HALLÅ, NÄR JAG SVARADE PÅ FRÅGORNA! OCH DESSUTOM SÅ ÄR DE SOM GJORDE SIDAN ETT GÄNG ONDA MÄNNISKOR SOM SÄKERT RÖSTADE PÅ SERBIEN I MELODIFESTIVALEN. SPÖ SKA DE HA. ALLIHOP.

Sär-festivalen

Så var det över för i år. Jag känner mig inte tom. Inte besviken. Inte sviken av våra stolta, svenska tävlande. För de skulle ju inte vinna ändå? Eller? Jag gillade ändå aldrig låten på riktigt.*
Det spelar ingen roll hur mycket glitter och paljetter vi gaffar fast på Ola Salos kropp; vi kommer inte närmare segern för det. Någonsin. (Bitter? Jag? Vaddå?)

Istället vann Säääääärien med en ballad. Inget glitter, ingen glamour. Det enda tilltalande med stycket var körsångerskorna som såg ut som de klivit rakt ur serien L-Word. Men det är väl knappast något man vinner en melodifestival med? Men ändå. Respect till Serbien som vann. Hade jag brytt mig mer hade jag applåderat.



*Ack om vi bara skickat Måns. Cara mia.

TV-race

Jag är jättedålig på att följa TV-serier.

Sjukt dålig.

Min stora räddning är att köpa / tillskansa mig hela säsonger av olika serier (kom ihåg kids; att ladda ner är olagligt) och sedan sträcktitta på dem.

Dessvärre är det nedräkning inför säsongsavslut för mina tre favvo-serier (Heroes, Veronica Mars, Lost). Hjälp. Vad ska jag nu göra de kvällar jag faktiskt är hemma? Tips mottages tacksamt!

Total förvirring

Skorpsmulisen*: jag impulsköpte en dörr igår
Lilla Duktig: vilket märke?
Skorpsmulisen: nykroppa
Lilla Duktig: låter som en skorpsort
Skorpsmulisen: schupp. den är gjord av skorpor. trixet är att tjuven måste äta sig igenom. och då måste han först springa och köpa ost och marmelad. och om det kommer skummisar till äffären å köper ost å marmelad så larmar de pulisen. som följer efter skummisen.
Lilla Duktig: kärlek


*AKA Tågmuppen

Schlagerschabrak

Jag såg nästan hela semifinalen av schlagerfestivalen igår. Behållningen var... Kristian Luuk. Så ska det väl inte vara? Är det inte bidragen som ska vara intressanta? Hjälp! Tänk om jag har förlorat min lilla bög-gen som uppskattar fartfyllda och glittriga shower? Kom tillbaka lilla gen! Allt är förlåtet! Jag ska sluta använda urtvättade bomullsunderkläder! Jag lovar! Fläkt och flärd ska bli mina nya ledord. Promise!

En sak jag störde mig på var formationsdanserna. Jag fullkomligt ÄLSKAR formationsdans och skulle mer än gärna utöva sådan vid fler tillfällen (...fler tillfällen är när? dansklasserna på gymmet kanske?). Men jag drabbas av svåra svallningar när folk envisas med att miss-matcha dansen till musiken. Typ:
We ´ve been through heartbreak and pain *kvinnlig dansös kör en vouge på kanten*
It will never be us again *oj, där fladdrade en MC-Hammerkopia förbi i bakgrunden*
I love you baybeeeeee *hm, Svansjön?*

Eller när de envisas med techno-trance moves till en ballad. Det funkar ju inte. Jag blir bara förvirrad.
Hoppas finalen på lördag håller högre kvalité!

Hepp.

...och vad tänkte Sloveniens sångerska när hon tejpade fast sin egen ficklampa i handflatan och envisades med att lysa sig själv i ansiktet? Amatör.

Klippeti-klopp

Det är dags att fönya, föryngra och för vissa - fördärva frisyren igen!
Alla på jobbet* tycks springa iväg till frissan:

Chefen: -Då gå jag till salongen och fixar till mitt hår.
Jag: - Lycka till!

Säger man lycka till? Till någon som ska gå till frisören? Typ; den här gången kanske han inte klipper dig i örat / färgar håret grönt / rakar mohikan. Så... lycka till! Nä, nu blev jag förvirrad.


*Utom jag. Jag gav frisören som ville ta fyrahundra för en ynka toppning fingret och bjöd in mig själv hos Bargain Bitch istället. Sen fick jag sitta i solen på hennes balkong, med en kaffe i handen, och bli klippt. Kärlek.

Korall or not korall?

Alltså. Ok. Såhär. Färgen korall. Vad är dealen med den?
Har korall någonsin varit snyggt? På riktigt alltså?
Skit i vad H&M och Gina Tricot använder som basfärgpaletter nu på vårkanten och fråga dig själv; när skulle jag se bra ut i korall?

Korall är bara en försköning av orange. Och orange mina vänner - ja, ni vet ju vad Ebba tycker om den färgen - passar ingen i. Inte ens jag som är en naturlig "vår" och sådeles passar i sådana färger. Nope. Korall är också något av en kvarleva från 80-talet. Tänk Elisabeth Shues rouge i Karate Kid-filmerna. Inget vi vill smeta på oss idag va? VA VA VA? *djupt andetag*

Det kanske är för att jag inte bloggat på länge. Men:
Våga vägra korall.

Tvångstankar del 3

När jag var yngre var jag helt körd på vissa mönster. Jag fick magont och yrsel om saker och ting inte hade det mönster som jag "godkänt". Reglerna var enkla: påslakan ska vara rutiga och strumpor randiga. Färgen spelar ingen roll. Bara mönstret. Så!

Lite av det där hänger kvar fortfarande. Även om jag övergått till svarta eller vita strumpor så ligger den en och annan randig kvarleva i strumplådan. Och lakanen ska vi inte tala om! Jag (vi) har typ fyra uppsättningar sängkläder. Av dem är tre rutiga (den fjärde uppsättningen är förövrigt prickig).

Så; till skillnad från de andra tvångstankarna så är den här bearbetad. Och därmed kanske inte lika kul?

SPOILME

En sak som jag är kluven inför är personliga registreringskyltar.
De är oftast roliga, men mest pinsamma och på något sätt så lockar de ofta till skratt...

På väg hem från jobbet igår så gled det förbi en cab av märket...röd med två fjortisar i framsätet. Alltså, de var säkert inte fjorton. Den ena borde ju ha haft körkort. Men de såg ut som fjortisar. Jaaaa, ni vet...
Hur som helst så hade bilen registreringsplåten SPOILME. Iiiiik!
Fördomar som poppade upp i min hjärna just då var 1/ pappa har köpt bil till 2/ rika flickan som bor på 3/ Östermalm och 4/ hennes handväska kostar mer än min bil. Sån är jag. Sen skrattade jag lite lätt för mig själv. Det här är inte den första skylten jag sett som fått magen att vrida sig ett halvt varv. Vad sägs t.ex. om "EMAIL" och "MAJSAN"?
Min favorit är "RÖRBIL" som satt på en...rörbil. Det är fantasi det!

Sen hittade jag till min förtjusning en sida på Vägverket där man kan kolla om det namn man tänkt sig på sin nya registreringsskylt är ledigt.
DUKTIG och GODIS är upptaget men BLÅÖGD, EXEM, MAGONT och SMUTSIG finns.
Dessutom finns det tydligen vissa namn som "inte kan användas". Typ snuskiga ord som jag var tvungen att testa... Respect.

Tvångstankar del 2

Varje gång jag går på toa och det finns en dusch eller badkar i rummet med ett fördraget draperi så måste jag glänta på det. Spelar ingen roll om jag går på toa hemma för femtielfte gången i rad - jag måste kolla om det står någon bakom det. Kan lösningen vara att köpa ett genomskinligt duschdraperi? Eller ska jag kanske uppsöka någon och prata om min...hm...situation?

Bargain Bitch goes pausa.se!

Min goda vän Bargain Bitch har inte bara flyttat sin ypperliga modeblogg utan ävan börjat skriva för pausa.se - ett nytt community för kvinnor!
Jag är såååå stolt över henne!

Nu är det bara att nästla sig in bakvägen för att också få börja skriva. Men...hm...vad ska bli mitt specialområde? Kanske kan jag göra en exposé i ansiktskrämer (lagom girlie), vältra mig i 30-årskrisande (tilltalar en mognare publik) eller skriva topplistor med fula frisyrer på TV3 (lättsamt och lockar till skratt)?
Pulitzerpriset nästa!

Ps. Helst av allt vill jag skriva om böcker. Jag gillar böcker. Böcker är bra. Hör ni mig där ute? Ho-hoooooo!

Tvångstankar del 1

Varje gång jag ser ett bantningsprogram, typ Du är vad du äter så bir jag sjuuukt sugen på popcorn och måste springa iväg om slänga in en påse popcorn i micron.

Är jag sjuk?

Vad säger det om mig?

Är det min kropp som försöker säga mig något.

Jag kanske borde sluta se på TV?

Hjälp.

Skräckfilmsfrossa

Igår hade jag och Bargain Bitch en av våra ökända skräckfilmskvällar. Vi är båda suckers för läskiga fimer och varje ursäkt att sitta och pipa bakom en kudde på bästa ta-hand-om-mig-jag-är-en-liten-tjej-manér och få äta obegrändat med sipsi (chips) är bara en bonus. Och gissa om vi pep igår? Och skällde! "Nej, gå inte in i det där huset tjejen! Det sitter polistejp runt huset och just den där garderoben - ja, den ja - är ju för fasiken igenbommad. AV EN ANLEDNING! Gå inte in då! Hallå! Men... *suck* Ja, ja. Skyll dig själv om du kommer bli för evigt förföljd av en galen, japansk vålnad med konstiga ögon och en knyckande nacke. Glöm inte att jag varnade dig!" Osv. Människor i skräckisar är alltid så osmarta.

Vi såg Pulse, som inte bara är läskig utan också är så där domedagsaktig - som jag hatar. Jag drömde inte mindre är två mardrömmar i natt bara av den. Det gör jag alltid av domedagsfilmer. Världarnas Krig var det likadant med. Jag mådde fysiskt illa i flera dagar efter att ha småtittat/löst korsord/hämtat vatten/småtittat/gömt mig bakom en kudde under filmen. Plus att den var lååång. Det är inte riktiga skräckisar. Som t.ex. film nummer två och treigår; Wilderness och The Grudge 2. Under den sista filmen var vi rejält luttrade. Jag hade inte ens en kudde framför ansiktet.
Sen tog jag en taxi hem. Aldrig att jag åker kommunalt efter tre skräckisar. Jag vet minsann vad som gömmer sig i skogen (Wilderness lärde mig det). Idag har jag bara kollat på lättsam TV. Som Martha Stewart. Henne kan man lita på. Inga lämlästade kroppar, vålnader som går igen eller jag-suger-ut-din-själ-spöken. Möjligtvis fula träpaneler på hennes köksskåp. Men det kan jag leva med.

Skvätt-skvätt

Varför varför varför envisas jag alltid med att äta grapefrukt framför datorn?
Hela mitt tangentbord och fiffiga skrivbordsunderlägg är alldeles prickiga och kladdiga av grapeskvätt. Jag kanske borde äta bananer istället. Synd bara att det är så gott med grape.

Dålig lårdag

Ibland har man dåliga hårdagar. Då kan man tvätta, kamma och kladda med håret i flera timmar utan att håret vill sig.
Idag har jag en helt okej hårdag (tofs). Istället har jag en dålig lårdag:

Lilla Duktig: Jag är tjock igen.
Tågmuppen*: Neje, du har aldrig varit tjock. I alla fall inte när jag sett dig.
Lilla Duktig: Mina jeans stramar. Så jag var och hetstränade spinning igår. Jag fick nästan kramp. Och sen åt jag var noga med att äta 50% mat och 50% rivna morötter till middag.
Tågmuppen: Du kan ju inte basera dina vanföreställningar på dina töntiga jeans.
Lilla Duktig: Jo.
Lilla Duktig: Jag är ju tjej.


Det är traumatiserande att stå framför garderoben på morgonen och inte hitta ett enda par byxor som passar. I 15 minuter. Ni vet vad jag menar. Förr om åren hade jag alltid ett par nödjeans som inte var världens snyggaste, men så in i boden sköna att jag inte brydde mig. De är kasserade nu (man kan bara laga ett par jeans så många gånger utan sytalang) och jag är för evigt dömd att vandra i långbyxans förvirrade snårskog.

* Det är skitkul att hitta på namn på sina vänner utan att röja deras identitet alltför mycket.

Konspiration

Vi har inget vatten i våra toaletter på jobbet. Sen igår!
Min teori är att chefen testar hur uthållig personalstyrkan är.
”Hmmmm” myser hon och kramar sina händer i bästa Farbror Barbro-stil. ”Nu har de gått fyra timmar utan toalettbesök och hittills har vatten- och kaffekonsumtionen minskat med 56%. Jag kommer att bli rik, rik, rik! Moaaaaahahahaaaaaaaaa!”


Hur som helst så borde någon komma och göra något åt det här snart. Just nu sitter jag mest och håller mig för att kunna besöka ICAs kundtoa på lunchen. Obekväm arbetstid? Bara förnamnet. Och jag tänker fanimej ta ett kvitto på de fem kronor det kostar att kissa och lämna in som utgift. Så det så. Försök bara stoppa mig!

- Du får gärna pussa på mig - när det är reklampaus.

Citat Pojkvännen. Måndag kväll 22.06.

Jaha. Då går väl jag flossar tänderna då.

Gaaaaaaaaaah! Jag är för ung för att dö!

Mmmmm, tänker ni nog. Den där tjejen lever verkligen på kanten. Tänk så mycket farligt hon utsätts för varje dag. Och det är så. Död, ondska och förfall förföljer mig. Som nu till exempel:
Årets första geting (geting? sa jag geting? det var fanimej en tax med vingar) gjorde entré på mitt skrivbord imorse. Jag hatar getingar. Man kan dö av dem. Det, plus att de är jäkligt obehagliga djur (djur? odjur snarare) att ha och göra med.

När jag förtvivlat sprungit runt i kontorslandskapet med armarna fäktandes i luften och skrikit saker som "Jag är för ung för att dö!", "Rädda mig någon!" och "Det är nu man önskar att man hade en tidning!" (ni som vet fattar ironin) och klängt på diverse mer eller mindre manliga kollegor i hopp om att de skulle göra något åt situationen så tröttnade en och tog kål på åbäket. Hurra!!! Jag blev så glad att jag nästan erbjöd mig att bjuda på glass laget runt. Sen kom jag på att jag inte gillar mina arbetskollegor. Så jag var tyst. Och getingen var tyst. För den var död. Och jag kan spara mina pengar att köpa glass till mig själv istället.
Oh, så osympatisk jag är idag!

Urrrk!

Vet ni vad jag hatar? Folk som snyter sig i luften. Typ springmänniskor eller cykelmänniskor eller bara fulla Hammarbyare som tagit sikte på skogsdungen utanför huset och som plötsligt kommer på att de visst var snoriga.

Hat. Hatare. Hatast.

Veckans nära-dödenupplevelse

Igår var jag hos tandläkaren.
Min Tandis är liten, fyrkantig och grå. Hon säger aldrig något och är hårdhänt som få. Hon verkar också tro att min mun är dubbelt så stor som den faktiskt är. Vilket den inte är. Men försök säga det till henne när man ligger där med sjuhundrafyrtioelva instrument i munnen.
Det är Pojkvännens Tandis från början. Han har iofs aldrig hål. Han säger att det är för att han snusar. För att snus är basiskt och … gääääsp… Det var säkert intressant men jag glömde visst lyssna.
Igår var jag där för att laga ett hål. Såhär gick det till (typ):

Jag lägger mig till rätta i den jättestora elektriska stolen. Blickar upp mot Tandis och säger tyst och lugnt:

- Jag kanske kommer att dö.
Hon tittar ner på mig mellan munskydd och förstoringsglasögon och säger:

- Hmprff. Sen kurrar hennes mage. Hm. Tandis har nog inte fått sin lunch än. Bäst att inte utmana ödet.

*borr borr*
*kurr kurr*

När det gör så ont att jag tror att jag faktiskt ska avlida, eller i alla fall svimma så hör jag någonstans bakom borrandet och hamrandet ”Everything will be ok. Everything will be ok.” Sebastian sjunger till mig, bara mig på Tandisradion P4.
Oh! Ja! Tänker jag. Det kommer att bli bra. Sebastian skulle aldrig ljuga för mig. Härda ut nu bara tjejen!

*kurr kurr*

- Sådärja, säger Tandis. Och jag vet att hon egentligen menar Sådärja, nu är vi klara. Och se – du dog inte. Tramsmaja.
- Kurr, säger hennes mage.
- Puuuuh, andas jag ut. Först nu ser jag att Tandis snusar.

När jag går därifrån så tänker jag att jag kanske också skulle börja snusa. Om det inte var för att det är så satans äckligt. Jag provade snus en gång i min ungdom och spydde (nästan). Aldrig mer. Men om både Pojkvän och Tandis gör det så… Eller nä. Om Pojkvän och Tandis skulle hoppa från en bro skulle jag inte hoppa efter. Våga vägra falla för grupptryck. Våga vägra snusa.

Ingen tillbaka-kaka!

Alltså... Jag blev kullad. Eller utmanad, eller nåt av Tätortstimotej.
Here it goes:

DAGENS VILL HA: Balkong, så jag kan sitta på den och mysa och slippa alkisarna i parken.
DAGENS KLÄDSEL: Stuprörsjeans, stövlar och svart/vitrandig lång tröja.
DAGENS SMINK: Bara mascara. Naturlig skönhet och allt det där…
DAGENS FRISYR: Nytvättat = står åt alla håll
DAGENS HÄNDELSE: Vaknade av mig själv imorse (somnade iofs om av mig själv också).
DAGENS LÅT: Stuck on a worn-out rhyme – Atomic Swing
DAGENS PLANER: Jobba, jobba, jobba! Och sen åka hem och köra Veronica Mars-maraton (kanske ta hand om den sjuka Pojkvännen också). Och prova de nya kläderna. Behålla eller lämna tillbaka? Vad säger Bästisen?
DAGENS SAKNAD: Varför räcker tiden aldrig till? Varför?
DAGENS DUMMASTE: Dum? Vem? Idag? Nä. Solen skiner ju.
DAGENS SJUKA: Chefen! Yey!
DAGENS DROG: Kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: SusiQ och tillbehör har kommit hem från Thailand med 500 bilder att visa. Helkväll någon?
DAGENS FAVORIT: Veronica Mars.Ge mig. Ge mig nu.
DAGENS KÖP: En jättefin klänning som gör att jag ser tjock ut. Eller? Jag ska hem till Bästisen efter jobbet och modella lite.
DAGENS GODIS: Men vafan! Jag försöker ju banta. Så dagens substitut får bli minttuggummi och grapefrukt. Hett!
DAGENS HUMÖR: Trött men med kämparanda.
DAGENS ORD: MENÅH!

Okej. Jag skickar vidare utmaningen till... Ung Tant, Sara och Bargain Bitch. Gå nöt!

Jag har 82 gram kött i fickan

Jag läste för ett tag sen en artikel om att rosa var det populäraste mobiltelefonfärgen. Gissa vad undertecknad har? Jeppsidusingen. En rosa mobiltelefon. Förutom denna bit himlavälvande fakta så var det även en specialist-tjomme som berättade om symboliken med mobiltelefoner. Tydligen så symboliserar färgen rosa naket och kött. Därav sin (undermedvetna?) popularitet.
Tänk så fint.

Tjockis

Idag är jag tjock. TJOCK! Tjock, tjock, tjock, tjock, tjock.

Efter att ha tillbringat en vecka hemma i sjukt, stilasittande tillstånd med glass och snabbnudlar så dundrade det in två påskägg som lade sig tillrätta i min famn. Nu ligger de i magen.

Imorse så startade jag dagen med lite TV och påskäggsfrulle. Sega, sura godisar. Sen hittade jag den vita chokladen (som jag gömt i bokhyllan) och till det lite kaffe. Sen ville jag kräkas. Så jag gjorde det näst bästa (värsta?) och skurade hela badrummet. Blä. Inget gör en godissugen som ett smutsigt avlopp. För att avsluta det hela så fick det bli en tretimmars powerwalk med bästisen. Nästan hemma fick jag svallningar i låren av avsaknaden av riktig mat. Jag får tydligen svallningar i låren när jag är hungrig. Det är högst normalt.


Nu är påskägget slut. Jag ställde fram det efter middagen med vännerna. Jag är så smart. Imorgon ska jag inte äta godis alls och till frukost får det bli rivna morötter.

Viva la fullkornsgröt!

H.F.F.C-day

Yey! Nu är det äntligen dags för Happy Fun Fun Cleaning Day! Jag är psyched! Nu ska det hända! Nu ska det äntligen bli ordning i besticklådan, skinande rent i micron och dammfritt hos yuccapalmen. Hur coolt är inte det?
Jag och Pojkvännen har tummat på att vi inte ska klaga, tjafsa eller vara allmänt negativa på hela dagen. OCH vi får pizzamiddag! Jag har redan lagt upp en städplan i huvudet och jag känner mig som världens lyckligaste tjej!


Hur sjuk är jag egentligen? Har jag feber? Jag kanske yrar? Borde någon skedmata mig med glass?

Ärligt?
Grejen är den att jag ser faktiskt fram emot morgondagen. Det ska bli skönt med storstädning. Frågan är nog om det är hälsosamt att se fram emot att få städa? Så här mycket? Jag kanske inte borde berätta det för någon? Oh no! Försent!

Dagens ilandsproblem

Nu när jag är sjuk *snörvel* så kan jag inte använda linser utan är fast med mina gamla hederliga glasögon (inte de från högstadiet dock). Så imorse när jag gjorde mig redo för att åka in till arbetet och panikjobba ett par timmar *suck* så inträffade dagens ilandsproblem:

Jag lade ifrån mig glasögonen medan jag använde en av mina provburkar med fabulös ansiktskräm (en lång historia) och när jag var klar var glasögonen borta. Ojsan, tänker kanske du. Sicken klantskalle hon är den där lilla tjejen... Men nu ska du ha väldigt klart för dig att för dig att situationen blev väldigt, väldigt traumatisk. Jag menar, hur ska jag kunna hitta något om jag inte ser något? Famla som en halt höna sicksackandes mellan utstickande bordsskivor, smutstvätt och gymväskor (packade såklart)? Jag säger bara moment 22.
Pokvännen var lätt road där han låg i sängen och tittade på morgonnyheterna. Utan att hjälpa till. *fräääs*
Snacka om vardagsdramatik. Och dessutom innan morgonkaffet. Skjut mig.


Just det, jag hittade glasögonen i översta lådan i min garderob/byrå. Bland de svarta tröjorna (ja, jag har färgkoordinerat min garderob). Slutet gott allting gott.

I telefon med sjukvårdsupplysningen

- Det är många som ringer just nu, men du behåller din plats i kön.

*drömska harpor*

- Sjukvårdsupplysningen, det är syster Annabella som talar.
- Hej Annabella. Jag heter Lilla Duktig och jag har en fråga: Hur kan jag avgöra om min kombo med halsont/förkylning/feber är något allvarligt som kräver penicillin eller inte? Jag menar, det vore ju onödigt att klampa in hos er om det bara är något virus som ändå inte kan bekämpas...
- Oj. Det var en svår fråga. Låt det gå några dagar och har det inte blivit bättre så tycker jag att du kan höra av dig igen. Och du? Glöm inte att det bästa medicinen mot din åkomma är hysteriskt mycket glass. Glass i alla former och färger. Ju mer destå bättre faktiskt. Det finns till och med kliniker i Schweiz som gjort omfattande studier just på detta ämne. Ja, sanna mina ord; glass ger liv!

*drömska harpor*

- Hallå? Hallå? Är det någon där? Det här är syster Näs-Britt på Sjukvårdsupplysningen! Hallå? Någon där?
*klick*
- Men hallå? Glassen då?


Jaaa, jag är alltså sjuk. Uuuuuuuh.